Monica P
2008-07-05, 09:53
1 juli 1967, nej 1974, och Irene är snart sju år! Då, 1967, visste vi bra lite om allting, om hur vi skulle ordna det för oss, om hur man sköter barn, om varandra, om framtiden. Nu vet vi väl lite mer om barn och om varandra, och kortsiktigt om framtiden, men det finns många mörka horisonter ute i världen.
2 juli. Jag skriver på bussen, det är jättevarmt. Jag tänker på hur det var att jobba i Aten. Om man var ute mycket tidigt var luften fin. Affärsägarna spolade trottoarerna, det var tyst och fräscht i vårt kvarter, till och med fågelsång.
Det var jättevarmt i går också. S var till skroten med barnen och köpte nån viktig grej.
4 juli. Igår kunde vi inte jobba så mycket, för det var svinkallt igen! Men vi hann detta: tvätta bilen, köpa två små minibussar, montera bakre kofångaren, sätta in gardinerna. I kväll ska jag steka biffar, baka vetebröd, packa och småstäda.
SEMESTER! Det känns i luften, folk åker på ett semesteraktigt sätt, vädret är fint. Koula och Georgios åkte i morse.
Egentligen har vi inte jobbat ihop till full semester, så vi får inte betalt för S och bara 20 dar för mig. Men vi åker ändå!!!
5210 km står kilometerräknaren på när vi åker ut ur Motala kl 8.15, lördag den 6 juli, Irenes födelsedag. Först till Linköping för att lämna nåt till Vasilis, sen till Norrköping för att lämna alla mina blommor till syrran.
5472 km, bensinen tog slut i Jönköping, just snyggt, under en viadukt, men vi har reservdunk.
5561, Markaryd i kallt hällregn, kollat oljan. Barnen äter russin-mandel-nörblandning. Vägarna är fulla med husvagnar och-tycker vi-
folkvagnsbussar som är lika som vår. Vanligt fenomen när man bytt bil. Man ser också många större husbilar, en del utländska. Vi är ännu inte vana att vara på väg. Det brukar komma lagom på färjan till Danmark.
Kl åtta. Ungarna tjafsar lite om sina bilar medan vi lugnt och fint åker genom Danmark. Vi tog fel och hamnade i Landskrona i stället för Hälsingborg, men det visade sig tursamt, vi var sista bil på färjan till Köpenhamn och det tog en timma och en kvart, så vi hann få kaffe och macka också. Vägen är nästan rak och bilen stortrivs. - Lolland, vi kör över den långa bron, närmar oss Rödby via jordbruksbygd med betodlingar och liggsäd efter regnet. Makliga kor.
Klockan halv tio. Åter hade vi en himla tur: nästan sist på färjan till Puttgarden. Ingen väntan, skönt.
7 juli, 6151 km, nu är vi snart i Hannover på ett sånt där välordnat Tankstelle. Vi sov rätt länge i natt och är i fin form. Åt frukost i dörröppningen och städade bilen lite. S hittade givetvis en VW-kollega med problem med generatorn, nu vill han hjälpa honom att montera dit en annan.
6375 km, lång paus vid Hesselberg efter Kassel. Burkskinka, bröd, morötter, Coca Cola... Soligt väder.
Halv sju. Irene vaknade just, Micke sover än. Vi har hört på radion att Västtyskland vann med 2-1 och glada tyskar gör tecken år oss här på vägen där vi susar fram i 100 km och mer. Vägarna är strålande, rastställena snygga och utsikten många gånger hisnande vacker, särskilt vid Kassel och Fulda. Just nu kör vi genom en skog och det går som på räls. Bilen drar rätt så mycket bensin, och även olja, men jag tröstar mig med att husvagnsfolket kan räkna med ännu dyrare och långsammare resor. Vi kör om husvagnar hela tiden, många svenska. Snart lär vi möta en karavan med besvikna holländare som ska hem helt modstulna, om de inte kör E11 i stället.
1972 kom vi förbi München dagen efter olympiaden börjat, vi såg invigningen på ett kafé i Zell am Zee där vi stannat på vår väg norrut för att fixa generatorn på vår gamla Vauxhall Victor. Och nu ska vi genom München just när VM-finalen spelats.
Vi har just passerat Nürnburger Kreutz, kommer att tänka på att vi inte sett en lastbil på hela resan, är det strejk eller lastbilsförbud?
Den sista skinkbiten försvann just i Irenes hungriga mage tillsammans med rejäla brödbitar. Micke får väl sova lite till.
6934 km. Äntligen vid tysk-österrikiska tullen, före Salzburg. Barnen sover och vi vuxna är jättesömniga. Här sov vi med Irene också 1967, i den lilla vita folksvagnsbaggen vi hade då. Nu står en massa lastbilar just där, och vi kilar in oss mellan två bjässar och drar täckena över oss.
8 juli kl 5.30 Jag har sovit klart men de andra sussar fortfarande. Trafiken bakom oss är tät och har varit det hela natten. Gastarbeiterrallyt söderöver är i full gång. Lite bättre bilar nu än vid resan 1967, då såg vi en del amerikanska gamla bilar proppfulla med turkiska familjer med jättelass på taket.
Det jag ser av alperna är ett gråblått dis och det är kyligt i bilen. Kanske det lättar när solen kommer högre opp, för annars blir det ett trist Österrike. Vi ska åka Graz-Maribor, en för mig ny väg. Det var där , i Maribor, som S i fjol blev bokstavligen utsparkad av juggarna för att han hade en TV med sig. Han fick lov att åka tillbaka till Villach och ner till Italien och ta färjan till Igoumenitsa.
