Grekland ska upplevas
- med cykel!

Alla stirrar på mig. En bil till och med bromsar in och alla i bilen tittar på mig. Som om jag vore ett utrotningshotat djur. Eller tokig. Grekerna tycker väl det ser helfånigt ut med hjälm på en cyklist. Dom själva kör ju motorcykel i 150 km/tim i t-shirt och kortbyxor. Och självklart ingen hjälm. Och så kommer jag på cykel. Med hjälm. Turisterna i hyrbilar undrar väl om jag är självplågare. Cyklar mitt på dagen i 40 graders värme (i skuggan). Men jag älskar det. Cykla alltså. Jag befinner mig på Rhodos. Rhodos låter lite Kanarieöarna för mig. I negativ bemärkelse. Tusen skandinaver på samma strand. Affärsmän som kan flytande svenska. Menyer på svenska... Det är inget för mig. Men jag hade hört att sydöstra Rhodos fortfarande känns hyfsat genuint. Jag hamnar i en liten by mellan Pefkos och Lardos. Byn består av Super Markets och hotell. Inte speciellt grekiskt genuint. Men lugnt och skönt. Och 20 meter till stranden. Jag hyr en cykel. Som jag gjort de senaste gångerna jag varit i Grekland. För mig är det absolut bästa sättet att uppleva landet på riktigt. Komma nära människorna. Känna lukterna. Höra ljuden. Nästan cykla på alla getter. Och få lite träning. Sen kan man dricka Amstel på kvällen med gott samvete.

Min semesterbok heter "Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät". Skriven av Paulo Coelho. Den handlar om att fånga livet, fånga dagen i stort och i smått. För mig är det precis det cyklingen handlar om. Uppleva människorna och naturen. Fundera på vad som döljer sig bakom nästa vägkrök. Uppleva...

Cykeln hyr jag hos Off Rhodes (kul namn) i Kalathos. De har mycket bra cyklar, bra service och är trevliga. Killen jag hyr av är förmodligen engelsman. Han kommer med cykeln till mitt hotell på avtalad tid. Och hämtar den lika punktligt.

Jag väljer ut en by som heter Laerma. Rakt västerut. Upp i bergen. För att slippa trafiken på huvudvägen längs ostkusten.Cykelkillen förvarnar mig om att det är mycket uppför. På ditvägen! Och det är det. Jag har med mycket vatten och druvsocker. Första halvtimman är jag orolig för att pressa mig för hårt i värmen. Men efter 40-50 minuter kommer kroppen igång, och det går betydligt lättare.

Här och var har man "slängt ut" små vackra kapell i naturen. Som jätte-sockerbitar. Helt ensamna. Inte ett hus på flera kilometers avstånd. Och hur kan förresten allt vitt vara så otroligt vitt. Finns det inga fåglar som skiter i Grekland? Är inte regnvattnet lite smutsigt i alla fall? Sliter inte tiden alls på färgen? Hur som helst, favoritkyparen Gerasimos på vår favoritrestaurang Dimitris, berättar för oss att kapellen är minnesmärke över döda. Precis som de små kapellen som står vid vägkanterna och säger - kör försiktigt. Kapellet utanför Laerma, som jag når efter en och en halv timma, är just ett sånt minnesmärke över en brandman som dog vid ett släckningsarbete. Härifrån ser jag byn Laerma. Den ligger så vackert i en sluttning.

Jag cyklar vidare och når snart fram till byn. Här är det fortfarande GREKISKT. Det är så häftigt att rulla in i dessa små byar och se gamla och unga greker i deras naturliga miljö. Männen sitter och diskuterar på trottoarerna. Vid den vackra kyrkan kommer en äldre dam hand i hand med en liten flicka. Säkert barnbarnet. Jag letar ofta upp de smalaste gränderna och rullar ljudlöst fram. Många kvinnor städar eller gör andra småsysslor. En kvinna stänger till sin dörr när jag kommer men de flesta ler mot mig.

Jag ser ett par äldre kvinnor som sitter och rensar någon form av sädesslag. Jag går in med kameran i högsta hugg, för att fråga om jag får fotografera dem. De ser mig, ler och frågar; nero? Och äntligen får jag användning för mina nya kunskaper i det grekiska språket. Självklart har jag köpt Kalimeras språk-CD. Dom undrar om jag vill fylla på mina vattenflaskor. Kanske ser jag helt färdig ut efter 90 minuters cykling rakt uppför i 40 gradig värme. Kanske sprutar svetten ur mig. Självklart tackar jag ja till vattenpåfyllning. Och tackar med ett "efcharisto". Sen säger jag "fotografia" och pekar på kameran. Och visst. Lite förläget nickar de och låter mig ta ett par bilder. Ett grekiskt ord dyker upp i min skalle. Och jag säger "orea" och pekar på omgivningen. De skiner upp som grekiska solar och säger likadant. Jag kom tydligen ihåg rätt. Orea betyder vackert.

Går vidare ner mot byns enda café/affär. På uteserveringen sitter en äldre man och hälsar glatt och stort. Jag uppfattar det som att han gärna vill växla några ord med mig. Han kan bra engelska. Han äger cafét/affären och är en man med mycket glatt humör. Han hojtar och viftar på alla. Han föreslår att jag ska fortsätta tre och en halv kilometer för att besöka det vackra klostret. Jag hade bestämt mig för att vända i Laerma. Men han säger att det är asfalt hela vägen och ett vackert kloster.

Det går ganska snabbt att nå klostret. Jag ser en munk med jättestort skägg och en nunna utan. Jag väljer att inte gå in. Man ska lägga en slant och dessutom får man inte fotografera innanför porten. Jag tar några bilder utanför. Sätter mig några minuter och andas långsamt genom näsan för god avslappning. Precis som Depak Chopra lärt mig :-)
Sen startar jag hemfärden. Jag anländer till hotellet vid avtalad siestatid. Jag har cyklat nästan 4 mil i tre och en halv timma. Och räknar ut att det gått åt drygt 4 liter vatten och förhoppningsvis en massa kalorier...

Nästa dag cyklar jag in till gyttret i Lindos för foto-safari. Guideboken säger att man ska undvika Lindos mitt på dagen under högsäsong. Och visst är det mycket folk. Upp till Akropolis är det vid ett tillfälle kö. Det kostar dessutom 6 euro. Det är ju inte precis så jag vill tillbringa min tid i Grekland. Men OK jag får mina bilder uppifrån Akropolis. Storslagen utsikt. Det luktar Lindostaxi (åsna). Nere i Lindos är det mycket folk. Men faktiskt inte så mycket mer än kvällen innan. Lindos är häftigt. En enda stor labyrint. Med trånga små trånga gågator. Fast tragiskt att det blivit så otroligt turistiskt. Jag letar mig snabbt bort till de gränder och gator som inte har butiker. Där är det mysigare att gå. Dels är jag ensam och dels ser man lite icketurister. De vackra kritvita husen, blåa dörrar och fönster och stora bougavillor.

Jag fotar Lindos från alla håll. Sen cyklar jag hemåt på huvudvägen. Mitt på dagen är det inte så mycket bilar. Så det känns inte särskilt riskabelt. Grekland har mycket hög olycksstatistik i trafiken. Jag kommer till hotellet lite för tidigt. Så därför fortsätter jag bort till Lardos. Samma rutin. Cyklar in i de smalaste icke-turistiska gränderna. Kikar in till mina favoriter. Gamla grekiska tanter och frågar; "thelo nero, parakalo?". Hon tar min vattenflaska och går till kranen. Då säger den andra damen nåt som jag inte förstår. Sen tar de en vattenflaska som ser köpt ut och häller över vatten i min. Då skäms jag. Tar de av sitt köpta vatten och ger mig? Eller är det bara kranvatten som är kallt? Hur som helst så nöjer jag mig med lite vatten. Jag har ju inte så långt tillbaka till hotellet.

Och jag hinner till familjens siesta.

Jag älskar Grekland. Jag älskar att cykla. Jag älskar att cykla i Grekland.

Benny Ottosson (Bennys hemsida om Lefkas)

Resebrev 2003

Tillbaka

Till startsidan

Skriv ut

Diskutera

Om Kalimera

Kalimera på CD-ROM