Amelie från Montmartre och Mickey Olsson från Påarp

[Kalimera]

Amelie från Montmartre är troligen den bästa film jag någonsin har sett. I alla fall är det den film som gjort mig lyckligast, och jag har sett den massor med gånger. Filmen har ett huvudspår, och många sidospår. Ett av sidospåren handlar om Amelies deprimerade och desillusionerade pappa.

Han har en trädgårdstomte i trädgården. Amelie stjäl trädgårdstomten och ber en flygvärdinna ta den med på sina resor världen över, och fotografera trädgårdstomten framför kända sevärdheter, och bilderna skickade hon sedan till Amelies pappa. Som inte fattade någonting. (Men som förändrade hans liv.)

Vad vill jag säga med det här kanske ni undrar? Jo, vi gjorde ungefär samma sak med en liten figur som vi träffade i Grekland. Vi fotograferade den lilla figuren och la ut alla bilder på en blogg vi hade då. Så här gick det till:

När vi var på Honeymoon Beach Hotel på Santorini i juli 2007 såg vi att många gäster satt och läste ett rosa brev. I handen höll de en liten figur. De flesta log, några skrattade högt. Somliga sa: - "synd att vi ska åka hem, han skulle gärna ha fått följa med oss annars”. Några dagar senare såg vi den lilla figuren sitta i bokhyllan inne i köket. Han såg glad ut. Vi läste hans brev och blev både glada och rörda. Så här stod det i brevet:

Hello!

My name is Mickey Olsson. I live in Sweden in a small town called Påarp. It's in the south near Helsingborg. Me and my family have been in Greece for 2 weeks. My family, Christer (dad), Anette (mum), Jenny (14 years old) and Jonathan (11 years old) have left me here because I didn't want to go back because it was raining in Sweden. I want to stay a little longer and hopefully I can go with another family???

If you want, my family would be very happy if you send them an e-mail or a postcard and tell them where I am and what I've been up to!? Please?

Thank you!

När vi läst brevet bestämde vi att han skulle få följa med oss. Ingen annan hade ju nappat, troligen för att de inte kunde. Han reste sedan med oss i fyra månader och han fick uppleva enormt mycket. Under dessa månader fick Mickey Olsson ett eget utrymme i vår blogg där han berättade om sitt kringflackande liv i den grekiska övärlden.

Bloggen, som hette BloggaMera, var då en av Sveriges mest lästa resebloggar. Mickey Olsson och hans stordåd blev jättepopulära. Det hände ganska ofta att läsare av bloggen kom fram till oss och sa: Men titta, där är ju Mickey Olsson! Först därefter hälsade de på oss.

Det fanns även en del läsare som blev sura och tyckte att vi förstörde bloggen, och att vi var barnsliga. Det brydde vi oss inte om, vi skrev så klart ändå. Inte minst skrev vi för familjen från Påarp, som hade lämnat Mickey Olsson på Santorini. Han blev en kändis även i Påarp och bloggen följdes livligt i skolan som Jonathan gick på.



På bilden ser ni hur glad Mickey Olsson var när vi kom fram till Kastelorizo, som var den första ön under odyssén. På ryggen bär han brevet där han hade skrivit att han ville stanna kvar i Grekland.

Eventuellt återkommer jag med Mickey Olssons bravader senare. Han var som sin tids Ester Blenda Nordström.

[yannis]

Den resan med Mickey kom jag ihåg!
Man följde honom varje dag.

Birgitta.

[piam]

Jag kommer också ihåg!
Vilket äventyr han var ute på.

Pia

[Monica P]

Bevare oss väl för folk som inte kan vara lite barnsliga! Berätta mera, för det är säkert många som inte var med första varvet!

[Pnyx]

Ursprungligen postat av Monica P

Bevare oss väl för folk som inte kan vara lite barnsliga! Berätta mera, för det är säkert många som inte var med första varvet!

Instämmer! Repetion är ok!
Dödsallvarliga resebloggar är ju bara ... dötrista. Leka bör man, annars dör man! Jag tyckte att Mickey var en kul prick och gillade att hans medresa faktiskt inte var arrangerad, i alla fall inte i egentlig mening.

[Netwolf]

Ursprungligen postat av Monica P

Bevare oss väl för folk som inte kan vara lite barnsliga! Berätta mera, för det är säkert många som inte var med första varvet!

Jamen precis. Jag brukar säga att om man inte kan skämta om det, är det inte värt att ta på allvar!

@Janne. Jämförelsen med Ester var lite rolig. Som den Wikipedianörd jag är var jag ju tvungen att läsa mer om Ester på momangen! Hon levde onekligen ett intressant liv.

Apropå Wikipedia, så tycker min dotter att jag är helt galen som läser på Wikipedia frivilligt (de använder det i skolan). Men jag tycker det är jätteintressant att gå in och läsa om nåt random och sen är man fast. T ex började jag läsa om Roms förste kejsare Augustus (å Caesar var aldrig kejsare, "bara" diktator) och slutade inte förrän jag nått den sista - Romulus Augustus...

/Netwolf

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Netwolf

@Janne. Jämförelsen med Ester var lite rolig. Som den Wikipedianörd jag är var jag ju tvungen att läsa mer om Ester på momangen! Hon levde onekligen ett intressant liv.

Läs biografin om Ester som vann Augustpriset i år. Det är den intressantaste bok jag har läst på åratal.

Kolla här.