lugnagatan
2011-04-14, 23:35
Här nedan på bilden kan man se var brunnen en gång låg, vid fotänden av min säng. Murarna vilar på stadig historisk grund. Ute på gatan finns ett skyltfönster där man kan se den framgrävda förhistoriska Kydonia-grunden (Minoiska) i källarplanet.
Det är rader av stabila stenhus ända ned till kajen, som säkert väl skulle stå emot en väldig tsunami, den som var när Santorini exploderade kan ha varit förödande för dom som levde här då, nu väntar man väl inte någon mer explosion. Vesuvius står på tur, men här ligger vi i lä för den italienska halvön.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20%20mars%202011/Utfard%20till%20Kolymvari/brunnen.jpg
Ute på torget sägs den gamla platanen ha sina rötter nere i en gammal venetiansk akvedukt. Den biskop som sägs ha utlyst revolutionen mot turkarna, ska ha blivit hängd i trädet (därav namnet på torget "1821"). Dom sista turkarna lämnade emellertid inte Splanzia (denna stadsdel) förrän för hundra år sedan. Innan var Splanzia strängt islamiskt och det kunde vara farligt för en kristen att gå igenom här.
Men kvar blev liksom en kultplats. På torget samlas vanliga människor som bor här, och kulturellt folk från olika håll.
Säg bara "plateia" (torget) så vet alla direkt vilket torg det är jag bor vid. Det är torgets torg i Chania. Många gånger har jag bokstaverat, ungefär som ett lösenord på internet, med bokstäver och siffror, och det låser genast upp låset: "plateia...??!", som en hemlig förälskelse i varje invånares hjärta.
När revolutionens utlysande firades i år var det faktiskt 190-års jubileum!
Några andra "revolutionärer" som firade på torget en kväll var grekiska anarkister. Jag satte mig på Nikos café bredvid och avnjöt folkfesten. Av slagorden på plakaten anade jag mig till vad det var för några. Det stod något om "statens gisslan..." , men dessa människor verkade inte på något sätt konstiga. De firade traditionell grekisk familjefest, med levande kretensisk folkmusik, folkdans och grillspett. Någon stod och ihärdigt fläktade över glöden så att gnistor yrde.
Det skulle lika gärna kunnat ha varit - läs: borde ha varit - en kvartersfest med dom lokala innevånarna.
Nästa dag var det stor demonstration som utgick från saluhallens framsida och kom tillbaka dit. Det var ett sammelsurium av gamla kontroversiella symboler, hammaren och skäran. Här kände jag mig som jag stod mitt i världens ideologiers smältdegel - här blandar man och ger om igen.
Det här kunde emellertid lika gärna uppfattas som en nationalistisk tillställning, med slagord som vänder sig mot Nato och Eu:s närvaro på Souda-flygbasen, och spelande på gammal fiendskap hit och dit, och "besök inte Grekland! ". Det mest häpnadsväckande var en gammaldags turk som framställdes rikta en raket märkt med "Nato och EU". Hur kan man få det till att Turkiet skulle vinna PR-mässigt på den FN-sanktionerade insatsen i Libyen ? Otroligt.
Vad anser man då om revolutionen i Libyen? Är det ingenting där som man tar ställning för eller emot, en revolution är ju alltid någonting rött som blod, vilket dock inte innebär att det är nödvändigt med blodsoffer. Är det ingenting i den grekiska staten som är värt att ta ställning för eller emot för att visa sin solidaritet för den arabiska våren ? Och inte bara slå med nävarna utåt ?
Det förekom också underrubriken "m - l" , alltså marxism-leninism. Jag skulle för egen del aldrig för mitt liv sätta mig att läsa Marx bok, för att jag vet att ett samhälle bestående av människor är något så dynamiskt som hela tiden spränger sina egna gränser, och inte beskrives lätt, och det är upp till varje individ att bidra till denna omsmältning av systemet, allt efter sin egen förmåga.
Demonstrationståget kom straxt tillbaka runt kvarteret och dom flesta demonstranterna bussades med lyxbussar till en annan stad.
På vägen därifrån såg jag en uteliggare ligga på en soffa, och det föll bloddroppar från handen mot marken, han låg nästa dag i parken "1866".
Där låg han som den förblödande "staten" , utan att någon ingrep, medan ungdomarna demonstrerade sin vilja till förändring.
Med den här diskussionen som fallskärm landar jag nu som en fallskärmssoldat, som sig bör: i Grekland. Det är nämligen Platon som mest uttömmande har utrett förutsättningarna för staten. Sokrates var nere i Peiraius en kväll, och hamnade hemma hos en gammal god vän, och där blev dom dryftande fram och åter om dom mänskliga förutsättningarna för upprätthållande av en stat. (Grekland bestod då bara av några städer, bl.a. Athen.)
