Monica P
2007-04-05, 17:32
Påskvecka 2007. Det är ju så tidigt på året, vädret kunde vara bättre. En jättelik hemvändarhelg är det i alla fall för alla som kan komma iväg. Utfarterna i Aten och andra större städer är fullproppade med bilar, ser jag på TV.
På vår ö märks det en tydlig ökning av mängden folk och bilar. I vanliga fall är det så där sju huhåll i vår del av Vlyckadia, och nu tror jag visst att alla har fått hem barn och barnbarn.
Vis av fjolårets erfarenhet for jag inte till stan idag, vi har redan handlat vad vi behöver. I fjol var det fullständig trafikförstoppning från korsningen Kalymnia och neråt, inte ens med moppen kom man fram. Jag fick lämna den i ett buskage och traska till affären till fots. Samma sak idag, rapporterar en hemvändardotter i grannskapet.
Anna och Jannis har fått hem två döttrar, två mågar och tre barnbarn. Samma gäller Stasa och Stavros. Sommarhuset mittemot verkar proppfullt av atenbarnbarn, jag orkar inte räkna, men det står bilar överallt. Samma gäller över hela ön.
Idag färgar man ägg och förbereder det som ska ätas på söndag. Alla har fastat (mer eller mindre) och börjar se lit taniga ut. Ang_elx Alla far och hälsar på varann.
I morgon går många i kyrkan, men de allra flesta väntar till lördag natt, då man äntligen får ropa Christos Anesti- Kristus är uppstånden. och tända sitt stora ljus. (och bryta fastan).
Jag ska följa med en svensk vän och hennes hitresta mamma. Sen vidtar det stora bombardemanget som jag berättat om någon annan stans. Det går inte att stoppa denna vana, inte ens under diktatoriatet 1967-1974 lyckades man med det .
På Chios delar man i stället ut kycklingnät att skydda husen med, och så vidtar det stora raketkriget från olika sidor av stan.
TV rapporterar flitigt från olika delar av landet, sederna skiljer sig.
De utlandsbosatta greker som inte kan komma hem får väl kolla per satellit-TV. Min hyresvärd som bor i Indiana vet mer om vad som händer här än vad jag vet.
Utlandsgreker finns i hundratusental på grund av emigration sen många år.
Mobergs utvandrare drog sig mot jordbruksområdena i mellersta och norra USA. Greker hittar man nog precis överallt. Kalymnier hittar man i Florida, där de kunde dyka efter svamp. I Darwin finns en aluminiumfabriksstad som erbjöd bra villkor och man rekryterade släktingar efter hand. Kolgruvor i Belgien, stålverk i Indiana, supermarket i Kongo, syfabriker i New York. Den som lyckades bra med sin verksamhet tog över syskonbarn och kusiner.
Framför mig i postkön stod en gång en pytteliten tant i svart och la in i luckan tre kuvert med checkar från Belgien, Kanada och Argentina. Det var stora summor hon vidarebefordrade till något konto. Jag tippar att hennes barn långt borta betalade husbyggen eller tomtköp.
Som huset vi bor i, ägaren har jobbat i stålverket i fyrtio år. Han har tre-fyra hus här på ön och ett i USA. Nu kommer han snart att slå sig ner för gott här-säger han, men hans fru vill vara kvar i USA med barn och barnbarn.
Där har vi ett jättelikt problem, som gäller mängder av folk, inte bara greker förstås.
På sextiotalet gick en stor ström av arbetsemigranter från Italien, Jugoslavien och Grekland. De som inte gick till sjöss sökte sig till industriländerna. De knogade på i alla möjliga brancher och drömde om att på gamla dar få bo i den där stugan som mormor lämnat efter sig. De betalade murare , smeder och glasmästare. Stugan blev en villa, fikonkaktusarna fick ge plats åt bougainvillean. Verandan vette ut mot havet, den veranda där man skulle sitta med sitt ouzoglas och må gott.
Vad många inte kalkylerat med var att deras barn inte hade samma dröm...I Darwin, Tampa och Västerås växte Manolis och Kostas och Anastasia upp till helaustralier, helamerikaner och helsvenskar, med jobb och familj och förbindelser. Kalymnos? Tja, två veckor av semestern kanske...
Där slits nu pensinerade far och mor mellan drömmen om verandan och barnbarnen, kvar i det nya landet.
Därför ser man många stora fina hus här med förbommade fönsterluckor den största delen av året.
En annan sak som ingen riktigt kalkylerar med heller var att hemlandet på intet sätt stod stilla medan man skötte sitt i utlandet.Sederna förändrades, politiken, priserna--ja det var inte alls samma land man kom tillbaka till som det man lämnat.
