Monica P
2008-07-28, 12:44
Telendos, tisdag 6 augusti. I går skulle vi ha börjat jobba, men än sitter vi här. Vi fick båtbiljetter till fredag. Stämningen i familjen är lite grinig, emellan utbrotten jättefin.
De svenska turisterna som var med på båten heter Ann och Jim och vi har åkt runt med dem under veckan, till Lafasi där vi tittade på båtreparationer och fikade på det pyttelilla fiket, till Linaria och igår hade vi en improviserad fest nere vid stranden i Armeon, med bränd fisk, vin och vattenmelon. Kul att se Micke och Kelly sitta nakna på sanden med varsin vattenmelonbit nästan lika stor som dem själva, och så bra att kunna bada bort slabbet direkt...
Mickes dop i Agios Jannis var kulmen på en dag av tröttsamma inköp, känslospänningar , och för min del, deppighet. Micke själv var alldeles vimsig av uppståndelsen. Han skötte sig enastående under dopet.Eftersom han är så stor kunde man inte använda den vanliga lilla dopfunten för spädbarn, utan det blev en rejäl zinkbalja i stället med flera hinkar med vatten i . Han grät lite när han skulle doppas, sen skrattade han igen, och sen var han helsnurrig hela kvällen och sov inte förrän mitt i natten. Vi hade bara en långpanna med baklava att bjuda folket på, det är fortfarande krigsstämning / krisstämning i luften. Men det var trevligt ändå.
Lördag 10 augusti . I Kifissia, hos farfar. Nu är vi äntligen på väg hem. Vi åkte med Renetta, däcksplats igen, och förutom blåmärken på höfterna av det hårda däcket gick allt bra. Alla andra tog all plats på madrasserna...Havet som ett salsgolv. Vi var i Aten i 11-tiden och det var lika hett och otäckt som vanligt.
I sista stund innan bankerna stängde hann jag växla till D-mark. Bilen är fullproppad: Vi fyra och bror Nikos, Lambrini och hennes mamma och Maria och Kelly + deras grejor. De ska med hem till Polykastron och sen åker Nikos med familj till USA om nån vecka.
11 augusti. 10958 på kilometermätaren: vi åker mot gränsen i Evzoni/ Gevgelia. Bilen är städad och välpackad, matförrådet påfyllt, vi är på väg! Jag bryr mitt huvud med att räkna ut om 200 D-mark räcker till dinarer för bensinen i Jugoslavien.
Tio i fyra är vi uttullade och är i Jugoslavien vid Gevgelia. Micke kräktes lite, men jag hann få fram en papperstuss.
Tio över sex. Vi har passerat skiljevägen till Skopje och det börjar bli lite svalare i bilen. Micke har kräkts en gång till, bara vatten. Han är lite blek, har inte fått i sig mycket mat de senaste dagarna. När vi stannar för natten ska barnen få lite bröd och mjölk så att de hinner smälta det till morgonen.
Nästa telegrafstation finns i Beograd.
12 augusti, klockan sex. Vi stannade i Nic i går kväll och åt cevapcici och ratnici med tomat och lök, stackars Micke fick bara vatten. Sen började det hällregna, så vi hittade en avfart och sov gott. En gubbe tittade förvånat in på oss i morse.
De svenska turisterna som var med på båten heter Ann och Jim och vi har åkt runt med dem under veckan, till Lafasi där vi tittade på båtreparationer och fikade på det pyttelilla fiket, till Linaria och igår hade vi en improviserad fest nere vid stranden i Armeon, med bränd fisk, vin och vattenmelon. Kul att se Micke och Kelly sitta nakna på sanden med varsin vattenmelonbit nästan lika stor som dem själva, och så bra att kunna bada bort slabbet direkt...
Mickes dop i Agios Jannis var kulmen på en dag av tröttsamma inköp, känslospänningar , och för min del, deppighet. Micke själv var alldeles vimsig av uppståndelsen. Han skötte sig enastående under dopet.Eftersom han är så stor kunde man inte använda den vanliga lilla dopfunten för spädbarn, utan det blev en rejäl zinkbalja i stället med flera hinkar med vatten i . Han grät lite när han skulle doppas, sen skrattade han igen, och sen var han helsnurrig hela kvällen och sov inte förrän mitt i natten. Vi hade bara en långpanna med baklava att bjuda folket på, det är fortfarande krigsstämning / krisstämning i luften. Men det var trevligt ändå.
Lördag 10 augusti . I Kifissia, hos farfar. Nu är vi äntligen på väg hem. Vi åkte med Renetta, däcksplats igen, och förutom blåmärken på höfterna av det hårda däcket gick allt bra. Alla andra tog all plats på madrasserna...Havet som ett salsgolv. Vi var i Aten i 11-tiden och det var lika hett och otäckt som vanligt.
I sista stund innan bankerna stängde hann jag växla till D-mark. Bilen är fullproppad: Vi fyra och bror Nikos, Lambrini och hennes mamma och Maria och Kelly + deras grejor. De ska med hem till Polykastron och sen åker Nikos med familj till USA om nån vecka.
11 augusti. 10958 på kilometermätaren: vi åker mot gränsen i Evzoni/ Gevgelia. Bilen är städad och välpackad, matförrådet påfyllt, vi är på väg! Jag bryr mitt huvud med att räkna ut om 200 D-mark räcker till dinarer för bensinen i Jugoslavien.
Tio i fyra är vi uttullade och är i Jugoslavien vid Gevgelia. Micke kräktes lite, men jag hann få fram en papperstuss.
Tio över sex. Vi har passerat skiljevägen till Skopje och det börjar bli lite svalare i bilen. Micke har kräkts en gång till, bara vatten. Han är lite blek, har inte fått i sig mycket mat de senaste dagarna. När vi stannar för natten ska barnen få lite bröd och mjölk så att de hinner smälta det till morgonen.
Nästa telegrafstation finns i Beograd.
12 augusti, klockan sex. Vi stannade i Nic i går kväll och åt cevapcici och ratnici med tomat och lök, stackars Micke fick bara vatten. Sen började det hällregna, så vi hittade en avfart och sov gott. En gubbe tittade förvånat in på oss i morse.