Monica P
2009-08-31, 07:51
1968 pa hosten for Mama till USA till sin nye man som redan var etablerad dar.
Vi flyttade till en modern lagenhet pa sjatte vaningen, med hiss (stackars Jaja hade daliga knan), och adressen fick min brevskrivande mamma bekymmer med: Dimitrakopoulou.
Det var ett ganska nytt hus, men i de billigare lagenheterna inat garden sag man solen bara nagra timmar om dan. Hyreshusen ar sa inklamda mot varann att man i en del rum bara har ett litet otrevligt ljusschakt i stallet for fonster, vanligtvis i koket, sa alla grannars middagsmatslukter kommer direkt in. For att inte tala om badrummet... Hur det ar nere pa de lagre planen kan man forestalla sig. Men lagenheten var ren och fin med parkettgolv och stora rum.
Vi hade till och med portvakt.
Det var nara till taket med tvattlinor och myriader av TV-antenner. Vi kopte en TV lagom tills amerikanarna satte fotterna pa manen, nar det nu var. - Det gick ett rykte att man kunde se dem fran terassen med en bra kikare, gissa om folk gick pa det!
Vi jobbade valdigt mycket. Min lon gick at till hyran, men S drog in skapligt med drachmer pa sina langa taxipass.
Taxibilarna hade inte telefon, utan vantade pa sin tur pa en mangd olika Platior, eller blev anropade pa gatan. Ibland blev det en BB-skjuts eller en sjukskjuts, da var det lite nervost. Ibland var det ett gang glada manniskor som skulle till bouzoukiklubbarna, ibland nan svartsjuk kvinna som akte fran adress till adress i spaning efter sin man.
Ibland fick S massor med dricks, men det hande att han blev lurad.
Trafiken var hemsk redan da, och alla bilar var mer eller mindre krockskadade.
Om han hade vagarna forbi vart kvarter kunde han ibland ta rast pa Platia Veikou. Da ringde han pa porttelefonen och jag sprang ner sa att vi kunde ta en glass eller ata en souvlaki tillsammans. Vi sags inte sarskilt mycket pa grund av arbetstiderna.
Folkvagnen hade vi salt till ett kanadensiskt par som var pa vag vasterut. Jag undrar var bilen hamnade slutligen, det var en bra liten bil.
Vi flyttade till en modern lagenhet pa sjatte vaningen, med hiss (stackars Jaja hade daliga knan), och adressen fick min brevskrivande mamma bekymmer med: Dimitrakopoulou.
Det var ett ganska nytt hus, men i de billigare lagenheterna inat garden sag man solen bara nagra timmar om dan. Hyreshusen ar sa inklamda mot varann att man i en del rum bara har ett litet otrevligt ljusschakt i stallet for fonster, vanligtvis i koket, sa alla grannars middagsmatslukter kommer direkt in. For att inte tala om badrummet... Hur det ar nere pa de lagre planen kan man forestalla sig. Men lagenheten var ren och fin med parkettgolv och stora rum.
Vi hade till och med portvakt.
Det var nara till taket med tvattlinor och myriader av TV-antenner. Vi kopte en TV lagom tills amerikanarna satte fotterna pa manen, nar det nu var. - Det gick ett rykte att man kunde se dem fran terassen med en bra kikare, gissa om folk gick pa det!
Vi jobbade valdigt mycket. Min lon gick at till hyran, men S drog in skapligt med drachmer pa sina langa taxipass.
Taxibilarna hade inte telefon, utan vantade pa sin tur pa en mangd olika Platior, eller blev anropade pa gatan. Ibland blev det en BB-skjuts eller en sjukskjuts, da var det lite nervost. Ibland var det ett gang glada manniskor som skulle till bouzoukiklubbarna, ibland nan svartsjuk kvinna som akte fran adress till adress i spaning efter sin man.
Ibland fick S massor med dricks, men det hande att han blev lurad.
Trafiken var hemsk redan da, och alla bilar var mer eller mindre krockskadade.
Om han hade vagarna forbi vart kvarter kunde han ibland ta rast pa Platia Veikou. Da ringde han pa porttelefonen och jag sprang ner sa att vi kunde ta en glass eller ata en souvlaki tillsammans. Vi sags inte sarskilt mycket pa grund av arbetstiderna.
Folkvagnen hade vi salt till ett kanadensiskt par som var pa vag vasterut. Jag undrar var bilen hamnade slutligen, det var en bra liten bil.