Frost
2015-07-04, 06:50
Här kommer en liten historia om en grekisk medelklassfamilj i min närhet:
Pappa Giorgos jobbar på ett postkontor i Aten, ett riktigt bra jobb, arbetstiden är åtta timmar om dagen med två raster på en halvtimma vardera. Han tjänar 1000€ per månad. Jämfört med många andra är han väldigt lyckligt lottad. Men nyligen fick han veta att hans arbetsgivare vill förflytta honom till en av öarna. Han vill helst stanna kvar i Aten där han har sitt hus och där hela familjen bor, men skulle det bli en förflyttning är det bara att acceptera. Han kan ju inte riskera att bli av med jobbet.
Mamma Soula var städerska på deltid och tjänade €400 per månad men blev av med jobbet för att arbetsgivaren anställde billigare utländsk arbetskraft. Hon jobbar nu extra som skolpolis och hjälper barnen vid den lokala skolan över gatan på morgonen och eftermiddagen, för det får hon €250. Hon har inte fått sin lön på tre månader.
Äldste sonen Antonis är säsongsarbetare på en av utflyktsbåtarna på en välkänd turistö. Han är utbildad sjöman men hans arbetsuppgifter är allt som oftast att sälja drycker och mackor samt att städa golvet från olyckor som skett när båten gungar för mycket, för såklart vill inte chefen mista en dagsinkomst för att det är lite väl mycket sjögång än vad båten egentligen är byggd för. På sjön tjänar man i Grekland normalt sett det dubbla, och Antonis lön är, och har varit de senaste tio åren, €1400. Då arbetar han minst 12 timmar om dagen, alla dagar i veckan, under hela säsongen, vissa dagar utan ens en chans till lunchrast så att han får äta först när han kommer hem. Halva året är han ledig och får efter tre arbetslösa månader en a-kassa på €150 per månad, så lönen måste räcka under vintern också. Vissa dagar är värre än andra, och den värsta hittills i år jobbade Antonis från 7 på morgonen till 21 på kvällen, för att få gå hem och äta och sova tills klockan 01.30 då båten skulle plocka upp turister som kom med ett flyg. Sen kom han inte hem förrän klockan 23 dagen därpå, ganska trött och sliten om han får säga det själv. Tack och lov betalar chefen försäkring, men något kontrakt är inte skrivet och någon lön utöver månadslönen kommer inte på fråga, oavsett hur mycket övertid det blir. Det händer också att chefen vill ha hjälp med annat, och Antonis har både fått tvätta bilar, städa förråd och hjälpa till att renovera chefens hus, självklart utan någon ersättning, men gör inte han det så finns det många andra som kan ta över hans jobb. Antonis trivs trots allt med sitt arbete, men önskar att han kunde bli uppskattad för vad han gör, och att han fick någon dag ledigt ibland för att återhämta krafterna. Denna månaden fick han knappt halva lönen på grund av de senaste händelserna i Grekland.
Yngste sonen Dimitris är utbildad sjuksköterska, men sommarjobbar på restaurang. Det är långa dagar på omkring 12 timmar och lönen ligger på 25€ om dagen (alltså 2€/timme). Ungdomsarbetslösheten är över 50%, så när säsongen är över har Dimitris inget större hopp om att hitta arbete och än svårare lär det bli nu när den grekiska krisen blivit ännu värre.
Det finns många rykten om att grekerna inte jobbar särskilt mycket. De flesta här på Kalimera vet nog att det inte stämmer, och med detta exempel vill jag bara bekräfta att det är såhär genomsnittsgrekerna lever. Det mesta i Grekland kostar ju nästan lika mycket som i Sverige, särskilt mat med undantag för om man går på restaurang. Tack och lov äger många greker sina bostäder och jag tror det räddat många familjer från att gå i personlig konkurs.
Hoppas verkligen det blir bättre för de som drabbats hårt av krisen och jag önskar verkligen att man får en lösning på situationen som det är nu innan det blir ännu värre.
