Monica P
2007-11-14, 13:22
En massa manniskor passerar forbi dig allt eftersom aren gar. Med manga har du beroringspunkter genom jobb, skola, foreningsliv. Magra kommer dig riktigt nara for en tid eller for alltid. Ett fatal betyder riktigt mycket for dig.
Men aven bland de flyktigare bekantskaperna ar det nagra som sitter kvar i minnet battre an de andra. Plotsligt, 50 ar efter ert mote, sager nagon nagot pa dialekt, hor du en melodi, ser du en scen pa TV, och den dar personen ar dar, tydligt intill dig, du minns tonfall, repliker, gester.
Sa mycket vi har lagrat i minnet!
Nagra riktiga personligheter kommer jag ihag fran de forsta aren i Grekland, kanske de ar intressanta for svenska lasare.
Vi bodde i Aten 1967-69. Jag jobbade pa en privatklinik mitt i stan. Som svensk sjukgymnast hade jag gott rykte , sa min chef lat mig ta hand om de knepigaste fallen, dar det inte rackte med massage och kortvag och sant.
Vi hade kliniken full av olika maskiner och apparater och patientkretsen var val differentierad. Men att gora gymnastik och trana olika muskelgrupper var val inte lika vedertaget som i Sverige. Massage var ordet.
En morgon nar jag kom till jobbet satt i vantrummet sex bredaxlade mustaschprydda typer, rakryggade och med armarna i kors i brosthojd. Mitt bland dem satt en aldre stilig herre, tydligen deras far, kladd i den kretensiska stilen med pannband och allt. Far hade bensar och kramper och skulle ha behandling, sonerna var med for att se till att vi gjorde ett bra jobb!
Vi gjorde snabbt iordning ett fot-och-ben-bubbelbad med diverse medikamenter, och efter detta fick jag utfora intensiv fot-och-vad-massage pa herr kretensare, som blev mycket nojd med behandling och saromlaggning.
Han kom varje dag. Antalet eskorterande soner minskade vartefter. Jag kunde inte sa bra grekiska da, och kretensiska mindre anda, men vi forstod varann bra.
Han berattade massor av historier. Som den om da han och andra man under kriget tvangsrekryterades av tyskarna for att bygga flygplats, och holls i lager. Varje natt smog de in i tyskarnas forrad, tog sa mycket mat de kunde och smet hem till sina familjer, smet sen in i lagret igen...
Han hade, forutom pannbandet, svart skjorta , pasiga byxor och hoga stovlar, och om livet ett 3-4 m langt ylleskarp som virades varv pa varv runt gubben. Dar hade han sin tobakspung och slantpung och dar brukade pistolen sitta, men inte nar kan kom till oss. Han luktade starkt av get, men i ovrigt var han en stilig man, hur han hade sett ut i unga dar kunde man latt forestalla sig.
Vid sista besoket sa han att om jag kom till dem pa Kreta skulle jag fa en stor sack med mandel och russin, och raki forstas. Tyvarr blev det aldrig nagon resa dit!
Men aven bland de flyktigare bekantskaperna ar det nagra som sitter kvar i minnet battre an de andra. Plotsligt, 50 ar efter ert mote, sager nagon nagot pa dialekt, hor du en melodi, ser du en scen pa TV, och den dar personen ar dar, tydligt intill dig, du minns tonfall, repliker, gester.
Sa mycket vi har lagrat i minnet!
Nagra riktiga personligheter kommer jag ihag fran de forsta aren i Grekland, kanske de ar intressanta for svenska lasare.
Vi bodde i Aten 1967-69. Jag jobbade pa en privatklinik mitt i stan. Som svensk sjukgymnast hade jag gott rykte , sa min chef lat mig ta hand om de knepigaste fallen, dar det inte rackte med massage och kortvag och sant.
Vi hade kliniken full av olika maskiner och apparater och patientkretsen var val differentierad. Men att gora gymnastik och trana olika muskelgrupper var val inte lika vedertaget som i Sverige. Massage var ordet.
En morgon nar jag kom till jobbet satt i vantrummet sex bredaxlade mustaschprydda typer, rakryggade och med armarna i kors i brosthojd. Mitt bland dem satt en aldre stilig herre, tydligen deras far, kladd i den kretensiska stilen med pannband och allt. Far hade bensar och kramper och skulle ha behandling, sonerna var med for att se till att vi gjorde ett bra jobb!
Vi gjorde snabbt iordning ett fot-och-ben-bubbelbad med diverse medikamenter, och efter detta fick jag utfora intensiv fot-och-vad-massage pa herr kretensare, som blev mycket nojd med behandling och saromlaggning.
Han kom varje dag. Antalet eskorterande soner minskade vartefter. Jag kunde inte sa bra grekiska da, och kretensiska mindre anda, men vi forstod varann bra.
Han berattade massor av historier. Som den om da han och andra man under kriget tvangsrekryterades av tyskarna for att bygga flygplats, och holls i lager. Varje natt smog de in i tyskarnas forrad, tog sa mycket mat de kunde och smet hem till sina familjer, smet sen in i lagret igen...
Han hade, forutom pannbandet, svart skjorta , pasiga byxor och hoga stovlar, och om livet ett 3-4 m langt ylleskarp som virades varv pa varv runt gubben. Dar hade han sin tobakspung och slantpung och dar brukade pistolen sitta, men inte nar kan kom till oss. Han luktade starkt av get, men i ovrigt var han en stilig man, hur han hade sett ut i unga dar kunde man latt forestalla sig.
Vid sista besoket sa han att om jag kom till dem pa Kreta skulle jag fa en stor sack med mandel och russin, och raki forstas. Tyvarr blev det aldrig nagon resa dit!