Våga res ensam!

[inha]

Jag har läst här på forumet bland inläggen om att resa ensam för att ingen kan/vill följa med på resan. Det som binder samman inläggen är att den som ska åka ensam är orolig och pirrig inför steget till sin första ensamresa.

Kan absolut förstå det här med att vara orolig och pirrig inför resan, för det var även jag när jag åkte på min första ”ensamresa”. Åkte då till kanarieön Fuerteventura (år 2004 i januari).

Mest var jag pirrig över att sitta ensam på en restaurang på kvällen och känna allas blickar för just att jag var ensam… Fast jag tror att jag mer bara snurrade till det i tankarna än vad jag behövde göra, för det gick hur bra som helst på resan och hade jätterolgit. Träffade även annan resenär som var ensam och vi hade kontakt under veckan.

Jag tyckte jag kom över pirrigheten rätt så fort. För man träffar så otroligt mycket trevligt folk. Det beror ju så klart på hur man är själv.

I somras gjorde jag en till ensamresa och då till ön Naxos för en vecka i juli. Kände mig faktiskt rätt bekväm med det. För på plats så träffade jag (helt oplanerat) folk i alla åldrar och vi kom bra överens, vilket gjorde att vi umgicks hela veckan. Vi sågs antingen på stranden, på utflykten, eller på kvällen för att äta middag ihop. Vi hade inga "måste följa med"-grejer, utan kände man att man ville följa med så gjorde man det, annars var man för sig själv.

Det jag vill komma till med detta inlägg är att uppmana alla där ute att våga åka själv om du inte finner någon att resa med. Klart du ska åka! Och du törs! Man får så mycket bra erfarenhet och träffar alltid andra som är på resmålet, vilket gör att du får nya kontakter.

Det finns många fördelar med att åka själv, som bla att du bestämmer själv resmålet, boende, utflykter, matställen. Du har bara dig själv att tänka på.

En på forumet skrev, citerar: "Är man själv öppen och nyfiken så öppnas många dörrar." En mycket bra tanke att ta med sig vad man än gör i livet.

Trevlig resa! bye_bye

[Monica C]

Inha,här trycker jag på "gillaknappen" för ditt kloka inlägg.
Monica:)

[aussie]

Håller med dig Inha- det är pirrigt men samtidigt jättespännande att resa själv!flabb_flab Själv har jag rest runt Afrika, USA, och Europa själv vid olika tillfällen och har haft jättekul!! Första resan var man nog mest nervös men man träffar ju också många andra som är ute och resa - det är kul att träffa nya vänner och många av mina bästa vänner är de jag har träffat när jag var ute på resa - för att inte prata om min Svensk man (som jag träffade när jag var i Sverige på semester för att hälsa på svenska vänner jag hade träffat i Australien och Afrika).
Att bo på vandrahem eller mindre pensionat är ett bra sätt att träffa andra. När man resa själv kan man göra precis som man vill och åka vart man vill och när man har gjort det en gång själv tror jag att man få ökad självförtroende och självkänsla. Jag upptäckte att jag faktiskt trivdes bra i mitt eget sällskap. Och som du säger Inha det finns många fördelar med att åka själv;). Hade inte jag åkte själv hade jag aldrig träffat min man!

[Bea]

Stämmer in i kören! Reste själv i Laos och Vietnam i två månader, träffade fantastiska människor! Har upprepat kortare resor ensam, senast nu till Nafplio över påsken. Det är bara att åka!

Bea

[inha]

Vad kul att få respons på inlägget! Värmer i hjärtat! Tack! klapp_klap

Jag hoppas på att inlägget ger inspiration, främst till de som småtvekar att åka själv, till att verkligen åka själv. Att åka själv stärker ens självkänsla och självförtroende, precis som Aussie skrev i sitt inlägg här nedan. Man får så mycket och man njuter av livet.

Absolut är första 'ensamresan' alltid speciell. Man är extra pirrig, vill ha kontroll på allting, planerar kanske mer än vad man annars gör, etc... Listan kan göras lång. Men när man är på resmålet och sen kommer hem, så är man mer avslappnad och berömmer sig själv att man klarade av det.

Det gäller bara att våga ta steget att resa och ta kontakt med andra människor. Klart man väljer sina kontakter efter vilka man själv tycker är okej. Allt hänger bara på sunt förnuft.

Jag hoppas ingen tror nu att jag verkligen inte tycker om att resa med andra, som tex med vänner och familj. Jag tycker verkligen om det också, men om ingen kan eller vill följa med så har jag ju inget val då JAG faktiskt vill ut och resa.

Att resa tillsammans med andra har absolut sina fördelar också. Man upplever något kul och spännande tillsmanns med någon/några. Man får andra erfarenheter, som att ta hänsyn, visa respekt, ha bra dialoger om vad man ska göra. Sen när man kommer hem blir det ju "minns du när vi gjorde det där och besökte den där platsen" etc. Att åka med andra kräver bara lite mer planering så resan passar alla i sällskapet.

Våga och vinn!
_B-anana

[Lissi]

Jag håller helt med Dig Inha.

Jag har ju bara rest till Tinos ensam och första gången var jag 58 år, så DET var pirrigt. då kände jag bara min hyresvärdinna lite flyktigt sen förra besöket.
Nu är ju allt så vant där och jag träffar många gamla bekanta så nu känns det inte "ensamt". Att åka till Tinos själv nu känns ju som att åka till "sommarstugan" ensam:D Kan knappast ens kallas för ensamresa;)

Nästa års ensamresa ska bli en "riktig" sådan, alltså att hitta en ö eller plats i Grekland jag aldrig varit på innan, att få utforska alldeles själv. Lever man tätt på någon alla andra årets dagar så är dessa dagar då man rår sig själv helt och hållet bara SÅ underbara! Jag älskar verkligen också att åka med min man och det gör vi 3-4 ggr om året så det är inte det, men att vara ALLDELES ensam om att lägga upp dagen, att strosa runt, att prata med främmande människor och att välja precis själv var man ska äta eller bada är suveränt välbehövligt för mig i alla fall. Så länge jag klarar mig utan rollator kommer jag att vilja resa själv varje år.
Karpathos kanske skulle vara något?;) Eller Leros?

Lissi

[Mette]

Fourni er en herlig ø at være ensam på :)

[Smultron]

Fourni er en herlig ø at være ensam på :)

Det låter bra eftersom Fourni ingår i mina planer för sommaren.:) Har tidigare bara varit där på ett dagsbesök och det var en positiv upplevelse, så i år ska det bli ett antal övernattningar. Dessutom blir det ett återbesök på förra årets favorit Lipsi och troligen någon/några öar till.

Överhuvudtaget har jag under mina "ensamresor" trivts extra bra på mindre och lugnare öar, t ex Lipsi, Nissyros, Sifnos och Leros. Det är något med det lugna tempot och kanske ett begränsat antal turister som gör att det är lättare att få kontakt med både lokalbefolkningen och andra turister.

Kul att det blivit lite liv i det här forumet!_B-anana