Lola
2006-07-17, 10:00
(Klipp- och klistrat från mitt resebrev)
Byar
Jag ska inte skriva så mycket om själva byarna, förutom att jag uppmanar varje Karpathosresenär att hyra ett motorfordon och åka en tur. Flera gånger åkte vi från Lefkos, via Finiki till Arkassa. Vi åt naturligtvis på taverna Under the Trees någon km norr om Finiki och blev helsålda! Fräscha råvaror från egna odlingar, stora portioner och låga priser! I Arkassa badade vi vid stranden Ag. Nikolaos – långgrund finkornig strand med förvånansvärt varmt vatten och roliga vågor. Vid horisonten skymtar Kassos. Hotell Glaros vid stranden erbjöd toppengoda hamburgare för 2 euro. Strandservice och vakttorn finns (ej bemannat när vi var där, men är det troligtvis under meltemiperioden).
Efter en halv dag vid stranden åkte vi via Menetes, släckte törsten där och njöt av utsikten över Pigadia och Amopi, traskade upp för trapporna vid krigsmonumentet som rests till minne av datumet då Karpathos, som den första av Dodekanserna initierade revolten i just Menetes och slutligen drev ut tyskarna från ön. Sedan vidare till Pigadia där vi tog en fika, handlade och åkte via Aperi, Volada, Othos och Pyles, tillbaka till Lefkos. I Othos fikade vi på O Toxotis där vi fick sitta på personalbalkongen på baksidan för att kunna njuta av att vi befann oss på Karpathos högst belägna by. I Pyles gjorde vi vår första och enda felkörning. Vi missade u-svängen vid parkeringen strax innan byn, och körde istället igenom byn och hamnade på en otrevlig grusväg som inte verkade leda någonstans. Senare såg vi på kartan att den vägen faktiskt skulle leda oss till Lefkos, men förmodligen inte utan punktering. Dessutom hade vi Fiaten den gången.
Vägen till Olymbos är väl ett kapitel för sig. Faktum är att uppleva vägen dit var mer värt än själva byn. Från Lefkos, körde vi norrut på asfalterad väg mot Messochori fram till Spoa. Vägen till Olymbos är naturligtvis inte avstängd, så som skyltarna i Spoa anger, men alla dagar utom söndagar förekommer vägarbete på mittensträckan och man kunde, enligt biluthyraren i Lefkos, bli stående i 5-60 minuter i väntan på att bli igenomsläppt. På söndagar ligger arbetet i träda och det är fritt fram hela vägen.
Jag måste säga att jag inte alls upplevde vägen så omöjlig och livsfarlig som jag läst om innan. Förvisso var vägkvaliten dålig, tidvis t o m mycket dålig och jag undrar just hur lång tid det tagit att komma fram, för den dammiga personbilen hyrd i Lefkos, som vi såg på parkeringen i Olymbos. Med jeep tog vi oss fram på den 17,5 km långa vägen på knappt 1½ h, inklusive två rökstopp. Vi var framme kl 10 och hade kört från Lefkos kl 8, och dessutom stannat till hos O Nikos för att köpa bröd och ost.
Vi lyckades tack och lov gå vilse genast vi kom in i byn, och missade på så vis turiststråket. Istället hamnade vi på Taverna The Milos bakom två väderkvarnar, varav den ena användes för tavernans mjöltillverkning. Där åt vi en delikat ostpaj, makarounes och sallad och njöt av utsikten.
När vi återvände mot bilen kl 12, hamnade vi däremot på turiststråket, turistlasset hade anlänt kl 11 och stämningen var ganska stressad. Vi gjorde ett kort besök i kyrkan och lämnade sedan byn och åkte vidare till Diafani (asfalterad väg) och drack en frappé och åt en svindyr fruktsallad nere vid hamnen. Vi tog en omväg via ostkusten via Myrtonas till Pigadia, Handlade lite och åkte via Othos hem till Lefkos igen. Därmed har vi kört på varenda större asfalterad väg på Karpathos (förutom den mellan flygplatsen och Amopi)!
Beträffande Olymbos, vill jag återigen utfärda en varning till Er som funderar på att ha vita kläder på sig. Gör det inte! Själv klädde jag mig helt i vitt. Till saken hör att det blåser stormar uppe på bergstopparna, träden lutar inte där, de växer helt vågrätt och stammarna ligger tätt mot marken. Och vägen och bergen består som bekant av stora mängder sand och damm. En annan betydande faktor är de totalt igenrostade tryckknapparna som är nödvändiga för att helt kunna stänga igen sufletten baktill på jeepen. De fungerade inte på grund av rosten, med följd att hela jeepen var täckt med brunt damm på insidan. Gissa hur mina kläder såg ut :eek: ? Senare fick vi veta att smartare människor kör i badkläder ända fram till Diafani, sköljer av sig resdammet i havet, sätter på sig rent och åker sedan till Olymbos. Ännu en läxa jag lärt mig den hårda vägen.:D
Byar
Jag ska inte skriva så mycket om själva byarna, förutom att jag uppmanar varje Karpathosresenär att hyra ett motorfordon och åka en tur. Flera gånger åkte vi från Lefkos, via Finiki till Arkassa. Vi åt naturligtvis på taverna Under the Trees någon km norr om Finiki och blev helsålda! Fräscha råvaror från egna odlingar, stora portioner och låga priser! I Arkassa badade vi vid stranden Ag. Nikolaos – långgrund finkornig strand med förvånansvärt varmt vatten och roliga vågor. Vid horisonten skymtar Kassos. Hotell Glaros vid stranden erbjöd toppengoda hamburgare för 2 euro. Strandservice och vakttorn finns (ej bemannat när vi var där, men är det troligtvis under meltemiperioden).
