Paradisöarna Kalymnos, Telendos & Leros

Onsdag 12 maj
Klockan ringde 02.30 (!) denna kyliga morgon. Det var inte lätt att purra junior, för han hade somnat sent kvällen innan. Resfeber trots alla resor han gjort...? 03.40 tog vi nattbussen in till Centralen, för byte till flygbuss mot Arlanda. Incheckningen gick snabbt, ty denna gång hade kära Kvinna endast packat en (resväska) plus trenne ryggsäckar. (Det skulle senare visa sig att det nog varit klokare att packa två, ty vid incheckning sattes en orangefärgad lapp runt handtaget på väskan, med texten "Heavy"…)

Snowflakes 737 avgick utan större försening runt 06.30 och strax före 11.00 lokal tid tog vi mark på Atens nya flygplats. Stort, ljust, luftigt och vackert. Imponerande aerodrom, verkligen...

Tyvärr upptäckte vi att "någon" på Arlanda sjabblat ordentligt med vår resväska, ty den stod inte att finna efter att övriga passagerare lämnat byggnaden. Första gången någonsin för vår del, men oddsen var ju mot oss efter alla dessa år ;-) Nå, raskt uppsökte vi "Lost and found" där tjejen bakom disken snabbt kunde konstatera att vår väska var kvar på Arlanda (!). Hon lovade att den skulle komma med kommande flight från Stockholm, och att den givetvis skulle transporteras kostnadsfritt till vårt hotell senare samma dag...

Aten

Sedan snabbt upp med familj och ryggsäckar på buss E95 till Syntagma-torget mitt inne i staden. SL och Flygbussarna har mycket att lära av Aten. Enkel resa med flygbussen PLUS kommunal transport med bussar och tunnelbana i hela Aten under 24 timmar för det facila priset av 50 SEK för hela familjen, det är humana priser... Väl mitt inne i centrum tog det ett par minuters promenad att komma till hotell Adonis mitt i Plaka. Tyvärr var rum 402 redan upptaget, men andra våningen dög också bra för oss. Hissen upp till takterrassen där den lilla matsalen är belägen. Fantastisk utsikt över Akropolis och Parthenon !!!

Sedan ut på stan för att leta vykort, äta lunch och bara strosa runt. Junior ville givetvis undersöka Metron, vilket vi också gjorde. Vi konstaterade snabbt att Atens tunnelbana inte ligger långt efter S:t Petersburg och Moskva vad gäller renlighet, rymd och luftighet. Vi åkte runt lite och vandrade sedan tillbaka mot hotellet… Det var även det en upplevelse. Kravallpolis hade spärrat av ett flertal kvarter för trafik mellan tunnelbanestationerna Evangelismos och Syntagma på norra sidan av gatan Vissilissis Sofias på grund av en stor demonstration. Tydligen ansågs vi vara fredliga och ofarliga, ty ett raskt "Jassas" från junior till närmaste k-pistutrustad och hjälmförsedd polis släppte oss rakt genom alla avspärrningar…

Efter lång vandring återkom vi så till Hotel Adonis. Dit hade även vår resväska anlänt via taxi. Tyvärr, höll jag på att skriva, ty den var i ett bedrövligt skick. Trasig vid flera kanter och ena hjulet borta. Den såg ut som om någon släppt den ner i backen från ett par meters höjd, minst. Tursamt nog innehöll den inga sköra saker, men ledsen blev man. Enda trösten i bedrövelsen var att vi slapp släpa den till hotellet själva...

Kvällen avslutades med en drink på takterrassen med den härliga utsikten över Akropolis.

Torsdag 13 maj
Tidigt på morgonen äntrade vi åter buss E95, nu i motsatt riktning. 09.15 skulle flyget gå till Leros. Vid ankomst till Eleftherias Venizelos, den nya flygplatsen, noterades att det (givetvis, ty detta är Grekland) var försenat, men endast en halvtimme. Glad överraskning. Resan med det lilla DASH 8-100 (37 passagerare och knökfullt) tog endast 45 minuter till Leros. Mycket vackert att på relativt låg höjd puttra fram över fastlandet och öarna norrifrån...

Leros

Vid ankomsten möttes vi av Irene, äldsta dottern i "vår" familj och blivande brud. Hon körde oss och två andra gäster till hotellet vid Alindastranden, där vi träffade pappa Kostas och mamma Katerina. Vi mötte även två andra svenska stamgäster, Göte och Marianne. Efter uppfräschning i lägenheten gick vi ner på strandvägen och hälsade på många gamla bekanta och avnjöt en god lunch. Senare på dagen mötte vi även stamgäster på hotellet från Norge och Finland. Kvällen avslutades med förfriskningar på Palatino (har finsk delägarinna som kära Kvinnan fick skvallra hemspråk med)...

