lugnagatan
2014-03-27, 14:39
Referat av en reseskildring av Arne Hirdman från 1960 .
Arne och Vivi och barnen Mirjam och Bjarne söker en egen ö någonstans i världen där de kan leva ostörda sitt naturliga liv. Och de finner Lafonissi på Kreta , som Arne kallar "vår egen lilla obebodda ö" .
De träffar på vägen nunnan på klostret Chrissoskalitissa. Hon är den mest frigjorda kvinnan de mött på Kreta, badar i havet och moderniserar på klostret.
Hennes bror kommer att komma varje vecka gående med 20-30 kg vindruvor till grottan ute på ön Lafonissi där den svenska familjen lever sitt enkla liv.
Det enda som stör är några fiskare som kastar sprängladdningar i vattnet, en ekologisk katastrof.
Med sin harpun får Arne lika mycket eller mer fisk, fast det tar längre tid.
Mirjam lämnas till nunnan , och Bjarne till Festos - paviljongen, när Arne och Vivi beger sig till Psiloritis.
Med knappa medel och gummimadasser som liggunderlag får de snabbt kontakt med befolkningen , och farorna.
Vivi kommer först ensam till Kreta med barnen, och ska till Lasithi - platån för att i några byar studera dansen. Det var på turist-polisens tid, och de får eskort av några poliser på vägen.
Utrustad med en kamera och stativ , och sitt öppna sinne, upptäcker hon snart Adamantios, en skicklig dansare, som tar henne med på moped i hembyn.
Adamantios kommer att förfölja det svenska paret. Han får följa med till Sverige för att börja ett liv där, men han kan inte förstå att den svenska kvinnan väljer själv, att hon inte går att kuva .
Fadern är polis-chef i Chania-distriktet , och han förbjuder den svenska familjen att återvända till Lasithi-platån när de kommer tillbaka till Kreta med Adamantios. Vivi har där ställt till med stort problem genom sitt sätt att se människor i ögonen , och gå med män som kamrater.
Genom hela boken är det inte styrkan i det kretensiska "odjuret" som väcker beundran, utan hållbarheten i Arne och Vivi:s kamratliga och öppna relation av förtroende ( "det moderna äktenskapet" ) .
Trots faran återvänder de till Adamantios hemby, där han låter dem bo i ett hönshus, och till slut hotar Vivi till livet : "jag har en pistol, och du kan vara död imorgon ! " . Man tar inte miste på Adamantios känslor för Vivi. Paret åker iväg till en by och polisanmäler Adamantios och en farbror till honom, och polisen går faktiskt med på att hämta honom och farbrodern, men Arne och Vivi tar senare tillbaka anmälan, och hoppas att de ska kunna fortsätta att resa på Kreta utan faran.
Naturligtvis kunde även grekiska kvinnor ställa till samma problem bland männen.
I en by, berättas det, rivaliserade två män om en kvinna, vilket ledde till att den ena mördades av den andre. Då gick kvinnorna ut ur husen och slog ihjäl - kvinnan ( ! ) .
Arne myntade aforismen:
"Där lögnen är klädd i relgion och tradition
är den nakna sanningen ett brott. "
vilket verkligen stämmer måste man säga. Tänk när det var kroppskultur och filosofiska samtal som gällde!
"Akta er för kretensaren " , hade någon på fastlandet sagt, "han gör sitt liv till ett krig! " .
Arne och Vivi vandrade grusvägen till Omalos. Där upptäckte de att människorna i stenhyddorna var lite blondare.
Som tur var hamnade de i den "tratt" som Samaria-ravinen är. På vägen mötte de endast en präst som skulle till Samaria med sin åsna.
I Agia Roumeli stannade de inte ens. Där fanns ingenting att hämta.
Som vanligt med slumpen som kompassnål och utan tidsplanering, fortsatte paret upp mot byn Agios Ioannis . Här skulle de allra farligaste människorna finnas, som kunde döda bara för en blick .
Här ska jag inflika vad som hände på vandringen till Psiloritis på mellersta Kreta :
De utgick ifrån byn Lochria, och Adamantios var deras "guide" . I byn var de med om ett bröllop, med alla bybor närvarande ( inte 700 - 1000 ) , och stämningen blev under natten alltmer hotfull allt eftersom männen blev berusade. Det var väl att de sov på gummimadrasserna på ett hustak och kom iväg snabbt. Adamantios talade om att männen höll fast honom och krävde att de en och en skulle få ligga med Vivi ( ! ) . Adamantios kom springande efter Arne och Vivi : " Måste bort ! Måste bort ! "
Det var en förvildad by med egna lagar.
