Peter
2006-04-01, 22:16
Det har funnits några trådar under sista tiden som nästan gripit in i varandra. Jag har gjort några inlägg i dessa och så blev det lite spill av det jag skrivit, och det resulterade i nedanstående:
Jag brukar kunna hitta lite Grekland oavsett var jag varit. Det gäller bara att leta sig lite utanför allfartsvägarna, i utkanten... Till Ouzerian med lysrör i taket, gammal rembetika i de spruckna högtalarna, och gamla gubbar med mustasch och käpp... Då är jag "hemma"... Och samtidigt så extrem "utböling"... Som inte klarar språket, inte förstår signalerna och koderna. Men har man tur så är gubbarna lite nyfikna. Och med ett öppet sinne, lite Ouzo och 20 ord Grekiska så kan man, om man har tur, ha en fantastisk Grekisk afton...
Men denna ständiga fråga, och sökande, efter det genuina och äkta Grekiska. Är det inte så att det ligger en nyfikenhet att se hur det såg ut förr? Att se och jämföra kontrasterna mellan vårt äldre svenska samhälle, som vi känner till lite om, och det gamla Grekiska. Att försöka förstå, och få lite grepp om kontrasterna mellan livet ett medelhavsland och ett nordiskt land. För förutsättningarna var, och är fortfarande, så otroligt olika. Det är i alla fall där någonstans jag har mitt intresse. Dvs kontrasterna.
Den där gamla byn som klänger på bergssidan med slingrande gränder är ju så ”exotisk” för oss. Terrasserna på bergssidan där man förr odlade sina grödor. Lika exotiskt är det ju för en Grek att komma till Sverige. Kanske speciellt norra delen, där vi ska försöka förklara hur man gjorde kolmilor och varför fäbodarna har väggar som lutar utåt för att snön ska blåsa förbi. Om man sedan försöker förklara att det kan vara 1 – 2 meter snö på vintern tittar de klentroget på en och börjar fundera på vad en enkelbiljett till Leros kostar för undertecknad…
Historia och kultur. Jodå, jag har själv tittat på en del, Parthenon naturligtvis, Delfi mm Och jag blivit matad med en del av vänner i Grekland... Ofta då på en totalt öde plats, mitt ute i ingenting, med några spridda stenskärvor på marken.
Där står värden då med en Amstel, eller Ouzo i handen och stampar med foten i marken, eller helst på en stenbit, och med dramatiska gester förklarar att Apollo, Zeus, Athena eller någon annan gud gjorde något just där enligt legenden... Han ler mot mig och vi skålar för de gamla gudarna. Han vet, att jag vet, att han vet, det bara är en myt... Och den kan vara väldigt lokal eller tom uppfunnen just för den stunden. För att ge Turisten en fläkt av det forna Grekland… Vi sätter oss på en sten i solen och njuter en stund. Njuter av vänskap, gemenskap, minnet av en myt, och den sanslösa utsikten över havet mot grannön... Men vi vet båda samtidigt att vi befinner oss på historiskt mark, där människor en gång levde och verkade, och bad till Gudarna. Och det bjuder till viss ödmjukhet.
Det är just detta som är det sanna Grekland för mig. Mina Grekiska vänners spontana levnadsglädje, generositet och gästfrihet. Deras glädje och stolthet. Deras respekt för, och distans till, historien...
Och icke att förglömma humorn!!! Den är oftast lite annorlunda än vår som gärna drar mot verbal Engelsk humor. Grekernas humor är ofta lite fysisk. Men har man väl fått kläm på den och svarar med samma mynt så får man alltid ett asgarv tillbaka...
Jag har haft förmånen att besöka okända byar som verkligen kommer från 6 - 700-talet, eller tom äldre, och som knappt förändrats utåt sett sedan dess. Men så viker man runt ett hörn och plötsligt ser man en stor parabol på väggen... Det blir en förvirrande anakronism. Sådant får ju inte finnas i en gammal Grekisk by? Eller?
Men vilken rätt har jag att begära att en Grekisk by ska "stanna i tiden"? Absolut ingen! Av vilken anledning ska jag missunna eller motverka utvecklingen i Grekland. Jag tycker faktiskt tvärtom, att jag har en skyldighet att hjälpa till att påskynda den. Jag tror inte att de gamla gränderna, stämningen eller friden förändras speciellt mycket, även om husen får bredband och paraboler...
Skillnaderna mellan våra länder har ju varit enorma de sista 2000 åren. För 2000 år sedan lade Grekland grunden för det Demokratiska samhället. Grekland hade de främsta vetenskapsmännen och filosoferna. Då låg Grekland långt före oss i utveckling. Vi, Vikingarna, här uppe i Norden gick fortfarande omkring klädda i djurhudar...!
Just nu ligger vi kanske lite före på vissa områden, tex administrativt och tekniskt. Men hur ser det ut om 500 år?
Och Grekland har ju också haft en våldsam historia ända från antiken till mitten på mitten av 1900-talet. Ständiga krig och invasioner. Något som vi i Sverige lyckligtvis har varit tämligen förskonade ifrån. I alla fall på det sättet.
