Visa fullständig version : Hur träffades du och Grekland?
Alltså, hur gick det till när du fastnade?
Min allra första Greklandsresa var till Rodos en vecka men den har jag aldrig räknat. Inte beroende på Rodos kvaliteter som resmål - utan pga att vistelsen där liksom aldrig sa mig nåt, det sa aldrig klick.
Det gjorde det däremot två år senare när jag vann en charterresa, valde Symi, stod på båten som rundade sista viken in mot hamnbyn Yialos - och jag var såld. Det sa inte klick, det sa brak av monumentala mått, seismografen i Uppsala måste åtminstone ha darrat till.
Jag hade bara aldrig sett nåt så vackert. Och jag hade inte kunnat drömma om att nåt kunde välkomna mig så varmt som den där ön kom att göra under de två veckor som följde.
Så trots Rodosresan var det först på Symi som jag träffade Grekland. Vi har en relation som bara blir bättre och bättre med åren.:)
Hur gick det till för er andra?
Min första resa gick till Naxos...hade läst att detta skulle vara en grön ö....mycket vacker, osv... JAG BLEV FÖRVÅNAD!!........Brunt,..sönderbränt...Vi tittade på varandra och undrade om våra vänner som rekommenderat denna ö var helt friska!? Det tog två dagar...SÅLDA!! Vet inte VAD det är som gör att man nästan blir sjuk av längtan till detta land. VET bara att vi är på väg IGEN, denna gången till Kreta för en "rund tripp" på ön. Det bara blir så...man sitter där och trycker på boknings knappen!!..ÅR efter ÅR efter ÅR!!!! flabb_flab
:) Marie
Hur vinner man en charterresa??:confused: Jag vinner aldrig något.
Min träff med Gekland var Odysseus och Iliaden i bokform som jag slukade som 10-12 åring. Att sedan åka till Akropolis i Aten var så självklart, år 1975 var jag där för första gången och mamma och jag åkte sedan runt i det Antika Grekland. Guiden vår var väldigt beläst och kunde nästan lika mycket om grekiska gudasagan som jag ;).
Ni som kanska har läst några av mina tidigare inlägg om gossens och mina vandringar i floden Styx kanske förstår varför vi har varit så engagerade av att hitta flodbörjan.
Nästa projekt är faktiskt Kreta med Knossos, jag har fått uppritat av en person hur det såg ut när jag bodde där i ett tidigare liv och jag vill gärna se hur mycket som stämmer. :cool: Jag har haft kartan i 15 år och vet inte riktigt när jag tänker åka, men någon gång ska det bli.
birgitta
Hur vinner man en charterresa??:confused: Jag vinner aldrig något.
Inte jag heller! Never ever. Trots att jag försöker ibland! :confused:
Jag hänger på Birgittas "historiska anslag"... I 20-årsåldern någon gång kom jag att läsa en artikel om Santorini i National Geographic och visste att jag bara var tvungen att åka dit. Så min dåvarande sambo fick gott hänga med och nog var det någonting: den svindel jag upplevde uppe vid antika Thera (på Mésa Vuonó) var närmast att likna vid Stendhals syndrom (och då är jag inte helt ironisk). Och Akrotiri... ja.
Just det grekiskt-historiska ger mig en svindel som är svår att förklara. För mig är det som om hinnan mellan dåtid och nutid är tunnare när det gäller Grekland. Som om det bara är en skir gardin emellan.
Men sedan finns det ju fler kärlekar, för min del särskilt Storbritannien. Så, det blir till att fördela uppmärksamheten lite... :)
Senhösten -93, när jag skulle lägga in om nästa års semester på mitt dåvarande arbete, föreslog jag för sambon att vi borde titta på en resa till Grekland. Sambon, som på den tiden arbetade för en etilidrottsförening, gillade inte riktigt mitt påhitt. "Jag är ju aldrig hemma, jag reser ju så mycket ändå" var alltid hans svar så fort jag förde Greklandsresan på tal. Efter att ha ledsnat på hans standardsvar och på att vara den som alltid var hemma, gick jag till resebyrån och fick en hel hög med kataloger med mig hem klapp_klap Så jag valde snabbt ut ett resmål; Santorini och Kamari! Frågade sambon "Vill du med eller? För jag vill ha dig med på denna resa!" Jodå, efter en stunds funderande så gav han med sig. Sagt och gjort, vi köpte vår charterresa till Santorini. Vi blev störtförälskade båda två. Sedan dess har vi sett flera andra platser i Grekland, men Kamari är och förblir vårt andra hem _B-anana Numera är det sambon som är mer Greklandsfantast än vad jag är :) Som det kan bli!!!
Moster :)
(Fick bryta mot självpålagda förbud mot att googla diagnoser, jag är för hypokondrisk för det - men stendhals kan kan jag leva med, om det gäller Grekland;))
Jag vann ett presentkort på flera tusen på Atlasresor på en lott. Växeltelefonisten på jobbet sålde för sin bowlingspelande dotters räkning. Och jag vann förstavinsten:eek:
Bläddrade vilset i katalogen och letade efter det MINSTA stället jag kunde hitta, det blev Symi och jäklar vad jag varit tacksam för denna slump många gånger.
Jag var nog en grekisk bergsget i mitt förra liv:D
Tack för era historier, alla tre, hör gärna flerbye_bye
Sagt och gjort, vi köpte vår charterresa till Santorini. Vi blev störtförälskade båda två.
Jag känner igen det där från andra förstagångsresenärer. De som börjar på Santorini blir ofta så bergtagna att ön förblir deras favorit.:)
Jag känner igen det där från andra förstagångsresenärer. De som börjar på Santorini blir ofta så bergtagna att ön förblir deras favorit.:)
Det gör inte oss något flabb_flab Andra människor (läs; icke Greklandsfrälsta) har däremot ont av att vi ALLTID reser tillbaka till "vårt andra hem"! Men det är ju deras problem ;)
Moster :)
Sablar! VARFÖR började jag tänka på Santorini för?!