Under natten i kyrkan på toppen skulle den svåra kampen Adamantios genomled i valet mellan Vivi eller andra tänkbara hustrur på Kreta kulminera, i det att han resignerad säger "Jag är mycket sjuk ! " , och i sömnen skriker rakt ut , då Arne och Vivi försöker lugna honom och värma honom med allt de hade.
Vi återgår nu till Agios Ioannis. Arne och Vivi vaknade på en gräsbacke inte långt från byn. De hamnade hos en blond kvinna med blå ögon. Detta möte var " det svenskaste de var med om på Kreta" . Det var bara något hon sörjde över när det gällde den äldsta dottern.
I mötet med andra bybor, bl.a. några kvinnor som broderade, fick de reda på att dottern och kvinnan snart skulle dö . Hon hade skämt ut hela byn med sin lösaktighet och därför skulle dottern dö, bara att man ännu inte ordnat saken.
Här fanns också en gammal änka som led av en stark ånger för att hon begått mened. Under 2:a vk sökte tyskarna efter en brittisk soldat, och kvinnans båda söner skjöts ned för att dom teg, och kvinnan tvingades att lägga fingrarna på biblen när hon tillfrågades var soldaten fanns. Hon ljög. Soldaten hade man gömt.
Detta säger något om hur högt skattad en främling kan vara. ¤¤¤
Turistpolisen hade varnat Arne och Vivi från att åka till Sfakia, där fanns många poliser, och då kunde de inte motstå att ta den skakiga bussen dit, utan eskort.
Före dem hade en fröken Karin Hansson kommit till Sfakia , och låg nu alltid på stranden och solade och sov där också i sin sovsäck, levde uteslutande på tomater. Hon kunde inte förstå vilken uppståndelse hon orsakade, hon var ju gammal och dödssjuk och försökte samla ny livsenergi.
Polisen ber Arne och Vivi om hjälp att få bort henne. En posttjänsteman sade " hon som ska dö " , inte för att hon var sjuk, utan för att kvinnorna i byn var mycket arga ( ! ) . Tjänstemän av olika rang dök upp vid hennes sovsäck på kvällen för att få krypa ned där.
Karin Hansson slängde då lite vatten på dem, så att hon fick vara ifred, och ryktet spred sig över hela ön om denna ljusa kvinna som frälste männen från " odjuret " :)
Arne och Vivi och barnen Mirjam och Bjarne söker en egen ö någonstans i världen där de kan leva ostörda sitt naturliga liv. Och de finner Lafonissi på Kreta , som Arne kallar "vår egen lilla obebodda ö" .
De träffar på vägen nunnan på klostret Chrissoskalitissa. Hon är den mest frigjorda kvinnan de mött på Kreta, badar i havet och moderniserar på klostret.
Hennes bror kommer att komma varje vecka gående med 20-30 kg vindruvor till grottan ute på ön Lafonissi där den svenska familjen lever sitt enkla liv.
Det enda som stör är några fiskare som kastar sprängladdningar i vattnet, en ekologisk katastrof.
Med sin harpun får Arne lika mycket eller mer fisk, fast det tar längre tid.
Mirjam lämnas till nunnan , och Bjarne till Festos - paviljongen, när Arne och Vivi beger sig till Psiloritis.
Med knappa medel och gummimadasser som liggunderlag får de snabbt kontakt med befolkningen , och farorna.
Vivi kommer först ensam till Kreta med barnen, och ska till Lasithi - platån för att i några byar studera dansen. Det var på turist-polisens tid, och de får eskort av några poliser på vägen.
Utrustad med en kamera och stativ , och sitt öppna sinne, upptäcker hon snart Adamantios, en skicklig dansare, som tar henne med på moped i hembyn.
Adamantios kommer att förfölja det svenska paret. Han får följa med till Sverige för att börja ett liv där, men han kan inte förstå att den svenska kvinnan väljer själv, att hon inte går att kuva .
Fadern är polis-chef i Chania-distriktet , och han förbjuder den svenska familjen att återvända till Lasithi-platån när de kommer tillbaka till Kreta med Adamantios. Vivi har där ställt till med stort problem genom sitt sätt att se människor i ögonen , och gå med män som kamrater.
Genom hela boken är det inte styrkan i det kretensiska "odjuret" som väcker beundran, utan hållbarheten i Arne och Vivi:s kamratliga och öppna relation av förtroende ( "det moderna äktenskapet" ) .
