Monica P
2008-11-09, 10:25
Nu, i november och framåt jul, är den mest aktiva olivsamlingstiden. Jag tippar att det gäller hela Medelhavsområdet och motsvarande temperaturområden.
I mitt lilla perspektiv intresserar det mig att vi faktiskt fick flera kilo oliver på de två små träden i nedre trädgården. - Det är lite mindre än vad man skördar på de oerhört stora odlingarna, säg skogarna , på annat håll.
Den som rest runt lite i Grekland har säkert sett dessa planteringar ,de gamla träden med stora vresiga vridna stammar, eller de yngre , fortfarande med raka stammar. Silverblänkande löv som rasslar i vinden.
Många legender finns om olivträden. Betydelsen för befolkningen har varit oerhörd och är det fortfarande. Snart sagt varje familj har en odling nånstans, och så här års skördar man. Somt går till inläggning av oliver, somt till oljepressarna. Man beskär grenarna efter skörden, getterna får fin dessert. Veden är hård och svårsågad, lämpar sig knappast till virke, men är eftertraktad till bakugnar och kaminer. Kärnorna som blir efter pressningen brinner utan rök och aska.
Olivträden ses snarast som familjemedlemmar.
De stora odlingarna planterades efter andra världskriget, och är nu i sina bästa år. En gammal man berättade för mig att om man inte vattnar ger de skörd varannat år, med konstbevattning varje år. Nere på Peleponnesos ser man svarta vattenledningar åla sig fram i odlingarna och det hänger vattendroppande slangar från varje träd. Under träden kan man plantera tomater och paprikor eller annat.
Här på ön fins en kommunal oljepress, och det blir bästa oljan om man inte behöver vänta länge på sin tur, max en vecka.
Jag såg en intressant dokumentär från Tunisien som visade hur oljepressningen gick till förr i världen, med åsnor som dragkraft.
Varje husmor har sina recept för att göra fina oliver på burk. Det är förstås avgörande om frukten är lagom mogen och fin, men även blandningen av lagen som förvandlar oliven från den beska råvaran till den delikata produkten.
Jag lämnade mina oliver till Maria, hon ska lägga in dem tillsammans med sina egna, betydligt flera...
I mitt lilla perspektiv intresserar det mig att vi faktiskt fick flera kilo oliver på de två små träden i nedre trädgården. - Det är lite mindre än vad man skördar på de oerhört stora odlingarna, säg skogarna , på annat håll.
Den som rest runt lite i Grekland har säkert sett dessa planteringar ,de gamla träden med stora vresiga vridna stammar, eller de yngre , fortfarande med raka stammar. Silverblänkande löv som rasslar i vinden.
Många legender finns om olivträden. Betydelsen för befolkningen har varit oerhörd och är det fortfarande. Snart sagt varje familj har en odling nånstans, och så här års skördar man. Somt går till inläggning av oliver, somt till oljepressarna. Man beskär grenarna efter skörden, getterna får fin dessert. Veden är hård och svårsågad, lämpar sig knappast till virke, men är eftertraktad till bakugnar och kaminer. Kärnorna som blir efter pressningen brinner utan rök och aska.
Olivträden ses snarast som familjemedlemmar.
De stora odlingarna planterades efter andra världskriget, och är nu i sina bästa år. En gammal man berättade för mig att om man inte vattnar ger de skörd varannat år, med konstbevattning varje år. Nere på Peleponnesos ser man svarta vattenledningar åla sig fram i odlingarna och det hänger vattendroppande slangar från varje träd. Under träden kan man plantera tomater och paprikor eller annat.
Här på ön fins en kommunal oljepress, och det blir bästa oljan om man inte behöver vänta länge på sin tur, max en vecka.
Jag såg en intressant dokumentär från Tunisien som visade hur oljepressningen gick till förr i världen, med åsnor som dragkraft.
Varje husmor har sina recept för att göra fina oliver på burk. Det är förstås avgörande om frukten är lagom mogen och fin, men även blandningen av lagen som förvandlar oliven från den beska råvaran till den delikata produkten.
Jag lämnade mina oliver till Maria, hon ska lägga in dem tillsammans med sina egna, betydligt flera...