My goodness, jag behöver avprogrammeras. KTB någon? :)
Ang. Stendhals syndrom: jag vågar inte ens tänka tanken vad som skulle hända om jag åkte till Florens! Tuppa av inför arkitektur, skulpturer och annat stup i kvarten - vad är det för semestertillvaro? ;)
Nej, nu är det riktigt illa ställt! Jag menade ju naturligtvis KBT! Inte biblioteket...! flabb_flab
ciakoohler
2007-07-01, 17:46
Sommaren 1973 bjöd min pappa mig att följa med mamma till Rodos en vecka.Man o barn fick stanna hemma.Jag föll som en fura för Rodos,även om det till en del berodde på den plötslig friheten från hem o jobb och närvaron av snygga greker.Vi var även en dag på Symi och där hörde jag en svensk prata grekiska och blev så imponerad .Jag skulle minnsann också lära mig grekiska.Det är 34 år sen nu och min grekiska är väl inte så mycket att skryta med,men något kan jag och jag försöker att lära mig nåt nytt varje gång jag är där.Vad föll jag mer för då:ljumma nätter med ljuva dofter av jasmin ,en spännande gammal stad med mycket historia,vänliga människor ,god mat ,ja allt var nytt o spännande.Har varit på Rhodos ca 10 ggr sen dess,men numera bara på genomfart till båtluff.Trots att staden naturligtvis blivit så mycket mer turistiserad sen dess,så är det ändå som om jag känner mig hemma där.Hade gärna varit där 1963 då mina mostrar var där för första gången.Har kvar ett resebrev från den gången och gamla bilder nästan helt utan turister.
Tuppa av inför arkitektur, skulpturer och annat stup i kvarten - vad är det för semestertillvaro? ;)
Man kan ha hjälm!
Och jag tror att traditionell fobiträning vore den bästa behandlingen, faktiskt: man utsätter sig gradvis mer och mer för det som framkallar fobin (sen behöver man ju aldrig tala om när fobin övergick i beroende;)Ang_elx)
Jag föll som en fura för Rodos,även om det till en del berodde på den plötslig friheten från hem o jobb och närvaron av snygga greker
Vi har alla våra bevekelsegrunder, ciaklapp_klapflabb_flab
YsterSyster
2007-07-01, 18:26
Mitt första möte var med Samos/Patmos -93. Kärlek vid första besöket faktiskt.
Åkte charter och landade på Samos och fick vänta några timmar på färjan till Patmos. Trötta efter en jättetidig morgon eftersom vi har 2 tim. restid till Arlanda. Minns hur vi strosade runt i Phytagorion i väntan på båten. Efter en vecka på ett underbart Patmos blev det en vecka på Samos. Första veckan på Patmos kantades av soleksem och förkylning men inte ens det kunde förta kärleken.
Efter dessa två veckor har det blivit Grekland varje år. Nu är det ö-luffning som gäller så antalet öar jag besökt hittills är väl snart 25. Men trots det har Patmos en väldigt särskild plats i hjärtat.
Året innan resan till Grekland hade jag varit i Turkiet och ibland kan jag undra om jag blivit lika fäst vid det landet om resan -93 gått tillbaka dit. Jag tror faktiskt inte det.
ciakoohler
2007-07-01, 18:33
Vi har alla våra bevekelsegrunder, ciaklapp_klapflabb_flab
Faktiskt enda gången som jag föll för dessa snygga greker,sen dess har jag fallit för ALLA greker ,ung gammal ,snygg eller ful.
Första resan till Grekland och Kos var en upplevelse som gav mersmak.Detta var-82,tror jagAng_elxJag och döttrarna åkte själva. Sedan åkte vi till Rethymnon hela familjen ett par år efteråt.
Fast ordentligt klick sade det tredje gången när jag åkte själv till Kalymnos 87 tror jag det var:) Så vackert som Pothea var sett från båten från Kos hade jag akdrig sett:oDetta underbara ljus som fortfarande gör mig lika lycklig:)
Sedan alla människor man träffade.Både greker och svenskar som fortfarande är ens vänner:)
Efter den resan har man varit beroende på allvar. Man har varit på många öar och haft det jättebra men Kalymnos kommer alltid vara "hemma":o
(Nu blev många förvånade;))
Sedan har man ju lyckats med konstverket med och göra barn och barnbarn beroende också:rolleyes:
Dom får väl svara om det är för gott eller ont:)
Riittabye_bye
Måste bara anknyta till vad Moster sa om mig:DJag jobbade med Rögles hockeylag under 12 år. Det var ett ständigt resande, innan jag utbildade mig till massör så var jag musiker. Under i stort sett hela 80talet reste jag med Hasse Andersson och KvinnaböskeBand, då var jag heller aldrig hemma. När jag var ledig ville jag inte resa bort men som tur var är Moster ganska envis, så det var bara att följa med till Grekland. Vilken jäkla tur att hon var så envis, nu drömmer jag ibland om att hon skulle ha kommit på den idén med Grekland redan 1981 när vi träffades. Tänk då va mycket mera av det underbara Grekland jag hade haft i ryggsäcken nu!
MVH
Yeasou_B-anana
Wardakis
2007-07-01, 19:41
Gick på komvux 1978, vi var tre flitiga tjejer som tyckte vi gjort rätt för en resa. Kollade restresor i DN och hitta lediga platser till Kos. Vi visste inte ens i vilket land det låg men det fick vi veta när vi bokade (per telefon, det var ju på stenåldern). Som Uffe skrev i ett inlägg, på den tiden fanns det nästan bara cyklar på Kos. När jag åt min första grekiska sallad petade jag undan oliverna och fetaosten. Under denna resa gjorde jag mitt första och enda besök på en riktig bouzouki-klubb. Ni vet där man tände eld på dukarna och krossade massor av porslin. Undrar om det fortfarande existerar sådana klubbar?
Efter det har det blivit ytterligare 38 resor till Grekland och den 39:e är bokad.
Gunilla
Bluesbrother
2007-07-01, 19:58
Jag kommer så väl ihåg min första resa till Grekland. Fortfrande mitt allra bästa Greklandsäventyr. Den dramatiska naturen, den ofantliga stillheten och de vackra badvikarna var det som gjorde starkast intryck på mig. Ja, jag kommer aldrig glömma juni 2007... :D
Första Greklandsresan var som för så många till Rhodos 1984, bjuden en påsklovsvecka i mars (REGNIG) av min fd svärmor, ett följe på inalles 11personer med barn..Ingen semester precis ;)och Rhodos gav inget större intryck..
1992 åkte dåvarande maken och jag på en kombinationsresa till Patmos och Samos, och precis som Inkfish skrev om Symi så blev jag TOTALT, HANDLÖST FÖRÄLSKAD i Patmos. Ankomsten med båten till hamnen i Skala i den ljumna kvällen var det häftigaste jag upplevt ! Klostret på klippan högt uppe i Chora och den fantastiska inkvarteringen på hotel Skala...Jag blir fortfarande varm när jag tänker på den kvällen.DÄR väcktes en livslång kärlek till Grekland!
När jag klev ner på plattan på flygplatsen i Pythagorion kändes det också så speciellt, precis som om jag varit där förr!! Skratta inte nu men detta skrev jag efter den Greklandsvistelsen i min lilla bok.. Ser väldigt fånigt ut idag när jag läser det, men jag delar gärna med mig av "tramset" många har säkert känt något liknande
Här har jag varit….
Jag kliver ner på grekisk mark
nedanför planets dörr.
Och känslan är så väldigt stark!