Men jag tror att alla Greker oavsett kön har en betydligt friare själ än någon Nordbo... ELEFTERIA! FRIHET! Som Antony Quinne sade i filmen, det var väl Zorba?
Styrkan, och kravet på frihet som finns i den Grekiska själen gör också att de protesterar, eller helt enkelt strejkar, när något inte passar dem. Förr när det hände i, eller på väg till eller från Grekland, var det synnerligen irriterande i den kungliga bakdelen. Men numera tar jag det med ro och ett brett leende. Flygledarna maskar? Gå till baren och beställ en öl till på flygbolagets bekostnad! Äntligen några som har vett och makt att säga ifrån... Dessutom har jag sedan länge försäkringar som täcker det mesta...
Och om det är så att andra upplever sitt intresse på samma sätt som jag, dvs detta med kontraster och hur det såg ut förr, skulle jag rekommendera en resa till Nissyros och/eller Tilos för att besöka de övergivna byarna som finns där. Speciellt Emborion på Nissyros. Bråka bara inte med getterna som bor i byn nu... De har vassa horn...
När ni halvt svimmat över den sanslösa utsikten där mot havet, eller in mot kratern, byn ligger precis på kraterkanten, och ni tittat färdigt på de kistor och tom stekpannor som fortfarande står kvar i de övergivna husen, gå tillbaka till Tavernan TO BALKONI. Den som ligger precis till vänster när ni kommer in i byn, och ta en Amstel och en sallad och kontemplera över livets förgänglighet...
När ni sitter där kommer ni kommer själva att känna hur ödmjukheten sänker sig över er och hur svårt det är att låta bli att viska... Samtal sjunker till minimal nivå för att utsikten över dalen och kratern tar luften ifrån de som sitter där...
Jag hoppas att de som flyttade därifrån uttalade en väl fungerande evig förbannelse över den som vågar ta ett föremål därifrån... Jag kan tänka mig att hon som lämnade stekpannan sade att hennes barn, eller barnbarn, skulle komma tillbaka någon dag för att använda den igen.... Och jag skulle aldrig våga störa den frid som ligger över den övergivna byn...
Jag är inte speciellt vidskeplig, men getterna där har en speciell glimt i ögonen...
Jag kan tänka mig att jag med min något Buddistiska inställning till livet har levt i Grekland i ett tidigare liv. (Då troligtvis som en synnerligen sur, envis och elak åsna...) Men jag kan inte förstå, eller förklara, den märkliga makt och dragning detta underbara land, med sina underbara människor, har över mig…
Peter
Jag brukar kunna hitta lite Grekland oavsett var jag varit. Det gäller bara att leta sig lite utanför allfartsvägarna, i utkanten... Till Ouzerian med lysrör i taket, gammal rembetika i de spruckna högtalarna, och gamla gubbar med mustasch och käpp... Då är jag "hemma"... Och samtidigt så extrem "utböling"... Som inte klarar språket, inte förstår signalerna och koderna. Men har man tur så är gubbarna lite nyfikna. Och med ett öppet sinne, lite Ouzo och 20 ord Grekiska så kan man, om man har tur, ha en fantastisk Grekisk afton...
Men denna ständiga fråga, och sökande, efter det genuina och äkta Grekiska. Är det inte så att det ligger en nyfikenhet att se hur det såg ut förr? Att se och jämföra kontrasterna mellan vårt äldre svenska samhälle, som vi känner till lite om, och det gamla Grekiska. Att försöka förstå, och få lite grepp om kontrasterna mellan livet ett medelhavsland och ett nordiskt land. För förutsättningarna var, och är fortfarande, så otroligt olika. Det är i alla fall där någonstans jag har mitt intresse. Dvs kontrasterna.
Den där gamla byn som klänger på bergssidan med slingrande gränder är ju så ”exotisk” för oss. Terrasserna på bergssidan där man förr odlade sina grödor. Lika exotiskt är det ju för en Grek att komma till Sverige. Kanske speciellt norra delen, där vi ska försöka förklara hur man gjorde kolmilor och varför fäbodarna har väggar som lutar utåt för att snön ska blåsa förbi. Om man sedan försöker förklara att det kan vara 1 – 2 meter snö på vintern tittar de klentroget på en och börjar fundera på vad en enkelbiljett till Leros kostar för undertecknad…
Historia och kultur. Jodå, jag har själv tittat på en del, Parthenon naturligtvis, Delfi mm Och jag blivit matad med en del av vänner i Grekland... Ofta då på en totalt öde plats, mitt ute i ingenting, med några spridda stenskärvor på marken.
