Sv: Längtan...
 

Jag var otroligt flygrädd i många år efter den händelsen. Som tur var kunde jag inte göra annat än att flyga hem eftersom detta hände när öst var öst, det gick liksom inte att bara ta tåget hem, annars hade jag nog aldrig flugit igen.

Sv: Längtan...
 

vackert metaxahasse och ni andra som så känslomässigt skriver om era uppleverser om den magiska arkipelagen,och hasse det är kanske något som söker oss ,du kom på spiken där.jag var första gången 1978 på rhodos och sen rullade livet på, men jag hade möjligheten att lägga undan till resande och har haft ynnesten att se mycket i världen,men hamnar tillbaka på någon grekisk ö.nu har hänt mycket i min närhet och det är som jag får tröst i nytt besök där nere,åker till athen 27-4 och vidare runt på öarna i 3v.....jan

Sv: Längtan...
 

fb_gilla Bra beskrivet inkfish!

Katitzi:)

Sv: Längtan...
 

- då lämnar man en liten bit av sig själv där.

Redan första gången(På Kreta)lämnades en stor känslomässig bit kvar..mer än en gång,senast i höstas,dagarna innan jag skulle fara kom en ångestkänsla och då det var dags att fara så började tårarna trycka på..kramade om Helenas mamma(Bodde på Sea View,Karpathos)som sett till att göda mig som en gris flabb_flab hon lagade en del mat som jag var intresserad av.
Hasse