Visa fullständig version : Det värsta du råkat ut för i Grekland
Det har skrivits löpmeter med inlägg om vilka underbara platser som besökts, det roligaste minnet etc, men vad är det värsta ni råkat ut för när ni varit i Grekland?
Med "det värsta" menar jag "med glimten i ögat" ;) eller något som vid det tillfället var väldigt pinsamt men som ni nu i efterhand går att skratta åt :)
Mitt pinsammaste minne är nog när jag vid Perivolos på Santorini blev översköljd av en stor våg varvid bikinitrosorna fylldes med flera kilo småsten. Kan torrt konstatera att DÅ var det definitivt inte roligt...
//Zanét bye_bye
klart värsta jag varit med om och dessutom ger en tanke om hur dumt man bär sig åt som människa, var en gång när jag var på besök i stalida och just klivit av bussen och i ögonvrån ser jag en jeep på väg upp på en utfart sekunderna passerade som i ultra rapid och bilen kör på mig och jag flyger ut på stora vägen som en vante och en stor lastbil hinner precis bromsa framför mig som just tänker att nu är det godnatt med mig.jag fick bara lättare blessyrer och en hel del blåmärken men änglarna var med mig då.och det var inte mitt fel utan jeepen kom på att svänga ut mot trafiken.om jag inte sett jeepen i ögonvrån och hunnit sparka undan min då 9 åriga dotter vill jag inte ens tänka på hur det kunde ha gått.
snabbt som ögat kliver jag upp tur nog rätt oskadd och dammar av mig och drar ner min korta klänning och tänker på om folk sett min STRINGTROSA!!!
en då lite chockad myssa
På väg från Pireus till Naxos gick väninnan och jag på toaletten ombord. STOR toalett, vi gick in båda två. Innan nån av oss hann uträtta nåt började vi dividera om nåt grekiskt ord som vi inte kom på betydelsen av. Jag tog upp lexikonet ur lilleryggan och började bläddra.
Strax därpå hördes raska steg utanför dörren, väninnan ställde sig mot dörren för att blockera den (låset var trasigt). Hon vägde dock lätt mot en fast matroshand, dörren gick upp, in kommer en besättningsman.
Synen han möttes av var:
* min väninna skräckslaget, hysteriskt fnissande.
* mig stående på huk över toan, framåtböjd, trosorna nere vid anklarna, armbågarna på knäna och ivrigt bläddrande i ett grekiskt lexikon.:o
Besättningsmannen rörde inte en min, han sträckte sig över min kortväxta väninna, tog en ny toalettrulle ur en påse på en hylla och gick ut igen.
Först då kunde jag räta mig ur min kisspose och lägga undan lexikonet. Gissa om vi skrattade...flabb_flab
Synen han möttes av var:
* min väninna skräckslaget, hysteriskt fnissande.
* mig stående på huk över toan, framåtböjd, trosorna nere vid anklarna, armbågarna på knäna och ivrigt bläddrande i ett grekiskt lexikon.:o
Besättningsmannen rörde inte en min, han sträckte sig över min kortväxta väninna, tog en ny toalettrulle ur en påse på en hylla och gick ut igen.
Först då kunde jag räta mig ur min kisspose och lägga undan lexikonet. Gissa om vi skrattade...flabb_flab
klapp_klap :D flabb_flab klapp_klap flabb_flab :D klapp_klap
bye_bye Kari
Det värsta...
En dagstur mellan Rhodos och Symi någon gång tidigt 80-tal.
En liten skorpa till båt var det. Jag vet inte om det var något särskilt med sjögången, eller om det bara var båten som inte var av rätt dimensioner för seglatsen, men det låg människor över relingen åt alla håll och kanter.
Har aldrig någonsin varit så sjösjuk varken förr eller senare.:eek:
Hmm.. inte mycket att skratta åt ens idag kanske, men det händer inte särskilt många "illa" saker i Grekland. :p
Hej Zanét!
Kul att du kom på det här:) Min första natt någonsin i Chania måste ha slagit alla rekord! Helt solo, första gången utomlands i ett land som jag inte visste något om, placerad i Agios Apostoli av resebolaget och sedemera bortglömd där av detsamma. Första timmen ägnades åt uppackning, en kort promenad och åt att bli stungen i ögat av ett enormt "bi", sen var det några timmars väntan kvar till "välkomstmötet". Jag skulle bli upphämtad med buss av en representant och sätter mig strategiskt i hotellets lilla bar att vänta. Med en öl.
3 timmar senare sitter jag forfarande kvar och väntar och det har definitivt druckits mer än bara EN öl. Ytterligare 1,5 timme senare sitter jag kvar. Ingen buss eller guide syns till. Kikh börjar bli förbannad, hungrig och full, i den ordningen. När ytterligare 40 minuter gått inser jag att de INTE kommer att hämta upp mig. Jag bestämmer mig för att på egen hand göra Chania, söker rätt på en buss in till staden, strosar runt, dricker öl och shots var helst jag stoppar in nosen och PLÖTSLIGT är det svarta natta! Jo då, jag hade ätit en Gyros (min första). Var var jag? Inte en aning, men baren var pytteliten, knökfull med U.S Navy's och tre unga grekiska killar som bjöd på dricka. Tiden och mina helt nyköpta kontaktlinser börjar tära på mig och jag vill hem till hotellet!