2 juli. Jag skriver på bussen, det är jättevarmt. Jag tänker på hur det var att jobba i Aten. Om man var ute mycket tidigt var luften fin. Affärsägarna spolade trottoarerna, det var tyst och fräscht i vårt kvarter, till och med fågelsång.
Det var jättevarmt i går också. S var till skroten med barnen och köpte nån viktig grej.
4 juli. Igår kunde vi inte jobba så mycket, för det var svinkallt igen! Men vi hann detta: tvätta bilen, köpa två små minibussar, montera bakre kofångaren, sätta in gardinerna. I kväll ska jag steka biffar, baka vetebröd, packa och småstäda.
SEMESTER! Det känns i luften, folk åker på ett semesteraktigt sätt, vädret är fint. Koula och Georgios åkte i morse.
Egentligen har vi inte jobbat ihop till full semester, så vi får inte betalt för S och bara 20 dar för mig. Men vi åker ändå!!!
5210 km står kilometerräknaren på när vi åker ut ur Motala kl 8.15, lördag den 6 juli, Irenes födelsedag. Först till Linköping för att lämna nåt till Vasilis, sen till Norrköping för att lämna alla mina blommor till syrran.
5472 km, bensinen tog slut i Jönköping, just snyggt, under en viadukt, men vi har reservdunk.
5561, Markaryd i kallt hällregn, kollat oljan. Barnen äter russin-mandel-nörblandning. Vägarna är fulla med husvagnar och-tycker vi-
folkvagnsbussar som är lika som vår. Vanligt fenomen när man bytt bil. Man ser också många större husbilar, en del utländska. Vi är ännu inte vana att vara på väg. Det brukar komma lagom på färjan till Danmark.
Kl åtta. Ungarna tjafsar lite om sina bilar medan vi lugnt och fint åker genom Danmark. Vi tog fel och hamnade i Landskrona i stället för Hälsingborg, men det visade sig tursamt, vi var sista bil på färjan till Köpenhamn och det tog en timma och en kvart, så vi hann få kaffe och macka också. Vägen är nästan rak och bilen stortrivs. - Lolland, vi kör över den långa bron, närmar oss Rödby via jordbruksbygd med betodlingar och liggsäd efter regnet. Makliga kor.
Klockan halv tio. Åter hade vi en himla tur: nästan sist på färjan till Puttgarden. Ingen väntan, skönt.
7 juli, 6151 km, nu är vi snart i Hannover på ett sånt där välordnat Tankstelle. Vi sov rätt länge i natt och är i fin form. Åt frukost i dörröppningen och städade bilen lite. S hittade givetvis en VW-kollega med problem med generatorn, nu vill han hjälpa honom att montera dit en annan.
6375 km, lång paus vid Hesselberg efter Kassel. Burkskinka, bröd, morötter, Coca Cola... Soligt väder.
Halv sju. Irene vaknade just, Micke sover än. Vi har hört på radion att Västtyskland vann med 2-1 och glada tyskar gör tecken år oss här på vägen där vi susar fram i 100 km och mer. Vägarna är strålande, rastställena snygga och utsikten många gånger hisnande vacker, särskilt vid Kassel och Fulda. Just nu kör vi genom en skog och det går som på räls. Bilen drar rätt så mycket bensin, och även olja, men jag tröstar mig med att husvagnsfolket kan räkna med ännu dyrare och långsammare resor. Vi kör om husvagnar hela tiden, många svenska. Snart lär vi möta en karavan med besvikna holländare som ska hem helt modstulna, om de inte kör E11 i stället.
1972 kom vi förbi München dagen efter olympiaden börjat, vi såg invigningen på ett kafé i Zell am Zee där vi stannat på vår väg norrut för att fixa generatorn på vår gamla Vauxhall Victor. Och nu ska vi genom München just när VM-finalen spelats.
Vi har just passerat Nürnburger Kreutz, kommer att tänka på att vi inte sett en lastbil på hela resan, är det strejk eller lastbilsförbud?
Den sista skinkbiten försvann just i Irenes hungriga mage tillsammans med rejäla brödbitar. Micke får väl sova lite till.
6934 km. Äntligen vid tysk-österrikiska tullen, före Salzburg. Barnen sover och vi vuxna är jättesömniga. Här sov vi med Irene också 1967, i den lilla vita folksvagnsbaggen vi hade då. Nu står en massa lastbilar just där, och vi kilar in oss mellan två bjässar och drar täckena över oss.
8 juli kl 5.30 Jag har sovit klart men de andra sussar fortfarande. Trafiken bakom oss är tät och har varit det hela natten. Gastarbeiterrallyt söderöver är i full gång. Lite bättre bilar nu än vid resan 1967, då såg vi en del amerikanska gamla bilar proppfulla med turkiska familjer med jättelass på taket.
Det jag ser av alperna är ett gråblått dis och det är kyligt i bilen. Kanske det lättar när solen kommer högre opp, för annars blir det ett trist Österrike. Vi ska åka Graz-Maribor, en för mig ny väg. Det var där , i Maribor, som S i fjol blev bokstavligen utsparkad av juggarna för att han hade en TV med sig. Han fick lov att åka tillbaka till Villach och ner till Italien och ta färjan till Igoumenitsa.