lugnagatan
2012-08-08, 19:38
Ta inte direktbussen till Paleochora
### Viktigt: Vandra minst två i grupp. Planera noggrant en uppgjord färdväg, och tala om denna väg för andra , som inte följer med, och håll kontakt med mobiltelefon. Tänk på att ha en plan för att kunna vara tillbaka tillutgångspunkten innan solnedgången, om det skulle uppstå problem. E4:an, och andra vandringsleder, kan bitvis ha blivit oframkomliga, vara svåra att gå, och bitvis livsfarliga. Kolla upp med expertis hur läget ser ut. Upplysningar i skrifter kan för länge sedan vara inaktuellt. Läget ändras från dag till dag. ###
Det här har varit min närmaste vän dessa dagar i Chania.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/376711_249518581817516_1516700526_n.jpg
Nu tänkte jag bli mer avancerad. På en bra grekisk hemsida om Kreta står det att man kan hitta en "fellow", eller "femme fatale", hur lätt som helst , på kvällen vid Paleochoras stränder, för att "ha någon att kyssa".
Så jag tog bussen dit. Nu blev jag hänvisad till direktbussen. Den gick direkt till Paleochora. Nu ville jag fortsätta direkt västerut till stränderna i Koundoura, och köpte en biljett, bussen skulle snart gå, enligt tiden som stod stämplad på biljetten. Fick i alla fall lite tid att se mig om i det lilla samhället och få något kaffe.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/SANY3540.jpg
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/SANY3543.jpg
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/SANY3551.jpg
Då kom den andra , långsamma, KTEL-bussen, släppte av folk , och fortsatte sedan. Det var den som gick till Koundoura. Det är en regel : totalt missförstånd första gångerna, sedan lär man sig. Man kände här ingenting till om denna direktbuss. Jag lyckades få pengarna tillbaka på biljetten och satte av till fots. Fick genast bra utsikt över Paleochora.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/SANY3555.jpg
Det fanns många små stränder längs vägen, mer eller mindre klippiga och steniga, men mycket populära hos lokalbefolkningen. Det var nu lördagkvällen.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/SANY3568.jpg
I Koundoura tankade jag med massor med vatten, mineralvatten, stekta småfiskar och tsatsiki. Och färska fikon .
Krios, längst västerut, där vägen tar slut, är mycket populär. Folk kom baddräktsklädda lastade stående på pick-up:er. Några spände upp tält och stannade över natten.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/SANY3572.jpg
E4:an leder vidare längs kusten till några ytterliga fina småstränder och vikar.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/SANY3579.jpg
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/SANY3590.jpg
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/SANY3597.jpg
Jag hann fram till det lilla gulmålade kapellet Ag Ioannis, när jag förstod att det blivit för mörkt för att fortsätta (och för att fotografera) .
Vägen fram dit klättrade huvudsakligen längs branter och slingrade runt klipputsprång. Här är leden verkligen gjord för att vara äventyrlig och riskabel, och naturligtvis för att man ska få se mycken dramatisk natur. På ett ställe såg det ut som marken hade gett vika, och det gällde att inte halka ned till vänster,slå i en liten avsats och sedan störta ned mot havsstranden. Det finns ingen nu som jag känner på Kreta , som jag kan rekommendera att gå denna första bit mellan Krios och Ag Ioannis, iaf inte med svärmor, på grund av faran.
Märkligt nog fick jag syn på något i mörkret som såg ut som en rastplats. Det måste ha varit fråga om ett gästabud i himlen. Bordet var av sten och cirka 20 m långt, och omgivet av en smal rektangulärt formad stenbänk. Här slog jag tillfälligt läger. Bekväm sittplats, men sova gick inte, för mycket andar.Månen steg upp och det gick att se igen. Tog mig lite högre upp med bättre utsikt och fann en bra plats på ett klipputsprång.
Här hördes på hela natten ingenting annat än vågorna som bröt mot klipporna där nere någonstans. Det började bli tröttsamt att sitta där och vänta på gryningen. En stjärna steg upp på samma ställe som månen hade gått upp, som jag tog för morgonstjärnan, vilket ingav stort hopp. Hakade upp mig på denna i två timmar, men ingenting hände. I fjärran blinkade Elafonissis lampor och fyrar.
Nu var det så ljust av månskenet, och jag var så utvilad, att jag bröt upp och sökte upp leden på nytt och fortsatte. Den steniga stigen lyste vitt.
