handdator

Visa fullständig version : En doft av Grekland 4


UlfWiman
2008-04-17, 08:10
Europatour på motorcykel del 4 av 5
Hittade en camping vid en älv strax före den Österikiska gränsen och körde in. Satte upp tältet och trodde det var bra gjort. Nära älven tyckte jag var bra, men inte när kvällen kom. Allting blev blött av fuktigheten bredvid vattnet, till och med sovsäckarna. Vi gick till kafeterian för att få lite värme och något att äta. Det var då vi träffade karaktären Otto som var boss på stället och stupfull. Han försökte blåsa oss med att begära 200.- spänn för 4 enkla mackor med ost på.
Tur för oss var att hans fru kom och räddade oss ur situationen. Hon schasade iväg honom hem och klargjorde att för 2 mackor var blev summan 20 spänn i svenska pengar, punk slut. Tur det var ordning på frun i huset.
Morgonen efter var det då så dags att packa alla våta saker och dra vidare. In i Österike. Det första vi hittade som verkade intressant var ett ställe som heter Rinderalp med en stor kabinbana. Klockan är närmare tolv så det är dags för en lång rast. Vi stoppar för här ska det åkas kabinbana upp i bergen. De bjuder oss på en lagom läskig resa. Man får inte ha anlag för höjdskräck. Jag tror vi var minst 50 meter upp i luften vid ett par tillfällen. Promenad i alpen någon kilometer, sedan började vi gå ner mot ett gasthaus. De hade precis stängt när vi kom dit klockan 2, men mannen frågade var vi kom ifrån.
-Sverige svarade jag.
Då drog kyparen på mungiporna.
-Har ni åkt så långt måste ni ju få någonting att äta.
-Jag gör ett undantag och ber kocken att stanna en stund.
Vi blev serverade världens godaste wienerschnitsel med tillbehör och varsin iskall öl. Det var helt underbart att sitta där och se ut över världen.
Ner till byn igen vid fyratiden med en annan lite mindre bana med öppna korgar.
Därefter vidare i vår färd med siktet inställt på München i Tyskland.
Där stannade vi över en natt och bodde på ett hotell i utkanten av stan med underbara sängar och bad och dusch. Det blev långa duschar i mycket varmt vatten, men gud så skönt. Passade på att hänga upp sovsäckar och tältet på tork. Det såg ut som ett zigenarläger i rummet. Inget ont om zigenare det är ett trevligt folkslag som jag i mitt yrke har haft ganska mycket att göra med.
Vi åkte in till München sent på kvällen civilklädda och gick på McDonalds och åt middag.
-Ein Vierteilpfunder mit käse Bitte.
Det är samma som quarter pounder cheese please. Faktiskt mycket gott just där och då. Hemma går jag inte på Mackis utan på Frasses.
Dagen efter när vi hade ätit en rejäl tysk frukost med scrambled eggs och bacon samt hinkat kaffe för hela dan var det dags att dra vidare. Packade ihop de nu torra sakerna. Fuktiga saker har så lätt för att mögla. Nu styrde vi färden mot Öst för det hade vi planerat in. Kom till en gränsövergång men släpptes inte in då man var tvungen att ha visum med sig hemifrån. Det gick inte att köpa transit-visa på plats.
Vi var tvungna att åka vidare till den stora transit övergången Hof.
Tillbaka 10 mil för att göra ett nytt försök.
Den här gången gick det bättre. Blev insläppta för transit till Berlin till en kostnad av två gånger 10 mark.
-Oj, oj vilka vägar, eller vilka kostigar det handlade om.
Stora djupa hål mitt i vägbanan. Tur det var fullt dagsljus när vi åkte den sträckan.
På alla avfarter stod det polis och kontrollerade att man inte avvek från transit vägen.
Skulle stanna på ett ställe för att kissa men blev bryskt hänvisade upp på motorvägen igen.
Fick stanna på en parkeringsplats och uträtta mina behov utan en toalett i sikte. Det syntes verkligen i naturen vad folk gjorde där.
In på parkeringen kommer en gammal buss med östtyska ungdomar. De väller ut ur bussen och kommer alla fram för att kolla in motorcykeln och prata med oss. Jag tror nästan att vi berättade våra livs historier. Vad som fascinerade ungdomarna var vårt sätt att resa samt alla länder vi hade varit i. efter en stund kommer polisen och frågar om ungdomarna besvärade oss.
-Nej svarar jag det var bara trevligt att prata lite.
-De får egentligen inte prata med utlänningar men om de inte stör gör vi ingenting.
Fortsättning följer