Monica P
2011-01-09, 17:20
Nyårsaftonen 2010 och en vecka framåt tillbringades alltså på sjukhus på Rodos. Bortsett från anledningen till vården var det en intressant och inte alls dum vecka.
Sjukhuset invigdes 1994 och har god standard. Jag hade gott om tid att vanka runt snart sagt alla korridorer. Det var ju helg, så öppenvårdsmottagningarna var stängda , och beläggningen ganska låg på det hela taget. Enligt personalen hade det varit fruktansvärt jobbig veckorna innan.
Jag fann ibland under mina turer att jag trodde att jag var på Vrinnevi i Norrköping eller Regionssjukhuset i Linköping! Ett sånt infall, men det kom sig väl av att korridorerna var av samma typ som på alla något så när moderna sjukhus, med samma sorts vagnar med prylar och samma typ av sängar och samma ljud och lukter och samma kläder på personalen och samma skrammel från hissar som på ett medelstort svenskt sjukhus. Jag har tillbringat sanslöst mycket tid själv som personal på sjukhus, från sommarjobbet 1960 till pensioneringen 2003.
Olikheter :
Patienten förutsätts ha egen släkting eller vän med. Basvård som tvätt, passning av dropp, hämtning av matbricka sköts helst av anhörig. Proportionerna läkare/annan personal är helt knäpp, massor av läkare, knappt ingen vårdpersonal.
Man får själv ha med kläder, typ pyjamas, handdukar och sånt.
Den anhörige får också se till att få olika papper stämplade så att man kan få tillbaka kostnader för medicin och annat från den försäkringskassa man tillhör. Vi som har resor från andra öar får halva resekostnaden om vi har ordnat intyg före resan.
När ronden kommer i full fart får de anhöriga gå ut ur rummet. Jag protesterade förstås men det hjälpte inte. Det var en sån där gammaldags rond med överläkaren främst och sen i sjunkande rang kom resten av gänget... Påminde mig om min studietid på KS där vi sjukgymnastelever inte ens hann in i rummet innan ronden svepte ut igen...
Inga rollatorer! Nu var det inte ortopedavdelning eller långvård vi var på, men frånvaron av rollatorer var påfallande ( som ute i samhället för den delen. Lättmetallsstöd som kallas Beta i Sverige heter " Pi" här, alltså Π vilket är logiskt. Såna och kryckkäppar finns förstås , och det borde vara intressant för rollatorfabrikanterna att bryta sig in på den marknaden...Det finns en svensk kvinna i Volos som importerar rollatorer men de anses dyra.)
Helgonbilder överallt, en del stora och påkostade, andra som små papperslappar.
Liten kyrksal med ikoner och ljus på central plats i entrehallen.
Ingen personalmatsal. Inget bibliotek. Inga dagrum.
Maten var enahanda och knappt smaksatt . Till frukost: Kamomillte eller het mjölk och skorpor med smör och marmelad ,- Till lunch: Varm soppa med småmakaroner och nån kycklingbit, yoghurt eller frukt. Till kvällen: samma för nyopererade, makaroner med sås till uppegående.
Jag som anhörig fick extra bricka av den snälla mattanten. Hon la på extra mycket marmelad och frukt till mig, gulligt av henne.
Inför utskrivningen fick vi information och recept o.s.v
Vi lämnade inte "fakelo", mutkuvert...det är annars vanligt och ger tillträde till tvåbäddsrum och andra fördelar. Vi var nöjda med vården och hade fullt förtroende för läkarna.
Kostnaden täcks av konkursfärdiga IKA, men jag hoppas att de skickar en räkning till svenska FK, för vi betalar fortfarande skatt i Sverige.
Sjukhuset invigdes 1994 och har god standard. Jag hade gott om tid att vanka runt snart sagt alla korridorer. Det var ju helg, så öppenvårdsmottagningarna var stängda , och beläggningen ganska låg på det hela taget. Enligt personalen hade det varit fruktansvärt jobbig veckorna innan.
Jag fann ibland under mina turer att jag trodde att jag var på Vrinnevi i Norrköping eller Regionssjukhuset i Linköping! Ett sånt infall, men det kom sig väl av att korridorerna var av samma typ som på alla något så när moderna sjukhus, med samma sorts vagnar med prylar och samma typ av sängar och samma ljud och lukter och samma kläder på personalen och samma skrammel från hissar som på ett medelstort svenskt sjukhus. Jag har tillbringat sanslöst mycket tid själv som personal på sjukhus, från sommarjobbet 1960 till pensioneringen 2003.
Olikheter :
Patienten förutsätts ha egen släkting eller vän med. Basvård som tvätt, passning av dropp, hämtning av matbricka sköts helst av anhörig. Proportionerna läkare/annan personal är helt knäpp, massor av läkare, knappt ingen vårdpersonal.
Man får själv ha med kläder, typ pyjamas, handdukar och sånt.
Den anhörige får också se till att få olika papper stämplade så att man kan få tillbaka kostnader för medicin och annat från den försäkringskassa man tillhör. Vi som har resor från andra öar får halva resekostnaden om vi har ordnat intyg före resan.
När ronden kommer i full fart får de anhöriga gå ut ur rummet. Jag protesterade förstås men det hjälpte inte. Det var en sån där gammaldags rond med överläkaren främst och sen i sjunkande rang kom resten av gänget... Påminde mig om min studietid på KS där vi sjukgymnastelever inte ens hann in i rummet innan ronden svepte ut igen...
Inga rollatorer! Nu var det inte ortopedavdelning eller långvård vi var på, men frånvaron av rollatorer var påfallande ( som ute i samhället för den delen. Lättmetallsstöd som kallas Beta i Sverige heter " Pi" här, alltså Π vilket är logiskt. Såna och kryckkäppar finns förstås , och det borde vara intressant för rollatorfabrikanterna att bryta sig in på den marknaden...Det finns en svensk kvinna i Volos som importerar rollatorer men de anses dyra.)
Helgonbilder överallt, en del stora och påkostade, andra som små papperslappar.
Liten kyrksal med ikoner och ljus på central plats i entrehallen.
Ingen personalmatsal. Inget bibliotek. Inga dagrum.
Maten var enahanda och knappt smaksatt . Till frukost: Kamomillte eller het mjölk och skorpor med smör och marmelad ,- Till lunch: Varm soppa med småmakaroner och nån kycklingbit, yoghurt eller frukt. Till kvällen: samma för nyopererade, makaroner med sås till uppegående.
Jag som anhörig fick extra bricka av den snälla mattanten. Hon la på extra mycket marmelad och frukt till mig, gulligt av henne.
Inför utskrivningen fick vi information och recept o.s.v
Vi lämnade inte "fakelo", mutkuvert...det är annars vanligt och ger tillträde till tvåbäddsrum och andra fördelar. Vi var nöjda med vården och hade fullt förtroende för läkarna.
Kostnaden täcks av konkursfärdiga IKA, men jag hoppas att de skickar en räkning till svenska FK, för vi betalar fortfarande skatt i Sverige.