Resebrev från Grekland 2006

© Text & bild: Anna och Reino
Användarnamn på Kalimera: YsterSyster

Resebrev från en vecka på Karpathos

Hemma i ett Sverige igen där kräftskivorna gör sitt intåg, kvällarna börjar bli mörka och luften doftar sensommar. Då är det skönt att tänka tillbaka på och minnas sommarens semester……

Trots den varma sommaren här hemma bestämde vi att tillbringa en vecka i Grekland på semestern i slutet av juli. Att ö-luffa på en vecka är ingen höjdare utan vi tog tillfället i akt att besöka en ö som länge kittlat vår nyfikenhet men som vi aldrig hunnit med på tidigare resor: Karpathos. Efter diskussioner med tidigare Karpathosresenärer på Kalimeras forum om tillgång på boende denna tid bestämde vi att för fösta gången förboka ett boende via internet. Via annons på Kalimera hittade vi Nikos Studios i Lefkos där vi blev lovade ett väldigt strandnära boende med balkong mot havet. All kontakt skedde via mail och de förbokade även en taxi åt oss - kostnad 37 euro för resa mellan flygplatsen och Lefkos. För flygresan bokade vi Apollos Ticket direkt till Karpathos.

Vi hade turen att få A och B platser på flyget vilket innebar att hela Dodekaneserna låg under oss på vägen ner mot Karpathos och vi kunde med lätthet högt uppifrån beskåda favoriter som Patmos, Kalymnos, Telendos och Tilos bl a. Efter att vi landat tog det inte lång tid innan vi satt i vår förbokade taxi - trots kaoset på flygplatsen som bara har ett bagageband. Taxichauffören gav oss många tips på stränder, byar och tavernor som var värda att besöka.

Vid ankomsten till Nikos studio fick vi ett varmt mottagande av hela familjen och blev bjudna att slå oss ner i skuggan av deras terrass där vi bjöds på egenodlade vindruvor. Vi fick även tomater - modell gigantiska och supergoda - att ta med oss upp till lägenheten.

Den utlovade närheten till stranden och balkong med havsutsikt stämde till 100%! Lägenheten såg ut som en ordinär lägenhet i Grekland brukar göra. Den här hade dock gasspis men vi hade våran resevattenkokare med så vi behövde aldrig använda spisen för att få morgonkaffe. Gasspis tillhör inte favoriterna då man lätt blir liggandes sömnlös och undrar om man stängt av gasen! Städningen under veckan var helt utan anmärkningar. Att hålla rent på ett sådant ställe med en finkornig sandstrand alldeles nedanför är inte det lättaste men här fungerade det bra.

Efter att vi packat upp styrdes stegen mot en taverna för den första grekiska lunchen med påföljande dopp i havet. Helt slumpvis efter vår devis "ju enklare taverna desto bättre mat" hamnade vi hos "O Mihalis" där Mihalis och hans fru Christine erbjöd fantastisk god mat. Denna taverna blev också vårt favoritställe i Lefkos. Inga menyer utan istället det trevliga köksbesöket för att välja ut maten.

Lefkos
Ett litet fiskeläge som numera har utökats med turistnäring men i liten skala jämfört med många andra ställen i den grekiska övärlden. Visserligen upplever man inte den grekiska vardagen i så stor utsträckning vilket är lite synd. För att försöka göra en liknelse kan man tänka sig ett Myrties på Kalymnos i miniatyr eller Faros på Sifnos i förstoring. Boendet vi hade valt låg precis vid vägen och stranden Gialou Horafi. Vi både somnade och vaknade till vågornas brus vilket var en total avkoppling för själen. Trots närheten till vägen stördes vi inte nattetid av det ständiga mopedknattret - om det nu förekom något. Vi sov som stockar i varje fall och skulle nog inte höra om det så kom en karavan mopeder.

Stränderna i Lefkos var jättefina och hade mycket klart och turkost vatten. Eftersom vi bodde vid/på Gialou Horafi var det den stranden vi badade mest vid. Dagen inleddes oftast med en simtur före frukost och som avslutning innan solen gick ner. Vi är inte några som ligger på stranden i flera timmar utan de gånger vi badade mitt på dagen gick vi tillbaka till balkongen där vi hade en solsäng och behaglig skugga. De övriga stränderna runt Lefkos är lika fina men har oftast större vågor.

Utbudet av tavernor i Lefkos uppgick till ca tio stycken. Vi provade inte alla eftersom några kändes allt för tillrättalagda för att falla oss i smaken. God grillad fisk åt vi på den äldsta tavernan längst ute på piren. Ägaren var väldigt noga med att vi skulle se vikten på fisken och därför kunna göra en beräkning av priset. Efter att vi ätit kom han och slog sig ner vid vårt bord och vi avhandlade allt från andras restaurangers sätt att sälja smaklös rensad fiskfilé, hamnar i Sverige eftersom han varit där, om det blir ett tredje världskrig och eurons effekter för att bara nämna några spännande ämnen.

