UlfWiman
2008-04-16, 08:19
Europatour på motorcykel del 2 av 5
Hittade en camping sent på kvällen i Anterres vid ett gammalt slott och slog upp vårt tält i mörker. Det fanns inte en enda lampa på hela campingen. Det var bara slottet som var upplyst. Jag använde strålkastaren på cykeln för att det skulle bli någorlunda rätt uppsatt. Tur att jag hade kompressor på cykeln då madrassen skulle blåsas upp. Jag hade nämligen investerat i ett trepipigt signalhorn med kompressor för att höra i trafiken.
Vi tog en promenad bort till receptionen för att betala, men bara för att vi hade kommit så sent slapp vi att betala, så jag köpte en flaska rött vin och en bit ost i stället.
-Rena rama giftet säger Britt när hon provsmakar.
Surt och omöjligt att dricka enligt hennes utsago. Osten gillade hon inte heller, den var för mogen enligt henne. Jag tyckte det var ett helt okay lantvin. Inget slottsvin direkt, men njutbart ändå. Osten var mycket god den också.
Dagen därpå fortsatte vi ner genom Frankrike och kom så småningom till en liten by med en restaurang som verkade öppen. Vi slår oss ner vid ett bord ute där det fläktar lite grann. Jag vinkar på madame som är ute och torkar av borden. Jag lyckas krångla fram på franska att vi är hungriga och vill äta. Det fullständigt sprutar ord ur henne på en dialekt jag inte fattar nåt av. Jag propsar på att få beställa, men hon ger sig inte.
-No,no,no!
Till slut tar hon mig i armen och släpar med mig in på restaurangen. Där sitter byns posttjänsteman och äter lunch. Jag försöker få henne att förstå att vi vill göra likadant. Damen pekar och klappar på duken som ligger på bordet. Nu tror jag att det gick upp ett Liljeholmens för mig. Vi måste äta inne där det finns dukar på borden. Vi slår oss ner och får genast beställa mat. Vad jag lyckas förstå är att hon rekommenderar dagens rätt som är en gryta av något slag. Jag säger
-Qui, qui!
Damen lunkar iväg och kommer snart tillbaka med samma som postis äter. Vi provsmakar och det är himmelskt gott. Någon form av lammgryta enligt mina smaklökar. Hela kalaset kostade 38.- kronor och då ingick ölen vi drack. Tack vare att jag körde så delade vi på en öl. Proppmätta var det så dags att dra vidare på vår färd söderut.
Nästa stopp skulle bli Aix en Provance. Väl framme hittade vi till en camping i stan, Camping Chantecler lite i utkanten men lugn och skönt.
Där blev vi svenskar på heltid under kvällen. En middag med potatismos, ärter, morötter och skinka på burk samt nyss inhandlad färsk mjölk. Det smakade himmelskt, men samtidigt sörjde vi lite för det var den sista svenska maten vi hade med oss.
Nästa dag var det dags att packa ihop för vidare färd ner till Rivieran och ett försök att hitta någonstans att campa i en dryg vecka. Jag glömmer aldrig synen när vi kör genom ett pass och kommer ut mot Marseille med Medelhavet i bakgrunden och känner den något svalare vinden. Vi stannar och tar en rökrast och bara njuter. Passar på att ringa hem till syrran min för att be henne sätta in pengar på mitt Visakort.
Jag följde vägen ner mot Nice. Den går efter stranden nästan hela vägen. Vi stannade vid en turistinformation och frågade om campingplatser. Jag fick en karta med ett antal kryss på som var campingplatser.
Efter mycket runtkörande och frågande fick vi en natt på en camping i Port Grimaud och badade i havet för första gången. Gud så underbart det var och varmt i både luften och vattnet. Nu kunde vi börja varva ner då målet var nått.