Efter mycket dividerande med de unga herrarna får jag, av en kille, en "guidad tur" i Chanias gamla hamnkvarter och efter ytterligare diskussion visar han mig till taxistationen. Allt väl! Inne i taxin frågar chauffören på knapp "Where you live?"... Mina ögon värker, är rödsprängda och vill inte låta sig öppnas och jag har inte en aaaaning om var jag bor eller vad hotellet heter!
Jag funderar en stund och säger "kör åt höger!", helt omedveten om att Chania till större delen är enkelriktat. Chauffören kollar konstigt på mig men gör som jag säger. Upprepade "where you live?" och en god stund senare ser jag en liten "vägkyrka" och säger "turn right!!!". Jo minsann, där växer den enorma kaktus som jag beundrat på väg till bussen en livstid tidigare. Sakta men säkert kryper taxin vidare och jag skymtar något bekant på ett hustak. En stor jävla rosa fågel som jag just då inte minns namnet på. Flamingo! SÅ heter hotellet!!! Jag är HEMMA!!!
Jag betalar taxin, många tack!!! underliga blickar....Lyckas med stor möda hålla ögonen öppna för att lirka upp låset (som flyttar sig iväg från min letande nyckel), tar mig in, gräver ut linserna som suttit inne i 2 dygn och somnar påklädd på sängen.
Sent omsider på eftermiddagen, men huvudet dunkande av alkohol, tar jag en promenad för att föreviga min vägkyrka och kaktusen som ledde mig hem. Döm om min naiva förvåning när det fullkomligen vimmlar av sådana!
Hade jag änglavakt måntro? Absolut!
Nu i år, den 4 juni, är det 15 år sedan min premiärtur till Chania. Jag ska förstås tillbaks i år igen, för vilken gång i räkningen minns jag inte, men nu hittar jag som i min egen ficka:)
Fick jag någon ursäkt från resebolaget för att de glömt hämta mig? Nej då! Brydde de sig att kompensera? Inte alls! Bryr jag mig om välkomstträffar sen dess? Knappast!
Så här i efterhand tror jag ändå att det mest pinsamma den kvällen var den förskräckligt korallfärgade skjortan med vita prickar som jag hade på mig:)
Kikh
Masouraki
2006-03-17, 12:09
Inkfish:Jag kan inte sluta och skrattaflabb_flab flabb_flab flabb_flab
Jag kan se det framför mig och det är det roligaste synen måste jag sägaflabb_flab flabb_flab
Kikh: Usch det var en rätt otäck upplevelse du hade! Tur att det gick bra ändå.
Kari, masouraki: jo, jag fnissar också fortfarande åt det där. För att inte tala om hur vi fnissade DÅ, min väninna och jag. Vi hade gått upp mitt i natten hemma i Sverige, flugit till Aten, åkt vidare till Piraeus, väntat på båt, gått ombord på båt - och när den här händelsen inträffade var vi alltså runt midnatt nästa natt. Trötta, hysteriskt glada, lite småberusade - ett under att vi överlevde de där skrattanfallen vi fickflabb_flab
Kikh: Usch det var en rätt otäck upplevelse du hade! Tur att det gick bra ändå.
Tack för din omtanke Inkfish men jag kan lova att det inte kändes det minsta otäckt (med undantag av i ögonen då), alla var faktisk väldigt vänliga. Jag är inte alls lika förstående som jag borde vara inför packade turister... Trots allt var det den natten som formade min bild av Kreta och av greker som vänliga människor. Den håller i sig än i dag och resorna till Chania har passerat 20-talet nu:) Jag var idiotiskt naiv på den tiden och det är lika pinsamt att inse än idag!
Kikh
Jo, det är ju såna berättelser som gör att man känner sig så trygg i Grekland som man gör.
Kalimera
2006-03-17, 14:16
Jag har varit med om några riktigt otäcka saker. En av dem hände på Ios för länge sedan. Jag åkte dit med min dåvarande flickvän, jag hade tjatat om Grekland och hon följde med trots att vi bara känt varandra i tre månader.
Första kvällen gick vi ut i byn för att hälsa på alla mina vänner. Jag ville gärna visa att jag kände många på ön, det gjorde mig lite stolt. Vi gick från bar till bar och hälsade och drack. I varje bar fanns det någon eller några jag kände, och alla ville bjuda på en välkomstdrink. Och jag tackade ja utan att tänka mig för. Min flickvän protesterade inte, troligen för att vi inte kände varandra ännu.
Framåt natten, efter ganska många drinkar, bestämde vi oss för att gå hem. Vi gick huvudgatan en liten bit tills jag såg en stenmur som jag bara måste vila på. Så jag satte mig, och jag satte mig... inte på stenmuren, utan i luften och jag stöp med huvudet rakt ner i backen. Jag tappade medvetandet och minnet. När jag vaknade låg jag i ett kalt rum i ett hus jag inte kände igen. En gammal gumma kom och tittade till mig, hon kunde ingen engelska så jag fattade inte var jag var eller hur jag kommit dit. Det enda jag fattade var att jag slagit mig för jag hade jävulskt ont i skallen, i ryggen och i benen. I bakhuvudet kände jag en stor bula (delar av den är kvar än).
