inkfish
2007-09-25, 21:42
Tidigt på eftermiddagen satt kocken på To Kamari och åt något med stora potatisbitar på tallriken.
Aha, tänkte jag där jag spanade över min frappe, det där är nåt från ugnen som hon precis lagat. Då går jag hit ikväll och äter det.
När jag återkom på kvällen stod arnaki lemonato överst på griffeltavlan. Lamm i citronsås, perfekt. Då var det vad kocken åt och det får det bli.
Jag beställde mat, vin och vatten och servitören rättade mig:
"Arnakí?" frågade han, med tydlig betoning på sista stavelsen. Vad tusan, då har jag sagt fel i alla år. Jag har ju sagt arnáki. Nåja, det var ju bra att få veta, även om det låter märkligt. "Nai", svarade jag bestämt.
In kom sölduk. Sen kom tre glas. Ett med vatten, ett med vin - och ett högt, smalt glas som luktade ... finkel? Vad är det här? Begynnande turistifiering? Och hur kan de i så fall missa att bjudspriten kommer med notan, inte före maten? Jag fattade ingenting.
Jag gillar inte sprit. All form av nubbe går bort, det är äckligt. Men jag insåg att jag förmodligen inte skulle få maten förrän jag hällt i mig eländet, så jag smuttade ihärdigt på det jättestora glaset och försökte förtvivlat skölja ner med vinet. Alltihop smakade *****
Under tiden blev jag allt hungrigare. Och betydligt senare anlända gäster fick in sin mat. Men vänta nu - var är deras bjudsprit? Varför får de maten direkt?
Det var då jag fattade. Och full i fnitter kallade jag på servitören:
"Jag beställde arnáki. Trodde du möjligen att jag beställde rakí?"
Servitören stod som en fågelholk. Sen log han brett. Mycket brett - och lite generat också. Han hade ju hört väldigt fel, men det hade jag också så han hade inget att skämmas för.
Han tog ut rakin (och strök den från notan) och till slut fick jag min mat (som dock inte var lamm, det hade hunnit ta slut under mitt finkelpimplande...)
Så här i efterhand är jag imponerad över hur han mottog min beställning utan att röra en min. För honom var det helt naturligt att en dum turist beställer in ett glas vatten, ett glas vin och ett glas raki - till middag!
Aha, tänkte jag där jag spanade över min frappe, det där är nåt från ugnen som hon precis lagat. Då går jag hit ikväll och äter det.
När jag återkom på kvällen stod arnaki lemonato överst på griffeltavlan. Lamm i citronsås, perfekt. Då var det vad kocken åt och det får det bli.
Jag beställde mat, vin och vatten och servitören rättade mig:
"Arnakí?" frågade han, med tydlig betoning på sista stavelsen. Vad tusan, då har jag sagt fel i alla år. Jag har ju sagt arnáki. Nåja, det var ju bra att få veta, även om det låter märkligt. "Nai", svarade jag bestämt.
In kom sölduk. Sen kom tre glas. Ett med vatten, ett med vin - och ett högt, smalt glas som luktade ... finkel? Vad är det här? Begynnande turistifiering? Och hur kan de i så fall missa att bjudspriten kommer med notan, inte före maten? Jag fattade ingenting.
Jag gillar inte sprit. All form av nubbe går bort, det är äckligt. Men jag insåg att jag förmodligen inte skulle få maten förrän jag hällt i mig eländet, så jag smuttade ihärdigt på det jättestora glaset och försökte förtvivlat skölja ner med vinet. Alltihop smakade *****
Under tiden blev jag allt hungrigare. Och betydligt senare anlända gäster fick in sin mat. Men vänta nu - var är deras bjudsprit? Varför får de maten direkt?
Det var då jag fattade. Och full i fnitter kallade jag på servitören:
"Jag beställde arnáki. Trodde du möjligen att jag beställde rakí?"
Servitören stod som en fågelholk. Sen log han brett. Mycket brett - och lite generat också. Han hade ju hört väldigt fel, men det hade jag också så han hade inget att skämmas för.
Han tog ut rakin (och strök den från notan) och till slut fick jag min mat (som dock inte var lamm, det hade hunnit ta slut under mitt finkelpimplande...)
Så här i efterhand är jag imponerad över hur han mottog min beställning utan att röra en min. För honom var det helt naturligt att en dum turist beställer in ett glas vatten, ett glas vin och ett glas raki - till middag!