Men dessa dialoger började jag inte läsa nu, jag hade faktiskt börjat att läsa dialogerna redan när jag "hoppade av" från Sverige, innan jag kom på att sticka till Grekland, aldrig tidigare hade jag orkat, men nu läser jag, lite då och då, för att det är så tankeväckande och tankelugnande, tankar uppkommer , men dom upphör i lika stor utsträckning. Och det är därför som jag tror att det är "dom bekymmerslösa" som betyder mest för staten.
Sålunda köpte jag mig en stråhatt som skyddar mot solen och gav mig äntligen av på en utfärd, västerut, längs "dom nio stränderna" till Kolymvari.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20%20mars%202011/Utfard%20till%20Kolymvari/Kolymvari.jpg
Det är inte nog med jubiléer: I maj firas dom 70 åren sedan "slaget om Kreta". "Fira" är inte rätta ordet - det var en hemsk händelse. Vid Maleme, som bussen passerade, släpptes mängder med tyska fallskärmssoldater ned, varav tusentals dödades innan dom lyckades knipa landningsbanan där, så att den tyska ockupationen kunde börja. Kretensarna och allierade soldater erbjöd ett kraftigt motstånd men led också stora förluster. Tyskarna ligger vid ett speciellt monumet i närheten av flygplatsen, som nu står med några "beredda" stridsplan, som om det var innan ockupationen inleddes, men jag undrar om "stridsplanen" är riktiga.
Promenaden gick norrut ut på den långa halvön (Rodopos) som är till stora delar outforskad. Längst ut på udden ska det ha legat ett tempel som var tillägnat Zeus dotter Diktina.
Längs vägen låg klostret Gonia. Det ska ha raserats av tyskarna under ockupationen.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20%20mars%202011/Utfard%20till%20Kolymvari/MoniGonias.jpg
I en torr backe växte dessa "Jerusalemsalvior", som kan bli meterhöga . De tillhör familjen läppblommiga (Labiatae), vilket man ser på att blomman är uppdelad i en "överläpp" och en "underläpp".
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20%20mars%202011/Utfard%20till%20Kolymvari/jerusalemsalvia.jpg
Backarna dominerades annars av stora bestånd av en euphorbia-art.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20%20mars%202011/Utfard%20till%20Kolymvari/euphorbia.jpg
Blommor betyder inte bara skönhetsuppleveser utan också upplevelse av något sött:
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20%20mars%202011/Utfard%20till%20Kolymvari/honungsbi.jpg
Det började här stigar upp i bergen som jag verkligen vill återkomma till och utforska, när jag har bättre skor. Dom mindre vägarna finns inte på kartor, men kan skönjas på satellitfotografier.
Det fanns tydligen en buss som gick till Afrata dom 5 km, men den kände jag inte till, det får bli nästa gång. Sedan ska det vara mycket vanskligt om man ska fortsätta till fots ända till Diktina, det ska helst inte vara hett sägs det.
Nere i Kolymvari by fanns ett café öppet, där det verkade som jag var dagens enda kund. Det här är ändå en höjdpunkt, att få sätta sig ned och sammanfatta intryck, bli väl omhändertagen och konversera något. Här var det tyska som gällde, och det var många missförstånd innan jag tror att jag betalat rätt. Det stod "filterkaffe 1,5 euro" på skylten. Nu var det mycket kärlek och omsorg nedlagt på kaffet och den lilla rakin och kakan som ställdes fram, så det var mycket värt. Vattnet packade jag ner vilket ledde till ett missförstånd, som gjorde att jag trodde att jag tagit hela spritflaskan med mig hem. Servitrisen kom med en annan flaska som jag kunde ta med, vatten behövs alltid, inte minst hemma på nattduksbordet.
Jag var riktigt stolt att jag lyckades hejda bussen vid den obetydliga hållplatsen. Förra året körde bussen förbi. Nu förstod jag att man här ska stå på "fel" sida (chauffören gjorde en gest). Några gamla och unga greker som vinkade vid ett café lyckades inte hejda bussen.
Från Agia Marina fortsatte jag till fots, och skymtade endast havet, som en lockelse mellan husen:
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20%20mars%202011/Utfard%20till%20Kolymvari/havetslockelse.jpg
Längs denna sträcka gäller det att ge akt på vägskyltarna för att förstå hur många "semestervärldar" som på kort tid passeras, utan att egentligen inte ha upplevt något av dem inifrån: Nea Kydonia, Kato Stalos, Kato Galata, Kalamaki,...
Det är rader av stabila stenhus ända ned till kajen, som säkert väl skulle stå emot en väldig tsunami, den som var när Santorini exploderade kan ha varit förödande för dom som levde här då, nu väntar man väl inte någon mer explosion. Vesuvius står på tur, men här ligger vi i lä för den italienska halvön.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20%20mars%202011/Utfard%20till%20Kolymvari/brunnen.jpg
Ute på torget sägs den gamla platanen ha sina rötter nere i en gammal venetiansk akvedukt. Den biskop som sägs ha utlyst revolutionen mot turkarna, ska ha blivit hängd i trädet (därav namnet på torget "1821"). Dom sista turkarna lämnade emellertid inte Splanzia (denna stadsdel) förrän för hundra år sedan. Innan var Splanzia strängt islamiskt och det kunde vara farligt för en kristen att gå igenom här.
Men kvar blev liksom en kultplats. På torget samlas vanliga människor som bor här, och kulturellt folk från olika håll.
Säg bara "plateia" (torget) så vet alla direkt vilket torg det är jag bor vid. Det är torgets torg i Chania. Många gånger har jag bokstaverat, ungefär som ett lösenord på internet, med bokstäver och siffror, och det låser genast upp låset: "plateia...??!", som en hemlig förälskelse i varje invånares hjärta.
När revolutionens utlysande firades i år var det faktiskt 190-års jubileum!
Några andra "revolutionärer" som firade på torget en kväll var grekiska anarkister. Jag satte mig på Nikos café bredvid och avnjöt folkfesten. Av slagorden på plakaten anade jag mig till vad det var för några. Det stod något om "statens gisslan..." , men dessa människor verkade inte på något sätt konstiga. De firade traditionell grekisk familjefest, med levande kretensisk folkmusik, folkdans och grillspett. Någon stod och ihärdigt fläktade över glöden så att gnistor yrde.
Det skulle lika gärna kunnat ha varit - läs: borde ha varit - en kvartersfest med dom lokala innevånarna.
Nästa dag var det stor demonstration som utgick från saluhallens framsida och kom tillbaka dit. Det var ett sammelsurium av gamla kontroversiella symboler, hammaren och skäran. Här kände jag mig som jag stod mitt i världens ideologiers smältdegel - här blandar man och ger om igen.
Det här kunde emellertid lika gärna uppfattas som en nationalistisk tillställning, med slagord som vänder sig mot Nato och Eu:s närvaro på Souda-flygbasen, och spelande på gammal fiendskap hit och dit, och "besök inte Grekland! ". Det mest häpnadsväckande var en gammaldags turk som framställdes rikta en raket märkt med "Nato och EU". Hur kan man få det till att Turkiet skulle vinna PR-mässigt på den FN-sanktionerade insatsen i Libyen ? Otroligt.
Vad anser man då om revolutionen i Libyen? Är det ingenting där som man tar ställning för eller emot, en revolution är ju alltid någonting rött som blod, vilket dock inte innebär att det är nödvändigt med blodsoffer. Är det ingenting i den grekiska staten som är värt att ta ställning för eller emot för att visa sin solidaritet för den arabiska våren ? Och inte bara slå med nävarna utåt ?
Det förekom också underrubriken "m - l" , alltså marxism-leninism. Jag skulle för egen del aldrig för mitt liv sätta mig att läsa Marx bok, för att jag vet att ett samhälle bestående av människor är något så dynamiskt som hela tiden spränger sina egna gränser, och inte beskrives lätt, och det är upp till varje individ att bidra till denna omsmältning av systemet, allt efter sin egen förmåga.
Demonstrationståget kom straxt tillbaka runt kvarteret och dom flesta demonstranterna bussades med lyxbussar till en annan stad.
På vägen därifrån såg jag en uteliggare ligga på en soffa, och det föll bloddroppar från handen mot marken, han låg nästa dag i parken "1866".
Där låg han som den förblödande "staten" , utan att någon ingrep, medan ungdomarna demonstrerade sin vilja till förändring.
Med den här diskussionen som fallskärm landar jag nu som en fallskärmssoldat, som sig bör: i Grekland. Det är nämligen Platon som mest uttömmande har utrett förutsättningarna för staten. Sokrates var nere i Peiraius en kväll, och hamnade hemma hos en gammal god vän, och där blev dom dryftande fram och åter om dom mänskliga förutsättningarna för upprätthållande av en stat. (Grekland bestod då bara av några städer, bl.a. Athen.)