Kvällen ägnade vi åt en nybyggd liten konstgjord stad med kanaler. Namnet är Cite Lacustre och byggdes 1962. Det skulle likna Venedig kunde jag läsa mig till i en broschyr som faktiskt var på engelska. Idag är Lacustre helt dött utom tre månader på sommaren. Det är många skandinaver som har lägenheter där, men de utnyttjas bara på sommaren.
Dagen efter var vi tyvärr tvungna att packa ihop och lämna stället. Allting runt hela strandpromenaden inom en sträcka på ungefär 3-4 mil var fullbokat. Fransson på semester är en lustig typ. De har kylskåpet och ibland även spisen med sig. Vilka härliga semesterpackningar det måste vara. Vi fick förmånen att se en fransman komma med en släpvagn och börja lasta av. Ett jättetält plus ovan nämnda tillbehör samt en barnsäng. Deras egna sängar var lika som våra extrabäddar från Ikea. Det här var inte en fråga om vanlig enkel tältsemester utan det liknade mest att flytta till landet inför sommaren.
Vi hade hamnat mitt i fransmännens industrisemester. Det är ett misstag som jag aldrig kommer att göra om. Troligen är juni ett bättre alternativ för semester.
Vi for iväg för att hitta ett nytt ställe. Stannade vid en information och frågade om möjligheterna att finna en plats.
-Kan ni tänka er att bo en bit från stranden?
-Ja, det går väl bra om det inte är flera mil att åka.
-Det finns gott om platser på den här campingen sa kvinnan och ritade ett kryss på kartan vi fått tidigare.
efter en stunds letande hittade vi stället hon hade kryssat för.
-En kilometer från stranden.
Det var extremt långt bort i franska mått mätt. Jag tyckte det var helt perfekt. Campingen var en gammal vinodling så man bodde i terrasser och det var fri utsikt till havet hela tiden. När jag väl skulle sätta upp tältet och försökte banka ner tältpinnarna med en sten kom grannen över med en hammare. Por vo monsignor (ursäkta min dåliga franska), men betyder ungefär, ”till er min herre”. Jorden var stenhård, så det gick inte att sticka ner pinnarna som vanligt. Varje morgon vid niotiden kom brödbilen med färskt bröd, smör, pålägg samt mjölk. Det var garanterat kö till bilen och folk kom i morgonrockar och somliga i pyjamas. På campingen har fransmännen släppt allt vad anständig klädsel heter.
Vi blev kvar hela 8 dagar på vår camping i Cavallaire Sur La Mer i lugnets tecken.
Dagarna spenderades på badande, hyra av segelbåt varje dag samt att sola och ha det jättebra. Efter mycket tjat fick jag låna en spinnaker till båten, och sedan gick det undan. Vi till och med surfade med båten. Jag har kunnat segla sedan jag var sju år gammal.
Någonting som var lite obehagligt på stranden liknade en geting fastän ca 3-4 cm lång. Folk sprang undan när de kom flygande. Jag klippte till en som kom för nära oss med mitt strandracket. Då kommer en fransman fram till mig och säger.
–No.no monsieur, it´s dangerous.
En liten stund senare kommer insekten krypande på stranden. Då packar vi ihop och åker hem till tältet. Den såg mycket mordisk ut och hade mig i sikte.
Den tredje augusti firade vi min 30 års dag på en mycket trevlig krog i utkanten av Cavallaire. Någonting liknande toast Skagen till förrätt, entrecote och bakad potatis som huvudrätt. Efter maten gick vi ut på byn för att gå ner maten lite grann och hittade världens glassbar med enorma glassbåtar. Vi skulle bara ha en sådan som avslutning. Det hade räckt med en att dela på och inte varsin.
Vi bodde i världens minsta tält, men vi hade med oss en dubbel luftmadrass. Det var nog tur, för den marken hade varit jobbig att sova på med liggunderlag. Nog för att det var trång, men vad gör det när man är ung och kär.
Man kan ju ligga på varandra om det blir för trångt har jag hört någonstans.
