Monica P
2009-08-10, 10:35
(pa Neon internetcafe, da min dator fatt fnatt)
Jag bladdrar vidare i det gamla fotoalbumet.
I maj 1968 sitter jag pa en sten pa Akropolis och ler mot fotografen.Jag haller lite i Lillan som just har lart sig att sta stadigt. Vi bodde nara Akropolis, bara en backe upp och over nagra gator. Ofta gick jag dit pa barnvagnspromenad, medforande en burk med fruktkram som Gammeljajan gjort i ordning: lite apple, lite paron, kex och ett kokt agg, allt hopmosat. Lillan vaxte bra pa Jajans mat, aldrig en kopt burk, bara hemlagat i smaportioner. Vi andra kanske at vita bonor flera dar i rad. Lillan fick kalvkott-och-gronsaksmos, fisksoppa, couscousgryta...
Det var en del jattefina dagar under vintern och varen, med kristallklar luft och avgaserna bortblasta till Turkiet nanstans. Det kunde ocksa vara ganska kallt en del vinterdagar men sno sag vi aldrig . Regnet kom i stortskurar, inte det jag var van vid fran Sverige med flera dagars langsamma lagtrycksvandring. Lika fullt kandes det skont nar varen kom och man till och med mitt i Aten sag blommande frukttrad och gronska.
Ibland gick jag till Zappeion och den stora kungliga tradgarden med sina jattetrad. Man sag inte sa manga andra barn till vardags, men pa sondagarna var det vanligt att man motte flanerande pappor med finkladda barn, som sma dockor. Aten var inte nagon barnvanlig stad ens da, det var massor av trafik och uselt med lekplatser.
En annan brist: barnbocker och bibliotek. Jag var ju van att kunna lasa jamt, bibblan hemma i Sverige var min basta tillflykt sen barndomen. Inget dylikt i Aten. Jag borjade lasa illustrerade romantidningar for att fa fart pa spraket, Romantzo hette en. Korkade berattelser, men de bidrog till ordforradet i alla fall.
Lillan larde sig att ga pa Akropolis. Det var fritt intrade pa torsdagar, sa da passade jag pa att strova runt dar. Jag traffade lite turister men inte manga svenskar.
Pa sondagsmorgnar var det en typisk lukt i bostadskvarteren: det luktade ugnsstekt mat! Eftersom inte manga hade egen ugn -elen var jattedyr, vi hade gasplatta- kunde man lamna sin fardigberedda "tapsi", ugnspanna, till bagaren i kvarteret, lagom da man gick till kyrkan. Pa vagen hem igen hamtade man den, overtackt av finaste kokshandduken. Lukten steg upp mellan husen...Hade man sedan lust till vin kunde man kopa i losvikt och fylla sin tomma "kanata". For fem drachmer samiotiko kunde vi ha fest.
Jag bladdrar vidare i det gamla fotoalbumet.
I maj 1968 sitter jag pa en sten pa Akropolis och ler mot fotografen.Jag haller lite i Lillan som just har lart sig att sta stadigt. Vi bodde nara Akropolis, bara en backe upp och over nagra gator. Ofta gick jag dit pa barnvagnspromenad, medforande en burk med fruktkram som Gammeljajan gjort i ordning: lite apple, lite paron, kex och ett kokt agg, allt hopmosat. Lillan vaxte bra pa Jajans mat, aldrig en kopt burk, bara hemlagat i smaportioner. Vi andra kanske at vita bonor flera dar i rad. Lillan fick kalvkott-och-gronsaksmos, fisksoppa, couscousgryta...
Det var en del jattefina dagar under vintern och varen, med kristallklar luft och avgaserna bortblasta till Turkiet nanstans. Det kunde ocksa vara ganska kallt en del vinterdagar men sno sag vi aldrig . Regnet kom i stortskurar, inte det jag var van vid fran Sverige med flera dagars langsamma lagtrycksvandring. Lika fullt kandes det skont nar varen kom och man till och med mitt i Aten sag blommande frukttrad och gronska.
Ibland gick jag till Zappeion och den stora kungliga tradgarden med sina jattetrad. Man sag inte sa manga andra barn till vardags, men pa sondagarna var det vanligt att man motte flanerande pappor med finkladda barn, som sma dockor. Aten var inte nagon barnvanlig stad ens da, det var massor av trafik och uselt med lekplatser.
En annan brist: barnbocker och bibliotek. Jag var ju van att kunna lasa jamt, bibblan hemma i Sverige var min basta tillflykt sen barndomen. Inget dylikt i Aten. Jag borjade lasa illustrerade romantidningar for att fa fart pa spraket, Romantzo hette en. Korkade berattelser, men de bidrog till ordforradet i alla fall.
Lillan larde sig att ga pa Akropolis. Det var fritt intrade pa torsdagar, sa da passade jag pa att strova runt dar. Jag traffade lite turister men inte manga svenskar.
Pa sondagsmorgnar var det en typisk lukt i bostadskvarteren: det luktade ugnsstekt mat! Eftersom inte manga hade egen ugn -elen var jattedyr, vi hade gasplatta- kunde man lamna sin fardigberedda "tapsi", ugnspanna, till bagaren i kvarteret, lagom da man gick till kyrkan. Pa vagen hem igen hamtade man den, overtackt av finaste kokshandduken. Lukten steg upp mellan husen...Hade man sedan lust till vin kunde man kopa i losvikt och fylla sin tomma "kanata". For fem drachmer samiotiko kunde vi ha fest.