Efter någon timme kommer min vän Andreas, han berättade vad som hänt och var jag var. Jag var i hans föräldrahem och den gamla gumman var hans mamma. Andreas hade gått förbi den gränd där jag låg medvetslös, min flickvän satt bredvid och grät. Hon visste inte var hon var och inte heller var hon bodde. (För att hitta i Chora på Ios måste man ha varit där mycket längre än några timmar.) Andreas hade sagt till henne att gå hem (det tog henne timmar att hitta rätt hus) och tog sedan mig på axeln och bar hem mig till sitt hus. På vägen ramlade han och bröt två revben! På sig själv.
Under dagen gick min flickvän ut på byn och frågade om de visste var Andreas bodde. Någon följde henne hem till Andreas där hon fann mig liggandes med smärta och bula. Hon fick hjälpa mig hem till vårt hus. Där låg jag i nästan två veckor, min flickvän fick mata mig, jag kunde nätt och jämt röra mig. (Det fanns ingen doktor på ön, och om det funnits hade det inte hjälpt.) Efter två veckor kunde jag gå ut, men helt återställd blev jag inte under resan. Vi var borta i fyra veckor. Röntgade ryggen när jag kom hem och jag hade en kotförskjutning som behandlades med gott resultat av en naprapat.
Året därpå återvände vi till Ios. Första kvällen gick vi som vanligt en barrunda för att hälsa på folk. Denna gång drack jag bara en eller två drinkar, jag hade lärt mig en läxa jag aldrig skulle glömma. Dessutom blev jag inte bjuden på en enda drink. De har bra minne de där grekerna. :rolleyes:
Bilden nedan togs många år senare. Som ett litet minne. Stenmuren jag inte satte mig på är till höger, jag föll med skallen före dit jag pekar. Hade jag varit nykter skulle jag säkert skadat mig ännu värre, men om jag hade varit nykter skulle... ja, ni vet. :)
http://www.kalimera.nu/bilder/forum/ios_fall.jpg
Fy satan, du kunde ju ha slagit ihjäl dig:eek:
Kalimera
2006-03-17, 14:19
Fy satan, du kunde ju ha slagit ihjäl dig:eek:Jag vet, och det "lever" jag på än idag. Tänker på det ibland när jag klagar på saker som egentligen inte har någon betydelse. Tänk om...brukar jag säga.
Jo...
Fast jag fnissar lite åt en grej i din berättelse - att din kompis bröt revbenen när han bar hem dig. Snacka om otur:o
Masouraki
2006-03-17, 14:24
Det där måste ha gjort väldigt ont väldigt länge.Tur att du lärde dig läxan;) En fråga bara,va sa din flickvän dagen efter när hon träffade dig?Var hon arg?
Herrigud, for en historie!:eek: Du kunne jo slått deg ihjel! Det ser ut som det er ganske langt ned også, etter bildet å dømme. Nei, tenker nok de var forsiktige med å dele ut drinker til deg etter det, ja... ;)
Kalimera
2006-03-17, 14:47
En fråga bara,va sa din flickvän dagen efter när hon träffade dig?Var hon arg?
Hon var inte arg alls, bara förskräckt. Hon kunde inte sova på natten, hon visste inte hur jag mådde och inte heller var jag var. För henne var det hemskt. Och hon undrade naturligtvis vad jag var för person. (Undrade lite själv faktiskt :)) Vi återvände till Ios i flera år och varje gång vi gick förbi muren log vi åt varandra. När vi ses idag (vi är fortfarande goda vänner) händer det att vi pratar om fallet, om vad som kunde hänt och så där.
På vår resa till Santorini och Naxos (1 + 1 vecka) 2001 så bestämde vi oss för att göra en dagsutflykt till Mykonos via Delos. Jag minns inte alla detaljer varför vi tyckte det kunde vara spännande men det måste ha varit för att Mykonos är vackert, åtminstone på håll.
Hur som helst fann vi båten, den var i storlek "en och en halv Vaxholmsbåt" och vi satte oss inne i salongen. Det blåste en del den dagen och vi funderade hur det skulle bli en bit ut till havs, rakt norrut mot Mykonos. Inte lång stund senare märkte vi att detta skulle komma att bli en tämligen jobbig färd på vågorna. Det blåste som fasen, vi studsade bokstavligt uppe på vågorna och dansade rakt ner i dalarna. Är det sjögång på bara ett sätt kan man ju lära sig att "parera" men detta var på så många sätt så vår rädsla blev i att vi inte visste när vi skulle slå runt.
Rädsla för det okända är mer vad man befarar ska hända, inte vad som i själv verket händer för stunden. Och inte visste vi om det skulle bli värre eller inte, passagerarna runt omkring mådde inte bra, vi mådde ännu inte illa men när en av killarna i besättningen gick runt med transparenta små plastpåsar så började kväljningarna komma. De andra i båten visade sig vara britter av olika nationaliteter som skulle resa hem från Mykonos. Snacka om bittert slut på deras semester !!