Pappa Giorgos jobbar på ett postkontor i Aten, ett riktigt bra jobb, arbetstiden är åtta timmar om dagen med två raster på en halvtimma vardera. Han tjänar 1000€ per månad. Jämfört med många andra är han väldigt lyckligt lottad. Men nyligen fick han veta att hans arbetsgivare vill förflytta honom till en av öarna. Han vill helst stanna kvar i Aten där han har sitt hus och där hela familjen bor, men skulle det bli en förflyttning är det bara att acceptera. Han kan ju inte riskera att bli av med jobbet.
Mamma Soula var städerska på deltid och tjänade €400 per månad men blev av med jobbet för att arbetsgivaren anställde billigare utländsk arbetskraft. Hon jobbar nu extra som skolpolis och hjälper barnen vid den lokala skolan över gatan på morgonen och eftermiddagen, för det får hon €250. Hon har inte fått sin lön på tre månader.
Äldste sonen Antonis är säsongsarbetare på en av utflyktsbåtarna på en välkänd turistö. Han är utbildad sjöman men hans arbetsuppgifter är allt som oftast att sälja drycker och mackor samt att städa golvet från olyckor som skett när båten gungar för mycket, för såklart vill inte chefen mista en dagsinkomst för att det är lite väl mycket sjögång än vad båten egentligen är byggd för. På sjön tjänar man i Grekland normalt sett det dubbla, och Antonis lön är, och har varit de senaste tio åren, €1400. Då arbetar han minst 12 timmar om dagen, alla dagar i veckan, under hela säsongen, vissa dagar utan ens en chans till lunchrast så att han får äta först när han kommer hem. Halva året är han ledig och får efter tre arbetslösa månader en a-kassa på €150 per månad, så lönen måste räcka under vintern också. Vissa dagar är värre än andra, och den värsta hittills i år jobbade Antonis från 7 på morgonen till 21 på kvällen, för att få gå hem och äta och sova tills klockan 01.30 då båten skulle plocka upp turister som kom med ett flyg. Sen kom han inte hem förrän klockan 23 dagen därpå, ganska trött och sliten om han får säga det själv. Tack och lov betalar chefen försäkring, men något kontrakt är inte skrivet och någon lön utöver månadslönen kommer inte på fråga, oavsett hur mycket övertid det blir. Det händer också att chefen vill ha hjälp med annat, och Antonis har både fått tvätta bilar, städa förråd och hjälpa till att renovera chefens hus, självklart utan någon ersättning, men gör inte han det så finns det många andra som kan ta över hans jobb. Antonis trivs trots allt med sitt arbete, men önskar att han kunde bli uppskattad för vad han gör, och att han fick någon dag ledigt ibland för att återhämta krafterna. Denna månaden fick han knappt halva lönen på grund av de senaste händelserna i Grekland.
Yngste sonen Dimitris är utbildad sjuksköterska, men sommarjobbar på restaurang. Det är långa dagar på omkring 12 timmar och lönen ligger på 25€ om dagen (alltså 2€/timme). Ungdomsarbetslösheten är över 50%, så när säsongen är över har Dimitris inget större hopp om att hitta arbete och än svårare lär det bli nu när den grekiska krisen blivit ännu värre.
Det finns många rykten om att grekerna inte jobbar särskilt mycket. De flesta här på Kalimera vet nog att det inte stämmer, och med detta exempel vill jag bara bekräfta att det är såhär genomsnittsgrekerna lever. Det mesta i Grekland kostar ju nästan lika mycket som i Sverige, särskilt mat med undantag för om man går på restaurang. Tack och lov äger många greker sina bostäder och jag tror det räddat många familjer från att gå i personlig konkurs.
Hoppas verkligen det blir bättre för de som drabbats hårt av krisen och jag önskar verkligen att man får en lösning på situationen som det är nu innan det blir ännu värre.