Vägen gick över ett par grunda raviner, sedan gällde det att tag sig upp och runt om en utskjutande klippa. Havsvågorna hördes där nedanför. Nu såg jag inte att leden fortsatte framåt och lite nedåt, för att sedan runda en brant sida mot en djup och mäktig ravin, utan jag började dra mig uppför en sluttning, trodde att jag skulle få överblick, men får ge tappt, för att det kunde vara branta stup på alla sidor. Bara sätta sig direkt på marken och vänta tilll gryningen. Det var stenig mark med taggbuskkuddar (phrygana) .
Inga skorpioner, men små tunna kackerlackor kom springande, och straxt före gryningen kom den svarta fågeln snabbt strykande på låg höjd. Den hade fått se mig, kom tillbaka och flaxade till med alla fjädrar utspända straxt framför mitt ansikte, och fortsatte sedan till sitt ställe. Budskapet var ungefär: "Nu har du allt kommit fel! "
Omkring sex började en osäker dager att säkra situationen. Sakta framträdde färger, avstånd och djup, vågor som slog mot en mindre klippa långt där nedanför, och det var sedan inte svårt att återfinna leden och från kapellet Ag Ioannis gena på en grusväg högre upp. Kapellet hade målats om för några år sedan, och nu var omvandlat till ett vilohem för getter ! Det känner vi väl alla en stor tacksamhet över :-)
Det skulle bli en mycket het söndag. Som vanligt kunde upplevelsen inte med ord beskrivas att komma tillbaka till stranden vid Krios. Få ordna upp med saker, hoppa i vattnet och byta till rent.
Detta med vattnet var en stor upplevelse för sig. Det var ganska djupt med klapperstensbotten, som såg ut att vara belyst med spotlights. Flöt upp som en flodhäst ur vattnet, och tittade nedåt. Om det inte kom någon bris så var det som att se genom "glassbottomboat". Jippi! Jag behöver inte åka "glassbottomboat" ! Så klart och vackert var det.
Dom två sista bilderna här är tagna på morgonsidan vid återvandringen. Nu återstår den spännande fortsättningen från den djupa ravinen mot Elafonissi.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/SANY3600.jpg
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/SANY3601.jpg
### Viktigt: Vandra minst två i grupp. Planera noggrant en uppgjord färdväg, och tala om denna väg för andra , som inte följer med, och håll kontakt med mobiltelefon. Tänk på att ha en plan för att kunna vara tillbaka tillutgångspunkten innan solnedgången, om det skulle uppstå problem. E4:an, och andra vandringsleder, kan bitvis ha blivit oframkomliga, vara svåra att gå, och bitvis livsfarliga. Kolla upp med expertis hur läget ser ut. Upplysningar i skrifter kan för länge sedan vara inaktuellt. Läget ändras från dag till dag. ###
Det här har varit min närmaste vän dessa dagar i Chania.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/376711_249518581817516_1516700526_n.jpg
Nu tänkte jag bli mer avancerad. På en bra grekisk hemsida om Kreta står det att man kan hitta en "fellow", eller "femme fatale", hur lätt som helst , på kvällen vid Paleochoras stränder, för att "ha någon att kyssa".
Så jag tog bussen dit. Nu blev jag hänvisad till direktbussen. Den gick direkt till Paleochora. Nu ville jag fortsätta direkt västerut till stränderna i Koundoura, och köpte en biljett, bussen skulle snart gå, enligt tiden som stod stämplad på biljetten. Fick i alla fall lite tid att se mig om i det lilla samhället och få något kaffe.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/SANY3540.jpg
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/SANY3543.jpg
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/SANY3551.jpg
Då kom den andra , långsamma, KTEL-bussen, släppte av folk , och fortsatte sedan. Det var den som gick till Koundoura. Det är en regel : totalt missförstånd första gångerna, sedan lär man sig. Man kände här ingenting till om denna direktbuss. Jag lyckades få pengarna tillbaka på biljetten och satte av till fots. Fick genast bra utsikt över Paleochora.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/SANY3555.jpg
Det fanns många små stränder längs vägen, mer eller mindre klippiga och steniga, men mycket populära hos lokalbefolkningen. Det var nu lördagkvällen.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/SANY3568.jpg
I Koundoura tankade jag med massor med vatten, mineralvatten, stekta småfiskar och tsatsiki. Och färska fikon .