Fortsättning följer.
Hittade en camping sent på kvällen i Anterres vid ett gammalt slott och slog upp vårt tält i mörker. Det fanns inte en enda lampa på hela campingen. Det var bara slottet som var upplyst. Jag använde strålkastaren på cykeln för att det skulle bli någorlunda rätt uppsatt. Tur att jag hade kompressor på cykeln då madrassen skulle blåsas upp. Jag hade nämligen investerat i ett trepipigt signalhorn med kompressor för att höra i trafiken.
Vi tog en promenad bort till receptionen för att betala, men bara för att vi hade kommit så sent slapp vi att betala, så jag köpte en flaska rött vin och en bit ost i stället.
-Rena rama giftet säger Britt när hon provsmakar.
Surt och omöjligt att dricka enligt hennes utsago. Osten gillade hon inte heller, den var för mogen enligt henne. Jag tyckte det var ett helt okay lantvin. Inget slottsvin direkt, men njutbart ändå. Osten var mycket god den också.
Dagen därpå fortsatte vi ner genom Frankrike och kom så småningom till en liten by med en restaurang som verkade öppen. Vi slår oss ner vid ett bord ute där det fläktar lite grann. Jag vinkar på madame som är ute och torkar av borden. Jag lyckas krångla fram på franska att vi är hungriga och vill äta. Det fullständigt sprutar ord ur henne på en dialekt jag inte fattar nåt av. Jag propsar på att få beställa, men hon ger sig inte.
-No,no,no!
Till slut tar hon mig i armen och släpar med mig in på restaurangen. Där sitter byns posttjänsteman och äter lunch. Jag försöker få henne att förstå att vi vill göra likadant. Damen pekar och klappar på duken som ligger på bordet. Nu tror jag att det gick upp ett Liljeholmens för mig. Vi måste äta inne där det finns dukar på borden. Vi slår oss ner och får genast beställa mat. Vad jag lyckas förstå är att hon rekommenderar dagens rätt som är en gryta av något slag. Jag säger
-Qui, qui!
Damen lunkar iväg och kommer snart tillbaka med samma som postis äter. Vi provsmakar och det är himmelskt gott. Någon form av lammgryta enligt mina smaklökar. Hela kalaset kostade 38.- kronor och då ingick ölen vi drack. Tack vare att jag körde så delade vi på en öl. Proppmätta var det så dags att dra vidare på vår färd söderut.
Nästa stopp skulle bli Aix en Provance. Väl framme hittade vi till en camping i stan, Camping Chantecler lite i utkanten men lugn och skönt.
Där blev vi svenskar på heltid under kvällen. En middag med potatismos, ärter, morötter och skinka på burk samt nyss inhandlad färsk mjölk. Det smakade himmelskt, men samtidigt sörjde vi lite för det var den sista svenska maten vi hade med oss.
Nästa dag var det dags att packa ihop för vidare färd ner till Rivieran och ett försök att hitta någonstans att campa i en dryg vecka. Jag glömmer aldrig synen när vi kör genom ett pass och kommer ut mot Marseille med Medelhavet i bakgrunden och känner den något svalare vinden. Vi stannar och tar en rökrast och bara njuter. Passar på att ringa hem till syrran min för att be henne sätta in pengar på mitt Visakort.
Jag följde vägen ner mot Nice. Den går efter stranden nästan hela vägen. Vi stannade vid en turistinformation och frågade om campingplatser. Jag fick en karta med ett antal kryss på som var campingplatser.
Efter mycket runtkörande och frågande fick vi en natt på en camping i Port Grimaud och badade i havet för första gången. Gud så underbart det var och varmt i både luften och vattnet. Nu kunde vi börja varva ner då målet var nått.
