Monica P
2009-07-02, 08:58
Inte norska eller svenska, men fiskfjäll...
Jag är inte någon fiskare. Kan inte meta, använda harpun eller kastspö. Har aldrig pimplat på is eller klubbat lake. Kan inte skilja på nät och not.
Hemma i Jämtland kom på söndagsförmiddagen en äldre man och sålde öring som var jättegod, ugnsstekt med smörklickar och gräddsås. Den ljuva lukten ut ugnen kan jag fortfarande erinra mig. Annan fisk var det inte tal om i älgstekarnas land. Dessutom hade vi grisar och nötkreatur, kött var självklart.
Ett liv med barn i mellansverige fick mig att uppskatta fiskpinnar, snabbt och benfritt, inget gnäll. Mat, ja. Fisk? Knappast, men en kompromiss för den heltidsarbetande familjen.
Strömming ibland, lax när man var på kurs och fick lyxa till det nån gång.
Men fisk direkt från vattnet var inte aktuellt till vardags.
På semestern i Grekland dock! Med harpunfiskande man och söner blev det självklart att jag snabbt tog hand om fisken för rensning och tillagning.
Bäst fjällar man fisken direkt i havet stående i vattnet vid nån lämplig klippa . Runt om ens ben samlas småfisk, krabbor och enstaka små muränor som vill ha del av innanmätet. En bra kniv, en bytta att lägga färdig fisk i. Lätt att tvätta sig i saltvatten. Fram med stekpannan och gasköket...
Är det stora fiskar kan man ge sig den på att det kommer ett gäng turister som vill fotografera. Då gäller det att se lite lagom indifferent ut, som om femkilos havsaborrar är hur vanliga som helst.
Samma gäller när man slår bläckfisk. Detta drar oundvikligen till sig en åskådarskara.
Nu, när vi bor här, är fisk en rätt stor del av min vardag. Tillresta kompisar åker ut med min man i båten för en åttatimmars harpunfisketur. Lokala kompisar vill ha sällskap i sina båtar för samma ändamål. Det pågår en ständig diskussion om olika harpuners fördelar och nackdelar, man deltar i olika dyktävlingar, man ser på DVD om harpunfiske...
Och jag, jag rensar fisk. Det finns fjäll överallt i vårt kök. Runt diskbänken, i knivlådan, bakom brödburken, på fönstret, på gardinen....Jag vet precis vilka fisksorter som är lättfjällade och vilka man får slita med. Uttrycket hårdfjällad har säkert myntats av en som skulle fjälla skaros (papegojfisk) eller roufos (havsabborre). Andra har lömska taggar, en del har svarta bukhinnor som måste bort.
Vi äter stekt och grillad fisk, jag kokar soppa, vi skänker bort till grannarna.
Gott är det och bra för intelligensen sägs det vara. Bra gymnastik för fiskaren att simma och dyka i sex-åtta timmar.
När arkeologerna om 3000 år undersöker ruinerna efter vårt hus kommer de förundrat att kolla alla fiskfjäll runt diskbänken.
Jag är inte någon fiskare. Kan inte meta, använda harpun eller kastspö. Har aldrig pimplat på is eller klubbat lake. Kan inte skilja på nät och not.
Hemma i Jämtland kom på söndagsförmiddagen en äldre man och sålde öring som var jättegod, ugnsstekt med smörklickar och gräddsås. Den ljuva lukten ut ugnen kan jag fortfarande erinra mig. Annan fisk var det inte tal om i älgstekarnas land. Dessutom hade vi grisar och nötkreatur, kött var självklart.
Ett liv med barn i mellansverige fick mig att uppskatta fiskpinnar, snabbt och benfritt, inget gnäll. Mat, ja. Fisk? Knappast, men en kompromiss för den heltidsarbetande familjen.
Strömming ibland, lax när man var på kurs och fick lyxa till det nån gång.
Men fisk direkt från vattnet var inte aktuellt till vardags.
På semestern i Grekland dock! Med harpunfiskande man och söner blev det självklart att jag snabbt tog hand om fisken för rensning och tillagning.
Bäst fjällar man fisken direkt i havet stående i vattnet vid nån lämplig klippa . Runt om ens ben samlas småfisk, krabbor och enstaka små muränor som vill ha del av innanmätet. En bra kniv, en bytta att lägga färdig fisk i. Lätt att tvätta sig i saltvatten. Fram med stekpannan och gasköket...
Är det stora fiskar kan man ge sig den på att det kommer ett gäng turister som vill fotografera. Då gäller det att se lite lagom indifferent ut, som om femkilos havsaborrar är hur vanliga som helst.
Samma gäller när man slår bläckfisk. Detta drar oundvikligen till sig en åskådarskara.
Nu, när vi bor här, är fisk en rätt stor del av min vardag. Tillresta kompisar åker ut med min man i båten för en åttatimmars harpunfisketur. Lokala kompisar vill ha sällskap i sina båtar för samma ändamål. Det pågår en ständig diskussion om olika harpuners fördelar och nackdelar, man deltar i olika dyktävlingar, man ser på DVD om harpunfiske...
Och jag, jag rensar fisk. Det finns fjäll överallt i vårt kök. Runt diskbänken, i knivlådan, bakom brödburken, på fönstret, på gardinen....Jag vet precis vilka fisksorter som är lättfjällade och vilka man får slita med. Uttrycket hårdfjällad har säkert myntats av en som skulle fjälla skaros (papegojfisk) eller roufos (havsabborre). Andra har lömska taggar, en del har svarta bukhinnor som måste bort.
Vi äter stekt och grillad fisk, jag kokar soppa, vi skänker bort till grannarna.
Gott är det och bra för intelligensen sägs det vara. Bra gymnastik för fiskaren att simma och dyka i sex-åtta timmar.
När arkeologerna om 3000 år undersöker ruinerna efter vårt hus kommer de förundrat att kolla alla fiskfjäll runt diskbänken.