Där står värden då med en Amstel, eller Ouzo i handen och stampar med foten i marken, eller helst på en stenbit, och med dramatiska gester förklarar att Apollo, Zeus, Athena eller någon annan gud gjorde något just där enligt legenden... Han ler mot mig och vi skålar för de gamla gudarna. Han vet, att jag vet, att han vet, det bara är en myt... Och den kan vara väldigt lokal eller tom uppfunnen just för den stunden. För att ge Turisten en fläkt av det forna Grekland… Vi sätter oss på en sten i solen och njuter en stund. Njuter av vänskap, gemenskap, minnet av en myt, och den sanslösa utsikten över havet mot grannön... Men vi vet båda samtidigt att vi befinner oss på historiskt mark, där människor en gång levde och verkade, och bad till Gudarna. Och det bjuder till viss ödmjukhet.
Det är just detta som är det sanna Grekland för mig. Mina Grekiska vänners spontana levnadsglädje, generositet och gästfrihet. Deras glädje och stolthet. Deras respekt för, och distans till, historien...
Och icke att förglömma humorn!!! Den är oftast lite annorlunda än vår som gärna drar mot verbal Engelsk humor. Grekernas humor är ofta lite fysisk. Men har man väl fått kläm på den och svarar med samma mynt så får man alltid ett asgarv tillbaka...
Jag har haft förmånen att besöka okända byar som verkligen kommer från 6 - 700-talet, eller tom äldre, och som knappt förändrats utåt sett sedan dess. Men så viker man runt ett hörn och plötsligt ser man en stor parabol på väggen... Det blir en förvirrande anakronism. Sådant får ju inte finnas i en gammal Grekisk by? Eller?
Men vilken rätt har jag att begära att en Grekisk by ska "stanna i tiden"? Absolut ingen! Av vilken anledning ska jag missunna eller motverka utvecklingen i Grekland. Jag tycker faktiskt tvärtom, att jag har en skyldighet att hjälpa till att påskynda den. Jag tror inte att de gamla gränderna, stämningen eller friden förändras speciellt mycket, även om husen får bredband och paraboler...
Skillnaderna mellan våra länder har ju varit enorma de sista 2000 åren. För 2000 år sedan lade Grekland grunden för det Demokratiska samhället. Grekland hade de främsta vetenskapsmännen och filosoferna. Då låg Grekland långt före oss i utveckling. Vi, Vikingarna, här uppe i Norden gick fortfarande omkring klädda i djurhudar...!
Just nu ligger vi kanske lite före på vissa områden, tex administrativt och tekniskt. Men hur ser det ut om 500 år?
Och Grekland har ju också haft en våldsam historia ända från antiken till mitten på mitten av 1900-talet. Ständiga krig och invasioner. Något som vi i Sverige lyckligtvis har varit tämligen förskonade ifrån. I alla fall på det sättet.
Men jag tror att alla Greker oavsett kön har en betydligt friare själ än någon Nordbo... ELEFTERIA! FRIHET! Som Antony Quinne sade i filmen, det var väl Zorba?
Styrkan, och kravet på frihet som finns i den Grekiska själen gör också att de protesterar, eller helt enkelt strejkar, när något inte passar dem. Förr när det hände i, eller på väg till eller från Grekland, var det synnerligen irriterande i den kungliga bakdelen. Men numera tar jag det med ro och ett brett leende. Flygledarna maskar? Gå till baren och beställ en öl till på flygbolagets bekostnad! Äntligen några som har vett och makt att säga ifrån... Dessutom har jag sedan länge försäkringar som täcker det mesta...
Och om det är så att andra upplever sitt intresse på samma sätt som jag, dvs detta med kontraster och hur det såg ut förr, skulle jag rekommendera en resa till Nissyros och/eller Tilos för att besöka de övergivna byarna som finns där. Speciellt Emborion på Nissyros. Bråka bara inte med getterna som bor i byn nu... De har vassa horn...
När ni halvt svimmat över den sanslösa utsikten där mot havet, eller in mot kratern, byn ligger precis på kraterkanten, och ni tittat färdigt på de kistor och tom stekpannor som fortfarande står kvar i de övergivna husen, gå tillbaka till Tavernan TO BALKONI. Den som ligger precis till vänster när ni kommer in i byn, och ta en Amstel och en sallad och kontemplera över livets förgänglighet...
När ni sitter där kommer ni kommer själva att känna hur ödmjukheten sänker sig över er och hur svårt det är att låta bli att viska... Samtal sjunker till minimal nivå för att utsikten över dalen och kratern tar luften ifrån de som sitter där...
Jag hoppas att de som flyttade därifrån uttalade en väl fungerande evig förbannelse över den som vågar ta ett föremål därifrån... Jag kan tänka mig att hon som lämnade stekpannan sade att hennes barn, eller barnbarn, skulle komma tillbaka någon dag för att använda den igen.... Och jag skulle aldrig våga störa den frid som ligger över den övergivna byn...
Jag är inte speciellt vidskeplig, men getterna där har en speciell glimt i ögonen...
Jag kan tänka mig att jag med min något Buddistiska inställning till livet har levt i Grekland i ett tidigare liv. (Då troligtvis som en synnerligen sur, envis och elak åsna...) Men jag kan inte förstå, eller förklara, den märkliga makt och dragning detta underbara land, med sina underbara människor, har över mig…
Peter