handdator

Visa fullständig version : Parga, liten reseberättelse


bon
2006-08-27, 23:04
Egentligen så skrev jag det mesta alldeles efter vi kom hem, men så hände så mycket privat att jag fick vänta lite med att skicka in den.

Hej allihopa, gossen och jag är tillbaka efter en härlig vecka i Parga (juli 17-24). Det är första gången som vi bara åker en vecka och det var alldeles för kort tid. Men hellre en vecka i Parga än tre veckor hemma. Vi bodde på Bácoli med pool, AC och 5 minuters promenad till centrum, lite lyxigare hotell än vi normalt bor på, jag åker oftast hellre lågbudget 2-3 veckor än dyra en-veckors. I början kändes det dock lite motigt, se nedan, men efter 2-3 dagar när vi hade träffat våra pargakompisar och rotat oss igen så blev det lika mysigt som alltid.

Men, efter 10 år och 5 resor till Parga så blev jag lite besviken. Jag förstår att turistutvecklingen går framåt även här, men det är större skillnad mellan de senaste 2 åren och nu, än mellan de första tio åren och för två år sedan. När vi första gången kom till Parga år 1996 var detta en liten stad som snickrade, pyntade och gjorde fint inför turistsäsongen alla var vänliga och gjorde sitt bästa. Flygplatsen i Préveza hade bara varit öppen några år så den stora turistmassan hade ännu inte hittat hit, men nu efter c:a 15 år så har turisttröttheten även nått Parga. Ett exempel: gossen ville ha svärdfisk så jag gick till Soulis som jag har blivit rekommenderad flera gånger och tittade på deras meny för att se om jag hade råd (fisk kan bli dyrt). När Soulis (jag tror det var han själv då han pratade svenska) fick höra att jag inte tänkte gå samma kväll utan 2 dagar senare så vände han bara på klacken och gick utan ett ord, tidigare skulle han ha sagt ”välkommen åter” även om han inte trodde jag skulle komma tillbaka, detta gjorde att jag bestämde mig för att inte gå tillbaka. Åsnetrappan upp till borgen har blivit smalare för husägarna har antingen byggt utanpåtrappor, då får båda våningarna egen ingång så de kan de hyra ut halva huset, eller så har det byggt balkong eller mur för att slippa närkontakt med turisterna, några av tanterna sitter dock kvar och svarar vänligt kalispera när vi ”kalisperar” dem. Det är också mycket mer turistfällor i trappan, många av de mysiga smågränder som tidigare var av modell äldre har nu blivit uppfräschade och tapetserade med souvenirer eller kläder till försäljning. Den grekiska souveniraffären på toppen av trappan som sålde kopior av grekiska gudastatyer och liknande till dyra priser har slagit igen, lokalen står igenbommad. Souvenir/badsaks-grejor-affären vid hörnet närmast trampbåts-uthyrningen slog igen förrförra året, lokalhyran blev för hög och en restaurang tog över noterade jag i år. Nu är det mest restauranger på hamnstritan och det blev ganska enformigt att ”volta” (gå omkring) där. De hemsnickrade solskydden och parasollen som tidigare fanns på hamnstritans tavernor är nu ersatta med ordentliga bastanta soltak, alla nästan likadana och samma storlek. Känslan jag nu fick var detsamma som jag fick på Korfu när jag skulle välja taverna på stora torget mitten på sjuttiotalet.

En märkbar förändring är att tidigare fanns det bara en bar som spelade pop alla övriga spelade traditionell grekisk musik, i år så var det bara tavernorna Sakis och Golfo som spelade grekiskt alla övriga ställena spelade pop. Finns det någon som är duktig på CD-skivor får de gärna skänka Sakis en ny CD, även om musiken är härlig så blir det tjatigt när man hör samma låtar både tre och fyra gånger under kvällen (och jag tror det var samma CD som för två år sedan). Vi som gärna äter där flera kvällar skulle uppskatta en variation. Vill också tillägga att Sakis hade samma höga mysfaktor som tidigare år, god mat, trevligt bemötande och ouzo och vattenmelon ingår som vanligt i priset (iallafall för oss). Golfo hade sin traditionella bouzokiafton på lördagen som var lika trevlig som vanligt. Fast det märktes att gossen börjar bli äldre, han skämdes när mamma gick upp och drog igång en ringdans..

