UlfWiman
2007-04-08, 22:12
Söndag 8 april
Det blev sent igår eller rent av i morse. 03.15 slutade filmen, men den var bra. Tuppen verkar vara justerad då han var tyst ända till tio i morse. Det kan vara skönt med lugn och ro. Turisterna må tycka att det är pittoreskt, men vi som bor här är nog inte lika förtjusta. Jag ska inte prata om vädret då alla bara blir avis. Idag har jag promenerat nästan hela dan, runt byn och ner till havet två gånger. Första gången hade jag glömt kameran så det var bara att gå hem igen och hämta den. Detta med att gå är som medicin för mig och min sjukdom. Jag lyckades hitta en bar där man kunde få en banana split. Mycket smarrigt vill jag lova och till det ett glas vitt vin. Där satt jag med min bok i två timmar och bara njöt. Jag skickade en liten tanke till min väninna i Skellefteå som beklagade sig om storm och dylikt i fredags. Jag sa åt henne att det är frivilligt att bo där. Men hon är för feg för att våga dra iväg och släppa taget. Släpper man aldrig taget lär man bli sittande resten av livet. Det kan räcka med att sticka till England ett tag och jobba. Då har man i alla fall vågat ta steget ut i världen. Jag kanske är lite väl våghalsig, som den hippie jag var slutet av 60-talet. Jag började aldrig med droger och har aldrig ens provat på det. Det är kanske därför jag lever idag. Vi skulle ha en klassträff 30 år efter att vi gått ut skolan. Det var många som var döda, alltför många. Nog om tråkigheter jag vill inte vara pessimistisk.
Det hände något mindre roligt under min promenad idag. Jag gick under ett träd jag gått under många gånger tidigare. Det kostade mig tre geting stick och lite smärta. Jag fick tre bulor men med några blöta servetter försvann dom på en halvtimma. Jag fick inte ens en förvarning och såg ingenting när jag passerade. Sedan brände det bara till på armarna och då såg jag resten av getingarna. En sådan gång är det synd att jag inte kan springa utan bara linka fram. Nu kommer jag att undvika trädet en lång tid framöver, men jag måste gå i en trappa på två steg i stället, men det kan inte hjälpas jag vill inte ha mer närkontakt. Kvällsmaten intogs på ett ställe som heter Scirocco och ligger en bit ner på gatan från mig. Det kan jag inte rekommendera till någon. Slarvigt slafsigt och dyrt, men personalen var väl hyfsat okay. Tsatsikin hade de nog haft vitlöken bredvid när den tillagades. Grisen dog nog av ålderdom vid spisen och hade nog sprungit fri hela sitt liv med tanke på motståndet den gjorde. Sådana här saker förstör ju för andra restauranger som försöker skaffa sig ett bra rykte. Obs detta var ingen taverna utan en restaurang. Nu ska vi se om jag kan smälta grisen eller om den ska göra motstånd i magen också.
Nu är det film och sedan sovdags.
Uffe
Det blev sent igår eller rent av i morse. 03.15 slutade filmen, men den var bra. Tuppen verkar vara justerad då han var tyst ända till tio i morse. Det kan vara skönt med lugn och ro. Turisterna må tycka att det är pittoreskt, men vi som bor här är nog inte lika förtjusta. Jag ska inte prata om vädret då alla bara blir avis. Idag har jag promenerat nästan hela dan, runt byn och ner till havet två gånger. Första gången hade jag glömt kameran så det var bara att gå hem igen och hämta den. Detta med att gå är som medicin för mig och min sjukdom. Jag lyckades hitta en bar där man kunde få en banana split. Mycket smarrigt vill jag lova och till det ett glas vitt vin. Där satt jag med min bok i två timmar och bara njöt. Jag skickade en liten tanke till min väninna i Skellefteå som beklagade sig om storm och dylikt i fredags. Jag sa åt henne att det är frivilligt att bo där. Men hon är för feg för att våga dra iväg och släppa taget. Släpper man aldrig taget lär man bli sittande resten av livet. Det kan räcka med att sticka till England ett tag och jobba. Då har man i alla fall vågat ta steget ut i världen. Jag kanske är lite väl våghalsig, som den hippie jag var slutet av 60-talet. Jag började aldrig med droger och har aldrig ens provat på det. Det är kanske därför jag lever idag. Vi skulle ha en klassträff 30 år efter att vi gått ut skolan. Det var många som var döda, alltför många. Nog om tråkigheter jag vill inte vara pessimistisk.
Det hände något mindre roligt under min promenad idag. Jag gick under ett träd jag gått under många gånger tidigare. Det kostade mig tre geting stick och lite smärta. Jag fick tre bulor men med några blöta servetter försvann dom på en halvtimma. Jag fick inte ens en förvarning och såg ingenting när jag passerade. Sedan brände det bara till på armarna och då såg jag resten av getingarna. En sådan gång är det synd att jag inte kan springa utan bara linka fram. Nu kommer jag att undvika trädet en lång tid framöver, men jag måste gå i en trappa på två steg i stället, men det kan inte hjälpas jag vill inte ha mer närkontakt. Kvällsmaten intogs på ett ställe som heter Scirocco och ligger en bit ner på gatan från mig. Det kan jag inte rekommendera till någon. Slarvigt slafsigt och dyrt, men personalen var väl hyfsat okay. Tsatsikin hade de nog haft vitlöken bredvid när den tillagades. Grisen dog nog av ålderdom vid spisen och hade nog sprungit fri hela sitt liv med tanke på motståndet den gjorde. Sådana här saker förstör ju för andra restauranger som försöker skaffa sig ett bra rykte. Obs detta var ingen taverna utan en restaurang. Nu ska vi se om jag kan smälta grisen eller om den ska göra motstånd i magen också.
Nu är det film och sedan sovdags.
Uffe