Monica P
2009-09-15, 08:39
S. yngre bror N. gjorde lumpen, som på den tiden var en hård period, 2 år för de flesta. De första 40 dagarna var en riktig prövningstid: med rakat huvud jagades de unga rekryterna i hårda övningar, ingen permis, översittarbeteende från befäl och äldre inkallade. Sedan blev det lite bättre ( för dem som visat sig tuffa nog, vill säga) och man fick olika placeringar runt om i landet.
Vi brukade åka till regementet den där första tiden och lämna matpaket, fickpengar och cigaretter till brodern. Vid grinden stod alltid en massa ängsliga mammor i samma ärende.
Det fanns grabbar som inte stod ut med livet i lumpen utan tog livet av sig. Regimen var hård och man bestraffades för alla möjliga förseelser. Ett vanligt straff var att få extra dagar att tjänstgöra efter det normala slutet. Det var inte helt ovanligt att killarna hade flera månaders extratid.
Man måste komma ihåg att Grekland varit i flera krig under 1900-talet; Turkier sågs som ett reellt hot. Militärmakten stod bakom juntan utan att ens försöka dölja detta faktum. Amerikanska baser fanns på Kreta och i Aten och kanske på fler ställen (jag är dåligt insatt i detta) . NATO-trupper sågs ibland. De väpnade styrkorna paraderade pampigt på olika national-och högtidsdagar, höga kyrkans dignitärer stod på militärens sida. Uniformerade män sågs överallt även till vardags.
Aten på 60-talet var ungefär hälften så stort som idag. - En livlig stad som aldrig tystnade. Det fanns dock överallt, vid sidan av huvudstråken, massor av kvarter med småstadskaraktär. Det var rena bytorgen med busande barn, flanerande par, småbutiker och hantverkare. Kvinnor satt och virkade i dörröppningen, gubbar spelade tavli på småkaféerna.
-Lukt från souvlakiserveringarna, prat och skratt i svalkan på kvällen, dunkelt upplysta platser med jätteplataner och eukalyptusträd, utomhusbiografer...
och alldeles intill brusande genomfartsleder, neon, höghus...
Jag hoppas att många såna där bytorg finns kvar med sin hemtrevliga karaktär.
Bäst tyckte jag om storstaden Aten tidigt på morgonen innan allt brakade igång. Man spolade trottoarerna, drog ifrån gallren från butikerna, hade tid att hälsa kalimera. Det luktade gott från bageriena och man kunde höra tidningsförsäljarna kvarterslångt.
Ibland gick jag till jobbet. Via Plaka och Omonia till Platia Kaningos och lite till. Hem tog jag vanligtvis trådbussen, ihop med massor av andra svettiga, hungriga, trötta och irriterade människor.
-Efter dusch, mat och middagsvila var man på gott humör igen !
Kvällslivet brusade igång, stan var levande och intressant, nattlivet förstås lika intensivt som idag. Det såg jag inte mycket av, ska sägas, småbarnsmammor brukar inte det.
Vi brukade åka till regementet den där första tiden och lämna matpaket, fickpengar och cigaretter till brodern. Vid grinden stod alltid en massa ängsliga mammor i samma ärende.
Det fanns grabbar som inte stod ut med livet i lumpen utan tog livet av sig. Regimen var hård och man bestraffades för alla möjliga förseelser. Ett vanligt straff var att få extra dagar att tjänstgöra efter det normala slutet. Det var inte helt ovanligt att killarna hade flera månaders extratid.
Man måste komma ihåg att Grekland varit i flera krig under 1900-talet; Turkier sågs som ett reellt hot. Militärmakten stod bakom juntan utan att ens försöka dölja detta faktum. Amerikanska baser fanns på Kreta och i Aten och kanske på fler ställen (jag är dåligt insatt i detta) . NATO-trupper sågs ibland. De väpnade styrkorna paraderade pampigt på olika national-och högtidsdagar, höga kyrkans dignitärer stod på militärens sida. Uniformerade män sågs överallt även till vardags.
Aten på 60-talet var ungefär hälften så stort som idag. - En livlig stad som aldrig tystnade. Det fanns dock överallt, vid sidan av huvudstråken, massor av kvarter med småstadskaraktär. Det var rena bytorgen med busande barn, flanerande par, småbutiker och hantverkare. Kvinnor satt och virkade i dörröppningen, gubbar spelade tavli på småkaféerna.
-Lukt från souvlakiserveringarna, prat och skratt i svalkan på kvällen, dunkelt upplysta platser med jätteplataner och eukalyptusträd, utomhusbiografer...
och alldeles intill brusande genomfartsleder, neon, höghus...
Jag hoppas att många såna där bytorg finns kvar med sin hemtrevliga karaktär.
Bäst tyckte jag om storstaden Aten tidigt på morgonen innan allt brakade igång. Man spolade trottoarerna, drog ifrån gallren från butikerna, hade tid att hälsa kalimera. Det luktade gott från bageriena och man kunde höra tidningsförsäljarna kvarterslångt.
Ibland gick jag till jobbet. Via Plaka och Omonia till Platia Kaningos och lite till. Hem tog jag vanligtvis trådbussen, ihop med massor av andra svettiga, hungriga, trötta och irriterade människor.
-Efter dusch, mat och middagsvila var man på gott humör igen !
Kvällslivet brusade igång, stan var levande och intressant, nattlivet förstås lika intensivt som idag. Det såg jag inte mycket av, ska sägas, småbarnsmammor brukar inte det.