Krios, längst västerut, där vägen tar slut, är mycket populär. Folk kom baddräktsklädda lastade stående på pick-up:er. Några spände upp tält och stannade över natten.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/SANY3572.jpg
E4:an leder vidare längs kusten till några ytterliga fina småstränder och vikar.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/SANY3579.jpg
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/SANY3590.jpg
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/SANY3597.jpg
Jag hann fram till det lilla gulmålade kapellet Ag Ioannis, när jag förstod att det blivit för mörkt för att fortsätta (och för att fotografera) .
Vägen fram dit klättrade huvudsakligen längs branter och slingrade runt klipputsprång. Här är leden verkligen gjord för att vara äventyrlig och riskabel, och naturligtvis för att man ska få se mycken dramatisk natur. På ett ställe såg det ut som marken hade gett vika, och det gällde att inte halka ned till vänster,slå i en liten avsats och sedan störta ned mot havsstranden. Det finns ingen nu som jag känner på Kreta , som jag kan rekommendera att gå denna första bit mellan Krios och Ag Ioannis, iaf inte med svärmor, på grund av faran.
Märkligt nog fick jag syn på något i mörkret som såg ut som en rastplats. Det måste ha varit fråga om ett gästabud i himlen. Bordet var av sten och cirka 20 m långt, och omgivet av en smal rektangulärt formad stenbänk. Här slog jag tillfälligt läger. Bekväm sittplats, men sova gick inte, för mycket andar.Månen steg upp och det gick att se igen. Tog mig lite högre upp med bättre utsikt och fann en bra plats på ett klipputsprång.
Här hördes på hela natten ingenting annat än vågorna som bröt mot klipporna där nere någonstans. Det började bli tröttsamt att sitta där och vänta på gryningen. En stjärna steg upp på samma ställe som månen hade gått upp, som jag tog för morgonstjärnan, vilket ingav stort hopp. Hakade upp mig på denna i två timmar, men ingenting hände. I fjärran blinkade Elafonissis lampor och fyrar.
Nu var det så ljust av månskenet, och jag var så utvilad, att jag bröt upp och sökte upp leden på nytt och fortsatte. Den steniga stigen lyste vitt.
Vägen gick över ett par grunda raviner, sedan gällde det att tag sig upp och runt om en utskjutande klippa. Havsvågorna hördes där nedanför. Nu såg jag inte att leden fortsatte framåt och lite nedåt, för att sedan runda en brant sida mot en djup och mäktig ravin, utan jag började dra mig uppför en sluttning, trodde att jag skulle få överblick, men får ge tappt, för att det kunde vara branta stup på alla sidor. Bara sätta sig direkt på marken och vänta tilll gryningen. Det var stenig mark med taggbuskkuddar (phrygana) .
Inga skorpioner, men små tunna kackerlackor kom springande, och straxt före gryningen kom den svarta fågeln snabbt strykande på låg höjd. Den hade fått se mig, kom tillbaka och flaxade till med alla fjädrar utspända straxt framför mitt ansikte, och fortsatte sedan till sitt ställe. Budskapet var ungefär: "Nu har du allt kommit fel! "
Omkring sex började en osäker dager att säkra situationen. Sakta framträdde färger, avstånd och djup, vågor som slog mot en mindre klippa långt där nedanför, och det var sedan inte svårt att återfinna leden och från kapellet Ag Ioannis gena på en grusväg högre upp. Kapellet hade målats om för några år sedan, och nu var omvandlat till ett vilohem för getter ! Det känner vi väl alla en stor tacksamhet över :-)
Det skulle bli en mycket het söndag. Som vanligt kunde upplevelsen inte med ord beskrivas att komma tillbaka till stranden vid Krios. Få ordna upp med saker, hoppa i vattnet och byta till rent.
Detta med vattnet var en stor upplevelse för sig. Det var ganska djupt med klapperstensbotten, som såg ut att vara belyst med spotlights. Flöt upp som en flodhäst ur vattnet, och tittade nedåt. Om det inte kom någon bris så var det som att se genom "glassbottomboat". Jippi! Jag behöver inte åka "glassbottomboat" ! Så klart och vackert var det.
Dom två sista bilderna här är tagna på morgonsidan vid återvandringen. Nu återstår den spännande fortsättningen från den djupa ravinen mot Elafonissi.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/SANY3600.jpg
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20augusti%202012/koundouras/SANY3601.jpg