- Här har jag varit förr!!!
Den fyller mig från topp till tå
känslan av en frid.
En röst jag hör som säger så:
- Du dröjde, det tog tid!
Vart tog du vägen lilla vän ?
Vi väntat på dig så.
När du nu åter kommit hem
du får ej från oss gå!
Jag säger att jag inte minns
vad som en gång har hänt.
Men känslan som inom mig finns
bär bud om vad jag känt.
Jag vill så gärna veta vad
som hänt i svunnen tid.
Det måste varit underbart,
för jag- jag känner frid.
Jag vet att jag har levat här
men inte hur och var.
En längtan har jag inombords
en längtan att bli kvar!
:DNu har jag svårt att hålla mig för skratt när jag läser det, men det visar i alla fall att resan gjorde intryck!
Lissi -fortfarande lika förälskad;)
Kärleken till Grekland började 1988 då jag skulle åka bort och fira min jämna födelsedag tillsammans med man och goda vänner. Hade bokat resa till Cypern men bokade om till Kreta av någon anledning. Vilken tur! Kärlek vid första anblicken av denna stolta vackra Ö men dessa bergmassiv som tar andan ur en. Sedan har det blivit en resa varje år till Grekland ibland två. Kreta har varit ön framför andra öar där finns allt även om det finns andra öar som ligger en varmt om hjärtat
Första resan gick till Rethymnon och hotellet Ilios Beach som då var alldeles nybyggt. Vi visste inte så mycket om Grekland då, mat och dryck bland annat. Något som grämer mig mycket efter alla år är att jag tömde ut Retsinan i slasken då jag trodde att vinet var förstörd, att den var möglig och inte bara en flaska utan två... Hur dum kan man vara...? Nu är det den bästa drycken man kan inta till en god grekisk middag eller för att släcka törsten efter en het dag på stranden
Britt-Marie
Det var samma hotell som vi också bodde i Rethymnon:)
Riittabye_bye
..och vi bodde också på Ilios Beach förra året! Ett jättetrevligt hotell . De önskade Glad svensk påsk med raki och goda kakor när vi var där, veckan före den grekiska påsken!
Lissi
Wow! Lissi, vilken poet du är klapp_klap Dikten är ju jättegullig.
Moster :)
:DNu har jag svårt att hålla mig för skratt när jag läser det, men det visar i alla fall att resan gjorde intryck!
Lissi -fortfarande lika förälskad;)
Jag tycker att det var fint skrivet Lissi! Det är ju precis den här känslan så många av oss har när vi sätter foten på grekisk mark..........känslan av att ha kommit hem!
Även min första greklandsresa gick till Rhodos 1979, det hann bli ytterligare en resa till Rhodos och ett par till Kos innan vi kom till Andros en sommar flera år senare. Och där infann sig den stora kärleken till Grekland! Vi kom så nära människorna där, vi satt i de ljumma kvällarna och pratade långt in på nätterna. På favorittavernan åt vi grekisk mat när den är som bäst..................livet var så enkelt! Våra två pojkar, som var små då, trivdes så bra. Vi hade åsnorna alldeles nedanför hotellet, på murarna klättrade ödlorna och de tävlade om vem som hittade flest. På kvällarna flög fladdermössen över våra huvuden när vi gick hem från tavernan. Här lärde de sig simma, både under och över vattnet.
Människorna, naturen, dofterna, det ljumma havet, enkelheten.........ja, listan skulle kunna bli lång, men allt detta födde en kärlek till Grekland som bara blivit starkare och som har fört med sig många fler resor.
Jag har en gammal LP med Gregoris som bär titeln: "Vart än jag far är Grekland min längtan", och visst är det så!
Ann-Kristin bye_bye
Fin dikt som du skrev den gången Lissi!Jag började inte skratta åt den jag blev blöt i ögat istället!
MVH
Yeasou_B-anana
Jasså Moster... Det hade jag inte fattat förrän nu;)flabb_flab
Surpise, surprise bye_bye
Moster :)
En gumma på Rhodos 1979 gjorde att jag insåg, att det är något alldeles speciellt med Grekland och grekerna.
Jag var där med min då åttaårige äldste son. Vi bodde en bit söder om stan, så vi åkte buss till och från. En kväll hade vi varit inne i stan och turistat. Det var sent, för jag minns att det var mörkt. Vi hoppade på bussen hem, men efter ett tag började jag ana oråd. Bussen gick uppåt mot ett berg. Jag gick fram till chauffören och fick bekräftat att det var fel buss. Då kom en gumma fram till mig, jag vet inte hur vi kommunicerade, för vi kunde inte varandras språk. Hon hjälpte oss, så att vi så småningom kom hem till vårt hotell.
Hennes vänlighet och hjälpsamhet har jag tänkt på så många gånger under årens lopp. Hon skulle bara veta, att den här händelsen blev början till min stora kärlek till Grekland.
Och gumma förresten... hon var säkert yngre än vad jag är nu.:o
När jag var runt 11 år skrev jag en "Att-göra-i-livet-lista". På första punkten stod det "Åka till Grekland". :) Fråga mig inte var jag fick det ifrån, det bara var så, till Grekland _skulle_ jag!
Så, flera år senare, -89 åkte jag till Egina (f ö min första utlandsresa, utanför Norden alltså) och drömmen blev sann, mådde som en prinsessa i två veckor och sen dess är jag såklart fast. Tyckte det var rent magiskt att åka med båt från Aten till denna lilla ö, kände mig som världens globetrotter. :rolleyes:
Och åker till Grekland gör jag fortfarande, ja nu har man ju blivit så kräsen så man vill inte "slösa" en semester i nåt annat land.....:cool: ;) Hm.
Lena* - Naxos i år.
I min ungdom- före datorernas tid-på 60-talet hade jag många brevvänner i olika länder bl a en tjej och en kille i Grekland. I början på 70-talet när tågluffandet i Europa startade så tågluffade jag ensam ner till Grekland. Jag besökte då mina brevvänner. Det var när juntan styrde landet så det var inte en helt trevlig resa. Det var känsligt för dem att ha besök från annat land, upplevde jag.Den manlige brevvännen pluggade vid universitetet i Aten, och den kvinnliga brevvännen arbetade på Kreta med restaurering av kyrka.Jag besökte dem båda, men läget var spänt.
Den stora kontrasten till Sverige var det som "drabbade" mig, och kontrasten var ju mycket större då än idag. Att ta dan som den kommer.
Jag besöker Grekland varje år, och älskar att besöka nya öar/platser.
