Debacle. Tillkortakommanden i övärlden

[Lissi]

Ursprungligen postat av Arne

Vad göra? Tja, det blev bara till att klafsa och kliva i det cirka två decimeter tjocka lagret av nylagd asfalt hela vägen upp till Chora. Så, om ni ser sandalspår i asfalten längs sagda väg vet ni vem de tillhör.

Arne och Birgitta

Vi var där sommaren 2005 och då fanns fotspår i asfalten...Skojade just med Claes om när vi gick dit att det var ju typiskt att någon måste sätta avtryck?? Kan det möjligen varit Dina Arne??

Lissi

[Arne]

Mera troligt Ja. Om det var storlek 45 sådär i kombination med Birgittas 38-or. Syntes det bromsspår av 38-orna vid passagen förbi den lilla keramikbutiken då är det absolut Birgittas dojor...


Arne

[Birgitta63]

Rolig läsning och alltid så spännande få läsa om era resor.
Arne och Birgitta få vara med om riktiga äventyr i Greklandet .
Bättre kvällsläsning får man leta efter , läsa tråkig bok på kvällen innan sängen drar är trist.
Somna gott till alla riktiga Greklandsberättelser som Kalimera bjuder på är avkopplande.
Birgitta

[Lissi]

Arne, hur långt spåren räckte kommer vi inte ihåg, bara att vi faktiskt kommenterade dem för de var tydliga!

Min pappa sa alltid om någon trampade på honom bakifrån att "Du får gärna gå i mina fotspår, bara jag själv har hunnit kliva ur dem innan"..det gäller ju er också!

Lissi

[Berra]

Trevligt och rolig läsning inte utan att man känner igen sig i vissa situationer, ser fram emot fler små anekdoter
//Berra

[Arne]

Debacle, del sex.Detta hände år 1999.. Vi hade anlänt till Amorgos samt bokat in oss på Eleni Rooms i Katapola, rum sju, för sex nätter.En morgon när vi just laddat frukost på vår altan dök det upp tvenne jänkare, från Arizona. Paret var i 25-årsåldern och hade med nattfärja anlänt till Katapola obokat.De hade tillbringat fem dryga timmar på betongplattan just nedanför Elenis place, och nu var de ute efter ett rum. Arne ringde genast till Elenis telefon, men det enda som hände var att det pinglade friskt i den lilla receptionen just intill. Ingen skymt av Eleni.Arne snabbt ut i Hotellet att kolla upp förekomsten av lediga rum och fann genast ett ledigt dito en trappa upp och där nyckeln satt i dörren. Detta kan ni ta, priset förmenas ligga runt 40€ eller så. Paret gåvo genast acceptans och tog tacksamt rummet i besittning i och för morgondusch samt behövlig eftersömn.Framåt eftermiddagen dök så Eleni upp och Arne meddelade stolt att han fixat tvenne nya hyresgäster. Aj då,,, Det rummet är ju bokat i förväg till två danskar som kommer med Skopelitis i kväll!! Hur göra? Det hela löstes på så sätt att jänkarna fingo flytta en trappa ned till ett förvisso litet, men ändå faktiskt ledigt rum.Eleni lät diskret antyda att man i receptionen på bokningsloggen kunde se vilka rum som var lediga vid varje tillfälle….Vi hade bokat hemresan från Katapola med en Vessla som på fredagens förmiddag smidigt skulle ta oss tillbaka till Santorini i och för hemresan lördagens förmiddag.Hela veckan hade det varit väldigt fint väder och nästintill vindstilla på ön. Natten till fredag vaknade Arne av ett våldsamt oväsen på altanen just utanför. Kvickt ut att kolla vari oväsendet bestod. Storm! Det blåste attan och vårt plåtaskfat samt diverse andra utensilier på vårt bord hade blåst ner på golvet att föra oväsen… Byns fiskargubbar voro samtidigt i färd med att draga upp sina flytetyg högt upp på stranden samt att dem nogsamt förankra.Redan vid pass halvåtta kom Elenis son upp att meddela den sorgliga nyheten att den vessla vi skulle fara vidare med låg för ankar i Rafina pg av ovädret.Vi stegade kvickt ner till byns travel agency att råd erhålla. Jodå, ni har tur, det går en storfärja från Katapola nu i eftermiddag så ni kan nå Naxos. Från Naxos kan ni sedan ta nattfärjan till Santorini med ankomst till ön vid pass halvtre lördag morgon. Sagt och gjort. Vi fick förvisso en dryg resa. Femton timmar i stället för vesslans dryga timme direkt till Santorini. Men hem kom vi med Apollos flight vid lunchtid på lördagen.Arne och Birgitta