|
|
#1
2023-06-11, 17:49
|
||||
|
||||
Dröm är dröm…
...och saga saga lyder en känd strof. Men, vad är egentligen gränsen mellan dröm och saga ?
Jag förnimmer solens strålar, den lätta havsbrisen. Sorlet från grekgubbar i skuggan. Tårna som gräver ner sig i sanden, där man sitter i under en strandtavernas filtrerade trädskugga. Den känslan! Och så dofterna. Lukten av friterat är stark, men vindpustarna för även med sig arom av rosmarin och timjanens karakteristiska bouquet. På gatan bakom hörs trafik och t o m de insipprande dieselavgaserna känns genuina. Lyckokänslan är stark, när man blickar ut över det azurblå havet och liksom landar i sig själv. Här finns inga måsten och en känsla av allt allting ordnar sig ändå. Vem tänker på elpris o boräntor här? Don’t worry, be happy liksom. Några timmar på stranden där man försjunker i en god bok och låter sig dras med i en handling långt långt borta. Så gör sig magen påmind och dagens höjdpunkt - lunchen - hägrar. Den intas ju dessutom på grekisk lunchtid. 😀 Sen nån dag senare susar man med hyrbil genom de gröna skogskorridorerna. Givetvis med avstängd AC och nervevade fönster. Doften av tallskog är bedövande och man tar djupa andetag för att fånga allt för att kunna spara till bistrare tider. Nånstans visar en anspråkslös skylt vägen till en liten by. Man svänger av på den halvgropiga vägen och man undrar om den verkligen leder någonstans. Men alltsomoftast hamnar man till slut i en sömnig liten by. Och visst finns det en liten bytaverna där som serverar förfriskningar. En liten rundvandring görs och den efter den andra photogenica gränden skådas. Bougaenvillean klättrar friskt över hus o tak, åsnor står här och var och i de branta stupen balanserar getter på getters naturliga sätt. Ja, allt är bara vackert och välkomnande här på triangelgubbens ö. Jag sitter där på tavernan igen och bara existerar. Rädd för att nypa mig i armen och åter slungas tillbaka till vardagen. Men jag vet ändå att jag måste. Jag måste för att kunna se verkligheten i vitögat. Så jag samlar mod och blundar. Till vågornas kluckande nyper jag mig trevande i armen, tills det gör ont och sakta sakta öppnar jag ögonen igen och inser… Jag är här Jag är verkligen här /Netwolf 
|
|
#3
2023-06-11, 19:06
|
|||
|
|||
|
Sv: Dröm är dröm…
Så underbart!!!
Kerstin som längtar efter allt i din fantastiska beskrivning av livet i Grekland.
|
|
#5
2023-06-11, 22:00
|
||||
|
||||
|
Sv: Dröm är dröm…
Men Wolfen!!!
Så fantastiskt vackert du skriver. För mig är det en ny ådra som du visar. Du borde ägna dig mera åt sådana skriverier. Väldigt verkligt och medryckande. Jag kan när jag läser det riktigt känna dofterna, värmen och känslan. Masse
|
|
#7
2023-06-12, 01:00
|
|||
|
|||
|
Sv: Dröm är dröm…
Netwolf, just så!
Det var en av de bästa beskrivningar av "greklandskänsla" jag läst!!!  Fick mig att få den där speciella känslan... fast jag sitter hemma i Sverige........ Catlady, som längtar så efter Grekland......... PS: "triangelgubbens ö" , du är/tänker på Samos......? Senast redigerad av Catlady den 2023-06-12 klockan 01:18.
|
|
#10
2023-06-13, 05:05
|
||||
|
||||
|
Sv: Dröm är dröm…
Citat:
 Jag hoppas denna "drömtext" är the real Netwolf och inte AI. / Anne 
|
|
#12
2023-06-13, 19:37
|
||||
|
||||
|
Sv: Dröm är dröm…
Tack för alla glada tillrop! Detta är en ”äkta Netwolf” och inget hyss.
Det värmer även att så många gillar mina svamlerier och känner likadant om det förlovade landet. 😀 Men. Jag lever just nu drömmen och sagan är sann. Vaknar just nu var morgon till detta!  /Netwolf
|
|
#15
2023-06-14, 16:10
|
||||
|
||||
|
Sv: Dröm är dröm…
Netwolf! Du har verkligen fångat känslan …
Från balkongen hör vi ofta hur gubbarna på torget diskuterar över en kopp kaffe. Känner inga bilavgaser från gatan nedanför, kanske filtreras dom genom den doftande jasmin på andra sidan gatan. Vi ser havet: segelbåtar som tysta glider in i hamnen, stora färjor som hälsar med ett rejält TUT! Borta vid horisonten syns Turkiet. På stranden ser jag solguden dela ut solkyssar som får bleka kroppar att rodna. Själv kryper jag in under parasollet med en bok - i alla fall delar av kroppen. Solsängen står bara några meter från vattnet, och på doftavstånd från tavernan. Efter fem veckor har vi ett i-landsproblem, nämligen, var ska vi äta i kväll. Till lunch, inga problem. Beställer på grekiska: grekisk sallad, tsatsiki, bröd, en öl och ett glas vin. Behöver inte längre säga att vi ska dela, eller att min man vill ha en Alfa och jag ett glas vitt - alltid till bredden fyllt. Att luncherna tenderar bli längre och längre betyder att vi hamnat i den grekiska vardagslunken. På Tilos kan vi inte susa fram genom några skogskorridorer eftersom det inte finns några, bara berg och olivträd. Vår sömniga by, heter Megálo Cholrió dit vi tar oss med öns buss. Om enda tavernan öppnat för säsongen vet jag inte, men tar vi 10-bussen hinner vi besöka kaféet som stänger för sista mellan 11.30-12.00. I Megáli Chorió står husen tätt, de flesta vita med blå dörrar och fönsterluckor, men även hus utan vare sig färg, dörrar eller fönster. Känns som att gå genom en labyrint som sträcker sig uppåt. Här finns mycket att föreviga: fikonträd, apelsinträd, citronträd, granatäppelträd. Ett klädstreck där färgglada klädnypor hänger sysslolösa. Krukor med basilika, rosmarin, liljor och pelargoner. Men det är en cerise bougainvillea som stjäl föreställningen. Från någonstans hörs en radio spela för sig själv … Vi har en åsna här i Livádia som heter Thanássis. Igår smet han, vi såg hur galopperade förbi hotellet. Tror det är någon åsnefröken inblandad. Netwolf! En dag kommer du vakna och upptäcka att det inte bara var en dröm. Och alla sagor har ett bra slut. Senast redigerad av sjöborren den 2023-06-14 klockan 16:15.
|
|
#19
2023-06-15, 18:55
|
||||
|
||||
|
Sv: Dröm är dröm…
Citat:
Citat:
Och Anne ...... Du skriver ju exakt det som jag också hoppades, men inte riktigt vågade tro eller skriva. Han är ju en spexare och lite av "Kalimeras Emil i Lönneberga" den där Wolfen. Masse
|
 |
|
|
Bäst att njuta ordentligt nu. 
Linjär visning