Eva
Min första resa (i vuxen ålder) gick till Naxos... Jag visste att jag ville utomlands och ville efter att besökt Mallorca testa Grekland... Fastnade för Naxos i Apollo-katalogen... Jag bokstavligt såld i Grekland när jag satt på transferbussen från flygplatsen på Santorini mot hamnen där båten skulle gå... Denna magnifika utsikt med alla små öar och detta härliga djupblåa vatten... Det första man ser när man närmar sig hamnen i Naxos är Portaran. Den första taverna jag åt på och som jag sedan besökte flitigt i en vecka var Nikos taverna med mycket (bokstavligt talat på tallriken) och god mat... Jag är efter denna superduper vecka helt såld i Grekland.
Monica P
2007-07-02, 09:32
I mitt fall borde rubriken vara Hur traffade du greken...hade inte Jannis fran Rodos varit kurskamrat pa utbildningen sa hade jag inte akt till Grekland, pank som jag var, och inte min kusin heller, men hennes dotter insisterade och traffade Nikos pa stranden, som kom till Sverige for att jobba ett ar innan lumpen, och han skrev till sin bror som trottnat pa att vara sjoman, och han kom och vi sags ...och det at 40 ar sen och haller bra an...sa kan det ga och jag fick hela Grekland pa kopet kan man val saga...
...och det at 40 ar sen och haller bra an...sa kan det ga och jag fick hela Grekland pa kopet kan man val saga...
..BÅDE kärleken och Grekland..Bättre kan det väl inte vara!!!klapp_klap
Lissi
Jag är en rätt färsk Greklandsfantast. Åkte till Alonissos sommaren 2004 och precis som en del andra kalimeror blev jag inte bara förälskad i Grekland utan även i en Dimitris. ;)
Alonissos är en så otroligt vacker ö, och grekerna är verkligen ett vänligt folk med mycket respekt för oss turister. (till skillnad från Italien och Italienarna som kan bli en aningens påstidiga och in-you-face).
Skiathos och Skopelos har jag oxå besökt men det är något särskilt med Alonissos, inte minst det faktum att jag nu känner allt och alla. det är skönt att veta vilken restuarang man ska gå på och vilken handlare har bäst frukt. Det är inte dumt att återvända till samma ställe, det är avkopplande och mysigt!
Sedan dess går mina semestrar till Alonissos och svärmor, så även i år men nu inte förrän i september- då jag möter upp min sambo som har tillbringat hela sommaren där. (jo, jag är liiite avundsjukAng_elx)
I år är målet att hinna med lite fler öar och dessutom Thessaloniki.
Kärlek vid första ögonkastet- det tror jag på;)
Jag gillar oxå din dikt, Lissi... Det var som om dem läste mina tankar och känslor...
Apelsina
2007-07-02, 14:10
Min första resa till Grekland gick till Halkidiki med tjejkompisarna. Egentligen ville vi helst till Italien, men vi var fattiga studenter och Grekland var billigt (då!). Så OK då, det fick väl bli det då. Lite besviken var jag allt, men OK.
Transferbussen från Thessaloniki gick genom en minst sagt sagt enahanda grekisk landsbygd. Torrt och brunt var det, och inte alls särskilt vackert. Jag var skeptisk. Men när vi kommit över på Kassandra-halvön öppnade landskapet upp sig, blev grönt och vackert och HAVET... Jag vet inte vad exakt jag fastnade för i Grekland. Hotellet vi bodde på var av vanlig enkel grekisk standard och jag råkade ut för en olycka på resan och gjorde mig rejält illa i armen, men ändå... Jag fastnade! Tyckte det var vackert, älskade värmen, havet, stämningen - ja, allt. Och lovade mig själv att snart komma tillbaka. Sedan dess har det främst blivit Kykladerna för min del - det är Grekland för mig. Jag älskar att resa och vill gärna se mer av världen, men till Grekland längtar jag hela tiden tillbaka.
anneli56
2007-07-02, 18:21
Första resan till Rhodos 1987.
Resan till Kalamata 1996 då blev jag förälskad i denna del av Grekland.
Däremellan besökt olika öar,Kreta,Santorini,Zakynthos,Karpathos.
men det var på Peloponnesos jag fastnade,och här är vi än idag!
:)Anneli
Jag luffade för första gången i juni 1996. Tog en flygstol till Santorini och åkte sedan vidare till Naxos, Anti-Paros och Amorgos. Sedan dess har det blivit resor varje sommar, förutom när vi har haft nyfödda hemma. Har försökt att göra någon annan typ av resa (en charter till Mallorca eller liknande) flera gånger, men det har alltid slutat med att vi har tagit en sista minuten till Samos eller Santorini. Därifrån har vi utforskat över 20 öar och jag blir inte mätt på det utan snarare mer och mer sugen. Nu har jag bestämt mig för att sluta tänka på andra semesterresor, för jag vill BARA "hem" till öarna.
Jag tycker att det var fint skrivet Lissi! Det är ju precis den här känslan så många av oss har när vi sätter foten på grekisk mark..........känslan av att ha kommit hem!Ann-Kristin bye_bye
Det är bara att hålla med, både i att Lissi skrivet en fin dikt och i detta av känslan av att komma hem.
Min första Greklandsresa gick till kalymnos, när jag satt på färjan från kos till kalymnos tänkte jag "jaha nu är jag på väg hem" och ett lugn infann sig hos mig. Det är nog detta som gjort att jag fortsatt att resa till Grekland.
Mvh Ann:)
Det är jättekul att läsa era historier. Fascinerande vad lika vi ärflabb_flab
Kan t ex mycket väl känna igen mig i ofelias "jag har försökt åka nån annanstans":D
3 veckors ö-luff sommaren -83 med 4 kompisar. Var 18 år och hade aldrig varit utomlands! Vilket äventyr! Jag blev förälskad när vi landade på Kos. Först i en Dimitris och sedan i Grekland. Ö-luffen blev den gången bara två öar, Kos och Kalymnos, och det tack vare, eller pga en viss Dimitris... Tänk att han fortfarande skickar julkort och brev då och då till min gamla adress, där mamma fortfarande bor! Första veckan på Kos fick vi inte tag på något rum, så vi fick bo på något slags ungkarlshotell, som jag tror hette Kalymnos?! Massa grekiska killar/karlar, kackerlackor och så vi! Ja, det var en resa att minnas! Sedan den resan är jag totalt förälskad i Grekland och mitt hjärta klappar nog varmast för Kreta, än så länge.
/Ulrika
Athanasia
2007-07-03, 06:45
Åkte till Kreta på 1 veckas charter -89....hade aldrig varit utanför Norden.Minns att jag stod ute i havet och tittade och tänkte.....kan det vara så här underbart.Åkte därefter tillbaks till Kreta många år....Sen blev det lite andra öar...och nu är det Kreta som gäller igen...det känns ju som att komma hem.
Min första Greklandsresa gick till Ios. Det var i maj 1981, jag var 19 år och åkte ensam iväg med skräckblandad förtjusning. Jag hade kaxigt berättat för alla i omgivningen att jag skulle åka så det var bara att genomföra det hela även om jag undrade vad jag gett mig in på.