Fredag 14 maj
Efter en god frukost (purfärska ägg, juice, yoghurt, nybakat bröd, skinka, ost och te) på altanen tog vi en promenad in till Aghia Marina och vidare upp till Platanos. Förgäves letade kära Kvinnan efter "vår" ikonbutik, men ej heller i år stod den att finna. Kall dryck på tavernan vid torget satt som en keps...

Eftermiddagen gick i slöhetens tecken, ty 18.00 skulle vi vara hemma i brudens hus för "weddingbed-making". Väl där visade det sig att det fullkomligt kryllade av folk som pratade, drack, yrslade runt och det hela upplevdes som ett organiserat halvkaos. Strax ovanför trappen som alla måste passera för att komma in satt en präst och mumlade något åt alla som gick förbi. Förhoppningsvis var det något positivt. Efter att ha bjudit honom på ett glas dryck blev han pratsam, och jag höll på att börja skratta när han förklarade på sin knackiga engelska att Rasmus GIVETVIS var ett grekiskt namn, fattas bara...

Kvällen blev sen, konstiga bakverk serverades (det måste gått åt många kilo florsocker), men slutligen vandrade vi hemåt för den obligatoriska kvällsdrinken på Palatino...

Lördag 15 maj
Efter den sedvanliga frukosten på solskyddad altan lämnade kära Kvinnan oss för att från hotellet GÅ tur/retur Kastrot, trots mina försäkringar om att det faktiskt finns gott om taxibilar... Efter två timmar återvände hon vid inte bara liv utan därtill god vigör. Kunde konfirmeras att den högra vägen upp till Kastrot från Platanos (den skyltade) består av 267 trappsteg och den vänstra (oskyltade, närmast torget) är byggd av 272 trappsteg...

Då junior och jag blivit snudd på utmattade av Kvinnans promenad gick resten av dagen i återhämtningens tecken, med Palatinobesök som final. Det var ju schlagerfinal, gubevars, vilket högljutt besågs, avlyssnades och kommenterades på tavernan. Och som alltid gick eftersnacket om att det förstås var fel låt som vann...

Söndag 16 maj
Bröllopsdag !
Vid frukosten uppstod diskussion om lämplig klädsel för kvällen. Kraftiga protester från undertecknad var givetvis förgäves. Linnekostym, basta ! Och mina motargument om att en Kalimeratröja till ljusa shorts ju är snyggt väckte inget gehör alls... Ja, ja, nu var vi ju på "tjänsteresa" och inte solsemester, så det var, som vanligt, bara att vika sig.

Klockan 19.30 befann vi oss utanför kyrkan i Lakki tillsammans med ett otal bröllopsgäster, och en mycket spänd brudgum. Efter en lååång väntan anländer så brud med familj. Under stort jubel intas kyrkan av brud, brudgum, respektive familjer, samt vänner och bekanta. Ceremonin leddes av inte mindre än tre (!) präster. En vän till brudgummen, kyrkans lokala präst, samt brudens församlingspräst. Själva akten var minst sagt annorlunda jämfört med skandinaviska vigslar, men otroligt spännande att följa. Och visst kastades det ris, hårt och mycket. Dock blev vi mäkta förvånade över att detta skedde INNE i kyrkan, vid altaret, och inte utanför...

Efter vigselakten tog sig alla på olika sätt till restaurangen där bröllopsfesten skulle hållas. Och vilken fest…!!! Ett minne för livet är i underkant... Mat och dryck (alldeles för mycket), musik, dans, festivitas en masse...!!!

Vi tog själva ett relativt tidigt farväl och junior slocknade i sin säng strax efter klockan fyra på måndagsmorgonen, med kommentaren "Jag är mätt, pappa, jättemätt, och jag är lite trött…" Denna kväll fick Palatino klara sig utan oss...

Måndag 17 maj
Sovmorgon för första gången på denna resa. 11.05 ruskade vi liv i junior (han brukar vakna senast 07.00 på semestrar) när frukosten var klar. Lång promenad för hela familjen både norrut och söderut och bara njutande av väder, dofter, grusiga bergsvägar med getter och åsnor, ja, allmän mental vederkvickelse. Skönt. På kvällen var vi inbjudna till Kostas och Katerinas nya hus högt uppe i Krithoni på "brudkaffe". Utsikten från deras stora altan är bedövande.

