Monica P
2010-09-28, 10:45
Idag träffade jag herr kyrkosångare Chatzitheodorou, en av de främsta på området i hela Grekland, ja över hela det ortodoxa fältet. I hans arbetsrum var det fullt med gamla böcker och bilder, en del musikinstrument och- givetvis- en laptop.
När jag skriver detta lyssnar jag till en CD som han gav mig, det är verkligen vackert.
Jag hade en rad med frågor, men som det så ofta blir blev samtalet mer ostrukturerat än jag tänkt. Han lovade att ta emot mig igen, om jag kommer på något mer att fråga om.
Den ortodoxa kyrkosången utförs av "ieropsaltis" och man sjunger a capella.
De tidigaste skrifterna och de speciella noterna kommer från 400-talet , från Antiochia och Syrien.
Det var vanligt även i små kyrkor med en höger-och en vänstersångare, småningom växte antalet och var på 1200-och 1300 talet som störst och då kunde det vara 500 personer i körerna i Agia Sofia i Konstantinopel.
Numera är det vanligt med en till flera sångare i två grupper och på små ställen som Kalymnos har kyrkorna sina egna sångare som dock åker runt och förstärker varandras körer vid olika tillfällen.
Man har tre olika standardiserade typer av sång: för esperinos (kvällsgudstjänst). orthos och liturgia. Därutöver vid olika andra tillfällen som bröllop, dop, begravning. Så är det alla storhelger med sina egna sånger.
Man sjunger växelvis med den andra kören, med prästerna och med församlingen.
Det finns mängder av böcker med "noter" som inte liknar något annat jag sett, som stenografi ungefär, med tecken från gamla tider som visar tempo, tonhöjd, tremulering och allt, och nedom tecknen står texten på ett ålderdomligt språk.
Herr Chatzitheododou visade mig en gammal, vacker liten läderinbunden bok med såna här nottecken i minimal handskrift i rött och svart. En klenod från 1700-talet.
Vi kom att tala om orglar och gregoriansk musik och gospel och kvinnlig medverkan.
En kvinna kan mycket väl vara psaltis och på Kalymnos finns det flera stycken, det är inte motstånd från kyrkan. I ryska ortodoxa sammanhang är det vanligt med kvinnor i kören.
Gospel av den art som finns i västvärlden är inte förekommande.
I katolska kyrkor används orglar och detta började redan på 400-600-talet, en Pipinos från Alexandria (tror jag) utvecklade påde polyfonisk sång och orgelmusik ( tror jag) och detta blev vanligt i den del av kyrkan som sen utvecklades till katolicism. Den ortodoxa kyrkan har däremot behållit sin traditionella psalmos och inga instrument.
Det finns åtta tonarter vilket ni som kan detta med musik säkert uppskattar.
För att bevara traditionen och rekrytera fler sångare finns utbildning varav en kurs finns på Kalymnos. Man kan behöva upp till 5-6 år för att kunna allt! Det finns tillströmning av ungdomar som intresserar sig.
Det finns bysantinsk körsång även utanför kyrkan och man har rest till olika länder i Europa och detagit i körstämmor, senast i Wien .
Musik på CD finns att köpa på sånna ställen som säljer kyrkoföremål.
WWW.ieropsaltis.com (http://WWW.ieropsaltis.com) är en hemsida för den som vill veta mer.
När jag skriver detta lyssnar jag till en CD som han gav mig, det är verkligen vackert.
Jag hade en rad med frågor, men som det så ofta blir blev samtalet mer ostrukturerat än jag tänkt. Han lovade att ta emot mig igen, om jag kommer på något mer att fråga om.
Den ortodoxa kyrkosången utförs av "ieropsaltis" och man sjunger a capella.
De tidigaste skrifterna och de speciella noterna kommer från 400-talet , från Antiochia och Syrien.
Det var vanligt även i små kyrkor med en höger-och en vänstersångare, småningom växte antalet och var på 1200-och 1300 talet som störst och då kunde det vara 500 personer i körerna i Agia Sofia i Konstantinopel.
Numera är det vanligt med en till flera sångare i två grupper och på små ställen som Kalymnos har kyrkorna sina egna sångare som dock åker runt och förstärker varandras körer vid olika tillfällen.
Man har tre olika standardiserade typer av sång: för esperinos (kvällsgudstjänst). orthos och liturgia. Därutöver vid olika andra tillfällen som bröllop, dop, begravning. Så är det alla storhelger med sina egna sånger.
Man sjunger växelvis med den andra kören, med prästerna och med församlingen.
Det finns mängder av böcker med "noter" som inte liknar något annat jag sett, som stenografi ungefär, med tecken från gamla tider som visar tempo, tonhöjd, tremulering och allt, och nedom tecknen står texten på ett ålderdomligt språk.
Herr Chatzitheododou visade mig en gammal, vacker liten läderinbunden bok med såna här nottecken i minimal handskrift i rött och svart. En klenod från 1700-talet.
Vi kom att tala om orglar och gregoriansk musik och gospel och kvinnlig medverkan.
En kvinna kan mycket väl vara psaltis och på Kalymnos finns det flera stycken, det är inte motstånd från kyrkan. I ryska ortodoxa sammanhang är det vanligt med kvinnor i kören.
Gospel av den art som finns i västvärlden är inte förekommande.
I katolska kyrkor används orglar och detta började redan på 400-600-talet, en Pipinos från Alexandria (tror jag) utvecklade påde polyfonisk sång och orgelmusik ( tror jag) och detta blev vanligt i den del av kyrkan som sen utvecklades till katolicism. Den ortodoxa kyrkan har däremot behållit sin traditionella psalmos och inga instrument.
Det finns åtta tonarter vilket ni som kan detta med musik säkert uppskattar.
För att bevara traditionen och rekrytera fler sångare finns utbildning varav en kurs finns på Kalymnos. Man kan behöva upp till 5-6 år för att kunna allt! Det finns tillströmning av ungdomar som intresserar sig.
Det finns bysantinsk körsång även utanför kyrkan och man har rest till olika länder i Europa och detagit i körstämmor, senast i Wien .
Musik på CD finns att köpa på sånna ställen som säljer kyrkoföremål.
WWW.ieropsaltis.com (http://WWW.ieropsaltis.com) är en hemsida för den som vill veta mer.