Måndag 23 juli
Touchdown. Den omtalade landningsbanan var så kort (bara 1500 meter)
att det skakade rejält när den danske piloten drog på
full broms på det chartrade SAS-planet. Men när vi taxade in
såg vi att det faktiskt var flera meter till godo innan landningsbanan
tog slut och vi hade doppat nosen i Egeiska havet. Inne på flygplatsen,
i väntan på väskorna, strömmande musik från
den kända grekiska gruppen Abba ur högtalarna. Men det är
klart, har man varit borta från Skandinavien i två timmar
och 45 minuter förväntas man väl känna en obeskrivlig
glädje över att få höra "Waterloo" igen.
Hotellet vi hade bokat (Esperides) hämtade oss i egen minibuss och med undantag för mormor på vespan framför och chaufförens stopp för att köpa tidning flöt det på rätt bra. Under högsäsong är vägarna, eller vägen eftersom det egentligen bara finns en, hårt trafikerad. Eftermiddagen tillbringade vi på Achiladies strand, precis nedanför hotellet, i sällskap med svenskar, danskar, greker och engelsmän. Två solstolar och ett parasoll kostade åtta euro/dag och det visade sig vara samma pris på alla stränder runt ön. Vi glömde badtofflorna på rummet och det var ett misstag som både kändes och brändes. Att gå barfota på den stekheta gyllengula sanden är ingen höjdare.
Efter dusch och vila och finjustering av aircondition var det middag 19.30. Halvpension innebar värsta buffén med vindolmar, oxköttsfyllda auberginer, lamm, kalkon, musslor, bläckfisk, potatiskaka, vegetariskt, soppa, sallad och massor av olika desserter att välja mellan. Allt, en del av det i alla fall, nersköljt med en stor flaska vatten (två euro) och en halv flaska rödvin (åtta euro). Mätta, belåtna och trötta, vi var uppe 04.30 i morse, blev det bara en kort promenad ner till snabbköpet för att proviantera vatten och annat innan sängarna väntade.
 |
Tisdag 24 juli
Grekisk yoghurt, flingor, bröd, ost, marmelad, äggröra,
korv, bacon, juice och en kanna kaffe till frukost. Mycket att välja
på igen, alltså, men när det är över 30 grader
redan på morgonen orkar man inte äta så mycket.
I dag tog vi bussen från hållplats 10 (vårt hotell) till hållplats 26 (ändhållplatsen). Resan för två vuxna kostade 2,40 euro. Tanken var att bada på den omtalade stranden Koukounaries, men den nakna sanningen var att vi hamnade på Little Banana beach istället. På andra sidan vägen där bussen stannade var det skyltat mot bananstranden. Uppför en grusväg, nerför, uppför igen och sen ner. Ganska brant på sina ställen och rejält svettigt innan man var framme. Innan den andra uppförsbacken kunde man välja mellan Big Banana och Little Banana och vi valde alltså den sistnämnda, nudiststranden. När man ligger utan badkläder, sluter ögonen och de enda ljud som hörs är vågornas kluckande och syrsorna som spelar i pinjeträden är det lätt att inse att man kan ha det sämre…
Stämningen är avslappnad och även om de flesta är nakna finns det en och annan "textilare", som nudisterna kallar oss som brukar bada med byxorna på. Det är gott om plats och det finns inga störande vattensporter. Tyvärr ingen toalett heller, då får man klättra längs klipporna över till Big Banana. Om man inte vill åka buss och promenera i backar finns det möjlighet att ta båt direkt till bananstranden. Den utgår från hamnen i Skiathos varje dag klockan 11 och kostar fem euro. Båten tillbaka går klockan 17.15.
På bussen dit, vid halvelvatiden, var det bara några få som tvingades stå, men nu när vi skulle tillbaka, vid sextiden, var det fullknökat. Och trots att folk stod som packade sardiner i hela mittgången och även i trapporna vid utgångarna stannade bussen vid varje hållplats och plockade upp ännu fler färdigbadade turister. Fråga inte hur det gick till - och fråga inte hur vi lyckades tråckla oss ut och stiga av vid rätt hållplats…
 |
Onsdag 25 juli
Buffén igår kväll var lika överdådig som
i tisdags och det fanns en hel del nya rätter att välja på.
Frukosten i dag blev fralla, ost, juice, kaffe och frukt. Men trots hettan
finns det folk som kan sätta i sig stekt ägg med bacon och vita
bönor i tomatsås tidigt på morgonen...
På programmet i dag stod återigen buss till Koukounaries och nu badade vi verkligen på den stranden också. I går hamnade vi ju på Little Banana, men i dag ville vi inte gå i backarna dit. Från ändhållplatsen är det bara 50 meter rakt fram så är man på vad många kallar en av Europas finaste stränder. Och visst är det fint på Koukounaries med härligt turkosblått vatten och mjuk böljande sandbotten. Problemet är väl att alla vill hit, framförallt under juli och augusti. Framåt eftermiddagen var det så mycket folk att trängseln på bussen i går bleknade i jämförelse. Men gillar man att ha en knapp meter till närmaste solstolsgranne och lyssna till discomusiken från tavernorna ska man absolut åka hit. Vill man ha mer utrymme, och har tid och ork att upptäcka, lär det finnas mindre, lugnare och nästan lika fina stränder som Koukounaries på Skiathos. Efter buffén i kväll ska vi förbereda oss för morgondagens båtutflykt.
 |
Torsdag 26 juli
Vaknade mitt i natten av att luftkonditioneringen hade fått frispel.
Men det berodde på att det var halv storm ute och innan vi somnade
om gratulerade vi varandra till att ha bokat båtutflykt just till
i dag…
Nåväl. Morgonen kom, det var inte samma tryckande hetta som igår - och det blåste inte lika mycket som i natt. Vi skulle åka på något som kallades "Island Hopping", men vågorna var tyvärr fortfarande så höga att det blev mer "Hopping" än "Island". Öarna vi skulle hoppa mellan var Skopelos och Alonissos, sporadiska grannar till Skiathos. För 33 euro/person skulle vi börja med Skopelos, men blåsten gjorde att vi styrde direkt mot den lilla hamnbyn Patitiri på sydöstra Alonissos. Om man ville kunde man (för fyra euro/person) ta bussen upp till den hamla huvudstaden med en strålande utsikt över Sporaderna. Guiden berättade att Alonissos, en mycket liten ö och inte så turistpräglad, inte hade biltrafik förrän så sent som 1973. Då hade ön två bilar - och efter ett halvår krockade de med varandra…
Efter ett par timmar var det dags att bege sig till Skopelos - trodde vi. Men vinden hade inte mojnat och det gick inte att ta sig runt till norra sidan där hamnen och Skopelos stad ligger. Istället gick vi längs södra sidan igen och la till i en liten badvik några timmar innan båten gick tillbaka till Skiathos. Snopet, eftersom det var Skopelos och dess labyrintbyggda gränder (för att förvirra plundrande pirater) som var utflyktens höjdpunkt. Det var där vi skulle titta på keramik och smaka friterad ostpaj och valnötskaka. Researrangörer och utflyktsbåtar garderar sig visserligen alltid och talar om att stoppen är avhängiga väder och vind, men det gick inte att undvika att känna sig - ursäkta - blåst…
 |
