|
 |
© Text: Benny Ottosson |
|
Båtluffa "light"
i Sporaderna --- Funderar du på att båtluffa i Grekland? Men tilltalas inte
av en massa timmar på stora --- - Är det han vi ska bo hos? Då letar vi upp nåt annat, säger jag till min fru när jag får syn på mannen som håller upp skylten med mitt namn. Han ser nämligen ut som en grekisk gangster. Hur nu en sån ser ut. Keps, solglasögon, mustasch, f d vit t-shirt och avklippta jeans. Vi har anlänt till Skopelos. Efter 3 timmar flyg, 5 minuter taxi och 40 minuter Flygande Delfin. Flying Dolphin, så heter dom, snabbåtarna i Grekland. Äntligen här igen. Helt underbart. Solen steker mot huden på sitt alldeles speciella sätt. Den ständiga vinden svalkar något. Men det är mycket varmt. Och gott. Cikadorna filar på. Hur kan dom förresten hålla takten? Det är ju trots allt en viss pulserande takt. Konstigt. Himmel och hav är så underbart blå. Och husen är bara sååå vita. Yannis, som tog emot oss, visar sig vara allt annat än grekisk gangster. Vi har fått kontakt via Internet. Och han är väldigt trevlig och mån om sina kunder. Han hämtar oss vid färjan och kör oss i sin mini-minibuss till dörren. Hans lilla hotell ligger några hundra meter inåt land i Skopelos stad. Vi börjar vår öluff på "mittenön" Skopelos. Staden är som ett grekiskt vykort. Husen ligger som sockerbitar upp efter sluttningen. Och gränderna är många. Vi går omkring och håller på att gå bort oss i labyrinterna. Nere i hamnen ligger tavernor, barer och cafeér på ett pärlband. Det är fotbolls-EM. Och alla cafeér har storbilds-TV. Bästa maten, trevligaste bemötandet och den mysigaste miljön hittar vi på Taverna Alexander. Som ligger några kvarter in från turiststråket. Där brukar de bästa finnas. På dagarna tar vi lokalbussen ut till de fina stränderna som ligger längs västkusten. Det är helt underbart att sitta på en fullsatt grekisk lokalbuss och höra hur alla tjattrar högljutt. Och bäst av allt. Man fattar ingenting. Bussarna håller tiderna riktigt hyfsat, för att vara i Grekland. Efter några dagar på härliga Skopelos börjar det bli dags att boka boende på nästa ö. Eftersom vi bara har köpt flygstol. Jag har haft kontakt med hotell Kavos via Internet men inte bokat. Ett telefonsamtal senare är boendet på nästa ö fixat. Pris 25 euro/natt med frukost! Snabbåtresan till Alonissos tar bara 20 minuter. Vi blir hämtade och installerade på rummet. Nu har vi havsutsikt. En underbar utsikt ner mot hamnen i Patitiri. Huvudorten på Alonissos. För 40 år sen drabbades ön av ett rejält jordskalv. Eller rättare sagt, av många skalv. Den dåvarande huvudorten total-förstördes. Snabbt byggde man upp Patitiri. Därför är det väl inte den charmigaste byn i den grekiska övärlden, men helt okej. Lite mindre och lugnare än Skopelos stad. På Alonissos råder verkligen lugnet. Och det är det vi är ute efter på vår resa. Men det är ändå inte så litet och lugnt att man riskerar att få lappsjuka. Den raserade gamla huvudbyn Chora, är idag delvis renoverad. Och ligger helt underbart uppe på en höjd. Bara 10 minuters väg från Patitiri med en frustande och stånkande buss. Att vandra omkring i Chora är som att meditera. Jag får känslan av att jag går i en stor katedral. Vi träffar Bente, en dansk kvinna som gift sig med en grek. Hon har bott på Alonissos i 10 år. Bente målar tavlor, gör bivaxljus och har en liten butik i Chora. Hon har också skrivit en Bad- och vandringsguide som finns överallt till försäljning. Den köper vi. En morgon vaknar jag av att en grek skriker i en megafon. Av tonfallet att döma uppmanar han befolkningen till inbördeskrig. Jag rusar upp och tittar ut genom fönstret. Då kommer en liten röd pick-up. Mannen som kör lutar sig ut genom bilfönstret och skriker i sin megafon, så han blir alldeles röd i ansiktet. Av syrebrist förmodligen. Och på flaket finns en massa - PLASTSTOLAR! Mannen åker runt och säljer plaststolar. Det visar sig vara en populär försäljningsmetod. Senare ser vi liknande fordon, med liknande grekiska män, med liknande megafoner. Som inte säljer plaststolar, men väl färsk fisk. Det går bra för Grekland i fotbolls-EM. Mycket bra visar det sig senare. Vi följer alla matcher på kvällarna. Tillsammans med tokiga greker. På dagarna vandrar vi med hjälp av Bentes Bad- och vandringsguide. Vi letar upp nya stränder i stort sett varje