lugnagatan
2012-12-16, 20:32
En lyckad familjefest
Jag fortsätter att skriva lite dagbok, men det kommer att dröja tills det blir fler bilder och längre vandringar.
Bara några korta historier ur livet på Kreta (som fortfarande tillhör Grekland).
Idag höll jag nästan på att missa var Julbasaren låg, sprang fram och tillbaka, men det var längst bort i Platanias, som nu är lite ödsligt annars. Det var trevligt, svenska och greker tillsammans. Och få en hembakad lussekatt med kardemumma och en bit äppelkaka med kaffe får minnen att vakna.
Men hade bråttom vidare längs stranden, väntade till sist en timme på stora turistbussen tilbaka. Busschauffören skrek "Oxi!" när jag skulle av vid Kalamaki, men konduktören (en flicka) övertalade honom att stanna, och jag är övertygad om att den ska stanna där om någon kommer utifrån, däremot inte lika säkert om man kommer inifrån staden, då ska man åka stadsbussen.
Ja, dessa busschaufförer. Det är en som verkar mycket frånvarande, håller på med allt annat än att köra buss. Det är nog lönlöst att gå och klaga, men antingen så har han alkohol i kroppen, eller tänker hela tiden på annat, kanske har råkat ut för en tragedi, eller allt på en gång.
Folk skriker att han ska stanna, men han tänker på annat, och när han ska köra nattbussen, kör han naturligtvis fel, och då var det jag som blev arg, och undrade om han druckit alkohol. Ok. Att bli upprörd tjänar ingenting till. Jag brukar alltid försöka stanna upp och se vad jag är någonstans i livet och känna in mig då, liksom börja på nytt. Så nu sist, då han plötsligt stannade bussen och skulle gå in i en affär utanför Chania centrum, lämnade jag bussen och tog in på ett kafe jag inte varit på förut och bara satt på en hög stol på gatan och såg livet flyta förbi... Och tio minuter senare , kommer bussen förbi, med min chaufför. Men uppehållet här ledde till nya vyer, nya insikter, allting i livet har något att ge. Man ska som Arja Saijonmaa "Tacka livet".
Ska bara nämna min första promenad inåt stan från min nya bostad i Kalamaki (Kato Galatas) . Naturligtvis letade jag efter kaffe "live" . Och det finns när man närmar sig Agia Apostoli. Frågade först i en skorp-butik, men fick inte ett ord till svar, bara en utsträckt hand som pekade nedåt i backen. I skorp-affären har dom vin-flaskor, och jag frågade intresserat en kväll, men fick till svar att vinet inte var bra, flaskorna är mest för att synas. Frågar bara hur det går att överleva på skorporna i dessa tider.
Nere i backen pågick ett tumult på andra sidan gatan, utanför ett mini-market. Det kom en lastbil som skulle lasta in tidningar, samtidigt var ett ungt par upprörda, och så kom "Busen" (en man med "stora gester") ut ur butiken, och gav sig på kvinnan, troligen en anställd, eller avskedad, som väl var inte så att hon föll i gatan.
Senare såg jag att MC-polisen var på plats och den unga kvinnan hämtades i en privatbil.
På kvällen satt jag på en lokal taverna och lyssnade på "live-musik" med lite traktering och vin. Det var riktigt bra, som det har varit många kvällar sedan dess, alltid med nya musikanter. Jag ska gå dit på Julafton, tänkte jag , då det är folkligt.
Den här första kvällen insisterade krögaren på att köra mig hem med sin bil. Det gick med en farlig fart, men jag skulle bara hämta pengar och ville tillbaka till tavernan, är alltid noga med att ge dricks första gången på ett ställe, om det är bra. Det gick bra, men först skulle krögaren bara någonstans och "säga till" om något, och vi hamnade vid mini-marketen där bråket hade varit - det var alltså "Busen" jag hade vid min sida i bilen (!) .
Igår kväll hamnade jag där igen, på vägen hem från ett kafe i Daratso, och då var det en fem-manna-grupp med mycket riv i (drag, fart och kläm), och flera bord var faktiskt reservade. Och jag hänvisades direkt till familje-bordet med föräldrarna till "Busen", och det känns jättebra. Vi satt där hela familjen och åt från ett fat, och man hällde upp mera rött vin till mig medan musiken kom igång. Föräldrarna är så gemytliga och trevliga och fridsamma. Det känns helt enkelt bra i mitt hjärta att sitta där med dom. Och nu ska jag inte mer använda ordet "Busen" om Kåsstas :-)
Jag fortsätter att skriva lite dagbok, men det kommer att dröja tills det blir fler bilder och längre vandringar.
