lugnagatan
2011-04-14, 23:43
Den svenska kaffestugan var tyvärr inte öppen för säsongen. Istället fick det bli lite skönhetsupplevelse på stranden (Centaurea spinosa):
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20%20mars%202011/Utfard%20till%20Kolymvari/kudde.jpg
Vid Nea Chora var solen redan på väg ned.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20%20mars%202011/Utfard%20till%20Kolymvari/NeaChora.jpg
Här föll jag till föga och slog mig ned på en trottoarrestaurang, och åt den första Moussakan här på Kreta, och här återvände jag senare på kvällen och drack kall öl, men jag tror att det framförallt är för tamariskerna jag går här. Det står några mycket gamla och praktfulla direkt i trottoaren, som verkligen lämpar sig för studium för den som vill lära sig detta träd. Tamarisk är ju ett så vanligt träd, men ser diffust ut, tack vare att bladen bara utgörs av tunna finflikiga spetsar, som gör att det avdunstar så lite vatten som möjligt.
Men här kom även stenmården springande. Det ser ut som en katt som springer in och gömmer sig under en bil, men den är smal och har en lång yvig svans, som är lite mörkare mot spetsen. I Norden är vi vana med många fler mårddjur, men här finns inte skogsmården, och inte dom små vesslorna och hermelinen. Stenmården jagas inte mer på Kreta och ökar mycket. Den har anpassat sig väl till stadsmiljö. och ställler även till en del skada.
Äntligen framme vid den gamla hamnen i Chania igen, slår jag mig ned nära den venetianska fästningen mitt emot fyren som blinkar med rött sken.
Bortsett från tiggare och pakistanska gatuförsäljare som hela tiden stör, upplever jag en stark närvarokänsla, kanske även beroende på det lokala röda vinet som smakar som svag jordgubbssaft med bitter eftersmak.
Fyren ska ha byggts under den 400 år långa venetianska tiden, och rasat ihop under turkarnas ockupation, och den nuvarande varianten ska ha rests när Egypten styrde här.
Vid fästningen sker varje söndag någon slags flaggcermoni. Från 1897 till 1913 var faktiskt Kreta självständigt. Efter att turkväldet slutligen besegrats ingick man inte direkt i den grekiska unionen, men sedan den 1 december 1913 var det klippt, och nu hissas alltid den grekiska flaggan här.
Bläckfiskfiskaren kom och lockade till sig en bläckfisk med sin ficklampa, och spetsade den med sin långa gaffel. Sedan fick den ligga på gatan utanför restaurangen tills någon kökspersonal kom och plockade upp den.
Nu ökar turistströmmen dramatiskt. Den förra helgen var det som någon knäppte med fingrarna. Fast det blåser lite svalt från havet och den riktiga värmen vill inte riktigt infinna sig. Få se nu till påskhelgen nästa vecka. På min favoritrestaurang satt jag inte längre ensam, där kom även flera svenska sällskap och ett franskt, vilken avlastning !
Jag drog på munnen när jag kunde höra semester-svenskarnas svordomar när den fjärde pakistanska gatuförsäljaren dök upp vid deras bord. Svordomarna rensar luften, och den riktiga semsterkänslan infinner sig även för mig.
På kvällen hade jag gått till sängs och tog en mun av nattvattnet - jag fick sprit i munnen! Min kära café-servitris hade gett mig raki när jag trodde det var vatten ! Nu börjar jag sakta förstå innebörden av Yannas påstående:
Kreta är raki !
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20%20mars%202011/Utfard%20till%20Kolymvari/kudde.jpg
Vid Nea Chora var solen redan på väg ned.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20%20mars%202011/Utfard%20till%20Kolymvari/NeaChora.jpg
Här föll jag till föga och slog mig ned på en trottoarrestaurang, och åt den första Moussakan här på Kreta, och här återvände jag senare på kvällen och drack kall öl, men jag tror att det framförallt är för tamariskerna jag går här. Det står några mycket gamla och praktfulla direkt i trottoaren, som verkligen lämpar sig för studium för den som vill lära sig detta träd. Tamarisk är ju ett så vanligt träd, men ser diffust ut, tack vare att bladen bara utgörs av tunna finflikiga spetsar, som gör att det avdunstar så lite vatten som möjligt.
Men här kom även stenmården springande. Det ser ut som en katt som springer in och gömmer sig under en bil, men den är smal och har en lång yvig svans, som är lite mörkare mot spetsen. I Norden är vi vana med många fler mårddjur, men här finns inte skogsmården, och inte dom små vesslorna och hermelinen. Stenmården jagas inte mer på Kreta och ökar mycket. Den har anpassat sig väl till stadsmiljö. och ställler även till en del skada.
Äntligen framme vid den gamla hamnen i Chania igen, slår jag mig ned nära den venetianska fästningen mitt emot fyren som blinkar med rött sken.
Bortsett från tiggare och pakistanska gatuförsäljare som hela tiden stör, upplever jag en stark närvarokänsla, kanske även beroende på det lokala röda vinet som smakar som svag jordgubbssaft med bitter eftersmak.
Fyren ska ha byggts under den 400 år långa venetianska tiden, och rasat ihop under turkarnas ockupation, och den nuvarande varianten ska ha rests när Egypten styrde här.
Vid fästningen sker varje söndag någon slags flaggcermoni. Från 1897 till 1913 var faktiskt Kreta självständigt. Efter att turkväldet slutligen besegrats ingick man inte direkt i den grekiska unionen, men sedan den 1 december 1913 var det klippt, och nu hissas alltid den grekiska flaggan här.
Bläckfiskfiskaren kom och lockade till sig en bläckfisk med sin ficklampa, och spetsade den med sin långa gaffel. Sedan fick den ligga på gatan utanför restaurangen tills någon kökspersonal kom och plockade upp den.
Nu ökar turistströmmen dramatiskt. Den förra helgen var det som någon knäppte med fingrarna. Fast det blåser lite svalt från havet och den riktiga värmen vill inte riktigt infinna sig. Få se nu till påskhelgen nästa vecka. På min favoritrestaurang satt jag inte längre ensam, där kom även flera svenska sällskap och ett franskt, vilken avlastning !
Jag drog på munnen när jag kunde höra semester-svenskarnas svordomar när den fjärde pakistanska gatuförsäljaren dök upp vid deras bord. Svordomarna rensar luften, och den riktiga semsterkänslan infinner sig även för mig.
På kvällen hade jag gått till sängs och tog en mun av nattvattnet - jag fick sprit i munnen! Min kära café-servitris hade gett mig raki när jag trodde det var vatten ! Nu börjar jag sakta förstå innebörden av Yannas påstående:
Kreta är raki !