Svårt att acceptera för många.
På vår ö märks det en tydlig ökning av mängden folk och bilar. I vanliga fall är det så där sju huhåll i vår del av Vlyckadia, och nu tror jag visst att alla har fått hem barn och barnbarn.
Vis av fjolårets erfarenhet for jag inte till stan idag, vi har redan handlat vad vi behöver. I fjol var det fullständig trafikförstoppning från korsningen Kalymnia och neråt, inte ens med moppen kom man fram. Jag fick lämna den i ett buskage och traska till affären till fots. Samma sak idag, rapporterar en hemvändardotter i grannskapet.
Anna och Jannis har fått hem två döttrar, två mågar och tre barnbarn. Samma gäller Stasa och Stavros. Sommarhuset mittemot verkar proppfullt av atenbarnbarn, jag orkar inte räkna, men det står bilar överallt. Samma gäller över hela ön.
Idag färgar man ägg och förbereder det som ska ätas på söndag. Alla har fastat (mer eller mindre) och börjar se lit taniga ut. Ang_elx Alla far och hälsar på varann.
I morgon går många i kyrkan, men de allra flesta väntar till lördag natt, då man äntligen får ropa Christos Anesti- Kristus är uppstånden. och tända sitt stora ljus. (och bryta fastan).
Jag ska följa med en svensk vän och hennes hitresta mamma. Sen vidtar det stora bombardemanget som jag berättat om någon annan stans. Det går inte att stoppa denna vana, inte ens under diktatoriatet 1967-1974 lyckades man med det .
På Chios delar man i stället ut kycklingnät att skydda husen med, och så vidtar det stora raketkriget från olika sidor av stan.
TV rapporterar flitigt från olika delar av landet, sederna skiljer sig.
De utlandsbosatta greker som inte kan komma hem får väl kolla per satellit-TV. Min hyresvärd som bor i Indiana vet mer om vad som händer här än vad jag vet.
Utlandsgreker finns i hundratusental på grund av emigration sen många år.
Mobergs utvandrare drog sig mot jordbruksområdena i mellersta och norra USA. Greker hittar man nog precis överallt. Kalymnier hittar man i Florida, där de kunde dyka efter svamp. I Darwin finns en aluminiumfabriksstad som erbjöd bra villkor och man rekryterade släktingar efter hand. Kolgruvor i Belgien, stålverk i Indiana, supermarket i Kongo, syfabriker i New York. Den som lyckades bra med sin verksamhet tog över syskonbarn och kusiner.
Framför mig i postkön stod en gång en pytteliten tant i svart och la in i luckan tre kuvert med checkar från Belgien, Kanada och Argentina. Det var stora summor hon vidarebefordrade till något konto. Jag tippar att hennes barn långt borta betalade husbyggen eller tomtköp.
Som huset vi bor i, ägaren har jobbat i stålverket i fyrtio år. Han har tre-fyra hus här på ön och ett i USA. Nu kommer han snart att slå sig ner för gott här-säger han, men hans fru vill vara kvar i USA med barn och barnbarn.
Där har vi ett jättelikt problem, som gäller mängder av folk, inte bara greker förstås.
På sextiotalet gick en stor ström av arbetsemigranter från Italien, Jugoslavien och Grekland. De som inte gick till sjöss sökte sig till industriländerna. De knogade på i alla möjliga brancher och drömde om att på gamla dar få bo i den där stugan som mormor lämnat efter sig. De betalade murare , smeder och glasmästare. Stugan blev en villa, fikonkaktusarna fick ge plats åt bougainvillean. Verandan vette ut mot havet, den veranda där man skulle sitta med sitt ouzoglas och må gott.
Vad många inte kalkylerat med var att deras barn inte hade samma dröm...I Darwin, Tampa och Västerås växte Manolis och Kostas och Anastasia upp till helaustralier, helamerikaner och helsvenskar, med jobb och familj och förbindelser. Kalymnos? Tja, två veckor av semestern kanske...
Där slits nu pensinerade far och mor mellan drömmen om verandan och barnbarnen, kvar i det nya landet.
Därför ser man många stora fina hus här med förbommade fönsterluckor den största delen av året.
En annan sak som ingen riktigt kalkylerar med heller var att hemlandet på intet sätt stod stilla medan man skötte sitt i utlandet.Sederna förändrades, politiken, priserna--ja det var inte alls samma land man kom tillbaka till som det man lämnat.
Svårt att acceptera för många.