lugnagatan
2012-04-19, 17:39
Några dagar med ett mycket ostabilt väderleksläge ha avlösts med solen och avtagande vind. Imorgon blir det nog picknick på badstranden.
På bilden en solnedgång när det var blekgult i luften av Sahara-dammet och dessutom nederbörd vid horisonten.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20April%202012/Sciroccohimmel/sciroccohimmel.jpg
Tisdagskvällen hade det blåst upp ordentligt. Jag hamnade på Mauro Provato (Svarta fåret) och satt ute och fick hålla hov ensam. Lycka för dom som ordentligt stagat sina vårdträd. Vindbyarna slet ordentligt i restaurangens två smala vårdträd. Det ena som planterades förra året stagades med ett armeringsjärn och klarar påfrestningen, på det andra är grenarna dessutom uppbunda mot taket. På bordet lade sig ett lager med Saharadamm.
På onsdagen fortsatte kaoset. Det verkade som något slags krig mellan vindmassor. Väderleken skiftade varje minut, mellan klart, igenmulet och regn.
På Svarta fåret får man ingen meze till vinet. Prova och gå till Georgious 50 m upp på Minoos. Ni som går på marknaden på lördagar har sett honom springa med kaffe och frappe. Han gör en omsorgsfull meze och vinet är ett sådant där fylligt med djupröd färg. Det är värt ett besök där bara för att se Chanias renaste toalett. Georgious och hans syster, som driver det, kommer från Tessaloniki. Han sade en gång att han brukar flytta varje halvår, men nu har dom blivit kvar. Han har vandrat överallt på Kreta och vet mycket. På framsidan av glädjehuset ligger denna bar, inte baksidan.
Den blonda rysktalande damen som huserar hos Nikos "Colombo" i gränden, håller väldigt rent på toaletten med levande ljus och dofter. Lagade väldigt god kikärtsoppa , som hon bjöd mig att smaka på. Det finns nu två myntautomatsdatorer där med snabb internet. I gamla hamnen fanns också ett stort glädjehus, på gatan "Colombo", det är väl därifrån Nikos har tagit namnet, på den tiden stormakterna huserade där, för ca hundra år sedan.
Det blir någon gång en sentimental vandring till mitt gamla boende. Där verkar ingen ha lagt mat i matskålen på länge, den var full med jord. Gamla Maña och Muravata kommer lunkande. Det rycker inte i ryggen och svansen på den stora katten Maña som förr. Nu grips jag av medlidande och går och köper en konserv och lägger i skålen, där var även ett par rödbruna ungar, och när jag sitter på trottoaren hos Kostas.
Mina hemmakatter är systrar, man kan se på bilden att det finns överensstämmelse i teckningen kring nosen, annars har dom utvecklats väldigt olika. Maña till en stor och gracil och eftertänksam katt, med ett svagt pipigt läte. Nicola till en mer intensiv med mindre tålamod. Hon är så våldsam när hon ska äta att den stora katten inte har en chans om dom ska äta ur samma skål. Intensiv i kärlek.
Dom leker tafatt och "slåss" precis som i barndomen, och sover lugnt på natten tillsammans i korgen ända tills det blir ljust.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20April%202012/Sciroccohimmel/katter.jpg
Det blåste ganska mycket under påskhelgen, men inte mer än att många kunde komma hem på påskaftonsnatten med ljusen tända. Här ligger en kyrka ganska nära, och den har lite lustiga melodier i sitt klockspel, ibland inspelat - låter som klinkande på ett ostämt piano - och förstärks av hundar som börjar att yla när dom hör klockorna.
Från min balkong kunde jag se fyrverkerier i alla vädersträck vid tolvslaget, och en eld i närheten, som troligtvis var en "hösäck" som brändes upp, allså föreställande Judas. Det blev vackert väder som förra året på påskdagen, men blåsigt, men det hindrade inte firandet. Som vanligt alla restauranger i hamnen hade hela stekar på grillning i det fria. Här nedanför firade Giagia och Papous också traditionellt. Dom har en son för varje ändamål. En special-son kom nu och skötte grillningen. Papous har slutat att gå svartklädd, men en av dom äldre sönerna har låtit skägget växa ut okontrollerat, vilket jag hört kan vara ett tecken på sorg. Ett prästpar var med vid familjens påskdagsfirande.
En glad prick som jag ibland träffar i gamla stan är Alexis. Han har alltid modet uppe. Inga mörka skuggor kommer in i hans sinne. Fast det går att komma in på lite allvarligare saker som är aktuella. Ta dock aldrig ordet "kris" i mun. Han har väl naturlig andledning att inte sörja. Har hus i gamla stan, arbete, en dotter på universitetet i Heraklion, en son att ta hand om, och har tid att gå ut och dricka ouzo. Det ska vara riktig smäll i bordet när man skålar, och slå handflatorna hårt samman man mot man när man är överens. Jag hade sett filmen Zorba ffg, och försökte få honom att säga något om saken. Han tystnade och började: Varje kretensare är en revolutionär... ... om det händer något ska jag ge mig upp i bergen och ansluta mig till "gerillan" ...