Bara några korta historier ur livet på Kreta (som fortfarande tillhör Grekland).
Idag höll jag nästan på att missa var Julbasaren låg, sprang fram och tillbaka, men det var längst bort i Platanias, som nu är lite ödsligt annars. Det var trevligt, svenska och greker tillsammans. Och få en hembakad lussekatt med kardemumma och en bit äppelkaka med kaffe får minnen att vakna.
Men hade bråttom vidare längs stranden, väntade till sist en timme på stora turistbussen tilbaka. Busschauffören skrek "Oxi!" när jag skulle av vid Kalamaki, men konduktören (en flicka) övertalade honom att stanna, och jag är övertygad om att den ska stanna där om någon kommer utifrån, däremot inte lika säkert om man kommer inifrån staden, då ska man åka stadsbussen.
Ja, dessa busschaufförer. Det är en som verkar mycket frånvarande, håller på med allt annat än att köra buss. Det är nog lönlöst att gå och klaga, men antingen så har han alkohol i kroppen, eller tänker hela tiden på annat, kanske har råkat ut för en tragedi, eller allt på en gång.
Folk skriker att han ska stanna, men han tänker på annat, och när han ska köra nattbussen, kör han naturligtvis fel, och då var det jag som blev arg, och undrade om han druckit alkohol. Ok. Att bli upprörd tjänar ingenting till. Jag brukar alltid försöka stanna upp och se vad jag är någonstans i livet och känna in mig då, liksom börja på nytt. Så nu sist, då han plötsligt stannade bussen och skulle gå in i en affär utanför Chania centrum, lämnade jag bussen och tog in på ett kafe jag inte varit på förut och bara satt på en hög stol på gatan och såg livet flyta förbi... Och tio minuter senare , kommer bussen förbi, med min chaufför. Men uppehållet här ledde till nya vyer, nya insikter, allting i livet har något att ge. Man ska som Arja Saijonmaa "Tacka livet".
Ska bara nämna min första promenad inåt stan från min nya bostad i Kalamaki (Kato Galatas) . Naturligtvis letade jag efter kaffe "live" . Och det finns när man närmar sig Agia Apostoli. Frågade först i en skorp-butik, men fick inte ett ord till svar, bara en utsträckt hand som pekade nedåt i backen. I skorp-affären har dom vin-flaskor, och jag frågade intresserat en kväll, men fick till svar att vinet inte var bra, flaskorna är mest för att synas. Frågar bara hur det går att överleva på skorporna i dessa tider.
Nere i backen pågick ett tumult på andra sidan gatan, utanför ett mini-market. Det kom en lastbil som skulle lasta in tidningar, samtidigt var ett ungt par upprörda, och så kom "Busen" (en man med "stora gester") ut ur butiken, och gav sig på kvinnan, troligen en anställd, eller avskedad, som väl var inte så att hon föll i gatan.
Senare såg jag att MC-polisen var på plats och den unga kvinnan hämtades i en privatbil.
På kvällen satt jag på en lokal taverna och lyssnade på "live-musik" med lite traktering och vin. Det var riktigt bra, som det har varit många kvällar sedan dess, alltid med nya musikanter. Jag ska gå dit på Julafton, tänkte jag , då det är folkligt.
Den här första kvällen insisterade krögaren på att köra mig hem med sin bil. Det gick med en farlig fart, men jag skulle bara hämta pengar och ville tillbaka till tavernan, är alltid noga med att ge dricks första gången på ett ställe, om det är bra. Det gick bra, men först skulle krögaren bara någonstans och "säga till" om något, och vi hamnade vid mini-marketen där bråket hade varit - det var alltså "Busen" jag hade vid min sida i bilen (!) .
Igår kväll hamnade jag där igen, på vägen hem från ett kafe i Daratso, och då var det en fem-manna-grupp med mycket riv i (drag, fart och kläm), och flera bord var faktiskt reservade. Och jag hänvisades direkt till familje-bordet med föräldrarna till "Busen", och det känns jättebra. Vi satt där hela familjen och åt från ett fat, och man hällde upp mera rött vin till mig medan musiken kom igång. Föräldrarna är så gemytliga och trevliga och fridsamma. Det känns helt enkelt bra i mitt hjärta att sitta där med dom. Och nu ska jag inte mer använda ordet "Busen" om Kåsstas :-)