Golden sand hade mycket bra mat och trevlig personal. Vi åt en lunch och en middag där och det var både gott och prisvärt. Stifadon och deras stuffed tomatoes var verkligen goda.

Gyros pitalunch intogs med fördel på Three dolphins tillsammans med en grekisk sallad, fritierade zucchinisticks och två Mythos för 14,50 euro.

Small Paradise ligger en bit ovanför Potaliviken och är väl värd ett besök. Vi tog deras egen fisk från ugnen och den var verkligen jättegod. En makrill som var täckt med tomat, lök, citron och kryddad med salt och peppar.

Dramundana var en restaurang som vi läst positivt om på olika ställen innan vi åkte. Även den ligger ute på piren. Tyvärr levde den inte upp till våra förväntningar. Maten var helt OK men allt kändes påklistrat och oäkta i personalens bemötande.

Det absoluta bottennappet var The blue sea. Det var alltid mycket folk där både på dagarna och kvällarna så den dåliga och smaklösa maten (stifado bl a) förvånade oss. Våra bordsgrannar saltade till och med pizzan de åt!

O Mihalis blev som sagt våran favorit - liksom många andras favorit. Visst innebar det mycket folk men vi gick dit ganska sent när det värsta kaoset var över. Maten är lagad med både kärlek och ibland oväntade kryddor och är bland det bästa vi ätit i Grekland. Christine delade gärna med sig av sina recept. Mihalis kom ofta och satte sig och pratade när den värsta rusningen var över och det blev en trevlig avslutning på kvällen. Hade han tid plockade han gärna fram sina instrument och bjöd på lite musikunderhållning.

Antalet supermarkets i Lefkos uppgick till 0. Däremot fanns det tre minimarkets inom promenadavstånd med standardutbudet som yoghurt, frukt, grönsaker, pålägg, Retsina, ägarnas egna olivoljor gömda bakom disken, kalla Mythos, solkrämer, strandprylar, vykort och bröd som levererades vid niosnåret på morgonen.

Något som slog oss när vi samtalade med invånarna var att många var släkt med varandra. Han är gift med min frus första kusin, han är min bror och han är min kusin var ständiga kommentarer. Oftast var de följande kommentarerna om sina släktingar positiva men ibland kunde ett och annat mindre positivt omdöme komma om någon släkting som inte riktigt var accepterad. Intressant att få en sådan inblick i släktförhållandena och samtidigt kunna uttyda hur släktingarnas olika vägval här i livet ansågs av de andra.

Rundtur på moped
Efter några dagar då själen fått landa i den grekiska rytmen, solen fått ge lite färg åt huden och havet svalkat solvarma kroppar hyrde vi moped för fyra dagar för att se oss omkring. Hyran gick på 15 euro/dag. Eftersom det inte är någon mördande konkurrens bland uthyrarna i Lefkos och Imeri antar vi att priset hamnar lite högre än på andra öar. Uthyraren i Lefkos hade ingen moped ledig. Istället ringde han ett telefonsamtal till hans konkurrent/kollega i Imeri, herr G Harocopos, som däremot kunde bistå oss med en pigg moped. Denna herre blev också en fin bekantskap. Varje gång vi var dit för att tanka skickade han med oss egenodlad zucchini, baklava och kokoskakor.
Taxichauffören vi åkte med från flygplatsen varnade oss för att det är blåsigt att åka moped och nog hade han rätt. Det var första gången vi var mer oroliga för att blåsa omkull med mopeden på sina ställen än att köra omkull. Särskilt hårnålskurvorna på väg uppför då farten var låg kändes otäcka.

Första utflykten gick till Pigadia för att fylla på plånböckerna och få uppleva lite stadsliv. På vägen till Pigadia lyckades vi åka fel (hur man nu kan lyckas med det?) och hamna vid surfingparadiset Makris Gialos. Att åka den långa raksträckan längs med havet var som att färdas i en vindtunnel. Vi kände oss som två hundar som sitter i en bil i full fart och sticker ut huvudet genom fönstret och allt blåser bakåt. Helt övertygad om att den blåsiga åkturen längs med havet är effektivare på rynkor än all plastkirurgi i världen! Tyvärr var det strömavbrott när vi kom framtill Pigadia men frappé kunde i varje fall serveras vid en taverna längs med hamnpromenaden. Toalettbesöket gjordes i skenet från ett värmeljus på grund av strömavbrottet.

Efter någon timme vände vi åter mot Lefkos. Lunchen skulle intas på den omtalade tavernan Under the trees vid Finika. Våra förväntningar på deras goda mat överträffades - deras zucchinisticks var som en dröm innan de landade i magen. Eftersom vi sneglade på våra bordsgrannars tallrikar (hungriga grekers lunch) beställde vi förutom zucchinisticksen in: kalamari, grekisk sallad, en bit pork chops och två Mythos. Notan landade på 18,90 men med tanke på mängden mat var det överkomligt. Förutom maten hade vi en härlig utsikt över stranden där vågorna rullade in mot land. Vi badade aldrig vid denna strand men de som gjorde det verkade ha det väldigt roligt med kroppssurfning i de häftiga vågorna.