På väg till båten i Pireus träffade jag två amerikanska killar som jag slog följe med, de var också på väg till Ios. Jag släpade på en stor gul resväska som de raskt befriade mig ifrån sedan var de mina ”bodyguards” under 14 dagar. Jag reste hem med en känsla av: ”det är något speciellt med Grekland”.
1987 var det dags igen. Även denna gång åkte jag i väg själv, det hade ju gått bra första gången.
Jag var på väg till Santorini men ville först sola och bada och hade hört att det fanns fina stränder på Naxos. När jag promenerade över krönet på vägen mot stranden Agios Prokopios blev jag helt såld - Medelhavet, stränder och konturerna av Paros i soldiset – det var bland det vackraste jag sett.
Det var väl då vi träffades på riktigt – jag och Grekland eller rättare sagt – jag och Naxos. Jag kom aldrig iväg till Santorini den gången jag blev kvar på Naxos i 3 veckor och på den vägen är det - kärleken till Naxos och därmed också Grekland är beständig.
Ulrika som åker till Naxos imorgon. bye_bye
(Sedan 1993 är min syster bofast på ön - tänk så det kan gå flabb_flab)
Kul tråd detta:).
För min egen del var det 1972, jag var 19 år och hade just tagit "studenten". Detta var märkliga tider präglade av "kalla kriget", politisk
medvetenhet, studentuppror och inte minst vietnamkriget. Diktatur var något högst påtagligt och höll halva Europa i ett järngrepp. Ryssarna behärskade hela östblocket, militärjuntan styrde i Grekland, Franco i Spanien och Caetano i Portugal. I dessa allvarstider var det lätt att okritiskt annama freds- och hippierörelsens budskap om "love and peace".
Året innan hade jag tågluffat till franska rivieran och där mötts av ryktena om de "free communitys" som fanns på södra Kreta, och dessa hade en nästan magisk inverkan undet ett helt år.
Direkt efter skolan var vi 3 kompisar som drog iväg. Vi tågluffade ner till Italien, tog färja över till Grekland och sedan vidare med tåg, båt och buss. Var inte helt enkelt att resa på den tiden, och jag vill minnas att resan ner tog drygt en vecka, men vad gjorde väl det. Man var ju ung, odödlig och oövervinnerlig:D.
Vårt mål var Matala på Kretas sydkust, men på färjan träffade vi några söta hollänskor, som alla såg ut som Pocahontas (högsta mode på den tiden), och vi bler övertalade att välja Paleochora istället. Sagt och gjort, så blev det. Väl där böjade en mer än 3 veckors lång drömtillvaro. Vi campade på stranden och levde mest på bröd, tomater, vattenmeloner, retsina och raki. På dagarna sov, slöade man och löste alla världsproblem. Nätterna tillbringades runt eldar på stranden, ständigt lyssnande på The Doors i skramliga kassettspelare och gjorde allt sånt som man senare i livet ansträngde sig till det yttersta för att få sina egna barn att låta bliAng_elx.
Nå, allt har en ände, och verkligheten kallade. Det blev en sväng till året efter, denna gång till Matala, men sedan bleknade det romantiska skimret ganska snabbt, man fick andra intressen och åtagande, och gick vidare i livet. Fortfarande kan man hitta en och annan "övervintrad" figur längs sydkusten som inte kommit längre, men det är mest en tragisk historia.
Det intryck som södra Kreta gjorde på mig var emellertid outplånligt, och trots ett otal resor senare, både till Kreta och övärlden, upphör jag inte att fascineras av denna plats. Den unika kombinationen av ljuset, solen, havet och det mäktiga bergen gör detta till en plats jag garanterat kommer att återvända till många gånger än.
Mitt grekiska paradisflabb_flab
Nätterna tillbringades runt eldar på stranden, ständigt lyssnande på The Doors i skramliga kassettspelare och gjorde allt sånt som man senare i livet ansträngde sig till det yttersta för att få sina egna barn att låta bliAng_elx.
---------
Fortfarande kan man hitta en och annan "övervintrad" figur längs sydkusten som inte kommit längre, men det är mest en tragisk historia.
Det där är väldigt träffande beskrivetklapp_klap
För min del blev jag och Grekland bekanta med varandra 1996. Meningen var att jag tillsammans med arbetskamrater skulle åka till Sydafrika på en vecka. Resan ställdes in och vi fick alla 10.000 kr istället. Många hade "hål" att stoppa pengarna i, men jag bestämde mig för att inget skulle få stoppa min resa. Efter en del funderande tyckte jag att det var lite väl tufft att åka till Sydafrika ensam...nej ingen annan skulle använda pengarna till en resa...så jag ändrade planerna till en 3-veckors luff i grekiska övärlden.
Frågan var vilka öar jag skulle åka till, så det blev att läsa en hel del om olika öar. Till slut valde jag att flyga till Santo, bo i Oia...en grottlägenhet..i 2 dagar för att sedan åka vidare till Amo...och så här blev det efter Santo, 1 vecka på Amo, plus en vecka på Paros, 3 dagar på Naxos och 2 dagar till på Santo innan hemfärd. Min öluff startade den 29 april och jag åkte hem den 18 maj.
Kärleken till grekiska övärlden uppstod när jag stod på altanen till min grotta på Oia och tittade ut över Calderan och allt det blå, det kändes som jag hade kolsyra i blodet, det bara bubblade av lyckokänslor!!
Yanna som förutom grekiska övärlden, sen dess bara varit i Amsterdam. :D
Kärleken till grekiska övärlden uppstod när jag stod på altanen till min grotta på Oia och tittade ut över Calderan och allt det blå, det kändes som jag hade kolsyra i blodet, det bara bubblade av lyckokänslor!!
Ja, att bo i grottbostad i Oia kan få den vettigaste mänska att bli helt tossig! :) Jag och en vän bodde så en vecka -98 och vårt språkbruk genomgick en större förändring den veckan; det blev oerhört ensidigt:
Varje morgon, när vi öppnade dörren ut till terrassen och utsikten:
"Herregud. Jösses asså. Guuud så vackert! Det är INTE KLOKT!" Otroligt.
Varje kväll, när färgerna blandades i skymningen till helt hänförande nyanser:
"Näe, guuud så vackert. KOLLA! Det är inte sant. Fantastiskt. Herregud."
