sjöborren
2023-11-21, 19:47
Hittar inte i vilken tråd jag avslutade med: to be continued …
Hur som helst. För att göra en lång historia kort. Första gången vi klev in på en polisstation i Aten var för några år sedan efter att åkt tunnelbana, sen upptäckt att min mans mobiltelefon var borta.
Ett år senare besökte vi Aten igen tillsammans med goda vänner. En dag satt vi på en uteservering vid Monastiraki då en ung flicka -kanske 10 år- kom fram till bordet och lade ett papper med lite krumelurer på framför en av våra vänner som förstod vad det gällde. Det var när flickan skulle ta papperet och gå, det plötsligt dök upp en ung man och som tog tag i henne. Någon sekund senare dök det upp ytterligare en man sen en polis.
Pappret med krumelurer hade flickan lagd över väninnans mobiltelefon. Mannen som höll flickan i armen berättade att han råkat ut för flickan/ familjen tidigare och blivit av med värdesaker. Han frågade om vi ville följa med till polisstationen för att vittna om händelsen. Min väninna sa först nej, men blev övertalad - om ingen gör någonting fortsätter dom …
Det var första och förhoppningsvis sista gången jag åkte polisbil i Grekland. Innan vi lämnade polisstationen fick vi veta att pappan skulle hämta flickan - samma dag som han kom ut från fängelset.
I år kom vi till Aten den 27 augusti. Tog bussen från flygplatsen till Syntagmatorget och därifrån taxi till hotellet där vi skulle bo fyra nätter för att sen resa vidare. Vid lunchen satt jag med handbagaget tryggt mellan fötterna. På kvällen bytte jag till en mindre väska. Det var när vi kom till tillbaka till hotellet jag upptäckte att plånboken som legat i handbagaget var borta.
Hur var det möjligt …I taxin till hotellet satt jag fram med väskan i knät. Minns att jag letade efter något i den …tog jag kanske upp plånboken och lade den i knät medan jag letade. Om den glidit ur knäet när jag klev ur bilen borde den hamnat vid mina fötter, och jag skulle sett den då jag stängde bildörren.
Efter några dagars grubblande kom jag fram till att plånboken, i blankt skinn, kanske gled ner på bilgolvet när jag steg ut bilen. Några dagar senare frågade jag en taxichaufför om det fanns något ställe dit man kunde ringa när det gällde kvarglömda eller borttappade saker i bilarna. Svaret var nej. Frågade sen hur många taxibilar det fanns i Aten, varvid mannen svarade - åttatusen.:eek:
När vi sex veckor senare kom tillbaka till Sverige sade vi, aldrig mer Aten.
Men man ska aldrig säga aldrig.:rolleyes:
Hur som helst. För att göra en lång historia kort. Första gången vi klev in på en polisstation i Aten var för några år sedan efter att åkt tunnelbana, sen upptäckt att min mans mobiltelefon var borta.
Ett år senare besökte vi Aten igen tillsammans med goda vänner. En dag satt vi på en uteservering vid Monastiraki då en ung flicka -kanske 10 år- kom fram till bordet och lade ett papper med lite krumelurer på framför en av våra vänner som förstod vad det gällde. Det var när flickan skulle ta papperet och gå, det plötsligt dök upp en ung man och som tog tag i henne. Någon sekund senare dök det upp ytterligare en man sen en polis.
Pappret med krumelurer hade flickan lagd över väninnans mobiltelefon. Mannen som höll flickan i armen berättade att han råkat ut för flickan/ familjen tidigare och blivit av med värdesaker. Han frågade om vi ville följa med till polisstationen för att vittna om händelsen. Min väninna sa först nej, men blev övertalad - om ingen gör någonting fortsätter dom …
Det var första och förhoppningsvis sista gången jag åkte polisbil i Grekland. Innan vi lämnade polisstationen fick vi veta att pappan skulle hämta flickan - samma dag som han kom ut från fängelset.
I år kom vi till Aten den 27 augusti. Tog bussen från flygplatsen till Syntagmatorget och därifrån taxi till hotellet där vi skulle bo fyra nätter för att sen resa vidare. Vid lunchen satt jag med handbagaget tryggt mellan fötterna. På kvällen bytte jag till en mindre väska. Det var när vi kom till tillbaka till hotellet jag upptäckte att plånboken som legat i handbagaget var borta.
Hur var det möjligt …I taxin till hotellet satt jag fram med väskan i knät. Minns att jag letade efter något i den …tog jag kanske upp plånboken och lade den i knät medan jag letade. Om den glidit ur knäet när jag klev ur bilen borde den hamnat vid mina fötter, och jag skulle sett den då jag stängde bildörren.
Efter några dagars grubblande kom jag fram till att plånboken, i blankt skinn, kanske gled ner på bilgolvet när jag steg ut bilen. Några dagar senare frågade jag en taxichaufför om det fanns något ställe dit man kunde ringa när det gällde kvarglömda eller borttappade saker i bilarna. Svaret var nej. Frågade sen hur många taxibilar det fanns i Aten, varvid mannen svarade - åttatusen.:eek:
När vi sex veckor senare kom tillbaka till Sverige sade vi, aldrig mer Aten.
Men man ska aldrig säga aldrig.:rolleyes: