Monica P
2008-04-03, 12:24
I Agdas blogg har vi lite diskuterat hur det kan vara att ta hand om gamla manniskor. Lite till mans har vi det problemet, det kan vara en slakting eller bekant , stort eller litet engagemang, kort tid eller oandligt. Forr eller senare blir vi sjalva gamla och ingen av oss vet om vi kommer att bli glomska eller psykotiska eller kroppsligen handikappade.
Har i Grekland ar aldringsvarden lika problematisk som pa andra hall. Doch finns det fortfarande en generation kvinnor som aldrig gjort ansprak pa en plats i avlonat arbetsliv. De har tagit hand om sina barn, barnbarn och valdigt ofta sina foraldrar ocksa. Sjalvklart och utan att ifragasatta detta. Den generation kvinnor som nu ar i arbetslivet kommer inte att kunna ta pa sig tredubbel borda, ens har i landet, och effekterna syns redan.
Toleransen mot avvikande forefaller mig dock storre an i Sverige, faktiskt. Vad kan man annat gora, lat dem finnas, gubbhyllan ar full med gubbar, stans original traskar runt.
Vi har gott om original. I Jamtland skulle dom fa heta "tullbockar", i Ostergotland ar man "fel". Vi svenskar ar ju lite fina i kanten och skulle aldrig kalla nagon for stolle eller tok sa det hors, men privat kan man ju mumla ...
Det pris de originella betalar ar att sta ut med drift, ibland ganska elak faktiskt.
Vi har till exempel den tjocke mannen som sommar och vinter gar runt halvkladd eller mindre. Han ar valutbildad, kan flera sprak, ar rolig att prata med. Nanstans gick det snett. Hans tankar sticker ivag, hans repliker ar inte alltid vad man vantar sig. Ratt vad det ar lagger han sig och sover var som helst.
Vi har den ilande mannen, som jagar, rusar, halvspringer. Vart ska han? Vad hander om han hindras att ila fram?
Vi har ett antal personer som lever i en parallell varld, hur ser de oss? Hur ar det att ha ansvar for en person vars inre liv ar kaotiskt, utan sparrar?
Lite vet jag, eftersom vi har en san person mycket nara. Men vad vet jag om mina egna framtidsutsikter, ska nan vara snall mot mig?
Som min man sa, en gang nar jag var upprord: Vi far inte glomma att X har haft ett misslyckat liv.
Har i Grekland ar aldringsvarden lika problematisk som pa andra hall. Doch finns det fortfarande en generation kvinnor som aldrig gjort ansprak pa en plats i avlonat arbetsliv. De har tagit hand om sina barn, barnbarn och valdigt ofta sina foraldrar ocksa. Sjalvklart och utan att ifragasatta detta. Den generation kvinnor som nu ar i arbetslivet kommer inte att kunna ta pa sig tredubbel borda, ens har i landet, och effekterna syns redan.
Toleransen mot avvikande forefaller mig dock storre an i Sverige, faktiskt. Vad kan man annat gora, lat dem finnas, gubbhyllan ar full med gubbar, stans original traskar runt.
Vi har gott om original. I Jamtland skulle dom fa heta "tullbockar", i Ostergotland ar man "fel". Vi svenskar ar ju lite fina i kanten och skulle aldrig kalla nagon for stolle eller tok sa det hors, men privat kan man ju mumla ...
Det pris de originella betalar ar att sta ut med drift, ibland ganska elak faktiskt.
Vi har till exempel den tjocke mannen som sommar och vinter gar runt halvkladd eller mindre. Han ar valutbildad, kan flera sprak, ar rolig att prata med. Nanstans gick det snett. Hans tankar sticker ivag, hans repliker ar inte alltid vad man vantar sig. Ratt vad det ar lagger han sig och sover var som helst.
Vi har den ilande mannen, som jagar, rusar, halvspringer. Vart ska han? Vad hander om han hindras att ila fram?
Vi har ett antal personer som lever i en parallell varld, hur ser de oss? Hur ar det att ha ansvar for en person vars inre liv ar kaotiskt, utan sparrar?
Lite vet jag, eftersom vi har en san person mycket nara. Men vad vet jag om mina egna framtidsutsikter, ska nan vara snall mot mig?
Som min man sa, en gang nar jag var upprord: Vi far inte glomma att X har haft ett misslyckat liv.