Fördelar och nackdelar med små ställen

[Monica P]

Den här ön är inte särskilt stor. Uppgifterna om hur många vi är som bor här varierar. Ibland hör man 10.000, ibland 15.000 . Jag har ingen anledning att kontrollera detta, men ibland skulle jag vilja veta hur många vi utlandsfödda är, som bor här mer eller mindre stadigt. Folk kommer och far, bor sex månader i England eller Belgien eller Danmark och resten här. Räknas vi?

Det ön saknar av storlek kompenserar den i förmåga att klämma in nästan alla invånarna i dalgången som börjar i stora hamnen och som leder upp mot Chorio. Sett uppifrån är det en tydlig triangel. Sen finns det mer glest bebodda utbyar som Vothinos och Vlychadia, Argos, Panormos, Elies, Kantouni, Linaria, Platy Yalo, Kamari, Melitsacha, Myrthies, Masouri, Arginoda, Skala och Emborio. Paleoniso har fått väg och el nu men det är inte många som bor där. Vathy, Metochi och Stimenia på östsidan.

Många invecklade släktförhållanden. Många invecklade ägandeförhållanden. Många gamla outredda historier.

En del av charmen med ett litet ställe kan vara att man alltid träffar på någon bekant när man är på stan. Sitt en halvtimma på gatucafé och halva ön har passerat framför dig...somliga är visst alltid på stan.

Även som utlänning får man snabbt ett antal bekanta , man blir igenkänd på macken, på affären, på kafeterian. Det har hänt mig att jag behövt tanka men glömt portmonnän hemma- inga problem , man har "betrodden" som en jämte skulle säga.

I kassan på affären är det självklart att man byter några ord med kassörskan eller personen i kön bakom.

Kan vara mysigt om man är på rätt humör. Men om man vill vara anonym då? Om man inte vill att alla på apoteket ska se vad man handlar? Om släkten är osams eller har nån som skämt ut sig? Om man helt enkelt inte känner för att stanna och prata?

Rykten går runt i ilfart på gott och ont. Nån dör-innan kvällen vet hela ön om det. Nån har gått i konkurs- samma sak.

Behöver du service? Fråga grannen vilken elektriker du ska anlita, vilken bilmekaniker , vilken frissa, vilken tandläkare. Då får du samtidigt veta vem du INTE ska anlita...

För mig, som inte har gamla ouppgjorda familjehistorier, som inte står i skuld till nån, som har tydliggjort mina värderingar och som respekteras ändå, är det idel fördelar med det lilla stället. För andra kan det nog snabbt bli för trångt.

Sånt ska man kanske tänka på innan man flyttar hit definitivt, hit eller till liknande ställen.

[Hjalta99]

Den här ön är inte särskilt stor. Uppgifterna om hur många vi är som bor här varierar. Ibland hör man 10.000, ibland 15.000 .

En del av charmen med ett litet ställe kan vara att man alltid träffar på någon bekant när man är på stan. Sitt en halvtimma på gatucafé och halva ön har passerat framför dig...somliga är visst alltid på stan.

Även som utlänning får man snabbt ett antal bekanta , man blir igenkänd på macken, på affären, på kafeterian.
I kassan på affären är det självklart att man byter några ord med kassörskan eller personen i kön bakom.

Kan vara mysigt om man är på rätt humör. Men om man vill vara anonym då? Om man inte vill att alla på apoteket ska se vad man handlar? Om släkten är osams eller har nån som skämt ut sig? Om man helt enkelt inte känner för att stanna och prata?

Rykten går runt i ilfart på gott och ont. Nån dör-innan kvällen vet hela ön om det. Nån har gått i konkurs- samma sak.

Behöver du service? Fråga grannen vilken elektriker du ska anlita, vilken bilmekaniker , vilken frissa, vilken tandläkare. Då får du samtidigt veta vem du INTE ska anlita...

För mig, som inte har gamla ouppgjorda familjehistorier, som inte står i skuld till nån, som har tydliggjort mina värderingar och som respekteras ändå, är det idel fördelar med det lilla stället. För andra kan det nog snabbt bli för trångt.

