Monica P
2009-10-09, 08:56
Sommaren 1969 kunde Lilllan prata barngrekiska och springa. Svärmor skickade en massa fina kläder från Amerika. Jag fick en kort semester och vi åkte till Kalymnos med båten Esperos. S. jobbade och skulle komma senare.
Lillan blev sjösjuk och slängde sin Nalle i sjön. -Det var ren tur att hon inte slängde i kameran också.
Fotona från Kalymnos den sommaren visar en ö med mycket mindre bebyggelse än idag. Havet går upp mot husen på Agios Nikolaossidan. Vid det som nu är eparchia-(länsstyrelsen mm) , kunde fiskebåtarna lägga till, nu har man gjort en bred rundfart där. Det var inte alls så många utländska turister, hotell, serveringar eller turbåtar.
På hamngateströget var det förstås lika livligt som idag, särskilt om söndagskvällarna, och där sågs familjer som gick "volta", far och mor i mitten, fnittrande döttrar i finkläder vid sidan, unga män som försökte visa sig ointresserade av flickorna...
De stora båtarna tutade när de kom och när de for- varför har de slutat med detta? Avskedstutandet lät "pao-pao-pao" (jag åker nu) tyckte vi.
Vi badade förstås mest alla dagar. Vi åkte till Telendos. Vi samlade snäckor och stenar. Vi klappade killingar, vi lyssnade på vågor, vi åt fikon och vindruvor. Vi blev bortskämda av släkten!
Återresan skedde med den jättestora atlantångaren Lindos, som inte gick in till kajen, utan man fick åka ut med småbåtar och klättra upp för en utvändig, lite ostadig trappa. Det var svårt för Jajan med hennes dåliga knän.
Så bredde vi ut filtar på däck under livbåtarna som vanligt, åt upp matsäcken förstås, och sov sen gott under resan till Pireus.
Lillan blev sjösjuk och slängde sin Nalle i sjön. -Det var ren tur att hon inte slängde i kameran också.
Fotona från Kalymnos den sommaren visar en ö med mycket mindre bebyggelse än idag. Havet går upp mot husen på Agios Nikolaossidan. Vid det som nu är eparchia-(länsstyrelsen mm) , kunde fiskebåtarna lägga till, nu har man gjort en bred rundfart där. Det var inte alls så många utländska turister, hotell, serveringar eller turbåtar.
På hamngateströget var det förstås lika livligt som idag, särskilt om söndagskvällarna, och där sågs familjer som gick "volta", far och mor i mitten, fnittrande döttrar i finkläder vid sidan, unga män som försökte visa sig ointresserade av flickorna...
De stora båtarna tutade när de kom och när de for- varför har de slutat med detta? Avskedstutandet lät "pao-pao-pao" (jag åker nu) tyckte vi.
Vi badade förstås mest alla dagar. Vi åkte till Telendos. Vi samlade snäckor och stenar. Vi klappade killingar, vi lyssnade på vågor, vi åt fikon och vindruvor. Vi blev bortskämda av släkten!
Återresan skedde med den jättestora atlantångaren Lindos, som inte gick in till kajen, utan man fick åka ut med småbåtar och klättra upp för en utvändig, lite ostadig trappa. Det var svårt för Jajan med hennes dåliga knän.
Så bredde vi ut filtar på däck under livbåtarna som vanligt, åt upp matsäcken förstås, och sov sen gott under resan till Pireus.