Kvällen ägnade vi åt en nybyggd liten konstgjord stad med kanaler. Namnet är Cite Lacustre och byggdes 1962. Det skulle likna Venedig kunde jag läsa mig till i en broschyr som faktiskt var på engelska. Idag är Lacustre helt dött utom tre månader på sommaren. Det är många skandinaver som har lägenheter där, men de utnyttjas bara på sommaren.
Dagen efter var vi tyvärr tvungna att packa ihop och lämna stället. Allting runt hela strandpromenaden inom en sträcka på ungefär 3-4 mil var fullbokat. Fransson på semester är en lustig typ. De har kylskåpet och ibland även spisen med sig. Vilka härliga semesterpackningar det måste vara. Vi fick förmånen att se en fransman komma med en släpvagn och börja lasta av. Ett jättetält plus ovan nämnda tillbehör samt en barnsäng. Deras egna sängar var lika som våra extrabäddar från Ikea. Det här var inte en fråga om vanlig enkel tältsemester utan det liknade mest att flytta till landet inför sommaren.
Vi hade hamnat mitt i fransmännens industrisemester. Det är ett misstag som jag aldrig kommer att göra om. Troligen är juni ett bättre alternativ för semester.
Vi for iväg för att hitta ett nytt ställe. Stannade vid en information och frågade om möjligheterna att finna en plats.
-Kan ni tänka er att bo en bit från stranden?
-Ja, det går väl bra om det inte är flera mil att åka.
-Det finns gott om platser på den här campingen sa kvinnan och ritade ett kryss på kartan vi fått tidigare.
efter en stunds letande hittade vi stället hon hade kryssat för.
-En kilometer från stranden.
Det var extremt långt bort i franska mått mätt. Jag tyckte det var helt perfekt. Campingen var en gammal vinodling så man bodde i terrasser och det var fri utsikt till havet hela tiden. När jag väl skulle sätta upp tältet och försökte banka ner tältpinnarna med en sten kom grannen över med en hammare. Por vo monsignor (ursäkta min dåliga franska), men betyder ungefär, ”till er min herre”. Jorden var stenhård, så det gick inte att sticka ner pinnarna som vanligt. Varje morgon vid niotiden kom brödbilen med färskt bröd, smör, pålägg samt mjölk. Det var garanterat kö till bilen och folk kom i morgonrockar och somliga i pyjamas. På campingen har fransmännen släppt allt vad anständig klädsel heter.
Vi blev kvar hela 8 dagar på vår camping i Cavallaire Sur La Mer i lugnets tecken.
Dagarna spenderades på badande, hyra av segelbåt varje dag samt att sola och ha det jättebra. Efter mycket tjat fick jag låna en spinnaker till båten, och sedan gick det undan. Vi till och med surfade med båten. Jag har kunnat segla sedan jag var sju år gammal.
Någonting som var lite obehagligt på stranden liknade en geting fastän ca 3-4 cm lång. Folk sprang undan när de kom flygande. Jag klippte till en som kom för nära oss med mitt strandracket. Då kommer en fransman fram till mig och säger.
–No.no monsieur, it´s dangerous.
En liten stund senare kommer insekten krypande på stranden. Då packar vi ihop och åker hem till tältet. Den såg mycket mordisk ut och hade mig i sikte.
Den tredje augusti firade vi min 30 års dag på en mycket trevlig krog i utkanten av Cavallaire. Någonting liknande toast Skagen till förrätt, entrecote och bakad potatis som huvudrätt. Efter maten gick vi ut på byn för att gå ner maten lite grann och hittade världens glassbar med enorma glassbåtar. Vi skulle bara ha en sådan som avslutning. Det hade räckt med en att dela på och inte varsin.
Vi bodde i världens minsta tält, men vi hade med oss en dubbel luftmadrass. Det var nog tur, för den marken hade varit jobbig att sova på med liggunderlag. Nog för att det var trång, men vad gör det när man är ung och kär.
Man kan ju ligga på varandra om det blir för trångt har jag hört någonstans.
Fortsättning följer.