inkfish
2006-06-08, 20:25
Har tillbringat dagen i Olymbos och blev, nagot otippat, drabbad. Forvantningarna var lagt stallda efter andras varningar om kommers med souvenirbjafs och "Lindoseffekt". Och visst, det var lite tjatigt. "Ah, det star Kalimera pa din troja. Jasa en svensk websajt om Grekland. Kala. Vill du prova en sjal? "Varifran kommer du? Aha, Sverige. Vilken fin grekiska du talar. Vill du att jag tar en bild av dig med din kamera nar du provar en sjal?"
Men det var ju sa latt att undvika det. Det var bara att ta nagra trappsteg upp eller ner sa var man undan alltihop. Olymbos ar fantastiskt, en magnifik upplevelse - bara man ser till att ga vilse.
Det ar ofattbart att man ens byggt dar. Sa brant, sa svartillgangligt, sa vindpinat. Redan langs vagen upp fran Diafani lag traden ner efter manga ars kamp mot vinden.
Och jag knatade runt och svor over de svarta molnen, kylan och vinden - tills jag sag de sma gummorna som stretade i blasten precis som jag. Skillnaden ar bara att de gor det varje dag aret om - de gor det till och med pa vintern! Da skamdes jag... Olymbos ar en plats for en hel del odmjuka tankar.
Pa langt hall, i ett omrade av bara raserade, overgivna hus, sag jag plotsligt en kvinna. Hennes langa kjolar och forklade var trasiga, hon hade slutat lappa dem. I Sverige hade hon troligen dragit sina tillhorigheter i nagra papperskassar i en kundvagn - har eldade hon i sin ugn utanfor huset. Eller snarare skjulet - vid forsta anblicken sag aven hennes hus raserat och overgivet ut. Med bojd rygg samlade hon mer ris och la pa elden och det var en syn som framkallade ratt svarhanterade kanslor. Det ar 2006, finns det ingen europeisk fattigdomsnorm som kvinnor som hon lever under sa att de far STOD? Det ar latt att romantisera svunna tider nar man ar i Grekland men det jag kande nar jag sag den dar gamla kvinnan var definitivt ingen nostalgi.
Ursakta predikandet men jag blev alltsa helt drabbad. Olymbos var magnifikt. Och jag angrar att jag inte kopte en sjal.:o
Men det var ju sa latt att undvika det. Det var bara att ta nagra trappsteg upp eller ner sa var man undan alltihop. Olymbos ar fantastiskt, en magnifik upplevelse - bara man ser till att ga vilse.
Det ar ofattbart att man ens byggt dar. Sa brant, sa svartillgangligt, sa vindpinat. Redan langs vagen upp fran Diafani lag traden ner efter manga ars kamp mot vinden.
Och jag knatade runt och svor over de svarta molnen, kylan och vinden - tills jag sag de sma gummorna som stretade i blasten precis som jag. Skillnaden ar bara att de gor det varje dag aret om - de gor det till och med pa vintern! Da skamdes jag... Olymbos ar en plats for en hel del odmjuka tankar.
Pa langt hall, i ett omrade av bara raserade, overgivna hus, sag jag plotsligt en kvinna. Hennes langa kjolar och forklade var trasiga, hon hade slutat lappa dem. I Sverige hade hon troligen dragit sina tillhorigheter i nagra papperskassar i en kundvagn - har eldade hon i sin ugn utanfor huset. Eller snarare skjulet - vid forsta anblicken sag aven hennes hus raserat och overgivet ut. Med bojd rygg samlade hon mer ris och la pa elden och det var en syn som framkallade ratt svarhanterade kanslor. Det ar 2006, finns det ingen europeisk fattigdomsnorm som kvinnor som hon lever under sa att de far STOD? Det ar latt att romantisera svunna tider nar man ar i Grekland men det jag kande nar jag sag den dar gamla kvinnan var definitivt ingen nostalgi.
Ursakta predikandet men jag blev alltsa helt drabbad. Olymbos var magnifikt. Och jag angrar att jag inte kopte en sjal.:o