Långt nedanför ligger Alindabukten och man ser ända bort till Pandeli, Aghia Marina, Platanos och Kastrot. Vi skulle mycket väl kunna tänka oss att ha ett hus med den utsikten på ännu äldre dagar… Efter massor av kaffe, ännu mer av dessa florsockerpudrade kakor och trevligt umgänge tog vi en skön promenad nerför bergssluttningen hemåt via Palatino för att packa vårt bagage. Den spruckna och misshandlade resväskan protesterade visserligen, men fick ge sig för en envis finska...

Tisdag 18 maj
Klockan 06.00 var vi färdiga för avfärd. Utanför stod det nyblivna brudparet och väntade för att transportera oss ner till Xerocampos. Brudgummen såg rätt sliten ut, men Irene förklarade glatt att han tjatat om att få följa med och vinka av oss... Väl nere vid den lilla hamnen förärade vi Gregorio (brudgummen) en Kalimeratröja, vilken han trots sin trötthet såg ut att uppskatta mycket... Efter ett, som alltid, tårfyllt farväl var det dags att äntra kaiken mot Kalymnos. För första gången var det inte Ekaterina vi for med (hon var upplagd på varv), men timman som resan tog var lika rofylld som vanligt...

Kalymnos

Strax efter 08.30 anlände vi till den lilla hamnen i Myrties. På vägen till Nefeli blev vi stoppade vid Babis bar vid buss- och taxitorget. Massor av kramar från såväl Babis själv som Elias och Yannis. Stolt visade Yannis upp ett foto på den lilla pojken som han blivit pappa till två veckor tidigare. Och som alltid bjöd Elias junior på en glass, vilket uppskattades mycket... En timme senare släpades demolerad väska in hos Apostolis och Stratos på Nefelis bar och hotell. Kärt återseende hos de två bröderna. Rummet var redan klart, så det var bara att ramla in där och fräscha upp oss. Junior efterlyste bums sin "favoritdrink", men den fick anstå till kvällen...

Vi tog sedan en promenad bort till Massouri. Silver Coin, där kära Kvinnan har som tradition att inhandla guldsmycken, hade inte öppnat för säsongen, så det fick bli lokalbuss in till Pothea. Och likt en jakthund som fått vittring på vilt, så tog det cirka tre minuter innan Kvinnan hittat "sin" lokala ikonbutik. Jag har tappat räkningen, men skulle gissa att det var nummer tjugo av Aghis Georgios (dvs S:t Göran) som inköptes. Inte underligt att ägaren till butiken invärtes jublar varje år han ser oss komma kryssande mellan all trafik på gatan… Lunch intogs vid hamnpromenaden i Pothea och därpå avnjöts glass vid hållplatsen i väntan på bussen tillbaka till Myrties...

På eftermiddagen slappade vi i Nefelis helt fantastiska trädgård innan vi duschade före middagen. Därefter styrdes kosan självfallet mot Manoulis härliga matställe på vägen till Maelitsahas. Liksom alla andra vänner och bekanta vi mött under resan blev hans spontana reaktion "Men, ni kommer på fel tid på säsongen…?" Tydligen håller de inte bara koll på VILKA som kommer, utan dessutom NÄR man kommer… Kvällen avslutades i god kalymnisk tradition på Nefelis, med juniors specialdrink och Nefelis specialkaffe. Subjektiv som jag kan vara i denna berättelse kan jag återigen bara konstatera att det kaffet är… gudagott…!!!

Telendos

Onsdag 19 maj
Efter en god frukost på Babis styrde vi kosan över till Telendos. Vad är ett Kalymnosbesök utan ett besök hos våra gode vänner George och Poppi på On The Rocks på Telendos? Vinterhalvåret har varit tufft för invånarna där, och för en månad sedan kom "Sahara-regnet", vilket innebar att de nyputsade husen och allt annat täcktes med ett tjockt lager rosaröd sand som inte gick att borsta bort, utan måste handskrubbas och spolas rent. Bara George och Poppis hus tog 14 (!) timmar att få rent. Två dagar senare var det dags igen för samma väderfenomen, inte kul alls…

Återseendet oss emellan var dock kärt, och han berättade att han fått besök av bland annat Kalimera-Janne förra året, vilket han tyckte var jättekul… Stolt berättade han även att hans lilla hotell i år kommer att tilldelas maximalt betyg av EOT (dvs, den officiella grekiska turistorganisationen) bland samtliga dodekanska öar. En bedrift som inte är att förakta… Vi gläds sannerligen åt att han fått den utdelningen efter allt slit...