Själv satt jag intill ett bord och höll krampaktigt i det som om det skulle hjälpa. Lika fånigt som att sitta i en bil till höger om föraren och bromsa......Den ungefär 1,5 timme långa färden på havet (inte i) var som 1,5 dygn, vi kom i alla fall till Delos som vi då i vårt något förändrade humör tyckte såg ut mest som en stenhög utan något som helst intresse för oss.
Sedan hade vi alltså ännu en skräckfärd kvar till Mykonos, kan ha varit en halvtimme ytterligare tror jag. Besöket inne i stan på Mykonos gick mest åt till att försöka reparera "skadorna" inuti oss, försöka sansa och lugna oss och försöka äta en lunch. Fortfarande var vi mer eller mindre illamående i efterskott men vi härdade ut.
Resan med samma båt tillbaka var vi ju tvungna att faktiskt försöka härda ut också. Vi kom i samspråk med ett annat svenskt par som uppskattade att vi hade några att i alla fall prata med för att försöka få tiden att gå. Det blev samma häftiga resa hur som helst, kvinnan i det andra paret började gråta hysteriskt och lugnade inte ned sig på en lång stund. Ganska utmattade "mellanlandade" vi på Paros, detta var nog en båt som hade den rutten rätt ofta. Minnet av resten har jag tappat men vi kom tillbaka till Naxos ordentligt omskakade, blåsten fortsatte hela kvällen och eftersom vi bodde c:a 30 meter från stranden så upplevde vi vågorna som rena oväsendet. Att försöka somna med ett ständigt vågskvalp varannan sekund (nu överdriver jag) och med denna hemska resa i minne var en förfärlig upplevelse.
Jag/vi var inte direkt rädda för hav och vågor/sjögång innan och vi är det inte nu heller men vi fick en rejäl skopa respekt för havet. Rädslan för vad som kanske kan hända är nog nära "släkt" med flygrädsla tror jag. Flygning är för övrigt ett rent nöje !
Dagen därpå traskade vi till arrangörens kontor och berättade om den förfärliga gårdagen. Båten vi hade åkt med var den vi hade som transferbåt från Santorini några dagar innan. Vi frågade om det skulle bli den som skulle ta oss tillbaka till Santorini till resan hem också. Jo det var det och då berättade vi det oundvikliga att någon sådan resa hade vi definitivt inte lust att göra ! Vi accepterade och bestämde oss för att förlora en Naxos-dag och åka med en Blue Star-färja för att faktiskt kunna avsluta vår tvåveckors med ett trevligt minne av havet (minns britternas hemresa.....).
Så kan det gå
Hasse :cool:
Vi återvände till Ios i flera år och varje gång vi gick förbi muren log vi åt varandra. När vi ses idag (vi är fortfarande goda vänner) händer det att vi pratar om fallet, om vad som kunde hänt och så där.
Det är hur som helst en jädra tjusig bild du har, vilken härlig gränd !!
Hasse :cool:
Det här hände i Corfu stad för c:a 10 år sedan, när vår grabb Erik var ett år gammal. Efter en god middag, skulle vi (jag, min fru Maria och en trött Erik) gå en sväng ut på en pir. Tyvärr hade staden, av säkert helt godtagbara skäl, beslutat sig för att inte ha några gatljus på piren, men vi traskade på i alla fall med motiveringen att vi såg stjärnorna desto bättre.
Jag körde barnvagnen och plötsligt blev det tvärstopp. Jag böjde mig graciöst över handtaget som hade träffat mig mitt på mig, så att säga. När jag efter ett tag kunde rätta upp mig igen, såg jag att det låg en stor träskiva mitt på vägen. Det var kanten på den som satte stopp för vidare framfart. Jag tänkte på folk i rullstolar och andra som kunde få det besvärligt att komma vidare, och beslöt mig för att lyfta upp träskivan och luta den mot muren. Sagt och gjort, med en kraftansträngning och ett ljudligt ”Nghhhh” lyfte jag skivan, och tog ett steg framåt för att luta den mot muren. Då försvann jag! Träskivan hade nämligen dolt ett djupt hål och jag for som sagt rätt ner. Otroligt nog lyckades jag få upp ett knä under hakan, och kilades därför fast som en kork i en retsinaflaska. ”Hallå, vart tog du vägen” skrek Maria rätt ut i mörkret och tittade oroligt åt alla håll utom det rätta – nedåt.
Eftersom jag var ganska ordentligt hoppressad, tog det ett tag innan jag lyckades få ur mig ett ”Här nere”. Jag borde vid närmare eftertanke ha hållit tyst. Maria började gapskratta, och jag antar att det såg löjligt ut med ett se ett huvud och ett knä i jämnhöjd med vägen. Och inget annat. När hon skrattat färdigt, och det tog ett bra tag, lyckades hon lirka ut mig ur hålet. Otroligt nog var ett par förstörda byxor den enda bestående skadan. Hur djupt hålet var? Ingen aning, och jag hade ingen lust att ta reda på det heller. Jag lade tillbaka träskivan och tänkte att hellre tvärstopp för en rullstol än mitt alternativ.
