Monica P
2008-08-07, 11:57
Vi kör mot München på snabb väg men tar det lugnt nu i början med den nya motorn. Inte hade vi trott att en inbytesmotor skulle vara precis som ny, de kan, tyskarna.
Klockan halv åtta och fortfarande ljust! Här är det mera nordiskt och blir inte tvärmörkt som i sydeuropa. Trafiken tät men diciplinerad.
17 augusti, halv sju på morgonen. Snart är vi i Kassel. Med den här takten är vi väl hemma i kväll...Frukosten består av choklad med H-mjölk ftån Traunstein, salami, bröd, en enorm italiensk ost, burkskinka, marmelad, torkad frukt, tomater, läsk, kaffe, knäckebröd och (smält) margarin, vattenmelon och grekisk Vanilla. - Ingen klagar...
Halv sju på kvällen. Vi är framme i Hälsingborg! S har kört 15 timmar så gott som non-stop, men nu ska vi stanna. Puttgarden-Rödby, helt OK, ingen väntetid.
---
Inte stannade vi. Vi åkte vidare, men sov strax före Gränna till sex i morse. Nu är det söndag kväll. Halv sju i morse var vi framme i Motala. In på gården, upp för trapporna, upp med dörren! Barnen rusade in i lägenheten och ropade förtjust "titta, mina grejor, titta, titta". Vi duschade och bytte kläder, stökade undan, åt provisoriskt, fick besök av vänner.
Det är mycket oroligt på Cypern igen, och här i Sverige har vi genast kastats in i debatten om framtidens resursfördelning. Kontrasterna mellan olika problem är lite för mycket för min trötta hjärna. Jag vill inte engagera mig i nånting just nu. Jag grubblar mest på om det är dags att plocka fram vinterkläderna...
3 september. Nu börjar allt vara normalt här hemma igen, men på Cypern är det så lagom normalt. Turkarna har ockuperat nästan halva ön och drivit folk från sina hem och åkrar, mördat, plundrat och våldtagit. Som svar på detta har EOKA, grekcyprioternas gerillaarmé också mördat och härjat i sin tur, och gömmer sig nu i bergen. 200000 människor har förlorat allt och lever som flyktingar på sin ö. Allt medan storgubbarna pratar och pratar....
----
Augusti 2008
Där tog det slut på min gamla sommardagbok, men det var en märklig upplevelse att läsa vad jag skrivit så länge sen, och glömt! Hälsingborg blev Helsingborg, Kalymnos har ändrat sig en hel del, Aten också, Jugoslavien finns inte, vi har euro, och barnen är vuxna. -Bilen är skrotad men inte glömd! Man använder bilbälte, man har mobiltelefon, det finns bankomater överallt. Österrike har autobahn genom bergen, turkiska gastarbeiter har BMW av värsta modellen.
-Cypern har inte löst sina problem än, om det nånsin kommer att ske. Juntan i Aten föll hösten 1974 efter stor dramatik. Inte många vet egentligen hela sanningen om vad som hände i storpolitiken de här månaderna. De som vet lär inte tala om det.
Vi har gjort många resor sedan dess, dock var ingen så dramatisk-lyckligtvis!
Klockan halv åtta och fortfarande ljust! Här är det mera nordiskt och blir inte tvärmörkt som i sydeuropa. Trafiken tät men diciplinerad.
17 augusti, halv sju på morgonen. Snart är vi i Kassel. Med den här takten är vi väl hemma i kväll...Frukosten består av choklad med H-mjölk ftån Traunstein, salami, bröd, en enorm italiensk ost, burkskinka, marmelad, torkad frukt, tomater, läsk, kaffe, knäckebröd och (smält) margarin, vattenmelon och grekisk Vanilla. - Ingen klagar...
Halv sju på kvällen. Vi är framme i Hälsingborg! S har kört 15 timmar så gott som non-stop, men nu ska vi stanna. Puttgarden-Rödby, helt OK, ingen väntetid.
---
Inte stannade vi. Vi åkte vidare, men sov strax före Gränna till sex i morse. Nu är det söndag kväll. Halv sju i morse var vi framme i Motala. In på gården, upp för trapporna, upp med dörren! Barnen rusade in i lägenheten och ropade förtjust "titta, mina grejor, titta, titta". Vi duschade och bytte kläder, stökade undan, åt provisoriskt, fick besök av vänner.
Det är mycket oroligt på Cypern igen, och här i Sverige har vi genast kastats in i debatten om framtidens resursfördelning. Kontrasterna mellan olika problem är lite för mycket för min trötta hjärna. Jag vill inte engagera mig i nånting just nu. Jag grubblar mest på om det är dags att plocka fram vinterkläderna...
3 september. Nu börjar allt vara normalt här hemma igen, men på Cypern är det så lagom normalt. Turkarna har ockuperat nästan halva ön och drivit folk från sina hem och åkrar, mördat, plundrat och våldtagit. Som svar på detta har EOKA, grekcyprioternas gerillaarmé också mördat och härjat i sin tur, och gömmer sig nu i bergen. 200000 människor har förlorat allt och lever som flyktingar på sin ö. Allt medan storgubbarna pratar och pratar....
----
Augusti 2008
Där tog det slut på min gamla sommardagbok, men det var en märklig upplevelse att läsa vad jag skrivit så länge sen, och glömt! Hälsingborg blev Helsingborg, Kalymnos har ändrat sig en hel del, Aten också, Jugoslavien finns inte, vi har euro, och barnen är vuxna. -Bilen är skrotad men inte glömd! Man använder bilbälte, man har mobiltelefon, det finns bankomater överallt. Österrike har autobahn genom bergen, turkiska gastarbeiter har BMW av värsta modellen.
-Cypern har inte löst sina problem än, om det nånsin kommer att ske. Juntan i Aten föll hösten 1974 efter stor dramatik. Inte många vet egentligen hela sanningen om vad som hände i storpolitiken de här månaderna. De som vet lär inte tala om det.
Vi har gjort många resor sedan dess, dock var ingen så dramatisk-lyckligtvis!