Efter en halv dag vid stranden åkte vi via Menetes, släckte törsten där och njöt av utsikten över Pigadia och Amopi, traskade upp för trapporna vid krigsmonumentet som rests till minne av datumet då Karpathos, som den första av Dodekanserna initierade revolten i just Menetes och slutligen drev ut tyskarna från ön. Sedan vidare till Pigadia där vi tog en fika, handlade och åkte via Aperi, Volada, Othos och Pyles, tillbaka till Lefkos. I Othos fikade vi på O Toxotis där vi fick sitta på personalbalkongen på baksidan för att kunna njuta av att vi befann oss på Karpathos högst belägna by. I Pyles gjorde vi vår första och enda felkörning. Vi missade u-svängen vid parkeringen strax innan byn, och körde istället igenom byn och hamnade på en otrevlig grusväg som inte verkade leda någonstans. Senare såg vi på kartan att den vägen faktiskt skulle leda oss till Lefkos, men förmodligen inte utan punktering. Dessutom hade vi Fiaten den gången.
Vägen till Olymbos är väl ett kapitel för sig. Faktum är att uppleva vägen dit var mer värt än själva byn. Från Lefkos, körde vi norrut på asfalterad väg mot Messochori fram till Spoa. Vägen till Olymbos är naturligtvis inte avstängd, så som skyltarna i Spoa anger, men alla dagar utom söndagar förekommer vägarbete på mittensträckan och man kunde, enligt biluthyraren i Lefkos, bli stående i 5-60 minuter i väntan på att bli igenomsläppt. På söndagar ligger arbetet i träda och det är fritt fram hela vägen.
Jag måste säga att jag inte alls upplevde vägen så omöjlig och livsfarlig som jag läst om innan. Förvisso var vägkvaliten dålig, tidvis t o m mycket dålig och jag undrar just hur lång tid det tagit att komma fram, för den dammiga personbilen hyrd i Lefkos, som vi såg på parkeringen i Olymbos. Med jeep tog vi oss fram på den 17,5 km långa vägen på knappt 1½ h, inklusive två rökstopp. Vi var framme kl 10 och hade kört från Lefkos kl 8, och dessutom stannat till hos O Nikos för att köpa bröd och ost.
Vi lyckades tack och lov gå vilse genast vi kom in i byn, och missade på så vis turiststråket. Istället hamnade vi på Taverna The Milos bakom två väderkvarnar, varav den ena användes för tavernans mjöltillverkning. Där åt vi en delikat ostpaj, makarounes och sallad och njöt av utsikten.
När vi återvände mot bilen kl 12, hamnade vi däremot på turiststråket, turistlasset hade anlänt kl 11 och stämningen var ganska stressad. Vi gjorde ett kort besök i kyrkan och lämnade sedan byn och åkte vidare till Diafani (asfalterad väg) och drack en frappé och åt en svindyr fruktsallad nere vid hamnen. Vi tog en omväg via ostkusten via Myrtonas till Pigadia, Handlade lite och åkte via Othos hem till Lefkos igen. Därmed har vi kört på varenda större asfalterad väg på Karpathos (förutom den mellan flygplatsen och Amopi)!
Beträffande Olymbos, vill jag återigen utfärda en varning till Er som funderar på att ha vita kläder på sig. Gör det inte! Själv klädde jag mig helt i vitt. Till saken hör att det blåser stormar uppe på bergstopparna, träden lutar inte där, de växer helt vågrätt och stammarna ligger tätt mot marken. Och vägen och bergen består som bekant av stora mängder sand och damm. En annan betydande faktor är de totalt igenrostade tryckknapparna som är nödvändiga för att helt kunna stänga igen sufletten baktill på jeepen. De fungerade inte på grund av rosten, med följd att hela jeepen var täckt med brunt damm på insidan. Gissa hur mina kläder såg ut :eek: ? Senare fick vi veta att smartare människor kör i badkläder ända fram till Diafani, sköljer av sig resdammet i havet, sätter på sig rent och åker sedan till Olymbos. Ännu en läxa jag lärt mig den hårda vägen.:D