Gissa vad vi sa en natt när vi låg i våra solsängar på terrassen med luvtröjorna på och stirrade upp i stjärnhimlen (efter några öl och efter att ha fått kolla i super-duper-stjärnkikare p.g.a. någon internationell astronomi-träff på ön)...? ;)
Jag gissar att ni sa typ..."Näe, guuud så vackert. KOLLA! Det är inte sant. Fantastiskt. Herregud." :D
När jag bodde i den där grottan var det 1996 och studion kostade 270 kr! Även om det var sista dagarna i april tror jag att man får lägga till en nolla på priset idag..det var på Caldera Villas. Jag vet att det hotellet är ett lyxhotell med pool idag, men 1996 var det mycket enkelt. En av dem som jobbade på turistbyrån i Oia hade själv bott där under vintern, han hade precis flyttat ut när jag kom!
Vi bodde på Olympic Villas; jag minns inte alls vad det kostade då men ser att de idag tar 45-155 Euro (det senare för grottlägenhet under högsäsong för fyra pers.). Då måste det ha varit mycket billigare (vi var där i maj -98). Vi hade råd oxå för att vi flög så billigt ner (min kompis jobbade då för Premiair)... :)
Men jag kan verkligen tänka mig grottboende igen, bara det är överkomligt pris! Fast det kanske är helt omöjligt nowadays...
Var i Oia låg Olympic Villas? Caldera Villas låg mellan början och mitten av Oia.
Det jag minns mest av Caldera Villas förutom kolsyran i blodet var de många trapporna ner...och UPP! PUH! Det ligger nästan längst ner, så andra dagens kväll orkade jag inte upp utan blev kvar i grottan! :p
Kanske det är möjligt i april eller oktober, Paulina?
Yanna som har noll kondis!
andra dagens kväll orkade jag inte upp utan blev kvar i grottan!
Det här lät kul! För hur ofta har man möjlighet att säga "näe, jag orkar inte, jag stannar i grottan." flabb_flab
Olympic Villas låg/ligger c:a 800 m. från Oia "centrum". (Alltså, så här gott minne har jag inte; jag har kollat på nätet...). Så det låg helt i början (eller kanske nästan lite utanför) och dessutom högt upp så vi slapp springa upp och ner.
Ja, kanske återvända en april eller en oktober... :)
P /som har bra kondis men däremot lite knepiga knän!
(Och ja, någon moderator bör nog flytta den här till Santorini... gissar jag.)
Det blev ju allt ett litet stickspår i ämnet, men det handlade om hur vi träffade Grekland och för mig var det Oia på Santorini, även om Amo är favoriten. Så vi kan väl lämna stickspåret nu? ;)
Kul tråd!
Min första och enda möte med Grekland var i Maj 2007. Då åkte jag med en kompis till Thassos. Och jag blev helt fullkommligt förälskad !!! Kände mig fullkommligt trygg när som på dygnet. Det turkosa havet kan jag knappt se mig mätt på!!!
Maten, människorna ( de söta små gummorna med blått/svart hår ), musiken, atmosfären, dofterna, känslan när man går en ljumen kväll på strandpromenaden, havet och stränderna!
Och det är på grund av allt detta jag och min man ska öluffa i fem veckor nästa vår. Planeringen pågår för fullt, även om väldigt lite som blir som man tänkt....
Jo, måste tillägga; att jag var i Brasilien i December och kan garantera att grekland har både finare stränder och både klarare och turkosare vatten än Brasilien....
....
Kul tråd!
Jo, måste tillägga; att jag var i Brasilien i December och kan garantera att grekland har både finare stränder och både klarare och turkosare vatten än Brasilien....
....
Det turkosa vattnet beror väl delvis på att havet är dött så det ska vi kanske egentligen inte glädjas över. Så häftiga, vilda vackra stränder som jag vandrat på i Brasilien har jag dock aldrig sett i Grekland och då har jag varit på många öar. Nej den jämförelsen haltar i mina ögon en aning. Har du sett de orörda stranderna i Pipaområdet som man kan klättra till när det är lågvatten och delfiner tumlar bara en bit ifrån dig. En fantastisk upplevelse.
Eva
Min väninna tjatade sig blå :rolleyes: om Grekland när vi var yngre, men för mig fanns det bara 2 ställen då, Mallorca och Ibiza :o. Några år senare
träffade jag en "klok" man :) som inte gillade Spanien men älskade
Grekland.
Så min första resa gick till Santorini och Ios.........och jag var fast!_B-anana
Och av "Spanien freaken" blev det en Greklands älskare.
/ Lena
Som inte kan åka till Ios i höst, snyft_drop utan får åka till Egypten i november
Första resan till Grekland gick till Kreta och Rethymnon -88 (eller var det -89:o). Härliga två veckor i solen!
Sedan blev det ett lååångt uppehåll till 2003 och DÅ kändes det som att komma hem!! Själen liksom landade... svårt att sätta ord på...
Alla år sedan -03 har det blivit Kreta förutom i år då jag åkte till Korfu.
Så nu är man totalsåld och har svårt att välja något annat land. Trots jättefina veckor i Kroatien i somras så var jag inte "nöjd" förrän vi satte fötterna på Korfu och jag fick min första greksalladlunchflabb_flab
Nu funderar vi på att köra ner till Aten, se lite av fastlandet och ta bilen med oss ut till Kreta. Kan man det? Mycket att planera!
Hälsningar
Stinabbye_bye (som tycker att planeringen är nästan halva nöjetflabb_flab)
Första resan till Grekland var till Kos 1990. Kände direkt att jag gillade Grekland väldigt mycket, även om inte Kos är det mest genuina. Men efter en utflykt över till grannön Pserimos så kände jag plötsligt att jag skulle vilja besöka alla öar i denna underbara övärld.
Redan året därpå efter interrail genom Europa och vidare med båt över till Korfu började en hel sommars Grekland för mig. Färden fortsatte till Peloponessos, Athen, Paros, Santorini, Rhodos och till Kreta. Då var jag ordentligt såld på Grekland. Men sedan följde ett par år med "lillasystern" Cypern innan det åter blev dags för Grekland.:)
Det turkosa vattnet beror väl delvis på att havet är dött så det ska vi kanske egentligen inte glädjas över. Så häftiga, vilda vackra stränder som jag vandrat på i Brasilien har jag dock aldrig sett i Grekland och då har jag varit på många öar. Nej den jämförelsen haltar i mina ögon en aning. Har du sett de orörda stranderna i Pipaområdet som man kan klättra till när det är lågvatten och delfiner tumlar bara en bit ifrån dig. En fantastisk upplevelse.
Eva
Hej Eva!
