lugnagatan
2012-09-03, 18:14
Vågor sköljde in över kajkanten i gamla hamnen rakt in i en restaurang, vilket fick det att kännas som en vinterdag, och temperaturen är lägre nu.
Dom sista dagarna i Augusti var det fullmåne för andra gången denna månad, och jag såg den från mitt "favorithak" närområdet, stiga upp som en gräddgul pannkaka i gatans övre ände. Den polska biluthyraren på Chalidon kommer oväntat promenerande förbi här varje kväll, om det är pga rikedom eller fattigdom vet jag inte, han hälsar ogärna på mig, och tänder nervöst cigarett efter cigarett. Går in till taxichaufförernas tillhåll och kommer ut senare och firar lite med dom på haket, tänder nervöst en cigarett igen bara efter en bit bröd.
Inte långt utanför hamnen låg ett modernt franskflaggat kryssningsfartyg, fast utformat som ett segelfartyg med fem (!) master. Inte många däck, och hytterna nere i skrovet. Dom små transportbåtarna hade svårt att lägga till vid det stora fartyget i den höga sjön. Restaurangerna måste vara specialkonstruerade på detta skepp, för ett segelfartyg lutar ju ganska mycket när seglena är uppe och den kryssar mot vinden.
När solen gått ned var det mycket stora segelfartyget i metall vackert upptänt med lampor i olika färger.
Det var också besök av den största yacht jag sett inne i hamnen, som var Liberia-flaggat.
Förutom att man firar fullmåne var det nu i dagarna 90 år sedan branden i Smyrnis på den turkiska kusken då ett stort antal turkgreker och armenier omkom (vilket ledde till att många turkgreker transporterades tillbaka till bl.a. Kreta) .
I stadsdelen Topana längst bort i gamla stan sitter jag för eftermiddagskaffet och en spanakopita (inbakad spenat), som är väldigt mäktig. Ett av dom dragspelande barnen, som man ser 2-3 gånger varje dag, kommer förbi, och inne i kaféet får han av Maria något slags bakverk i ett papper i handen, och fortsätter bortåt. En kvinna som sitter vid ett av borden, med tre barn och man, blir svart i ögonen när hon får se honom , och ser genast till att även hennes barn får, men ett av barnen kommer ut ur butiken storgråtande, han blev tydligen utan.
Senare på kvällen sitter jag längre bort i samma gränd, i det lilla mezedopoliot, och tittar ut på det som rör sig genom gränden i det oändliga. Samma Maria lägger ut korvbitar i ett hörn till katter, eller några av dom små lurviga hundar som brukar släpa sig upp från en intilliggande gränd och nosa omkring. En av dom, en liten hund - liten som en mus som Vassilis sade - med varje ben skapt på olika sätt, kommer alltid fram och tigger.
Nu öppnar Marias namne dörren mittemot, det är alltid en stor högtid. Hon brukar sitta där på kvällen och känna att det fläktar lite, och lägger upp ena benet på en barnstol. Inne på bordet står ett foto med hennes man och en blomsterbukett. Dottern sitter på balkongen ovanför och röker och ser tärd ut. Hon förlorade sin man det senaste året, så nu går Maria upp där oftare och pratar. Ibland är någon av dotterns döttrar på besök och barnbarnsbarn, och då blir det många på balkongen.
Jag tror att det är fattigt i huset. En av Marias handgånga (dom är många på sommaren) brukar gå in och ställa in ett mål mat i den gamlas rum.
På vintern blir man ompysslat som ett barn av Maria - hon är ett mirakel - och Vassilis är ett under av jämnmod, hälsa bara lite, ställer inte så många frågor.
I parken 1821 i stadsdelen Splantzia sjunger fortfarande cikadorna i stor kör. Ibland slutar dom tvärt och är tysta länge, och börjar sedan som på en given signal, undrar hur dom är synkroniserade, har dom en försångare ?
På trottoaren hos Kostas sitter jag och beskådar folklivet där så många olika människor sammanstrålar. En tyskregistrerad bil kommer över torget och parkerar och Silke, som huserar här med sin "Noaks ark", och också har ett rikt socialt liv, sätter sig vid ett kaféborden för en rökpaus. En man som ser henne komma, plockar genast rent där hon skall sätta sig. En dag har hon ett sammanträde där med en djurskyddsförening, med många grekiska kvinnor, och en kväll kom hon ut och gick på ett vernissage i S:t Roco-kapellet. Hon skulle kyssa alla på kinden.
Det finns några mycket gamla Splantzia-bor, som ibland kommer ut på torget, en man i mycket trasiga kläder, sätter sig på en soffa och ser ut att somna. Han hälsade på mig en kväll när han var på väg hem, och såg vaken ut som en liten pojke, med ett starkt inre ljus.
