Riitta
2008-08-10, 16:24
Onsdags, på min sista heldag på Karpathos kom jag äntligen i väg till Olympos:) "Karpathosblåsten" hade hållit i mest hela tiden,men nu kändes det lite lugnare. Knallade iväg till hamnen lite före åtta på morgonen och köpte en biljett på Xristovavantiou. Vi var inte många som hade privatbiljett och det kom snart två busslaster Holländare och Italianare.
Resan till Diafani gick stabilt och fint. Båten gick som tåget. Man njöt av den fina kusten tills vi kom till Diafani.
Fick hoppa in i bussen med Holländarna. När vi kom iväg så förklarade deras guide först på engelska att när vi skulle komma fram så var det en begravning i byn. En man i 40 årsålder hade dött dagen innan så nu var alla i kyrkan när vi skulle vara framme. Vi blev uppmanade att respektera invånarna och inte ta bilder på begravningsföljet. (Detta fattade jag nog utan tillsägelse)
När vi kom fram var det massa bilar överallt. Inga tanter som försökte sälja nåt, utan allt var tyst och stilla. Gav mig iväg i grängerna för att fotografera. Höll mig undan,men det gick inte låta bli och höra all gråt och skrik i kyrkan. Gick lång väg bakom byn. När jag kom tillbaka så såg jag alla nere i dalen på själva kyrkogården.
Det var några enstaka tavernor öppna. Jag satte mig i en nära där bussarna stannar. Folket från kyrkogården började strax ta sig uppför och en del satte sig på tavernorna. Även där jag satt så kom det några som verkade vara nära anhöriga till den döde, för det kramades och gräts.
När jag betalade så beklagade jag sorgen för tanten i tavernan. Var lite orolig ifall jag skulle uppfattas som att "vad har hon med detta och göra", men även i denna svåra stund så var dom vänliga och tackade mig för att jag tänkte på mig och önskade mig all lycka.
Än en gång kände jag hur dessa människor är godhjärtade och fantastiska.
Riitta
Resan till Diafani gick stabilt och fint. Båten gick som tåget. Man njöt av den fina kusten tills vi kom till Diafani.
Fick hoppa in i bussen med Holländarna. När vi kom iväg så förklarade deras guide först på engelska att när vi skulle komma fram så var det en begravning i byn. En man i 40 årsålder hade dött dagen innan så nu var alla i kyrkan när vi skulle vara framme. Vi blev uppmanade att respektera invånarna och inte ta bilder på begravningsföljet. (Detta fattade jag nog utan tillsägelse)
När vi kom fram var det massa bilar överallt. Inga tanter som försökte sälja nåt, utan allt var tyst och stilla. Gav mig iväg i grängerna för att fotografera. Höll mig undan,men det gick inte låta bli och höra all gråt och skrik i kyrkan. Gick lång väg bakom byn. När jag kom tillbaka så såg jag alla nere i dalen på själva kyrkogården.
Det var några enstaka tavernor öppna. Jag satte mig i en nära där bussarna stannar. Folket från kyrkogården började strax ta sig uppför och en del satte sig på tavernorna. Även där jag satt så kom det några som verkade vara nära anhöriga till den döde, för det kramades och gräts.
När jag betalade så beklagade jag sorgen för tanten i tavernan. Var lite orolig ifall jag skulle uppfattas som att "vad har hon med detta och göra", men även i denna svåra stund så var dom vänliga och tackade mig för att jag tänkte på mig och önskade mig all lycka.
Än en gång kände jag hur dessa människor är godhjärtade och fantastiska.
Riitta