Vi alla har ju olika syn på hur en perfekt strand ska vara! Och i mitt inlägg refererar jag till MIN åsikt inte din hur en perfekt strand ska vara...:rolleyes:
Kul för dig att du uppskattade Pipas stränder. Jag tyckte att det var på tok för höga vågor och strömmar, att vattnet var grumligt och fullt med massa tång och sand. Inte min kopp med te alltså. Praia do centro var ju visserligen inga höga vågor , men ändå väldigt smutsigt vatten. Visst var delfinstranden Praia do Medeiro väldigt vacker och jag var ute med en båt och tittade på delfinerna, det var mäktigt. Brasilien är ett vacker land, och har många fördelar som ej grekland har men i MINA ögon och MITT tycke så är stränderna på thassos bättre pga att man kan bada och att havet är klart och rent..klapp_klap
Att havet är renare i Grekland stämmer nog inte. Sterilare men inte renare.
Utanför Brasiliens kust i Pipa området finns det ett helt annat liv i vattnet så det kan uppfattas som smutsigare och visst är vågorna höga men havet är ändå badbart många dagar. Tång finns även i Grekland på ex Folegandros såg jag massor av tång på en av stränderna. Tången blåser ibland in och det kan kännas olustigt. Vissa turister trodde att tången var smutsig men det är ett naturfenomen som är svårt att göra något åt.
Jag reagerade på att du skrev att du kunde garantera att stränderna är bättre i Grekland vilket låter som något annat än en personlig uppfattning.
Eva
Praia do Amor har förövrigt utsetts till en av Brasiliens finaste stränder. Vill minnas att den fick plats nr 5 vilket är fantastiskt i ett så stort land.
Eva
Året var 1978 och valet stod mellan en vecka på Kreta eller på Sardinien. Det blev Kreta och sedan har det fortsatt, år ut och år in. Fick ibland tvinga mig att åka till andra platser, men sen blev suget efter Kreta så himla stort.
Nu har jag inte varit där på ett helt årsnyft_drop - är otrogen med Naxos. Där är det sån bra windsurfing.....
Men hjärtat klappar för Kreta.
Men egentligen så träffade jag Grekland första gången genom musiken, långt innan jag hade varit där, denna vemodiga, själfulla musik som slår an något långt inom en.
Masouraki
2007-08-23, 07:35
Men egentligen så träffade jag Grekland första gången genom musiken, långt innan jag hade varit där, denna vemodiga, själfulla musik som slår an något långt inom en.
Träffade också Grekland på det sättet för många år sen och kommer alltid att få en viss känsla när jag lyssnar på de låtar jag lyssnade på då.En riktig greklandskänsla:)
Min första date med Grekland var när jag åkte till Rhodos oktober 1987 och har varit där 6 ggr. efter det! Senast 2002. Längtar dit igen! Kanske nästa år i oktober. Är intresserad av att åka till Loutraki! Kjell50
Jag tågluffade med 3 kompisar och vi åkte ner till Grekland ganska snabbt, Några av kompisarna hade varit på Ios förr. Vi stack dit efter Korfu och stannde på Ios 21 dagar!!! Sen dess har det blivit många Greklandsresor och besök på Ios varje gång tror jag!
Micchelin
2008-01-04, 15:09
Kreta blev min första bekantskap med Grekland. Men då var jag bara fem år så jag minns i princip ingenting, förutom att det blåste mycket!
Grekland har blivit bortglömt sedan dess tills jag som trettonåring, denna sommar, besökte Karpathos.
Sedan dess har jag blivit mer och mer intresserad av Grekland, på alla sätt. Vill äta grekisk mat och lyssna på grekisk musik med mera. Tur att Kalimera finns! Min längtan är mycket större till Grekland än till andra länder kring Medelhavet.
Det är en speciell känsla när man är i Grekland. Kan inte beskriva den. Men jag vill tillbaka, särskilt till byn Lefkos.
Jag var, som många andra, först på Rhodos, redan 1978. Det var då ganska genuint och som 23-åring var jag och min syster förtjust i all uppvaktning av unga greker.
Blev omedelbart tagen av Grekland. Till saken hörde också att jag på jobbet hade en hel del kontakter med med invandrade greker och på den tiden var militärjuntan och Theodorakis i färskt minne.
Det tog dock ända till 1986 innan jag åkte tillbaka igen. Då på runtur i bil på Kreta som då endast var exploaterat runt Heriaklion och Rethimnion.
1990 åkte jag tillbaka till Kreta, då till Agios Nikolaos med två-årig dotter.
Trots min passion för Grekland tog det av någon outgrundling anledning ända till 1999 innan jag återvände, till Parga tidigt i maj, med man och dotter. Jag minns mest doften av citronträden. Dagsturerna till Korfu, Lefkas och omgivningarna i norra Grekland.
Efter det dess var jag helt fast. Sommaren 2000 var kall och regnig och jag och min då 12-åriga dotter åkte till Lefkas. Aldrig har någon har någon semesterresa varit mera minnesvärd. Perfekt väder och fantasiska utflykter, bl a till Lefkas västkust.
Sedan dess har vi varit i Grekland varje september. På Kreta igen, på Kalymnos, Naxos, Samos, Skopelos och Karpathos och och några öar till.
Har haft med mig mamma, syster och framför allt min vänninna med barn.
Jag längtar nästan alltid till Grekland, så fort jag kommer hem och hela vintern.
Tänker ofta - vart ska jag åka nästa gång - till vilka öar - vem följer med - och när åker vi?
Visst är det lite märkligt?
Har varit i många länder under tiden sen jag började åka till Grekland - Italiten, Spanien, Kroatien, Tjeckien mm - men där funderar jag aldrig när jag ska återvända - men den ständiga frågan är - när ska jag åka till Grekland igen och vart?
Är det flera som känner som jag? och varför?
Kul tråd detta, har inte sett den innan, kanske beroende på att vi var i Grekland när den startades i juli.
Min första träff med Grekland var sommaren 1986. Hustrun och jag skulle göra första sommarsemestern tillsammans och båtluffning i Grekland var på modet.
På den tiden var vi (ganska) unga och (definitivt) dumma, det enda som gällde var att komma ner billigt. Åkte alltså ner med bussresa via Brindisi - Patras - Aten. En tur och returresa vi sent ska glömma och definitivt aldrig göra om.
Men hursomhelst, väl framme bordades båt till Sifnos, där vi trodde att kompisar eventuellt befann sig. Detta var ju före mobiltelefonens tid så vi visste inte säkert, men när vi landsteg så stod de faktiskt på kajen och inväntade båten de trodde att vi kanske kunde komma med.
Sifnos blev en aha-upplevelse utöver det vanliga. Kulturen, maten, människorna, prisläget, naturen, klimatet, kvällarna ... allt var något helt annat än vad vi upplevt tidigare.
Sedan dess har Sifnos en speciell plats i hjärtat trots att vi aldrig kommit tillbaka dit. Öluffen fortsatte till Paros och sedan Samos innan bussen tog oss hem 3 veckor senare.
Efter det har vi återkommit med ojämna mellanrum ... MED FLYG.
/Lars & Inger
En tågluff 1986, då träffade jag min stora kärlek; Grekland!
