Monica P
2009-01-10, 19:11
-Har just kommit hem från ett bröllop i kyrkan Anastasis på Kalymnos. Har just jagat iväg gubben till festen. Vi får turas om för vi har en sjuk anhörig. Gubben ville hellre sitta och skruva på någon mystisk apparat i sitt arbetsrum, men han slapp inte undan.
-Den som gifte sig var en ung släkting, en slank och elegant flicka som man för några år sen inte ens upptäckte när hon kom bredvid sin vackra storasyster, lite tonårsbullig och butter. Kärleken kan visst uträtta underverk- nu är hon kandidat för vilken skönhetstävling som helst. Och när ska man få lysa om inte på sin bröllopsdag?
-Brudklänningen var i sanslös gräddtårtestil som är brukligt här, men till och med så utstyrd var hon jättevacker. Brudgummen, en grekamerikan med rötter härifrån, såg nervös och stolt ut när de kom in i den lilla kyrkan.
-Dessförinnan hade vi väntat länge. Länge. Jag gillar stämningen i de grekiska småkyrkorna. Man betalar en slant för några ljus, tänder dem, gör korstecken, pussar ikoner och pratar obehindrat med sina bekanta . Barn rör sig fritt i kyrkan och det är väl ett under att inte ljusen sätter eld på någon tyllinsvept brudnäbb.
-Själva vigselceremonin är lång och tämligen omständlig. Jag, som stod strategiskt på en upphöjd plats bak i kyrkan, såg att många snabbt ångrade att de satt på sig finaste klackskorna.
-Man tänder jätteljus, lambada, man har stefana ( pärlprydda kransar som sitter ihop med ett band) , man har vin i ett vackert glas. Under ceremonins gång mässar prästen och sångarna sjunger och kombarous (tärna och marskalk), utför sina uppdrag -att torka svetten av brudgummen, att växla pärlkransarna på parets huvuden på ett visst sätt.
-Traditionen är stark i själva ritualerna. Roligast blir det när präst och par går runt bordet tre varv och man får slänga ris på dem, detta har de små brudnäbbarna flitigt bjudit runt från korgar. Samtidigt sätter någon lampkronorna i gungning !
-Slutligen ställer paret upp sig ihop med präst och släkt och alla gäster defilerar förbi och pussar och gratulerar. Man får en näve koufeta, mandelkarameller, av prästen ihop med en välsignelse. Vid utgången får men sen en bakelse och mer koufeta, det kallas bonboniera och förekommer även vid barndop.
-Kalaset kan vara jättestort eller inte. I alla händelser bjuds det på mat och dryck och levande musik. Inga tal! Däremot massor av vemodiga kärlekssånger från estraden, alla ögon tåras...
-När dansen börjar brukar, som i andra länder, brud och brudgum inleda. Sen blir det långsam ringdans med bruden och hennes kvinnliga släktingar, sen ska brudgummen och hans vänner visa upp lite livligare takter- men sen kan inte folk hålla tillbaka danslusten längre, utan det blir full fart hela natten sen.
-Långt dessförinnan har gammelfolket dragit sig tillbaka. Vi får väl se när gubben kommer hemstapplande.
-Den som gifte sig var en ung släkting, en slank och elegant flicka som man för några år sen inte ens upptäckte när hon kom bredvid sin vackra storasyster, lite tonårsbullig och butter. Kärleken kan visst uträtta underverk- nu är hon kandidat för vilken skönhetstävling som helst. Och när ska man få lysa om inte på sin bröllopsdag?
-Brudklänningen var i sanslös gräddtårtestil som är brukligt här, men till och med så utstyrd var hon jättevacker. Brudgummen, en grekamerikan med rötter härifrån, såg nervös och stolt ut när de kom in i den lilla kyrkan.
-Dessförinnan hade vi väntat länge. Länge. Jag gillar stämningen i de grekiska småkyrkorna. Man betalar en slant för några ljus, tänder dem, gör korstecken, pussar ikoner och pratar obehindrat med sina bekanta . Barn rör sig fritt i kyrkan och det är väl ett under att inte ljusen sätter eld på någon tyllinsvept brudnäbb.
-Själva vigselceremonin är lång och tämligen omständlig. Jag, som stod strategiskt på en upphöjd plats bak i kyrkan, såg att många snabbt ångrade att de satt på sig finaste klackskorna.
-Man tänder jätteljus, lambada, man har stefana ( pärlprydda kransar som sitter ihop med ett band) , man har vin i ett vackert glas. Under ceremonins gång mässar prästen och sångarna sjunger och kombarous (tärna och marskalk), utför sina uppdrag -att torka svetten av brudgummen, att växla pärlkransarna på parets huvuden på ett visst sätt.
-Traditionen är stark i själva ritualerna. Roligast blir det när präst och par går runt bordet tre varv och man får slänga ris på dem, detta har de små brudnäbbarna flitigt bjudit runt från korgar. Samtidigt sätter någon lampkronorna i gungning !
-Slutligen ställer paret upp sig ihop med präst och släkt och alla gäster defilerar förbi och pussar och gratulerar. Man får en näve koufeta, mandelkarameller, av prästen ihop med en välsignelse. Vid utgången får men sen en bakelse och mer koufeta, det kallas bonboniera och förekommer även vid barndop.
-Kalaset kan vara jättestort eller inte. I alla händelser bjuds det på mat och dryck och levande musik. Inga tal! Däremot massor av vemodiga kärlekssånger från estraden, alla ögon tåras...
-När dansen börjar brukar, som i andra länder, brud och brudgum inleda. Sen blir det långsam ringdans med bruden och hennes kvinnliga släktingar, sen ska brudgummen och hans vänner visa upp lite livligare takter- men sen kan inte folk hålla tillbaka danslusten längre, utan det blir full fart hela natten sen.
-Långt dessförinnan har gammelfolket dragit sig tillbaka. Vi får väl se när gubben kommer hemstapplande.