Bluesea
Kalimera
2006-03-17, 15:23
Resan med samma båt tillbaka var vi ju tvungna att faktiskt försöka härda ut också. Jag har också varit med om något liknande, åkte också till Delos och Mykonos. Och precis som du skriver så var man tvungen att härda ut hemresan också. Och just den där hemresan satt i hjärnan hela tiden, kunde inte njuta av vare sig Delos eller Mykonos. Fy för småbåtar när det blåser. :mad:
Kalimera
2006-03-17, 15:27
Det är hur som helst en jädra tjusig bild du har, vilken härlig gränd !!
Så där ser det ut överallt i Chora på Ios: gränder, gränder, gränder. Det är så häftigt. Klart en av de finaste byarna i övärlden.
Kalimera
2006-03-17, 15:28
Eftersom jag var ganska ordentligt hoppressad, tog det ett tag innan jag lyckades få ur mig ett ”Här nere”. Ursäkta att jag säger det (det kunde ju slutat illa): men tack för ett gott skratt! :D
ciakoohler
2006-03-17, 16:00
Detta var verkligen den roligaste tråden på länge.Tack Zanet.klapp_klap
(Det fanns ingen doktor på ön, och om det funnits hade det inte hjälpt.)
Inte ens en sån vikarie som Du var på Korfu????:D ;) Janne?Fast det hade väl knappast hjälpt??
Ja då är ju inte min frivolt ner för en stentrappa på Symi i somras så mycket att oja sig över...En sten i den stora stentrappan som ledde ner från "vårt" hus var borta längst ut t h på steget och det visste jag ju och var alltid försiktig när jag gick. Men så en kväll på väg ner hörde jag att det kom någon med snabba steg neråt bakom mig och automatiskt tog jag ett kliv åt sidan och där fanns ju inget och jag föll handlöst, tack o lov framåt..Hade jag ramlat åt höger hade det varit fritt fall 2 meter ner på parkerade motorcyklar!!!! Jag slog mig förstås men klarade tänder o brutna ben (20 års jympa på F&S ger kanske smidighet?) Jag orkade inte gå upp alla 100 trappor igen för att hämta is att kyla knät med , men en stund senare på restaurangen var knät STORT och dunkande! Massor av is fick jag av servitören som kom och fyllde på is under hela kvällen... Så allt gick bra!!
..och min då alldeles nya förlovningsring har många repor som minne!flabb_flab
Lissi
Ja, jag får säga att mina värsta upplevelser ter sig tämligen modesta jämfört med vad vissa "sysslat med" men de var inte så kul just då. Vi kan börja med
Kokkari, Samos 1990: Traskade glatt hem en kväll som hade avslutats med barbesök där fotbollsmatchen England-Kamerun visades. Vaknade några timmar senare med AKUT:eek: matförgiftning. Jag ska inte vara sååå detaljerad men pensionatsvärdinnan ringde i alla fall efter doktorn på morgonkvisten. In stegar en bastant kvinnlig läkare med en spruta i högsta hugg "To stop vomit". Jo jo, hon hade kunnat ge mig vad som helst i den stunden men huvudsaken var att det hjälpte. Samos har jag besökt efter detta men inte just Kokkari!
Batsi, Andros 1993: Satt ute sent en kväll och skrev vykort iförd kort kjol. Nästa morgon vaknar jag med MASSOR av myggbett som började klia något infernaliskt. Insåg att ett doktorsbesök nog var på sin plats så vi tog reda på var mottagningen fanns och gick dit. Doktorn kastade en hastig blick på betten och sa bara "Infected moskitos!". Han ringde in receptet på diverse medikamenter och det kunde hämtas ut på kvällen i en av Batsis minimarkets. Det blev en lååång dag på stranden och det är väl den enda gången i mitt liv jag varit tacksam för att det var lite svalare i badvattnet så att jag kunde stilla klådan något. Hade prickar på benen i ett par år efteråt som minne. Andros har jag inte besökt sedan dess men det beror mest på att vi "inte kommit förbi med båten".
Myrthies, Kalymnos 1994: Denna historia börjar hemma med att jag några dagar före avresa inser att jag fått halsfluss. Får penicillinkur som inte hjälper ett dugg. Avlägger nytt besök hos doktorn och påpekar desperat att "jag ska åka till Grekland på fredag". Han inser allvaret ;) och skriver ut några riktiga dunderpiller. Dagen när vi åker känner jag mig helt ok och firar mitt tillstånd med ett glas vin på flyget. Det skulle jag inte gjort! Hela nästa natt tillbringar jag på toaletten och spyr galla... Hr doktorn glömde nämna att just denna sorts penicillin (eller vad det nu var) skulle inte en droppe alkohol komma i närheten av. Nåväl, till sist somnar jag ifrån eländet och när jag vaknar någon gång på förmiddagen är de andra på välkomstmötet. Stegar in för att ta en snabb dusch - och upptäcker att det inte finns något vatten__D! När de andra väl kommer tillbaka sitter jag på sängkanten och säger desperat "Vi måste gå till stranden - NU!". Denna natt och morgon har vi skrattat många gånger åt sedan dess. Resten av semestern blev helt underbar och det finns många minnen, däribland naturligtvis fotbolls-VM och att det en natt var +33 grader kl 00.30. Myrthies har jag inte besökt sedan dess och har bara varit i Pothia ett par gånger för att byta båt.
