Monica P
2010-07-06, 10:21
Du har goda vänner på Kalymnos nu. En dag får du inbjudan till bröllop!
Moderna tider har ändrat traditionerna lite, men än föredrar de flesta att gifta sig i sin hemkyrka. (Borgerlig vigsel finns och föredras av fler och fler, inte minst för att det blir billigare.)
Ett "riktigt" bröllop är något som familjen sparar till i åratal...
Man brukar först ha en "arravona"-fest, förlovningsfest i brudens hem, där hemgiften och lägenheten visas upp och brudsängen är bäddad som en gräddtårta. En präst läser välsignelser över det blivande äkta paret. Pusskalas och mat och dans till nästa dag...
Själva bröllopet följer snart därpå.
I kyrkan , eller utanför , samlas gästerna långt innan bruden kommer. Brudgummen vankar omkring . Mer och mer folk samlas. Så kommer en rad bilar tutande, brudens följe är på gång-
-Ofta har man spelmän i täten . Utanför kyrkan kysser bruden sina blivande svärföräldrar och sen vidtar den långa proceduren med prästerna i högform. En viktig roll har "kombaros", en eller flera, som ibland finansierar bröllopet... Riskastning, pusskalas...oftast har man sen en fest på någon taverna.
Som gäst förväntas du att komma med en present. Populärast är väl ett vackert kuvert med en vacker slant i. Den lämnas antingen till någon av svärmödrarna eller till kvinnorna som står och delar ut "koufeta", bröllopskarameller, om du inte redan lämnat presenten vid förlovningskalaset.
-Bröllop kan följas av barndop! Blir du bjuden till ett sånt förväntas du förstås ha med en present , vanligtvis något klädplagg till barnet. Dop är populära tilldragelser med massor av folk och ett något förvirrat barn som snart tröttnar på uppståndelsen.
-Prästerna mässar och välsignar vattnet i den stora dopfunten.
-Barnet kläs av och smörjs med helig olja , en hårtofs klipps av och under folkets jubel doppas det (oftast skrikande) ner i vattnet och öses över med det helgade vattnet, sen in i en ny vacker filt och på med nya kläder. Föräldrarna har inget med detta att göra utan barnets "nonna, nonnos" (gudmor,gudfar) sköter alltihop, inkluderande att läsa trosbekännelsen i barnets ställe.
Oftast blir det ett kalas efterpå.
Moderna tider har ändrat traditionerna lite, men än föredrar de flesta att gifta sig i sin hemkyrka. (Borgerlig vigsel finns och föredras av fler och fler, inte minst för att det blir billigare.)
Ett "riktigt" bröllop är något som familjen sparar till i åratal...
Man brukar först ha en "arravona"-fest, förlovningsfest i brudens hem, där hemgiften och lägenheten visas upp och brudsängen är bäddad som en gräddtårta. En präst läser välsignelser över det blivande äkta paret. Pusskalas och mat och dans till nästa dag...
Själva bröllopet följer snart därpå.
I kyrkan , eller utanför , samlas gästerna långt innan bruden kommer. Brudgummen vankar omkring . Mer och mer folk samlas. Så kommer en rad bilar tutande, brudens följe är på gång-
-Ofta har man spelmän i täten . Utanför kyrkan kysser bruden sina blivande svärföräldrar och sen vidtar den långa proceduren med prästerna i högform. En viktig roll har "kombaros", en eller flera, som ibland finansierar bröllopet... Riskastning, pusskalas...oftast har man sen en fest på någon taverna.
Som gäst förväntas du att komma med en present. Populärast är väl ett vackert kuvert med en vacker slant i. Den lämnas antingen till någon av svärmödrarna eller till kvinnorna som står och delar ut "koufeta", bröllopskarameller, om du inte redan lämnat presenten vid förlovningskalaset.
-Bröllop kan följas av barndop! Blir du bjuden till ett sånt förväntas du förstås ha med en present , vanligtvis något klädplagg till barnet. Dop är populära tilldragelser med massor av folk och ett något förvirrat barn som snart tröttnar på uppståndelsen.
-Prästerna mässar och välsignar vattnet i den stora dopfunten.
-Barnet kläs av och smörjs med helig olja , en hårtofs klipps av och under folkets jubel doppas det (oftast skrikande) ner i vattnet och öses över med det helgade vattnet, sen in i en ny vacker filt och på med nya kläder. Föräldrarna har inget med detta att göra utan barnets "nonna, nonnos" (gudmor,gudfar) sköter alltihop, inkluderande att läsa trosbekännelsen i barnets ställe.
Oftast blir det ett kalas efterpå.