En mycket mager kvinna, med en stark utstrålning, har ett ärende vid porten bredvid. Hon ropar någonting uppåt, och ned hissas ett snöre med en liten börs. Det ser ut som den magra kvinnan där i ligger sina sista ihopsamlade slantar, och börsen hissas upp igen. Kvinnan hälsar på mig vänligt, nästan intresserat med det "Kala isse" som jag dittills endast hört greker säga till varandra i förbifarten.
Ett av mynten landar plötsligt med en hård smäll i gatan, och kvinnan plockar upp det och håller upp det som om hon hade gjort sitt livs fynd, och vill visa upp det för alla. Sedan står hon och undrar åt vilket håll hon ska gå, viftar lite avvisande mot parken, och går åt ett annat håll.
En liten man, som också bor i närheten av torget, går långt bort utåt, på A. Papandreou, och sätter sig på en soffa, och där vågar han sträcka ut handen, och håller den utsträckt tills det är dags för rökpaus. Jag tror att man inte vill visa sin fattigdom och tigga öppet där man är känd.
En grekisk kvinna med en barnvagn kommer förbi mig och frågar efter lite pengar, och det får hon, och i nästa ögonblick håller flickan i vagnen fram en slant mot mig. Hon vill tydligen också ge.
I dom här kvarteren går fortfarande en vagn med grillad majs. En av Splantzias 90-åringar hade en eftermiddag fått en majskolv, och kommer med den och sätter sig hos Kostas och tuggar ihärdigt, men blir genast bortkörd av Kostas bror, som bor in en bit bakom - så behandlar man sina gamla !
Denna 90-åring, går daglingen sina promenader genom gamla staden, ganska framåtlutad, med händerna bakom ryggen och tittar uppåt och belyser allt som en tänd lampa.
Giagia och Pappous gör i ordning för kvällssittningen i hörnan vid trappen. Vad ska det handla om ikväll? Jag föreslår "Livet" . Bara lite frukt, mandelnötter, att syssla med. När jag kommer tillbaka mellan tio och elva, sitter dom kvar och då är det som vanligt Giagia som pratar, inte med den barnsliga rösten, som på dagarna, utan tyst och lite skrapigt, om hur det var, med det ena och det andra....Och jag tar mig förbi tyst utan att störa. Hela tiden jag var ute och jagade, har dom suttit där stilla och "hållit vakt".
Dom sista dagarna i Augusti var det fullmåne för andra gången denna månad, och jag såg den från mitt "favorithak" närområdet, stiga upp som en gräddgul pannkaka i gatans övre ände. Den polska biluthyraren på Chalidon kommer oväntat promenerande förbi här varje kväll, om det är pga rikedom eller fattigdom vet jag inte, han hälsar ogärna på mig, och tänder nervöst cigarett efter cigarett. Går in till taxichaufförernas tillhåll och kommer ut senare och firar lite med dom på haket, tänder nervöst en cigarett igen bara efter en bit bröd.
Inte långt utanför hamnen låg ett modernt franskflaggat kryssningsfartyg, fast utformat som ett segelfartyg med fem (!) master. Inte många däck, och hytterna nere i skrovet. Dom små transportbåtarna hade svårt att lägga till vid det stora fartyget i den höga sjön. Restaurangerna måste vara specialkonstruerade på detta skepp, för ett segelfartyg lutar ju ganska mycket när seglena är uppe och den kryssar mot vinden.
När solen gått ned var det mycket stora segelfartyget i metall vackert upptänt med lampor i olika färger.
Det var också besök av den största yacht jag sett inne i hamnen, som var Liberia-flaggat.
Förutom att man firar fullmåne var det nu i dagarna 90 år sedan branden i Smyrnis på den turkiska kusken då ett stort antal turkgreker och armenier omkom (vilket ledde till att många turkgreker transporterades tillbaka till bl.a. Kreta) .
I stadsdelen Topana längst bort i gamla stan sitter jag för eftermiddagskaffet och en spanakopita (inbakad spenat), som är väldigt mäktig. Ett av dom dragspelande barnen, som man ser 2-3 gånger varje dag, kommer förbi, och inne i kaféet får han av Maria något slags bakverk i ett papper i handen, och fortsätter bortåt. En kvinna som sitter vid ett av borden, med tre barn och man, blir svart i ögonen när hon får se honom , och ser genast till att även hennes barn får, men ett av barnen kommer ut ur butiken storgråtande, han blev tydligen utan.