Sedan lyckades jag ju vurpa med moppen på Ikaria i somras och det förorsakade lite skrapsår på knäna och ena armbågen (sved som attan sedan i ett par dagar när jag badade). Fast då blev jag mest arg när det hände för så som jag körde i den kurvan skulle det vara helt omöjligt att köra omkull. Som sambon uttryckte det "det var moppens fel, eller hur...???":mad:.
Celbe
Tråkigt att du har haft dina värsta minnen på några av mina favoritplatser:o Kokkari och Myrties:o
Riittabye_bye
Värsta och värsta... detta hände under min första resa till Grekland (Korfu) på slutet av 70-talet:
Jag och väninnan var vana vid att lifta utan några bekymmer (ska nog tilläggas att vi hade mest sysslat med detta i hemtrakten i norra Finland/Sverige). Denna förmiddag hade vi hyrt cyklar och cyklat några kilometer till en vägkorsning varifrån vi sedan liftade vidare mot västkustens härliga stränder (bodde på östkusten). En äldre herre plockade upp oss. Inga problem att få lift till Agios Giorgos, förklarade han med knagglig engelska. Så vi satte oss i hans pick-up, trängde oss på framsätet tillsammans med honom, väninnan närmast chauffören. Efter ca 10 minuter började han bli alltför intresserad av hennes knän :eek: Inga argument hjälpte, utan närmanden från hans sida blev mer och mer påträngande. Till slut fattade han dock, att vi inte var intresserade av att betala färden på det sättet han var intresserad av, så vi fick kliva av "mitt i ingenstans". Tack och lov!
Då tog vi apostlahästarna tillbaka till vägkorset (vågade sannerligen inte att lifta tillbaka) till cyklarna. Det blev ingen utflykt till västkusten den dagen. Vi cyklade till Korfu stad i stället, shoppade en del, och till natten blev det att dansa av aggressionerna på discot Bora Bora utanför Korfu stad. UNDRAR hur länge det stället levde, på slutet av 70-talet var det i alla fall stället där ALLA var :)
Ivi
Mina värsta minnen från Grekland handlar inte om mig själv utan om en drunkningsolycka som jag och flera andra blev vittne till i Rethymnon 1994. Det andra minnet är lika tragiskt och också från Rethymnon. Det handlar om en ung grekisk man som vurpade med sin motorcykel och dog på väg till sjukhuset.
Eva
Det här hände också på Corfu, denna gång innan Erik. Till saken hörde att jag några månader tidigare hade försökt hoppa över ett staket som var två dm högt. Just ordet ”försökt” är det centrala, eftersom jag skändligen misslyckades och for rätt ner i trottoaren med framtänderna före. Detta medförde raskt två stifttänder.
I alla fall, en dag på Corfu åkte vi till den fantastiska stranden Myrtiotissa, och tillbringade dagen bland nudister och vattenfall. Just när vi hade det som skönast, kände jag att min ena stifttand vackert följde med när jag tog en tugga på en vattenmelon. Det var bara att slänga sig på hyrmopparna och dra in till stan. Efter många om och men hittade vi en tandläkare, och vi gick in. Först såg vi en medelålders man som satt och filade på ett berg av löständer, förmodligen för att få dem att passa sina ägare bättre. Självklart rökta han under tiden. Sedan kom tandläkaren själv som såg ut som den förste mannens pappa. Behöver jag nämna att även han rökte?
Han satte mig ner i stolen, tog ut tanden med en onödigt nikotingul hand, tog ett djupt bloss på cigaretten och tittade mig i munnen. ”Hmmm”, sade han medan andades ut. Här kan vi prata om passiv rökning. Sedan tog han fram två dammiga glasflaskor och hällde en dutt från varje ner på en lindrigt ren glasskiva. Därefter tog han fram en glasstav, gjorde ren den genom att dra den genom armbågsvecket och började röra runt. När han var nöjd, satte han fast en gigantisk borr, marginellt mindre än en vanlig degkrok, i en remdriven maskin från artonhundrakallt och bad mig gapa stort. Kallsvetten rann friskt efter ryggraden, men vad skulle jag göra? Maskinen startade med ett skramlande, och han fyllde degkroken med gägget han hade blandat till. Med två fingrar lyfte han på överläppen och körde sedan med den andra handen in den roterande degkroken i hålet efter stifttanden. Mina tår krökte sig omedelbart, men jag var stadigt fasthållen i stolen.
Efter vad som verkade vara en evighet tog han äntligen bort borren och bad mig vänta en minut. Han tog då min stifttand och gick bort till mannen som satt och filade löständer. Denne tog tanden, hämtade en av filarna som låg på bordet och filade lite på stiftet. Sedan kom tandläkaren tillbaka och tryckte resolut upp tanden i det nu igenfyllda hålet. Sedan satte han dit sin tumme och höll fast tanden i en minut. Sedan sade han ”Endaxi” och plockade av mig motsvarande 75:-. Sällan har jag haft ett sådant behov av en kall öl som efter den behandlingen. Tanden satt sedan som berget, och min tandläkare fick sig ett gott skratt när jag sedermera berättade om äventyret.
Bluesea
Bluesea: Jag som har tandläkarskräck förstår inte hur du överlevdesnyft_drop
Har tanden suttit sen dess?