Var på Korfu, Santorini och Ios då....
Ojdå, hade visst svarat i det här inlägget i höstas ser jag nu!:D
Mitt under militärjuntans tid 1973, var vi ett kompis gäng i åldrarna 17-21 år som åkte med Club 33 till Rhodos. För denna resa betalade vi 600:-, inklusive boende med frukost på Villa Rhodos. Det tog sedan 31 år tills vi återkom till Rhodos, 2004, och jag gick runt på gatorna där jag uppfattade att vi bodde 1973, och fann Villa Rhodos.
Sedan dess har det blivit åtskilliga resor till Grekland, både fastland och ö världen har besökts.
Sedan 1994 har vi varit års vissa besökare.
Torbjörn
Var på Rhodos som barn, og på Kypros som tenåring - men min første ordentlige "greske opplevelse" om det kan kalles det, var i 1999. Min kjæreste fridde til meg ved Portara på Naxos, så det bidro vel til at jeg også likte stedet... Likte Syros enda bedre, og vi kjørte rundt øye på moped. Så var vi faktisk ikke tilbake i Hellas før i fjor sommer, og da var vi overbeviste om at det var Parga vi skulle til! Og noe vakrere sted skal man lete lenge etter! Jeg forstår godt alle dem vi traff som hadde vært der maaaaange ganger. Og vips så drar vi også dit igjen denne sommeren.
Min första resa till Grekland var 1976, då jag skulle presenteras för min svärmor och makens syskon för allra första gången. (Då hade vi varit gifta 1 år). Blev mottagen med en enorm kärlek och värme. Nu bor jag i detta fantastska land och känner denna värme och kärlek varje dag.
Yvonne:)
litentuva
2008-02-16, 09:47
Jag hamande på Kreta av en slump i Februari 1995. Jag var 19 år och mina föräldrar trodde inte att jag ville följa med. Det slutad med att jag hittade resa och såg till att vi faktiskt kom iväg. Apollo var det enda resebolag som hade resor till Kreta den tiden på året och allt som allt var det ca 60 turister i stan. Första kvällen var det välkomstmiddag på en av de få restauranger som var öppna på vintern, Restaurang Toscana. Vi hade en underbart trevlig middag och kvällen avslutade på baren brevid som hette My Place. Till My Place kom även den svenska servitrisen som jobbade på Toscana och hux flux hade hon raggat mig till att jobba en säsong på Kreta!
Efter en underbar vecka med ca 25 grader i luften återvände vi till Sverige där jag i princip packade om väskan och letade en ny resa ner. I Mars 1995 återvände jag till min första jobbsäsong i Rethymno som sedemera blev 5 och därfter varje år på semesterbesök!
Jag tror min förälskelse till staden och ön beror på att vi fick möta Kreta under en tid på året då det är som mest genuint, bara vi och lokalbefolkningen vilket gav oss en bild av Rethymno som är få förunnat!
Jag är också lyckligt lottad eftersom min man blev lika förälskad i Kreta som jag när jag introducerade platsen för honom 2003 och även han ser ön som det självklara resemålet! Än roligare nu när döttrarna börjar snappa upp språket och gör succe bland mina kära vänner i stan!
En charterresa till Poros 1991. Det var dessutom vår första resa utanför norden. Vi bodde ute vid Askeli. En yngre familj drev taverna Oasis, den blev vårt andra hem. Yannis (familjefadern) var en synnerligen trevlig och nyfiken kille. Satte sig gärna ner vid vårt bord och snackade, frågade om Sverige och svenskarna och om hur vi levde. Han berättade att han körde lastbil på vintrarna för att få det att gå ihop o.s.v.
Sättet som han och hans familj tog hand om oss under 14 dagar skapade en kärlek till greker och grekland som håller än i dag. Våra barn är idag vuxna nu men åker helst av allt till Grekland. Han gjorde mer än vad någon turistbroschyr gjort för sitt land.
Så träffades vi och vi fortsätter att umgås, i september är det dags igen och vi avslutar som vanligt hos de bästa av värdpar Julia & Paris.
Gunnar
På det glada sjuttiotalet skulle det tågluffas, minsann. Det gjorde och vi tre killar, då i början av 20-årsåldern. Efter en skakig resa ner genom Europa, och med Harpos Moviestar i hörlurarna, hittade vi en färja i Italien som skulle till Patras via Korfu. Jag hade just läst Gerald Durrells underbara bok "Familjen och jag på Korfu" (rekommenderas starkt) och ville verkligen se om allt han skrev stämde. Efter en händelselös resa klev vi av färjan i Korfu, och fortsatte till campingen Dionysos. Där någonstans, på vägen dit, slog blixten ner. Jag blev helt plötsligt huvudlöst förälskad i Korfu - och i förlängningen Grekland. En kärlek som inte har avtagit trots att jag på senare år har bedragit Grekland å det grövsta. Men jag tror hon förlåter mig.
Läste i DN idag om Susanne Ljungs förälskelse till Grekland, och det är bara att instämma.
Å jag känner igen mig i din dikt, känslan av att här har jag varit förr, här hör jag hemma.
Första resan blev till Korfu, enbart ditlurad av brorsan o svägerskan.
Därefter många gånger till Kreta, fortfarande en kär "vän".
Samos blev det förra året för att "datumet passade" ihop med studier och blev åter en god vän rikare.
I år blir det Thassos, första gången vi måste ta färja för att komma till målet, vilket blir
annorlunda. Vi ser fram emot 2 veckor, mest på mc men även vandringar som ju Eila här på Kalimera gett tips om, tack Eila.
Grekland är för mig, dofterna, värmen när jag kliver av planet, mmmmmmmmm
ioslinajr
2008-04-05, 14:08
jag var 6 år, -97, och mamma tog med mig första gången till grekland, väl där kände man friheten av att åka vart man vill under tre veckors tid. INte behöva bry sig om någon/något, utan bara åka dit man känner för. Det fastnade jag för! FRiheten får en att känna sig som en luffare, fast en luffare bland Medelhavets vackraste stränder. Är man inte nöjd med något, är det bara att dra vidare. Det är det speciella med Grekland, och det tar lång, låång tid att utforska hela Grekland. Så man har i stort sett alltid något nytt att se och bli förälskad i.
Anna Pernilla
2008-04-05, 19:01
Jag var 15 år och var på träningsläger i Aten.Blev så förtjust jag bestämde mig för att åka ner och jobba i Aten när jag slutat gymnasiet.Och det gjorde jag.Sen har jag varit i Grekland massor av gånger och har oxå bott där i perioder.Aten är och förblir min favoritstad.
Aten är och förblir min favoritstad.
...samma här!!!
Lissi
vBulletin® v3.8.8, Copyright ©2000-2025, Jelsoft Enterprises Ltd.