Trots faran återvänder de till Adamantios hemby, där han låter dem bo i ett hönshus, och till slut hotar Vivi till livet : "jag har en pistol, och du kan vara död imorgon ! " . Man tar inte miste på Adamantios känslor för Vivi. Paret åker iväg till en by och polisanmäler Adamantios och en farbror till honom, och polisen går faktiskt med på att hämta honom och farbrodern, men Arne och Vivi tar senare tillbaka anmälan, och hoppas att de ska kunna fortsätta att resa på Kreta utan faran.
Naturligtvis kunde även grekiska kvinnor ställa till samma problem bland männen.
I en by, berättas det, rivaliserade två män om en kvinna, vilket ledde till att den ena mördades av den andre. Då gick kvinnorna ut ur husen och slog ihjäl - kvinnan ( ! ) .
Arne myntade aforismen:
"Där lögnen är klädd i relgion och tradition
är den nakna sanningen ett brott. "
vilket verkligen stämmer måste man säga. Tänk när det var kroppskultur och filosofiska samtal som gällde!
"Akta er för kretensaren " , hade någon på fastlandet sagt, "han gör sitt liv till ett krig! " .
Arne och Vivi vandrade grusvägen till Omalos. Där upptäckte de att människorna i stenhyddorna var lite blondare.
Som tur var hamnade de i den "tratt" som Samaria-ravinen är. På vägen mötte de endast en präst som skulle till Samaria med sin åsna.
I Agia Roumeli stannade de inte ens. Där fanns ingenting att hämta.
Som vanligt med slumpen som kompassnål och utan tidsplanering, fortsatte paret upp mot byn Agios Ioannis . Här skulle de allra farligaste människorna finnas, som kunde döda bara för en blick .
Här ska jag inflika vad som hände på vandringen till Psiloritis på mellersta Kreta :
De utgick ifrån byn Lochria, och Adamantios var deras "guide" . I byn var de med om ett bröllop, med alla bybor närvarande ( inte 700 - 1000 ) , och stämningen blev under natten alltmer hotfull allt eftersom männen blev berusade. Det var väl att de sov på gummimadrasserna på ett hustak och kom iväg snabbt. Adamantios talade om att männen höll fast honom och krävde att de en och en skulle få ligga med Vivi ( ! ) . Adamantios kom springande efter Arne och Vivi : " Måste bort ! Måste bort ! "
Det var en förvildad by med egna lagar.
Under natten i kyrkan på toppen skulle den svåra kampen Adamantios genomled i valet mellan Vivi eller andra tänkbara hustrur på Kreta kulminera, i det att han resignerad säger "Jag är mycket sjuk ! " , och i sömnen skriker rakt ut , då Arne och Vivi försöker lugna honom och värma honom med allt de hade.
Vi återgår nu till Agios Ioannis. Arne och Vivi vaknade på en gräsbacke inte långt från byn. De hamnade hos en blond kvinna med blå ögon. Detta möte var " det svenskaste de var med om på Kreta" . Det var bara något hon sörjde över när det gällde den äldsta dottern.
I mötet med andra bybor, bl.a. några kvinnor som broderade, fick de reda på att dottern och kvinnan snart skulle dö . Hon hade skämt ut hela byn med sin lösaktighet och därför skulle dottern dö, bara att man ännu inte ordnat saken.
Här fanns också en gammal änka som led av en stark ånger för att hon begått mened. Under 2:a vk sökte tyskarna efter en brittisk soldat, och kvinnans båda söner skjöts ned för att dom teg, och kvinnan tvingades att lägga fingrarna på biblen när hon tillfrågades var soldaten fanns. Hon ljög. Soldaten hade man gömt.
Detta säger något om hur högt skattad en främling kan vara. ¤¤¤
Turistpolisen hade varnat Arne och Vivi från att åka till Sfakia, där fanns många poliser, och då kunde de inte motstå att ta den skakiga bussen dit, utan eskort.
Före dem hade en fröken Karin Hansson kommit till Sfakia , och låg nu alltid på stranden och solade och sov där också i sin sovsäck, levde uteslutande på tomater. Hon kunde inte förstå vilken uppståndelse hon orsakade, hon var ju gammal och dödssjuk och försökte samla ny livsenergi.
Polisen ber Arne och Vivi om hjälp att få bort henne. En posttjänsteman sade " hon som ska dö " , inte för att hon var sjuk, utan för att kvinnorna i byn var mycket arga ( ! ) . Tjänstemän av olika rang dök upp vid hennes sovsäck på kvällen för att få krypa ned där.
Karin Hansson slängde då lite vatten på dem, så att hon fick vara ifred, och ryktet spred sig över hela ön om denna ljusa kvinna som frälste männen från " odjuret " :)