På bilden en solnedgång när det var blekgult i luften av Sahara-dammet och dessutom nederbörd vid horisonten.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20April%202012/Sciroccohimmel/sciroccohimmel.jpg
Tisdagskvällen hade det blåst upp ordentligt. Jag hamnade på Mauro Provato (Svarta fåret) och satt ute och fick hålla hov ensam. Lycka för dom som ordentligt stagat sina vårdträd. Vindbyarna slet ordentligt i restaurangens två smala vårdträd. Det ena som planterades förra året stagades med ett armeringsjärn och klarar påfrestningen, på det andra är grenarna dessutom uppbunda mot taket. På bordet lade sig ett lager med Saharadamm.
På onsdagen fortsatte kaoset. Det verkade som något slags krig mellan vindmassor. Väderleken skiftade varje minut, mellan klart, igenmulet och regn.
På Svarta fåret får man ingen meze till vinet. Prova och gå till Georgious 50 m upp på Minoos. Ni som går på marknaden på lördagar har sett honom springa med kaffe och frappe. Han gör en omsorgsfull meze och vinet är ett sådant där fylligt med djupröd färg. Det är värt ett besök där bara för att se Chanias renaste toalett. Georgious och hans syster, som driver det, kommer från Tessaloniki. Han sade en gång att han brukar flytta varje halvår, men nu har dom blivit kvar. Han har vandrat överallt på Kreta och vet mycket. På framsidan av glädjehuset ligger denna bar, inte baksidan.
Den blonda rysktalande damen som huserar hos Nikos "Colombo" i gränden, håller väldigt rent på toaletten med levande ljus och dofter. Lagade väldigt god kikärtsoppa , som hon bjöd mig att smaka på. Det finns nu två myntautomatsdatorer där med snabb internet. I gamla hamnen fanns också ett stort glädjehus, på gatan "Colombo", det är väl därifrån Nikos har tagit namnet, på den tiden stormakterna huserade där, för ca hundra år sedan.
Det blir någon gång en sentimental vandring till mitt gamla boende. Där verkar ingen ha lagt mat i matskålen på länge, den var full med jord. Gamla Maña och Muravata kommer lunkande. Det rycker inte i ryggen och svansen på den stora katten Maña som förr. Nu grips jag av medlidande och går och köper en konserv och lägger i skålen, där var även ett par rödbruna ungar, och när jag sitter på trottoaren hos Kostas.
Mina hemmakatter är systrar, man kan se på bilden att det finns överensstämmelse i teckningen kring nosen, annars har dom utvecklats väldigt olika. Maña till en stor och gracil och eftertänksam katt, med ett svagt pipigt läte. Nicola till en mer intensiv med mindre tålamod. Hon är så våldsam när hon ska äta att den stora katten inte har en chans om dom ska äta ur samma skål. Intensiv i kärlek.
Dom leker tafatt och "slåss" precis som i barndomen, och sover lugnt på natten tillsammans i korgen ända tills det blir ljust.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20April%202012/Sciroccohimmel/katter.jpg
Det blåste ganska mycket under påskhelgen, men inte mer än att många kunde komma hem på påskaftonsnatten med ljusen tända. Här ligger en kyrka ganska nära, och den har lite lustiga melodier i sitt klockspel, ibland inspelat - låter som klinkande på ett ostämt piano - och förstärks av hundar som börjar att yla när dom hör klockorna.
Från min balkong kunde jag se fyrverkerier i alla vädersträck vid tolvslaget, och en eld i närheten, som troligtvis var en "hösäck" som brändes upp, allså föreställande Judas. Det blev vackert väder som förra året på påskdagen, men blåsigt, men det hindrade inte firandet. Som vanligt alla restauranger i hamnen hade hela stekar på grillning i det fria. Här nedanför firade Giagia och Papous också traditionellt. Dom har en son för varje ändamål. En special-son kom nu och skötte grillningen. Papous har slutat att gå svartklädd, men en av dom äldre sönerna har låtit skägget växa ut okontrollerat, vilket jag hört kan vara ett tecken på sorg. Ett prästpar var med vid familjens påskdagsfirande.
En glad prick som jag ibland träffar i gamla stan är Alexis. Han har alltid modet uppe. Inga mörka skuggor kommer in i hans sinne. Fast det går att komma in på lite allvarligare saker som är aktuella. Ta dock aldrig ordet "kris" i mun. Han har väl naturlig andledning att inte sörja. Har hus i gamla stan, arbete, en dotter på universitetet i Heraklion, en son att ta hand om, och har tid att gå ut och dricka ouzo. Det ska vara riktig smäll i bordet när man skålar, och slå handflatorna hårt samman man mot man när man är överens. Jag hade sett filmen Zorba ffg, och försökte få honom att säga något om saken. Han tystnade och började: Varje kretensare är en revolutionär... ... om det händer något ska jag ge mig upp i bergen och ansluta mig till "gerillan" ...