Men dessa dialoger började jag inte läsa nu, jag hade faktiskt börjat att läsa dialogerna redan när jag "hoppade av" från Sverige, innan jag kom på att sticka till Grekland, aldrig tidigare hade jag orkat, men nu läser jag, lite då och då, för att det är så tankeväckande och tankelugnande, tankar uppkommer , men dom upphör i lika stor utsträckning. Och det är därför som jag tror att det är "dom bekymmerslösa" som betyder mest för staten.
Sålunda köpte jag mig en stråhatt som skyddar mot solen och gav mig äntligen av på en utfärd, västerut, längs "dom nio stränderna" till Kolymvari.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20%20mars%202011/Utfard%20till%20Kolymvari/Kolymvari.jpg
Det är inte nog med jubiléer: I maj firas dom 70 åren sedan "slaget om Kreta". "Fira" är inte rätta ordet - det var en hemsk händelse. Vid Maleme, som bussen passerade, släpptes mängder med tyska fallskärmssoldater ned, varav tusentals dödades innan dom lyckades knipa landningsbanan där, så att den tyska ockupationen kunde börja. Kretensarna och allierade soldater erbjöd ett kraftigt motstånd men led också stora förluster. Tyskarna ligger vid ett speciellt monumet i närheten av flygplatsen, som nu står med några "beredda" stridsplan, som om det var innan ockupationen inleddes, men jag undrar om "stridsplanen" är riktiga.
Promenaden gick norrut ut på den långa halvön (Rodopos) som är till stora delar outforskad. Längst ut på udden ska det ha legat ett tempel som var tillägnat Zeus dotter Diktina.
Längs vägen låg klostret Gonia. Det ska ha raserats av tyskarna under ockupationen.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20%20mars%202011/Utfard%20till%20Kolymvari/MoniGonias.jpg
I en torr backe växte dessa "Jerusalemsalvior", som kan bli meterhöga . De tillhör familjen läppblommiga (Labiatae), vilket man ser på att blomman är uppdelad i en "överläpp" och en "underläpp".
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20%20mars%202011/Utfard%20till%20Kolymvari/jerusalemsalvia.jpg
Backarna dominerades annars av stora bestånd av en euphorbia-art.
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20%20mars%202011/Utfard%20till%20Kolymvari/euphorbia.jpg
Blommor betyder inte bara skönhetsuppleveser utan också upplevelse av något sött:
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20%20mars%202011/Utfard%20till%20Kolymvari/honungsbi.jpg
Det började här stigar upp i bergen som jag verkligen vill återkomma till och utforska, när jag har bättre skor. Dom mindre vägarna finns inte på kartor, men kan skönjas på satellitfotografier.
Det fanns tydligen en buss som gick till Afrata dom 5 km, men den kände jag inte till, det får bli nästa gång. Sedan ska det vara mycket vanskligt om man ska fortsätta till fots ända till Diktina, det ska helst inte vara hett sägs det.
Nere i Kolymvari by fanns ett café öppet, där det verkade som jag var dagens enda kund. Det här är ändå en höjdpunkt, att få sätta sig ned och sammanfatta intryck, bli väl omhändertagen och konversera något. Här var det tyska som gällde, och det var många missförstånd innan jag tror att jag betalat rätt. Det stod "filterkaffe 1,5 euro" på skylten. Nu var det mycket kärlek och omsorg nedlagt på kaffet och den lilla rakin och kakan som ställdes fram, så det var mycket värt. Vattnet packade jag ner vilket ledde till ett missförstånd, som gjorde att jag trodde att jag tagit hela spritflaskan med mig hem. Servitrisen kom med en annan flaska som jag kunde ta med, vatten behövs alltid, inte minst hemma på nattduksbordet.
Jag var riktigt stolt att jag lyckades hejda bussen vid den obetydliga hållplatsen. Förra året körde bussen förbi. Nu förstod jag att man här ska stå på "fel" sida (chauffören gjorde en gest). Några gamla och unga greker som vinkade vid ett café lyckades inte hejda bussen.
Från Agia Marina fortsatte jag till fots, och skymtade endast havet, som en lockelse mellan husen:
http://i1202.photobucket.com/albums/bb372/lugnagatan/Kreta%20%20mars%202011/Utfard%20till%20Kolymvari/havetslockelse.jpg
Längs denna sträcka gäller det att ge akt på vägskyltarna för att förstå hur många "semestervärldar" som på kort tid passeras, utan att egentligen inte ha upplevt något av dem inifrån: Nea Kydonia, Kato Stalos, Kato Galata, Kalamaki,...