Sånt ska man kanske tänka på innan man flyttar hit definitivt, hit eller till liknande ställen.

Hej Monica,
Det är ju inte unikt på något sätt. Det är likadant överallt på små ställen. För det mesta känner jag mig trygg på min lilla ort där jag bor. Om det skulle hända nåt så finns hjälpen nära. Just det här att man håller reda på varandra. Okej, det kan bli för mycket ibland, men jag har alltid bott i stan förutom de sista 15 åren och jag saknar inte anonymiteten. Jag trivs bra och har inte en tanke på att flytta. Det jag kan sakna är bättre kommunikationer på kvällen med stan, som ligger 7,5 mil bort. Sista bussen går 18.20 och sedan dröjer det till 23.40 innan Mittnabotåget går. Och då är det ändå 3 km kvar innan jag är hemma.

/Eva

[Monica P]

Javisst, Eva, samma fenomen råder säkert runt om i världen. Det är därför klokt att fundera lite extra om man kommer att trivas i den miljön, innan man drar iväg med koffertar och väskor... Jag har råkat på ett antal personer som kommit hit med en orealistisk syn på levnadsbetingelserna, och gnälligare människor finns inte, de finner fel på allting.
Personligen tycker jag att det känns jättebra att få heja på folk längs vägen.
Kommunikationerna...moppe så klart!

[UlfWiman]

Jag svarar för mig.
Hade inga problem med att anpassa mig i Agioi Apostoloi då jag kommer från liten ort Öjebyn. Det var som att komma hem fast lite varmare och ingen is på gatorna.
Men som Monica säger, man ska tänka sig för innan man tar sitt pick och pack och flyttar. Det är en häftig omställning i livet att ta det beslutet.
Har helt glömt bort att jag är barnfödd -08. Stockholm av idag är inte mitt Stockholm från barndomen.
Trivs i den by jag bor i idag trots "hemlängtan".
Man (jag) får ta situationen som den är och göra det bästa utifrån det.
Ett plus är att jag är i livet i alla fall (annars hade jag inte skrivet detta).
Jag känner ett stöd från er alla att plita vidare på burken.
Jag har trots allt haft ett liv och ett bra liv. Framför allt alla år i Grekland.
Det är minnena jag lever på idag.
Sedan får vi se hur framtiden blir. Den är oviss just nu men jag är den borne optimisten.

Uffe (tack M för ditt stöd)

[Hjalta99]

Javisst, Eva, samma fenomen råder säkert runt om i världen. Det är därför klokt att fundera lite extra om man kommer att trivas i den miljön, innan man drar iväg med koffertar och väskor... Jag har råkat på ett antal personer som kommit hit med en orealistisk syn på levnadsbetingelserna, och gnälligare människor finns inte, de finner fel på allting.
Personligen tycker jag att det känns jättebra att få heja på folk längs vägen.
Kommunikationerna...moppe så klart!

Hej,
Nja, moppe är inte så aktuellt...! I alla fall inte när det är vinter, snö, kallt och is. Inte ens när det regnar vill jag åka moppe. Ska jag åka moppe ska det vara i Grekland och på en gammal så jag når ner med mina ben. Jag är bekväm av mig härhemma.
Till Grekland vill jag åka på semester, skulle kunna vara länge varje gång. Men flytta? Näe, det tror jag inte. Jag vill kunna njuta av längtan, spänningen precis innan jag beställt resan och så tiden fram till avgång som består av idel planering. Flera månader i förväg! Även om det bara är för en vecka. Och på Kalymnos trivs jag, där är jag hemma. Det är väl "småskaligheten" som lockar. Att bli igenkänd och hälsad på. Det är trygghet för mig.

Uffe!
[Men som Monica säger, man ska tänka sig för innan man tar sitt pick och pack och flyttar. Det är en häftig omställning i livet att ta det beslutet. ]

Jo, Uffe, nog var det en omställning att flytta från Sundsvall till Ljungaverk 1995. En liten ort 7,5 mil från stan som jag alltig åkt förbi. Men vad gör man inte för kärleken...? :D

/Eva