I år så gjorde gossen och jag inte så mycket. Skepparen på ”Parga Express” har inordnat sig i ledet och samkör nu med de övriga träbåtarna så det blev inte så mycket (bus-)båtresor då han mest åkte till Valtos. En resa till Lichnos blev det och Lichnos har fortfarande den finaste stranden. Tavernan längst bort har bytt chef sedan förra gången och håller inte samma klass men den går fortfarande att rekommendera. Gossen och jag badar helst på Lichnos då det renaste vattnet finns där. Toa-reningen i Parga som de påbörjade för flera år sedan fungerar fortfarande inte, jag borde ha förstått att det skulle ta längre tid än 2 år efter det de grävde ner rören innan det skulle börja fungera. Toa-avfallet tömmes som vanligt i originalskick ut i hamnen på morgonkvisten, troligtvis p.g.a. den starkt ökande turismen så orkar inte fiskarna äta upp allt, vilket man kan se på det nu grumliga vattnet som tidigare brukar klarna framåt lunchen. Detta gjorde att gossen och jag beslöt att bada i poolen om vi inte åkte till Lichnos. Badbåtarna är också ett kapitel för sig. Tidigare har det funnits flera ”bolag” som har kört badbåtar men i våras blev det något bråk så alla båtarna blev ett bolag och som alla på kalimera känner till så är inte organisation grekerna främsta dygd. Detta föranledde att ingen, varken kaptenen, passageraren eller biljettkillen visste vilken båt som skulle gå vart så det har varit ganska rörigt. Dyrt har det också blivit, det är billigare för två vuxna att ta en taxi istället, dock så har taxiantalet inte stigit i samma takt som turistökningen, det var svårt att få tag på en taxi vid taxistationen. Taxiföraren som gossen och jag kände dog tragiskt i lungcancer i maj, han blev sjuk för 3 år sedan och han verkade ha klarat sig men så blossade det upp igen.

Sista kvällen åkte vi till en by som vi inte tidigare besökt, Ammoudia, genvägen dit från Parga har blivit bättre iordninggjord så man kan ta sig dit ganska snabbt med bil. Fisken avnjöts här istället för Soulis taverna, vi tackar för den snorkiga attityden som gjorde att vi fick se, för oss, en ny plats samt äta färsk fin svärdfisk till en mycket billigare peng. Vi åkte också åkte båt uppför Acheron (Styx) en bit, vi såg bl.a. fågelbon som hängde ner som vita påsar i träden, de sa det var näktergalsbon. Näktergalen i Sverige bygger helst nära marken så jag undrar om det var näktergalens bo. Gossen och jag har nu varit i början, i mitten och i slutet på Acheron.

Nästa gång vill jag nog bo lite utanför centrum och ha bilen med för omgivningarna är så vackra och värda att utforskas närmare, även om jag redan har sett mycket mellan Parga, Ionnina och Preveza. Bl.a. kärret vid ”Parga-infarten” som lär ha en massa olika grodarter och jag skulle vilja åka båt över färskvattenkällan som finns i havet nedanför berget bortom Lichnos innan den försvinner. Vill man leva grekiskt så blir det nog att man får söka sig till bergen där tiden inte går så fort och då behövs det bil. Har man aldrig varit i Parga så ska man inte avskräckas över att åka dit även om jag låter lite besviken. Parga är fortfarande fint och omgivningarna är så vackra och det finns så mycket fint att se inom en timmes bilväg, jag bistår gärna med mer information om någon är intresserad.

Hälsningar
Birgitta och gossen.

Eva L
2006-08-28, 07:48
Tydligen fler som delar min känsla från förra året att det är allt för mycket massturismkaraktär över Parga numera. Personligen gillade jag Sarakinikostranden bäst men det var kanske för utsikten från tavernan men visst är även Lichnosstranden bra.

Antar att lilla ouzerian Meetings hade kvar sin gamla karaktär? Lugnaste gränden i stan, godaste tillugget och det bergste som serverades var helt underbart.

Eva