Janne,får rysningar när jag läser din berättelse. Vilken tur du hade som klarade dig utan värre följder.
Vet en kille som satte sig på en trappa på Korfu,lutade sig bakåt,ramlade ner och blev förlamad från midjan.
Riitta
Bluesea: Jag som har tandläkarskräck förstår inte hur du överlevdesnyft_drop
Har tanden suttit sen dess?
Ja, till saken hör att jag sade till den grekiske tandläkaren att jag inte ville att tanden skulle sitta permanent, utan att min tandläkare i Sverige skulle kunna ta ut den och kolla att det stod rätt till. Men jag kunde tydligen inte göra mig förstådd på Corfu, för han satte fast tandrackarn riktigt ordentligt. Så ordentligt att jag var tvungen att ta ett antal bedövningssprutor I Sverige så att tandis där kunde knacka ut tanden. Det gick till så att han höll ett rör med en tyngd i mot tanden. Sedan lyfte han upp tygnden med ett snöre och släppte den rakt mot tanden. Klong sade det i hela huvudet, och efter ett antal klongar lossnade eländet. Men otroligt nog, hade jag ingen infektion eller något annat. Så det där med hygien är nog ganska överreklamerat, eller också fungerar tobaksrök som ett bakteriedödande undermedel.
Bluesea
Så det där med hygien är nog ganska överreklamerat, eller också fungerar tobaksrök som ett bakteriedödande undermedel.
flabb_flab flabb_flab flabb_flab
Men hu vilken ryslig historia. Klong:(
Den här historien inträffade på Chios och jag har berättat den i gamla forumet, försökte länka men den finns inte kvar så här kommer det igen............men den är ju inget mot Jannes murvurpa som verkligen kunde slutat illa.
I alla fall, vi hyrde moppe i Karfas där vi bodde och gav oss ut på vägarna. I en tvär kurva mötte vi en folkabuss.
Tvärnit. Sladd. Vurpa. Det är väl under den sekund som detta hände, då man märker att allt kommer att gå åt helsike, som dom brukar säga att livet paserar revy. Nu kanske inte livet precis passerade revy, utan jag hann nog mera bara att tänka "jäklar också, nu vurpar vi", innan jag tillsammans med hustrun befann mig liggande på vägbanan med diverse skrapsår och ett något tilltufsat ego som mopedförare.
Förutom smärre skrapsår på något knä och någon armbåge hade ändå detta äventyr slutat förhållandevis lyckligt trots frånvaron av hjälm, så vi tyckte att vi kunde fortsätta hemfärden för egen maskin. Något uppskakade av det skedda tyckte jag ändå att moppen började skaka mer än vi själva, vilket visade sig bero på en begynnade punktering, vilken till slut tvingade oss att gå av och gå den sista kilometern hem trots att U då hade ont i ett knä. Efter punkarep åkte vi dagen därpå mot en annan strand som låg på andra sidan Chios stad. Vid den stranden fanns det ingen form av service, bara en stängd taverna, och det fanns dessutom inga andra personer där än vi. U som låg på magen i sanden vände på sig, och fick då benet under sig på något konstigt sätt och skrek till "knät gick ur led". Det var samma knä som hon dagen innan fått en rejäl smäll på vid ovan relaterade mopedvurpa, så det hade förmodligen ett samband.
Nu var alltså goda råd dyra. U kunde inte röras ur fläcken för då gjorde knät jätteont och det fanns ingen hjälp att få inom synhåll. Jag begav mig upp till den stängda tavernan för att leta efter en telefon (det här var före mobiltelefonernas intåg) eller någon person som kunde hjälpa till. Ingetdera fanns dock tillgängligt, så jag sprang tillbaka till U och sa att jag måste ta moppen och åka efter hjälp. Just då rörde hon lite på sig och sa "vänta, jag tror det åkte rätt igen" varpå hon reste sig upp och kunde både stå och gå igen! Det visade sig att hon tagit med sig sina uska kunskaper och helt enkelt vridigt benet rätt själv, och jag som en gång vridit axeln ur led vet hur jävulskt ont det gjorde att få den rättvriden igen.
Sten-Åke
I sept-2003 hade vi en fyraveckors ö-luff. Vi åkte till Naxos, som 3:e ö, där dottern då jobbade över säsongen. Vi bodde i Prokopius och hyrde av ägarna till Café Golden Beach. Vi känner familjen, speciellt döttrarna, sedan flera år tillbaka.