dag. Två dagar hittar vi stränder som vi har helt för oss själva. Man tror inte att det är sant. Att det fortfarande finns möjlighet att få uppleva det. Helt underbart. Det finns 5-6 stränder på lagom vandringsavstånd från Patitiri. Det tar aldrig mer än 45 minuter till någon strand. I guiden finns också vandringar på upp till 7-8 timmar. Men dom stod vi över. Efter ett enhälligt beslut i vårt 2-mannaråd. Grekland slår ut Frankrike och torget i Patitiri exploderar. Bengaliska eldar, fyrverkerier, tutande bilar, tjutande horn och folk som hänger ut från bilfönstren med flaggor. Dom är som galna. Jag förstår dom. Vem hade trott på denna framgång för det otippade grekiska landslaget. En dag hyr vi vespa. Det är också ett bra sätt att uppleva öarna på. På Skopelos och Alonissos är det väldigt lite trafik. Så det känns hyfsat säkert att köra. Vi tar oss upp längs den vackra östkusten, där Alonissos har sina stränder. Något lägre standard än på Skopelos. Men det känns som det finns fler. Och lite mer öde stränder. Så chansen att hitta en egen är ganska stor. Det går också badbåtar från hamnen vid 11. Vi vaggas in i Alonissos lugna tempo. Man går verkligen ner i varv. Vi väljer att stanna på Alonissos i 8 nätter. Och det börjar kännas som hemma. Vi hittar våra dagliga rutiner. En kväll går vi till grannbyn Votsi. Som i princip är ihopvuxen med Patitiri. Vi går till en av de få tavernorna. Den enda nere i hamnen. Jag frågar efter menyn. Men damen envisas med att vi måste komma med in. Jag vill ju bara ha menyn. Det visar sig att dom inte har någon meny. Vi får helt enkelt gå med in i köket och peka på det vi vill ha. Och vi väljer lamm. Helt underbart gott. Riktigt hemlagad grekisk mat. Köttet är så mört att det bara faller isär. Och det är lite kryddigare än maten brukar vara här nere. Suveränt. Med en lite större snabbåt, helsponsrad av Vodafone, tar vi oss på bara 30 minuter tillbaks till Skiathos. Där har vi bokat "lyxhotell" de två sista nätterna, innan vi ska flyga hem. Nu får vi för första gången känna oss som riktiga backpackers. Kånka och bära vår packning längs huvudgatan Papadiamanti i stekande hetta. Lite svett blir man. Men vad då. Vi ska ju bo på lyxhotell. Alla hotell vi bott på har haft kylskåp, air condition, dusch mm. Och hållit riktigt bra kvalitet. Skiathos är vilda storebror i syskonskaran. Fast minst till ytan. Här är det inte lugnt. Mycket skandinaver. Och ungdomar. Killen på hotellet håller på att bryta ihop när vi berättar att vi varit på Alonissos i 8 nätter och ska vara på Skiathos i 2! För honom är Alonissos ödemark, utan riktiga stränder. Skiathos har 66 stränder. De flesta med sand. Som ryker så fort nån rör på sig. Och fastnar överallt. Sen kommer man till hotellet och har halva sandstranden med sig. På Skiathos stränder är det mycket folk. För mycket Kanarieöarna för vår smak. Vi vill ha stenstränder och lite folk. Och måste det nödvändigtvis finnas fler människor än vi två på stranden, så får det gärna vara greker. Så man känner att man är utomlands. Inte en massa skandinaver och kypare som pratar svenska utan att ha satt sin fot i Sverige. Det är söndag den 4 juli. Dags för final i fotbolls-EM. Vi laddar upp med att äta på mycket trevliga Taverna Mouria i trädgårdsmiljö. På en liten sidogata till huvudgatan Papadiamanti. Och Skiathosborna laddar upp. Grekiska flaggan i ansikten, på kläder, på tavernor, i affärer och på balkonger. Överallt. Vi hoppas verkligen att de når ända fram. Och just nu, när vi är här. Vi tar plats framför en storbilds-TV. Och 108 minuter senare exploderar hela Grekland. Så också Skiathos. Återigen blir det bengaliska eldar, fyrverkerier, tutande bilar, tjutande horn och folk som hänger ut från bilfönstren med sina grekiska flaggor. Dom är nu ännu galnare. Med all rätt. Suveränt. Två underbara veckor i Sporaderna är över. Vi har klarat vår första båtluff. Och det har fungerat jättebra. Sporaderna är det perfekta stället att börja båtluffa på. Öar med olika karaktär. Korta båtturer. Inte fullt så hysteriskt som jag hört att det kan vara ute på de större turistöarna. Där man blir överfallen av rumsuthyrare. Så varför vänta. Packa väskorna och åk! Benny Ottosson, Tanumshede FAKTARUTA SKOPELOS ALONISSOS SKIATHOS
|
 |
||||||||||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||||||||
 |