Senare på kvällen sitter jag längre bort i samma gränd, i det lilla mezedopoliot, och tittar ut på det som rör sig genom gränden i det oändliga. Samma Maria lägger ut korvbitar i ett hörn till katter, eller några av dom små lurviga hundar som brukar släpa sig upp från en intilliggande gränd och nosa omkring. En av dom, en liten hund - liten som en mus som Vassilis sade - med varje ben skapt på olika sätt, kommer alltid fram och tigger.
Nu öppnar Marias namne dörren mittemot, det är alltid en stor högtid. Hon brukar sitta där på kvällen och känna att det fläktar lite, och lägger upp ena benet på en barnstol. Inne på bordet står ett foto med hennes man och en blomsterbukett. Dottern sitter på balkongen ovanför och röker och ser tärd ut. Hon förlorade sin man det senaste året, så nu går Maria upp där oftare och pratar. Ibland är någon av dotterns döttrar på besök och barnbarnsbarn, och då blir det många på balkongen.
Jag tror att det är fattigt i huset. En av Marias handgånga (dom är många på sommaren) brukar gå in och ställa in ett mål mat i den gamlas rum.
På vintern blir man ompysslat som ett barn av Maria - hon är ett mirakel - och Vassilis är ett under av jämnmod, hälsa bara lite, ställer inte så många frågor.
I parken 1821 i stadsdelen Splantzia sjunger fortfarande cikadorna i stor kör. Ibland slutar dom tvärt och är tysta länge, och börjar sedan som på en given signal, undrar hur dom är synkroniserade, har dom en försångare ?
På trottoaren hos Kostas sitter jag och beskådar folklivet där så många olika människor sammanstrålar. En tyskregistrerad bil kommer över torget och parkerar och Silke, som huserar här med sin "Noaks ark", och också har ett rikt socialt liv, sätter sig vid ett kaféborden för en rökpaus. En man som ser henne komma, plockar genast rent där hon skall sätta sig. En dag har hon ett sammanträde där med en djurskyddsförening, med många grekiska kvinnor, och en kväll kom hon ut och gick på ett vernissage i S:t Roco-kapellet. Hon skulle kyssa alla på kinden.
Det finns några mycket gamla Splantzia-bor, som ibland kommer ut på torget, en man i mycket trasiga kläder, sätter sig på en soffa och ser ut att somna. Han hälsade på mig en kväll när han var på väg hem, och såg vaken ut som en liten pojke, med ett starkt inre ljus.
En mycket mager kvinna, med en stark utstrålning, har ett ärende vid porten bredvid. Hon ropar någonting uppåt, och ned hissas ett snöre med en liten börs. Det ser ut som den magra kvinnan där i ligger sina sista ihopsamlade slantar, och börsen hissas upp igen. Kvinnan hälsar på mig vänligt, nästan intresserat med det "Kala isse" som jag dittills endast hört greker säga till varandra i förbifarten.
Ett av mynten landar plötsligt med en hård smäll i gatan, och kvinnan plockar upp det och håller upp det som om hon hade gjort sitt livs fynd, och vill visa upp det för alla. Sedan står hon och undrar åt vilket håll hon ska gå, viftar lite avvisande mot parken, och går åt ett annat håll.
En liten man, som också bor i närheten av torget, går långt bort utåt, på A. Papandreou, och sätter sig på en soffa, och där vågar han sträcka ut handen, och håller den utsträckt tills det är dags för rökpaus. Jag tror att man inte vill visa sin fattigdom och tigga öppet där man är känd.
En grekisk kvinna med en barnvagn kommer förbi mig och frågar efter lite pengar, och det får hon, och i nästa ögonblick håller flickan i vagnen fram en slant mot mig. Hon vill tydligen också ge.
I dom här kvarteren går fortfarande en vagn med grillad majs. En av Splantzias 90-åringar hade en eftermiddag fått en majskolv, och kommer med den och sätter sig hos Kostas och tuggar ihärdigt, men blir genast bortkörd av Kostas bror, som bor in en bit bakom - så behandlar man sina gamla !
Denna 90-åring, går daglingen sina promenader genom gamla staden, ganska framåtlutad, med händerna bakom ryggen och tittar uppåt och belyser allt som en tänd lampa.
Giagia och Pappous gör i ordning för kvällssittningen i hörnan vid trappen. Vad ska det handla om ikväll? Jag föreslår "Livet" . Bara lite frukt, mandelnötter, att syssla med. När jag kommer tillbaka mellan tio och elva, sitter dom kvar och då är det som vanligt Giagia som pratar, inte med den barnsliga rösten, som på dagarna, utan tyst och lite skrapigt, om hur det var, med det ena och det andra....Och jag tar mig förbi tyst utan att störa. Hela tiden jag var ute och jagade, har dom suttit där stilla och "hållit vakt".