Netwolf
2020-09-05, 10:09
Det är med tungt hjärta, jag måste meddela att det är mitt fel.Jag är ensam skyldig till detta. Det är jag. Vad talar jag om? Jo, det är så här.
Det är mitt fel att världen drabbades av en Pandemi. :(
Alla har vi drömmar och många uppfyller dem, andra inte. Jag, som är uppväxt i nordligaste Sverige fick aldrig höra du-ska-int-tro-att-du-är-nåt. Nä, där hade man mer denna devis du-ska-int-tro-att-du-nånsin-kommer-bli-nåt. Präglad av detta svårmod har jag kushad tagit mig fram genom livet.
Jag gillar ju att resa och jag gillar att läsa reseskildringar. Ja, vem gör inte det? Under många år har jag närt en dröm om att själv skriva resereportage, men det har stannat vid en dröm. Datorn är full av påbörjade dokument, men det har alltid klingat av. Ja, inte ens på Kalimera har jag lyckats få till ett endaste resebrev. Endast privata blogginlägg, delat med närmaste släkten har jag mäktat med.
Men drömmen har som sagt alltid funnits därinne och växt sig starkare och starkare och senaste året jättestarkt. Jag hade så smått börjat planera en ny karriär som reseskribent och säga upp mig från jobbet. Marknaden undersöktes, resor planerades. Bl a till det stora landet i väster, där ett besök i den största grekamerikanska staden Tarpon Springs i Florida, var inplanerad. Och så till sist. Point of no return. Jag beställde - BOKEN! Den anlände i månadsskiftet februari-mars och sen bröt helvetet löst....:eek:
https://i.ibb.co/6PynQvz/reserep.jpg
Han där uppe, som jag vet inte gillar mig, tog tag i från tårna för att stoppa mig att uppnå min dröm. Hela världen stängde ner och min framtida karriär som reseskribent krossades som en mygga.
Jag ber allra ödmjukast er alla om ursäkt för vad jag ställt till med och hoppas på förlåtelse på den yttersta dagen.
Jag har nu lärt mig läxan att jag ska veta min plats och gå hem och kamma mig. Jag lovar att aldrig aldrig mer ska tro att jag nånsin blir nåt.
Förlåt, än en gång.. :o
/Netwolf
Det är mitt fel att världen drabbades av en Pandemi. :(
Alla har vi drömmar och många uppfyller dem, andra inte. Jag, som är uppväxt i nordligaste Sverige fick aldrig höra du-ska-int-tro-att-du-är-nåt. Nä, där hade man mer denna devis du-ska-int-tro-att-du-nånsin-kommer-bli-nåt. Präglad av detta svårmod har jag kushad tagit mig fram genom livet.
Jag gillar ju att resa och jag gillar att läsa reseskildringar. Ja, vem gör inte det? Under många år har jag närt en dröm om att själv skriva resereportage, men det har stannat vid en dröm. Datorn är full av påbörjade dokument, men det har alltid klingat av. Ja, inte ens på Kalimera har jag lyckats få till ett endaste resebrev. Endast privata blogginlägg, delat med närmaste släkten har jag mäktat med.
Men drömmen har som sagt alltid funnits därinne och växt sig starkare och starkare och senaste året jättestarkt. Jag hade så smått börjat planera en ny karriär som reseskribent och säga upp mig från jobbet. Marknaden undersöktes, resor planerades. Bl a till det stora landet i väster, där ett besök i den största grekamerikanska staden Tarpon Springs i Florida, var inplanerad. Och så till sist. Point of no return. Jag beställde - BOKEN! Den anlände i månadsskiftet februari-mars och sen bröt helvetet löst....:eek:
https://i.ibb.co/6PynQvz/reserep.jpg
Han där uppe, som jag vet inte gillar mig, tog tag i från tårna för att stoppa mig att uppnå min dröm. Hela världen stängde ner och min framtida karriär som reseskribent krossades som en mygga.
Jag ber allra ödmjukast er alla om ursäkt för vad jag ställt till med och hoppas på förlåtelse på den yttersta dagen.
Jag har nu lärt mig läxan att jag ska veta min plats och gå hem och kamma mig. Jag lovar att aldrig aldrig mer ska tro att jag nånsin blir nåt.
Förlåt, än en gång.. :o
/Netwolf