Nåväl; vi skulle fira 5-årsjubileum av vårt giftermål. Maken hade, med "systrarna Lindbergs" hjälp, ordnat en tjusig frukost som han bar upp på bricka. (Finns förevigad på foto).klapp_klapVi intog denna eminenta frukost på vår balkong och gick sedan ner till stranden. Härligt väder, många dopp och glassade i solen. Då det var dags för någon form av lunch reste jag mej upp från solsängen, gick runt den för att kliva i mina sandaler. Min balans är inte så bra p.g.a. min knäskada. Möjligen klev jag snett eller "vinglade" till för jag kände att jag hade stött emot något. Jag tittade ner på högra vristen/underbenet och upptäckte ett stort sår som, minst sagt, blödde ymnigt.:eek: Maken var grönvit i ansiktet och blodet fullkomligt forsade framsnyft_drop Men det gjorde inte så ont direkt men jag insåg snabbt att jag inte kunde fixa det hela själv. Jag konfiskerade snabbt makens badlakan, lindade det runt benet, haltade upp till "vårt" café och bad mor i huset att ringa taxi. Taxin fanns nära, men chauffören ville alls inte ha mej, med detta blodflöde, i sin tjusiga bil:( Men då blev mamman väldigt arg__D Det jag kallar "grekiskt kakalorum" utbröt. Mamman hämtade rena linnetrasor och lindade runt, skällde på taxikillen och, iväg kom vi. Hälsocentralen på Naxos kan varmt rekomenderas. Jag hade bara att kliva rakt in på akutrummet där jag blev visad en brits, nedlagd på densamma fast jag VILLE TITTA vad dom gjorde med såret:rolleyes:
Först tog kvinnan (säkert sjuksköterska e.dy.) EN flaska, vars unnehåll hon formligen HÄLLDE ut över skadan, sedan greppade hon en ANNAN sort och upprepade samma procedur. Slutligen nyttjade hon en TREDJE sort och försökte då "mjukslabba" på skadan.
Så kom läkarna, just det, dom var TRE till antalet, en ung kvinna, en likaså ung man samt en "äldre" man. Alla tre tittade noga unde den skarpa lampans sken, diskuterade samt bestämde vad som skulle göras. INGEN av dom pratade med mej då. Sedan den äldre hade gått iväg så pratade kvinnan med mej, hon heter Elisabeth och är en pärla. Sprutor togs fram och laddades. Jag frågade om det var bedövning och fick ett jakande svar. Även på min fråga om det skulle behövas sys, fick jag jakande svar.
Sprutorna kände jag inte mycket av, effekten av dom egna endorfinerna satt kanske i:confused: Elisabeth och den andre läkaren hade latexhandskar på sej. Dom petade försiktigt runt den öppna skadan och frågade om det kändes. DÅ kom maken in, just som E frågade om det gjorde ont, dessutom hade hon sitt pekfinger mitt inne i det gapande såret. Stackars maken blev åter grönvit i ansiktet. Jag såg den sviktande färgen i hans "nylle" och sade åt honom att läget var under kontroll, att jag blev väl omhändertagen och att det inte var någon fara. Han ombads vänligen att lämna akutrummet.
Skadan blev sydd. Då allt var klart, (det tog låång tid), såg jag att det var ett djupt, V-format sår. Spetsen på detta V var nedre delen av såret. Elisabeth hade sytt 8-10 inre stygn samt 10-12 yttre, så nog var det ett rejält sår alltid. Jag fick även recept på antibiotika för att motverka infektion. Dessutom skulle jag på återbesök två dagar senare och, att BADA var det inte tal omsnyft_drop Jaha, efter två da´r var jag där igen. Allt såg bra ut, sårtvättningen kändes rätt rejält, jod svider duktigt ska ni veta. Så sprayade Elisabeth på något som blev som ett vitt pulverskal över det hela. Nytt omslag och order att infinna igen om två dagar.
Jag var där på besök VARANNAN dag de två återstående av veckorna av ö-luffen. Bandaget bort efter fyra dagar, började ta bort vartannat stygn efter tio dagar, resterande utom ett, EN dag före hemfärd och den dagen fick jag börja bada igen. Då var det blåsigt och lite mulet, men gissa om jag badade:D
Vi blev vänner för livet, Elisabeth och jag. Hon påstod att jag var hennes allra bästa patient någonsin. Jag ställde frågor, fick svar och följde hennes ordinationer noggrant. Hon påstod att greker själva ofta har egna idéer och gör som dom själva tycker i stället för så som läkaren säjer.
Hon gav mej sitt tele nr och ville att jag skulle höra av mej om jag kom till Aten, för då ville hon guida mej.
All behandling var kostnadsfri, då jag var på återbesök var det bara kliva på, om Elisabeth var upptagen på annat håll så ringde dom efter henne. Jag hade alltså en alldeles EGEN läkare. Hon berättade senare att dom hade varit bekymrade för benpipan lyste fram i djupet av skadan och det var därför som hon tvingades sy först på djupet, sedan för att få ihop sårkanterna.
Nu har jag ett präktigt märke nere på benet. Det blev nekros av en del så min känsel är nedsatt på just det området. Men, läkte gjorde det och jag slapp infektion.
Vänd er alltså med förtroende till dessa läkare och låt er inte skrämmas av en "gammaldags" inredning i lokalen.:)
Och, se upp för utstickande rördelar på solsängar, rör som en gång hade en plast-kopp i änden men där plasten spruckit och fallit bort.
Brige
Det värsta inträffar varje gång jag åker norrut.
Lefteris
Det värsta inträffar varje gång jag åker norrut.Lefteris
Det är nog den mest traumatiska upplevelsen för oss sanna ellinomaner :D och tyvärr är denna värsta tänkbara händelse ständigt återkommande snyft_drop Vi måste vara bra starka som överlever år efter år... Ang_elx
//Zanét bye_bye
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2024, Jelsoft Enterprises Ltd.