Monica P
2007-12-03, 09:00
Sen nan vecka tillbaka ar det massor av folk ute och fiskar overallt runt var o. I stormen gick en hoper odlingskassar vid Emborio sonder, mangder av tsipouror och lavraki stack ut i (den osakra) friheten, storlek 1/2 - 2 kg. De normalt krasna kalymnosborna, som inte vill ha odlad fisk, har nu spritt ut sig pa varje tankbar plats pa klipporna, med kastspo, metrev pa rulle eller vanligt metspo, man ser sma och stora batar overallt som lagger ut nat. Fiskodlingen kraver forsakringsbolaget och alla ar belatna!:D
Flera timmar igar satt jag hogt uppe i backarna ovan Emborio. Forst hade jag gatt en jobbig men underbar bergstur bland stenskravel och klippor. Sol, vind, lagom varmt. Getter overallt. Mandariner och appelkaka och kaffetermos. Jag kunde folja alla momenten nar en fiskebat dar nere i viken lade ut nat i en stor cirkel. Sen for den in till bryggan i Emborio, gjorde fast linor och akte ut igen c:a 30 m. Efter ett tag borjade den dra in natet igen. Jag har en bra liten kikare, och det var intressant att titta pa jobbet, nastan som om jag var med pa baten .
Det tog kanske en timma allt i allt, och fangsten var , om inte enorm, sa stor i alla fall, fyra man fick ta i vad dom kunde for att fa upp fisken.
Ryktet gar om jattefangster, men det ar alltid nan annan som lyckats, inte den som berattar.
Min man har i fyra omgangar kommit tillbaka med 20-25 fiskar varje gang, varav vi skanker bort mest halften. Frysboxen borjar bli full faktiskt.
I det vackra vadret var bergsturen helt underbar. Bra skor, jeans som skydd mot maccian, vindtat jacka och ryggsack med mat och dryck, mer behovs inte. Jag foljer getternas diagonala stigar som randar bergen overallt. Kan getterna sa kan jag! Vore jag yngre skulle jag vilja klattra pa riktigt, men far noja mig med mountainering i stallet for climbing.
Helt ofarligt ar det inte. Att vricka fotleden racker som problem. En 65-arig tysk dog av hjartinfarkt forra veckan, hogt uppe pa berget ovan Emborio. Ett enormt jobb att fa ner honom. Daremot hor man inte ofta att de unga klattrarna skadar sig. Det ar nog farligare att ta sig till branterna per moppe an att klattra.
Dock har jag telefonen med mig som mascot.
Varje bergstur tanker jag: varfor pluggade jag inte geologi, oceanologi, meteorologi, biologi, ornitologi, ja allt pa -i, varfor fattade jag inte att man har gladje av sant nar man antligen slipper arbetslivet...
Kalymnos idrottsforening har borjat med bergsvandringarna igen, tva har vi avverkat tillsammans, elva turer ar planerade fram till maj. Stor uppslutning, glada miner, skratt, historier, drickapauser. Framfor oss studsar TV-Mammas med sin kamera, han ar otrolig, som en bergsget.bye_bye
Flera timmar igar satt jag hogt uppe i backarna ovan Emborio. Forst hade jag gatt en jobbig men underbar bergstur bland stenskravel och klippor. Sol, vind, lagom varmt. Getter overallt. Mandariner och appelkaka och kaffetermos. Jag kunde folja alla momenten nar en fiskebat dar nere i viken lade ut nat i en stor cirkel. Sen for den in till bryggan i Emborio, gjorde fast linor och akte ut igen c:a 30 m. Efter ett tag borjade den dra in natet igen. Jag har en bra liten kikare, och det var intressant att titta pa jobbet, nastan som om jag var med pa baten .
Det tog kanske en timma allt i allt, och fangsten var , om inte enorm, sa stor i alla fall, fyra man fick ta i vad dom kunde for att fa upp fisken.
Ryktet gar om jattefangster, men det ar alltid nan annan som lyckats, inte den som berattar.
Min man har i fyra omgangar kommit tillbaka med 20-25 fiskar varje gang, varav vi skanker bort mest halften. Frysboxen borjar bli full faktiskt.
I det vackra vadret var bergsturen helt underbar. Bra skor, jeans som skydd mot maccian, vindtat jacka och ryggsack med mat och dryck, mer behovs inte. Jag foljer getternas diagonala stigar som randar bergen overallt. Kan getterna sa kan jag! Vore jag yngre skulle jag vilja klattra pa riktigt, men far noja mig med mountainering i stallet for climbing.
Helt ofarligt ar det inte. Att vricka fotleden racker som problem. En 65-arig tysk dog av hjartinfarkt forra veckan, hogt uppe pa berget ovan Emborio. Ett enormt jobb att fa ner honom. Daremot hor man inte ofta att de unga klattrarna skadar sig. Det ar nog farligare att ta sig till branterna per moppe an att klattra.
Dock har jag telefonen med mig som mascot.
Varje bergstur tanker jag: varfor pluggade jag inte geologi, oceanologi, meteorologi, biologi, ornitologi, ja allt pa -i, varfor fattade jag inte att man har gladje av sant nar man antligen slipper arbetslivet...
Kalymnos idrottsforening har borjat med bergsvandringarna igen, tva har vi avverkat tillsammans, elva turer ar planerade fram till maj. Stor uppslutning, glada miner, skratt, historier, drickapauser. Framfor oss studsar TV-Mammas med sin kamera, han ar otrolig, som en bergsget.bye_bye