Väl hemma från mopedturen hägrade ett dopp vid "våran strand" och några sköna timmar på balkongen där vi slappade och läste.

Dag två styrde vi mot stranden Apela. Vägen på ostkusten från Spoa ner till Apela bjöd på en härlig utsikt även om vägen var smal på sina ställen. Väl nere vid den vackra viken tog vi ett dopp i det klara vattnet och slappade i skuggan innan vi fortsatte. Det var betydligt varmare på denna sida av ön. Visserligen kan vi inte påstå att vi frös på västkusten eftersom det var runt 30 grader men nog märktes det att blåsten på "vår" sida ön sänkte temperaturen med några grader.

På väg tillbaka till Lefkos stannade vi i byn Volada. På Taverna Klimataria intog vi en lunch där vi bekantade oss med de lokala Karpathiska korvarna som var mycket goda.

I Othos och Volade bor det många grekamerikaner som har sommarhus där eller har återvänt för gott. Den unga tjejen som serverade kunde inte grekiska men däremot pratade hon perfekt amerikanska. Det var ganska fascinerande att höra henne prata amerikanska med två äldre grekiska par som var hemma på semester. Att höra dom ena stunden prata med henne och säga de typiska amerikanska fraserna som darling och honey till henne och sedan fortsätta sitt eget samtal på grekiska gav en bild av vår allt mer globaliserande värld.

Mesochori
Utav bergsbyarna var det främst Mesochori som vi hann bekanta oss med under en eftermiddag. Under kyrkan i byn rinner en bäck som förutom att ge god hälsa även bevattnar odlingarna i byn. Alldeles före kyrkan ligger ett torg som kantades av branta bergsväggar. Nu pågick det en fotbollsmatch på torget som vi inte ville störa men nog såg det mysigt ut att sitta där i skuggan och titta upp på berget.

Längst ut på klippan ligger Café Skopi med hänförande utsikt över havet där vi hälsades välkommen av Manolis med orden: Welcome to my kingdom! Ett sådant ställe och sådan hälsning kan man inte bara motstå utan vi satte oss ner på den skuggiga terrassen och blev kvar där i 1½ timme. Manolis var en trevlig och pratsam herre som vi gärna återvänder till om tillfälle ges.

Efter en skön och avslappnad eftermiddag i byn Mesochori vände vi tillbaka till Lefkos. Där blev det ett dopp i havet, bokläsning på balkongen, liten siesta, dusch och balkongsittning med vindruvor och kall dryck innan vi gick ut för att äta en middag. Vindruvorna kom från ägarfamiljens odlingar och smakade sött och gott.

Den goda känslan för ön fanns kvar så här vid halvtid av semestern. Däremot kände vi att en vecka i Lefkos var tillräckligt eftersom utbudet är begränsat. Är man längre tid på ön kan ett tips vara att dela upp tiden på olika byar och/eller Pigadia.

Det positiva med att bo i Lefkos var närheten till fina stränder och alla trevliga människor vi mötte. Sedan brukar vi normalt ö-luffa och byta ö efter 4-6 dagar så visst ryckte det lite i "resa vidare" nerven vilket säkert gjorde att vi upplevde utbudet som begränsat.

Vara på Karpathos utan att besöka Olymbos - går det?
Ett utav våra mål var självklart byn Olymbos men vi fick överge den tanken eftersom vi bara hade en moped med små hjul. Alla vi frågade om det gick att köra avrådde oss eftersom vägen var mycket dålig p g a vägarbeten samt att den var avstängd med jämna mellanrum. Tydligen ska vägen vara asfalterad och klar 2008 och vi får ta den turen då. Ett tips vi fick var att ta 07.00 bussen till Pigadia och sedan båt därifrån. Men ingen av oss var jublande glad över att behöva kliva upp så tidigt när det var semester.

Anledningen till tveksamheten att åka på den dåliga vägen var den alltmer framträdande träsmaken som börjat ge sig till känna efter några timmar på passagerarplats. När man var yngre kunde man sitta en hel dag utan problem men inte nu längre. Trots att det borde vara tvärtom eftersom den egna "sittdynan" blivit lite fylligare hjälper det inte. Att åka de 8 km på grusväg kändes inte särskilt lockande. Efter fyra dagar på moped började tanken gro på att hyra en större vespa nästa resa där sittkomforten är bättre.

Efter att vi haft mopeden i fyra dagar lämnade vi tillbaka den och tog det lugnt i Lefkos de sista dagarna med bad och sol. Några större händelser inträffade inte under vår vecka förutom alla möten med trevliga och öppna människor. Det blev en lugn och skön vecka för att ladda batterierna inför hösten. Människorna, naturen, de mysiga byarna och stränderna gjorde att vi får sätta upp Karpathos på listan över "ställen att återvända till". Sedan har vi ju Olympos kvar också……………

Anna och Reino
Användarnamn på Kalimera: YsterSyster

© 1997 - 2010 Janne Eklund/Kalimera