Lunch avnjöts hos Babis och på eftermiddagen var det dags för junior att dyka ner i poolen vid "Delfinhotellet" mittemot Nefeli, dvs Katina Hotel.

Efter detta var det dags att arbeta, det var ju "tjänsteresa" som sagt. Nefelis dator börjades uppgraderas och patchas å det grövsta. Men då anslutningshastigheten via modemet påvisade cirka 4,5 Kb (!) vid nedladdning av diverse nyttoprogram, så kan man lugnt säga att det tog sin tid. Beslöt i samråd med Apostolis att fortsätta följande dag. Specialkaffe och sedan god natt...

Torsdag 20 maj
Full frukost hos Apostolis och Stratos. Nyrostat bröd, färskpressad apelsinjuice, smör, marmelad, honung, te, mjölk, varm choklad, skinka, ost. Sedan iväg med Kvinna och barn till poolen, medan jag fortsatte pyssla om Nefelis dator. Eftersom det var avresedag frågade jag bröderna hur dags vi måste checka ut från rummet. Motfrågan blev givetvis "När ska ni åka?". Eftersom vi skulle med 20-färjan till Kos från Pothea sade de att vi fick ha rummet tills taxin kom och hämtade oss, dvs 19.00...

Efter att ha strosat runt och avnjutit så mycket vi bara kunnat och sagt hejdå till vänner och bekanta, samt inhandlat obligatorisk, kalymnisk keramik, så var det dags att duscha och byta till reskläder. Sista timmen spenderades i Nefelis trädgård, där bröderna bjöd på avskedsdrinkar. Klockan 19.00 kom så en taxi och transporterade oss ner till hamnen i Pothea. Från båten kunde vi se den gamla Nissos Kalymnos i hamnen. Rostig, sliten, men fortfarande aktiv gav hon ett intryck av grekiskt vemod...

Mindre än en timme efter avgång landade vi i Mastihari på Kos. Per omgående for vi i taxi till flygplatsen. Och eftersom chaufförerna som vanligt kör som drogade biltjuvar på den ön, så var vi i mycket god tid före avgång på plats. Där såg jag till min förvåning att det skulle gå ett inrikesflyg till Aten 22.10. Raskt fram till Olympic Airways informationsdisk med en förfrågan om biljettbyte. Visst, inga problem, en torsdagkväll är det knappast fullt på en 737:a... Fyrtio minuter efter avgång tar vi åter mark på Atens flygplats. Trasig resväska lyftes av transportbandet, rulltrappa en trappa upp, och se... Tre inbjudande plaststolar ler mot oss. Natten räddad...!!!

Fredag 21 maj
"Vaknar" cirka 01.00 efter en timmes koma av att junior, som ligger med huvudet i mammas knä och fötterna i mitt, kickar mig i skrevet. Försöker somna om och hamnar i någon sorts halvdvala. Är samtidigt mycket tacksam att det inte är flygplatsen på Kos vi tillbringar natten på. Stolarna vi hittat ligger lite avsides och vi störs inte nämnvärt av eventuella förbipasserande…

Strax före 06.00 vaknar jag och kära Kvinnan av någon nackspärrsliknande känsla. Vi turas om med besök på de fräscha toaletterna för morgontvätt utan att junior vaknar. Men lite efter 07.00 letar sig två ledbrutna och en morgonpigg turist en trappa upp till McDonalds för frukost. Tamejtusan, har det inte en meny som heter McGreek…! Nåja, även en standardfrukost från denna kedja kan smaka härligt på en tom mage så tidigt på morgonen, även i Grekland.

Ett par timmar förströs i avgångshallen och på gatan utanför. På angiven tid lyfter vår Snowflake hem till Arlanda. Punktligt landar vi, bums kommer bagaget på rätt transportband och till och med flygbussen avgår på rätt minut. Så, varför känns det så tomt och tråkigt...? Och varför, varför ställer vi oss den frågan varje gång vi kommer tillbaka från Grekland...???

Nästa år åker vi igen och söker svaret. Kanske får vi det då. Men jag tror inte det... Utan vi säger som alltid, rätt uttryckt och rättstavat eller ej: Ellada, efcharisto poli...!!!

Familjen Rasmus : - )

P.S. Ett jättestort tack till Marianne & Jens, Zanet & Zissis, med flera, förutom vilka denna resa sannolikt aldrig kunnat blivit så bra som den blev. Ni är underbara människor. Efcharisto !

Kalymnos på Kalimera » | Leros på Kalimera » | Telendos på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera