Monica P
2009-07-18, 13:44
Vi kom fram till Kalymnos mitt i natten. Båten gick inte ända in till kajen utan vi fick klättra ner på utsidan till väntande pråmar. Vår lilla vita bagge hängde och dinglade i en lyftkran, placerades tvärs över en pråm och fick sen lyftas upp på kajen. Det var massor av folk i hamnen för att möta resenärer, liv och rörelse trots den sena timman.
Ett bestående intryck gav det belysta korset uppe på berget i väster. I mörkret såg det ut att sväva fritt.
Gammeljajan var redan i Masouri. Hon hade hyrt några rum vid torget i Masouri, ovanpå dagens Sunset. Då var det en liten diverseaffär där. Det var inte många hus som skymde utsikten mot havet och Telendos. Taximorbror Jannis hyrde ett sommarhus i Myrties, och jag blev emottagen av alla fem barnen plus en rad andra släktingar.
Lillan blev vederbörligen beundrad, pussad och kramad. Alla tanterna gjorde korstecken över henne och beskärmade sig över att vi var ute och reste med en sån liten unge. Så fort hon gäspade eller rapade gjorde nån korstecken över hennes mun och mumlade en ramsa. När hon skrattade blev de alldeles till sig, ett sånt begåvat barn, såg hon kanske sin farmorsfars porträtt på väggen, kände hon kanske igen honom?
Jag fick vila och bada, amningen gick fint, allt gick bra. Jag hade oerhört stor hjälp av Gammeljajan, hon tog hand om Lillan timmar i sträck, hon tvättade blöjor, hon gungade henne och sjöng för henne, tröttnade aldrig.
I stället för pappersblöjor köpte jag särskild mjuk frotté på metervara. "Plastinpackning" var otänkbar i värmen.
Gammeljajan var 68 år men verkade mycket äldre i sina svarta kläder, med huckle, med käpp. Hon pratade kalymnosdialekt som jag snart förstod. Hon var en tuff liten gumma som klarat sig genom tre krig och stor fattigdom -änka sedan många år med två barn att försörja.
Svärmor var 47 år och sprang i backarna som en stenget. Vi drog upp till Pano Dasos och såg på när herden gjorde mizitra-ost . Han packade ostmassan i ovala korgar med vana rörelser. Samme man kan man träffa i Potia fortfarande, han säljer yoghurt och risgrynsgröt i småburkar.
En gammal man, släkting, sålde hemgjord yoghurt i lergodsbyttor. Han gick på stan med en dragkärra och man lämnade tillbaka sin bytta och fick en ny.
Pothia såg ganska annorlunda ut då, men var ett livligt handelscentrum med massor av affärer. Vissa varor var tullfria sedan gammalt, och när man lämnade ön fick man visa upp vad man handlat. Socker, paraplyer och porslin hörde till sånt som folk hamstrade med sig för att det var billigare.
Det var inte så vanligt att folk hade bil. Bussar existerade inte. Taxi blev lösningen- så många som möjligt samtidigt med sina inköp inklusive höns och getter... när bilen var full åkte man, inte förr. Det var billigt , och än i dag åker folk hellre taxi än buss på Kalymnos.
Vi packade en gång in sex tjocka tanter och fem barn i folkvagnen och tog oss upp för alla backar- heja folkvagnen...
S fiskade med sitt nya harpungevär. Det fanns hur mycket fisk som helst då. Jag sprang på klipporna och tog emot fisken vartefter, med gymnastikskor gick det bra fast klipporna var skarpa på sina ställen. Det fanns inga hus i Armeon ( som betyder mjölkningsplatsen) , bara klippor.
Vi döpte Lillan i Agios Jannis med fem gudmödrar. Det blev en livlig tillställning med mycket folk. Hela flickan doppades i en stor lerdopfunt, snarast tunna, tre gånger och hon fick nya kläder och guldhalsband av gudmödrarna.
Vi hälsade på släktingar över hela ön. Alla var underbara mot mig. Vart vi än kom blev vi bjudna på något, mat eller vattenmelon eller frukt i sirap med ett stort glas vatten till.
Jag hade inga svårigheter att acceptera något, med öppen blick för alllt nytt.
Sommaren gick jättefort, men det började bli dags att återvända till Aten.
Ett bestående intryck gav det belysta korset uppe på berget i väster. I mörkret såg det ut att sväva fritt.
Gammeljajan var redan i Masouri. Hon hade hyrt några rum vid torget i Masouri, ovanpå dagens Sunset. Då var det en liten diverseaffär där. Det var inte många hus som skymde utsikten mot havet och Telendos. Taximorbror Jannis hyrde ett sommarhus i Myrties, och jag blev emottagen av alla fem barnen plus en rad andra släktingar.
Lillan blev vederbörligen beundrad, pussad och kramad. Alla tanterna gjorde korstecken över henne och beskärmade sig över att vi var ute och reste med en sån liten unge. Så fort hon gäspade eller rapade gjorde nån korstecken över hennes mun och mumlade en ramsa. När hon skrattade blev de alldeles till sig, ett sånt begåvat barn, såg hon kanske sin farmorsfars porträtt på väggen, kände hon kanske igen honom?
Jag fick vila och bada, amningen gick fint, allt gick bra. Jag hade oerhört stor hjälp av Gammeljajan, hon tog hand om Lillan timmar i sträck, hon tvättade blöjor, hon gungade henne och sjöng för henne, tröttnade aldrig.
I stället för pappersblöjor köpte jag särskild mjuk frotté på metervara. "Plastinpackning" var otänkbar i värmen.
Gammeljajan var 68 år men verkade mycket äldre i sina svarta kläder, med huckle, med käpp. Hon pratade kalymnosdialekt som jag snart förstod. Hon var en tuff liten gumma som klarat sig genom tre krig och stor fattigdom -änka sedan många år med två barn att försörja.
Svärmor var 47 år och sprang i backarna som en stenget. Vi drog upp till Pano Dasos och såg på när herden gjorde mizitra-ost . Han packade ostmassan i ovala korgar med vana rörelser. Samme man kan man träffa i Potia fortfarande, han säljer yoghurt och risgrynsgröt i småburkar.
En gammal man, släkting, sålde hemgjord yoghurt i lergodsbyttor. Han gick på stan med en dragkärra och man lämnade tillbaka sin bytta och fick en ny.
Pothia såg ganska annorlunda ut då, men var ett livligt handelscentrum med massor av affärer. Vissa varor var tullfria sedan gammalt, och när man lämnade ön fick man visa upp vad man handlat. Socker, paraplyer och porslin hörde till sånt som folk hamstrade med sig för att det var billigare.
Det var inte så vanligt att folk hade bil. Bussar existerade inte. Taxi blev lösningen- så många som möjligt samtidigt med sina inköp inklusive höns och getter... när bilen var full åkte man, inte förr. Det var billigt , och än i dag åker folk hellre taxi än buss på Kalymnos.
Vi packade en gång in sex tjocka tanter och fem barn i folkvagnen och tog oss upp för alla backar- heja folkvagnen...
S fiskade med sitt nya harpungevär. Det fanns hur mycket fisk som helst då. Jag sprang på klipporna och tog emot fisken vartefter, med gymnastikskor gick det bra fast klipporna var skarpa på sina ställen. Det fanns inga hus i Armeon ( som betyder mjölkningsplatsen) , bara klippor.
Vi döpte Lillan i Agios Jannis med fem gudmödrar. Det blev en livlig tillställning med mycket folk. Hela flickan doppades i en stor lerdopfunt, snarast tunna, tre gånger och hon fick nya kläder och guldhalsband av gudmödrarna.
Vi hälsade på släktingar över hela ön. Alla var underbara mot mig. Vart vi än kom blev vi bjudna på något, mat eller vattenmelon eller frukt i sirap med ett stort glas vatten till.
Jag hade inga svårigheter att acceptera något, med öppen blick för alllt nytt.
Sommaren gick jättefort, men det började bli dags att återvända till Aten.